Vilket ansvar ligger på föräldrar

[Sassy]

Med snett urval menar jag ungdomar som har behov av extra vuxna och kanske inte alltid mår så bra. Och kanske är ute på nätterna. Det har inget med pengar eller bostadsort att göra. Barnen som allt är frid och fröjd med, som går till skolan, till träningen eller till kompisar och sen på kvällen hem och mår bra (vilket ju också finns i alla samhällsklasser och bostadsorter). De tonåringarna finns ju också.

De fritidsledare jag träffat mest har varit via ridklubben eller friidrottsklubben. Känns som att de snarare borde möta ett positivt vinklat urval i den rollen. Och i skolan (högstadiet och gymnasiet), där de ju hade hela skolan som helhet.

 

[Cambrie]

I de flesta kommuner finns någon form av ungdomsteam/fältassistenter aka fritidsledare som finns där ungdomar finns (skolor, även på gymnasiet samt uppsökande verksamhet på stan) låter konstigt om man tror att ens tonårsbarn inte har möjlighet att ha kontakt med ett sådant team.

 

[athena_arabians]

Vi har fritidsledare anställda på högstadierna och på gymnasiet så går ungdomarna i skolan träffar dom fritidsledare i vår kommun.

Vi hade en fritidsledare anställd på högstadiet när jag gick där (dvs typ forntiden, sent 80-tal ).

 

[Mabuse]

De fritidsledare jag träffat mest har varit via ridklubben eller friidrottsklubben. Känns som att de snarare borde möta ett positivt vinklat urval i den rollen. Och i skolan (högstadiet och gymnasiet), där de ju hade hela skolan som helhet.

Jag har nog aldrig sett en ridskola eller idrottsförening som har råd att ha en fritidspedagog. Så det kanske är olika beroende på vart man bor?

Absolut är det ungdomar som festar på nätterna. Men alla gör inte det. I mina barns klass så har de örnkoll, det är typ ”Jaha, festa? Ja, det är det där gänget som gör det. De verkar ha det jobbigt. Men vi hänger inte med dem.” Väldigt vanligt är att man istället för att hänga ute och dricka är hemma och umgås online genom att spela.

 

[Mabuse]

Jag förstår inte grejen. Det är väl bara att hämta sin unge vid bussen när en främmande kvinna av välmening ringer och säger att din unge rejält under 18 år är aspackad och behöver en trygg hemgång. Om det nu visar sig att den inte var så där aspackad så är det väl inte hela världen, men behöver inte ifrågasätta allt, man behöver agera direkt- och sedan vara tacksam att 1. det var inte värre och 2. någon brydde sig även om det kanske inte var så farligt som det lät.

Jag skulle nog i det hypotetiska läget ringa barnet själv först, faktiskt. Och höra hur läget är och vad planen är, och sen komma överens med barnet. Inte komma galopperande.

 

[Tassa]

Jag är också förälder till en tonåring. Jag hade blivit tacksam om någon ringt mig för att be mig hämta min son i det läget. Orolig som tusan, men tacksam då jag anser att det är olämpligt att han ska drälla omkring full på natten/kvällen. Sen om jag inte hade tyckt att det är så farligt hade det ju inte varit hela världen. Och jag hade definitivt inte varit otrevlig mot den som ringt mig.

Sen hade jag nog tyckt att det är hela världen om han super, för jag vet vad alkohol kan ställa till med. Vi har även flera anhöriga med alkoholproblem.

 

[Görel]

Har jobbat i flera år med att ta emot orosanmälningar hos socialtjänsten och känner tyvärr igen det som beskrivs i trådstarten.

Föräldrar som vid kontakt blir irriterade på socialtjänsten istället för att bli oroliga för sina barn. Som blir arga på den som anmält istället för glada och tacksamma över att andra bryr sig om hur deras barn mår. Som känner sig kritiserade som föräldrar och inte kan se barnets situation. För många spelar det ingen roll när anmälningar med samma oro kommer in gång efter gång, och när jag väljer att inleda utredning mot deras vilja blir de förbannade på mig istället för att bli oroliga för barnen.

Har hört poliser berätta om när de ringt hem till föräldrar för att de ska komma och hämta sina berusade ungdomar så har de inte kunnat det eftersom de varit berusade själva, och det har inte varit ovanligt att föräldrarna bett polisen att lämna deras barn ifred.

 

[monster1]

Men är de så många att de har en nära relation till alla barn på skolan? På barnens skola finns en kurator, men det betyder inte att hen pratar med alla barn.

De hinner nog träffa alla barn under den period som de går i skolan dvs 3 år. Sen träffar de nog några oftare än andra. De är ju rastvakter och ordnar och styr med sådant.

 

[Krålus]

Gör de? Jag har två tonåringar, jag vet inte var de skulle träffa på fritidsledare nu. Det finns ingen i deras umgängeskrets som hänger på fritids som tonåring, det var mer en låg/mellanstadiegrej.

Har ni inga fritidsgårdar? På många ställen iaf i våra trakter är det från mellanstadiet och upp till 18 år. Nu på sommaren är de på olika sommar aktiviteter.

 

[Piaff]

Jag har nog aldrig sett en ridskola eller idrottsförening som har råd att ha en fritidspedagog. Så det kanske är olika beroende på vart man bor?

Absolut är det ungdomar som festar på nätterna. Men alla gör inte det. I mina barns klass så har de örnkoll, det är typ ”Jaha, festa? Ja, det är det där gänget som gör det. De verkar ha det jobbigt. Men vi hänger inte med dem.” Väldigt vanligt är att man istället för att hänga ute och dricka är hemma och umgås online genom att spela.

Fritidsledare och fritidspedagog är inte samma sak, du verkar fortfarande prata om fritidspedagoger och alla andra om fritidsledare, som alltså inte har något med fritids efter skoltid på låg och mellanstadiet att göra.

 

[Skojamindoja]

Det absolut mest orimliga i den här situationen tycker jag inte är 1) att ungdomarna var fulla, oavsett ålder, 2) att TS ringde föräldrarna eller 3) att TS vid negativt utfall på samtal med föräldrarna valde att ringa polisen. Det sjuka är ju att föräldrarna blev så rabiata av att TS ringde polisen att de, mitt framför näsan på polisen också vad jag förstår, mordhotade TS...!

De enda som gjort fel i den här situationen är ju den eller de föräldrar som valde att mordhota TS. All eloge till TS som tog det så långt, jag hade nog inte vågat blanda mig i på det sättet men hade varit tacksam om det varit min ungdom.

 

[Lingon]

Fast va? Jag har väl inte nämnt något om social bakgrund? Eller att jag har gjort en uppskattning av åldern av diverse ungdomar på stan? Att jag tror att de där ungdomarna i tunnelbanan i maj är runt sexton är för att de pratar om att de ska sluta nian och har avslutningsfester. Då tänker jag att de knappast är tolv hela bunten. Den vanligaste fulla ungdomen på tunnelbanan i maj/juni går sista året på gymnasiet, vilket syns på studentmössan, och hörs på pratet (om studentfester etc).

Jag baserar det jag sa på att jag själv har tonårsbarn, att mina vänner har tonårsbarn, och att mina barn har vänner. De är inte i sammanhang där de stöter på fritidspedagoger längre. Det låter härligt med ett kulturhus för ungdomar, men jag skulle säