Vilket ansvar ligger på föräldrar

Bukefalos 30 år!

Det är ju inte direkt ovanligt att ungdomar gör så.
Inte jätteovanligt, men jag tänker ändå att det är rätt många steg på vägen innan man hamnar där. För det är en galen sak att göra.

Om man nu svirar runt nattetid på nivån att man inte klarar att ta sig hem själv säkert, så är det ju duktigt hänsynslöst mot den som förväntas komma och hämta en att dessutom stänga av mobilen så en inte går att hitta.
 
Men man skulle ju behöva ha mer information. Vart skulle ungdomarna? Var tanken att föräldrarna skulle jaga bussen, eller hur skulle de veta vart ungdomarna skulle kliva av? Eller skulle föräldrarna tillsammans stoppa bussen, och sen plocka hem sina respektive barn?

Och hur onyktra och hur unga var barnen, vad var det för område, osv.

Det kan ju vara möjligt att föräldern och TS gör olika bedömning av situationens allvar, och huruvida barnet behövde hämtas akut. Man är ju också olika där - en del skjutsar sina barn hela tiden, andra tänker att de får lösa det själva.
Håller med. Jag har sagt till mina barn att de alltid kan ringa oavsett tid på dygnet om de eller kompisarna behöver hjälp men det hur man löser en given situation beror ju mycket på hur man uppfattar barnets mående och situationen.
 
Proffset här. Alltså fritidsledaren med hundra års erfarenhet av tonåringars fantastiska förmåga att hamna i knepiga situationer. Självklart ska en gripa in om det går utan fara för en själv. Dom där vaaaanliga tonårsfyllorna kan dölja så mycket elände. Och är det inget annat än en snedfylla så blir det skjuts till vård och soc tar ett samtal och saken är ur världen.
 
Men oj. Hade han stängt av mobilen, eller varför gick han inte att hitta?

Det låter ju verkligen helt galet, nästan oförlåtligt dumt av sonen. Totalt försvinna från dem man bor med, nattetid och inte höra av sig?

Eller det här kanske var för länge sen, innan man hade mobiltelefoner?
Han hade mob men svarade inte, vi fick tag i kompisen men han försökte få oss att tro att vi ringt fel och att sonen inte alls var där. Men med hjälp av sonens dåvarande flickväns föräldrar så fick vi till slut tag i ungdomarna och fick hem dem. Vi hade sedan ett långt djupt samtal med dem båda om saken. Sonen sade upp kontakten med kompisen och sedan även med flickvännen, tror dock att hon fortsatte på fel bana.
 
Är mer än rejält upprörd justnu så ber om ursäkt om min tråd inte är helt ok. Har precis åkt bussen hem från en tillställning. Vid busshållplatsen står några yngre ungdomar. Jag lyssnar samtidigt som jag låtsas att jag inte hör vad som sägs. Vilket resulterar i att håren reser sig på mina armar av det som avhandlas.

Vid påstigning har en av tjejerna ingen biljett å busschauffören är rejält otrevlig. Jag betalar säger jag. Det är fan 17 spänn. Kompisarna är jättetacksamna å tjejen likaså. Inser då att dom är aspackade allihopa och rejält under 18.

Efter många om och men får jag numren till målsman till dom. 2 är helt oförstående, deras barn skulle aldrig nånsin göra nått fel. Medan resten är väldigt tacksamma att dom fått hem sina tjejer hela utan att nått hemskt hänt.
Vi ska höras iimorgon.
Då 2 föräldrar tyckte att det va ju inget. Så valde jag att ringa polisen. Så nu är soc inkopplad och jag är mordhotad. Vilket jag känner är väl ok.
Ni som har ungdomar som barn va känner? ni?
Jag har varit mycket tacksam att du ringde om det var någon av mina ungdomar. ❤️ Och jag hade gjort samma som dig i den situationen.
 
Proffset här. Alltså fritidsledaren med hundra års erfarenhet av tonåringars fantastiska förmåga att hamna i knepiga situationer. Självklart ska en gripa in om det går utan fara för en själv. Dom där vaaaanliga tonårsfyllorna kan dölja så mycket elände. Och är det inget annat än en snedfylla så blir det skjuts till vård och soc tar ett samtal och saken är ur världen.
Jag tänker att det också är ett snett urval tonåringar som har kontakt med fritidsledare. I tonåren har ju de flesta slutat gå på fritids, de har andra vuxna och kanske inte så stora problem heller.

Jag håller med om att det är en stor varningssignal om halvnakna 14-åringar är ute och dricker på okänd ort. Om jag däremot träffar en glad onykter 16-åring med kompisar en sen fredagskväll i maj på tunnelbanan, så tänker jag nog mest ”Då var det studenttider igen”, jag ringer inte polisen såvida de inte slåss eller inte kan gå. Så det beror ju så oerhört på situationen, hur man ska bedöma den.
 
Som förälder hade jag också önskat att någon vuxen hörde av sig om mina ungar var ute berusade.

Jag tycker inte att det är något fel att kontakta polisen om det finns en oro för barn, det är ju av omtanke. Det låter också vettigt att polisen kontaktar soc, utifrån att det faktiskt inte är sund situation. Sen är det soc jobb att avgöra om det faktiskt finns risker i uppväxtvillkoren, det är dom proffs på. Att föräldrarna då mordhotar den som ringt polisen är ju snarare ännu ett indikation på risk, än något annat.

Jag tycker det är bra att du reagerade och vågade lägga sig i, det är för allt för ofta som gemene man inte vågar det.
 
Han hade mob men svarade inte, vi fick tag i kompisen men han försökte få oss att tro att vi ringt fel och att sonen inte alls var där. Men med hjälp av sonens dåvarande flickväns föräldrar så fick vi till slut tag i ungdomarna och fick hem dem. Vi hade sedan ett långt djupt samtal med dem båda om saken. Sonen sade upp kontakten med kompisen och sedan även med flickvännen, tror dock att hon fortsatte på fel bana.
Jag tänker att problemet kanske är mindre kompisen än sonens katastrofala omdöme när det gäller nattliv. Hade han en (realistisk) plan för hur han skulle ta sig hem, eller hur hade han själv tänkt att han skulle lösa det?

Om det var en kompis ni hade numret till, så låter det ju ändå inte som att han hade hittat en rando på stan och hängt med hem. Utan mer att ni och sonen hade olika uppfattning om han borde vara på den där festen eller inte. Och att det var därför han inte svarade i telefon, för han anade att ni skulle tycka att han borde komma hem. Och därför också instruerade kompisen att säga att han inte var där.
 
Jag tänker att det också är ett snett urval tonåringar som har kontakt med fritidsledare. I tonåren har ju de flesta slutat gå på fritids, de har andra vuxna och kanske inte så stora problem heller.

Jag håller med om att det är en stor varningssignal om halvnakna 14-åringar är ute och dricker på okänd ort. Om jag däremot träffar en glad onykter 16-åring med kompisar en sen fredagskväll i maj på tunnelbanan, så tänker jag nog mest ”Då var det studenttider igen”, jag ringer inte polisen såvida de inte slåss eller inte kan gå. Så det beror ju så oerhört på situationen, hur man ska bedöma den.
Fritidsledare finns väll i massa sammanhang med tonåringar? Skolor, fritidsgårdar, andra fritidsaktiviteter, det är knappast ett snett urval.
 
Jag tänker att det också är ett snett urval tonåringar som har kontakt med fritidsledare. I tonåren har ju de flesta slutat gå på fritids, de har andra vuxna och kanske inte så stora problem heller.

Jag håller med om att det är en stor varningssignal om 14-åringar är ute och dricker. Om jag däremot träffar en onykter 16-åring med kompisar en sen fredagskväll i maj på tunnelbanan, så tänker jag nog mest ”Då var det studenttider igen”, jag ringer inte polisen såvida de inte slåss eller inte kan gå.
Förstår du hur dryg du låter? Ditt tyckande beror nog på vad du tror jag jobbat med. Ditt uttalande om det snea urvalet är en fördom troligtvis grundat på något fritidsgårdsbesök på 80-90-tal? Och om du tror att du kan se skillnad på en grupp tonåringars ålder när du ser dom på tunnelbanan så har du så fruktansvärt fel. Vi hade skolstart igår. 64 olika kroppar, alla 16 år. Inte en chans att någon hade gissat ålder rätt på hälften av dom. Jag har jobbat med att coacha ungdomars egna kreativa skapande och kulturprojekt i ett kulturhus. I öppen verksamhet i stadscentrum. På fritidsgårdar på landsbygd. Nu sen 6 år på internat med upptag från hela V Götaland. Det är ingen skillnad på läkarens barn från Göteborg, djursjukvårdarens barn från Tjörn, rika bondbarnen från Varaslätten eller fårbondens barn från djupa Tivedskogarna. Alla har dom förmågan att klanta till det på de mest underliga vis. Det har med deras hjärnors utveckling att göra. Konsekvenstänket är inte så väldigt utvecklat.
 
Fritidsledare finns väll i massa sammanhang med tonåringar? Skolor, fritidsgårdar, andra fritidsaktiviteter, det är knappast ett snett urval.
Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

I högstadiet och gymnasiet så är det inga fritidsledare på rasterna heller. När nån klasskompis blivit påkommen med nåt, så är det i regel en lärare som sett det.

Och på fritidsaktiviteterna så är det typ tränare/instruktörer, inte fritidsledare.
 
Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

I högstadiet och gymnasiet så är det inga fritidsledare på rasterna heller. När nån klasskompis blivit påkommen med nåt, så är det i regel en lärare som sett det.

Och på fritidsaktiviteterna så är det typ tränare/instruktörer, inte fritidsledare.
Fritidsledare är utbildade för att jobba med ungdomar, oftast 13-18 åringar. När du pratar om fritids så är det fritidspedagoger du menar. Som tidigare nämnt jobbar fritidsledare i alla möjliga verksamheter så som skolan, kulturhus, fritidsgårdar och uppsökande verksamhet.
 
Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

I högstadiet och gymnasiet så är det inga fritidsledare på rasterna heller. När nån klasskompis blivit påkommen med nåt, så är det i regel en lärare som sett det.

Och på fritidsaktiviteterna så är det typ tränare/instruktörer, inte fritidsledare.
Här är fritidsgården för högstadieungdomar.
Mina ungar träffar fritidsledare i skolan och jag vill minnas att det var någon med i konfirmationsgänget också.

Poängen är ju inte var dina eller mina barn träffar för vuxna, utan att personen i tråden sannolikt har väldigt mycket erfarenhet av tonåringar som fritidsledare.
 
Jag blir lite förvånad över en del svar i tråden med tanke på det här i citatet. "Aspackade" och "rejält under 18". Ja, många är aspackade redan när de är väldigt unga. Oftast går det bra. Men ibland gör det inte det.
Bukes alkoholkultur visar sig ...

Precis som du skriver, aspackade ungar rejält under 18 år, det borde räcka som info att man ringer föräldrarna för att möta upp där ungarna går av. Och det tror jag nog att vettiga föräldrar diskuterade var det var med TS och sina barn utan att TS specifikt behöver skriva ut det.
 
Men man skulle ju behöva ha mer information. Vart skulle ungdomarna? Var tanken att föräldrarna skulle jaga bussen, eller hur skulle de veta vart ungdomarna skulle kliva av? Eller skulle föräldrarna tillsammans stoppa bussen, och sen plocka hem sina respektive barn?

Och hur onyktra och hur unga var barnen, vad var det för område, osv.

Det kan ju vara möjligt att föräldern och TS gör olika bedömning av situationens allvar, och huruvida barnet behövde hämtas akut. Man är ju också olika där - en del skjutsar sina barn hela tiden, andra tänker att de får lösa det själva.
Jag förstår inte grejen. Det är väl bara att hämta sin unge vid bussen när en främmande kvinna av välmening ringer och säger att din unge rejält under 18 år är aspackad och behöver en trygg hemgång. Om det nu visar sig att den inte var så där aspackad så är det väl inte hela världen, men behöver inte ifrågasätta allt, man behöver agera direkt- och sedan vara tacksam att 1. det var inte värre och 2. någon brydde sig även om det kanske inte var så farligt som det lät.
 
Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

I högstadiet och gymnasiet så är det inga fritidsledare på rasterna heller. När nån klasskompis blivit påkommen med nåt, så är det i regel en lärare som sett det.

Och på fritidsaktiviteterna så är det typ tränare/instruktörer, inte fritidsledare.
Som ett exempel fanns det fritidsledare på stockholmsridskolan jag red på på 80-talet och de har fortfarande en.
 
Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

I högstadiet och gymnasiet så är det inga fritidsledare på rasterna heller. När nån klasskompis blivit påkommen med nåt, så är det i regel en lärare som sett det.

Och på fritidsaktiviteterna så är det typ tränare/instruktörer, inte fritidsledare.
Vi har fritidsledare anställda på högstadierna och på gymnasiet så går ungdomarna i skolan träffar dom fritidsledare i vår kommun.
 
Förstår du hur dryg du låter? Ditt tyckande beror nog på vad du tror jag jobbat med. Ditt uttalande om det snea urvalet är en fördom troligtvis grundat på något fritidsgårdsbesök på 80-90-tal? Och om du tror att du kan se skillnad på en grupp tonåringars ålder när du ser dom på tunnelbanan så har du så fruktansvärt fel. Vi hade skolstart igår. 64 olika kroppar, alla 16 år. Inte en chans att någon hade gissat ålder rätt på hälften av dom. Jag har jobbat med att coacha ungdomars egna kreativa skapande och kulturprojekt i ett kulturhus. I öppen verksamhet i stadscentrum. På fritidsgårdar på landsbygd. Nu sen 6 år på internat med upptag från hela V Götaland. Det är ingen skillnad på läkarens barn från Göteborg, djursjukvårdarens barn från Tjörn, rika bondbarnen från Varaslätten eller fårbondens barn från djupa Tivedskogarna. Alla har dom förmågan att klanta till det på de mest underliga vis. Det har med deras hjärnors utveckling att göra. Konsekvenstänket är inte så väldigt utvecklat.
Fast va? Jag har väl inte nämnt något om social bakgrund? Eller att jag har gjort en uppskattning av åldern av diverse ungdomar på stan? Att jag tror att de där ungdomarna i tunnelbanan i maj är runt sexton är för att de pratar om att de ska sluta nian och har avslutningsfester. Då tänker jag att de knappast är tolv hela bunten. Den vanligaste fulla ungdomen på tunnelbanan i maj/juni går sista året på gymnasiet, vilket syns på studentmössan, och hörs på pratet (om studentfester etc).

Jag baserar det jag sa på att jag själv har tonårsbarn, att mina vänner har tonårsbarn, och att mina barn har vänner. De är inte i sammanhang där de stöter på fritidspedagoger längre. Det låter härligt med ett kulturhus för ungdomar, men jag skulle säga att de flesta ungdomar hänger inte på såna. Jättebra om det finns, men ofta finns det inte, och ens om det finns så är det inte alla ungdomar som intresserar sig för just det.

Med snett urval menar jag ungdomar som har behov av extra vuxna och kanske inte alltid mår så bra. Och kanske är ute på nätterna. Det har inget med pengar eller bostadsort att göra. Barnen som allt är frid och fröjd med, som går till skolan, till träningen eller till kompisar och sen på kvällen hem och mår bra (vilket ju också finns i alla samhällsklasser och bostadsorter). De tonåringarna finns ju också.
 
Vi har fritidsledare anställda på högstadierna och på gymnasiet så går ungdomarna i skolan träffar dom fritidsledare i vår kommun.
Men är de så många att de har en nära relation till alla barn på skolan? På barnens skola finns en kurator, men det betyder inte att hen pratar med alla barn.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Balkong 2026
  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp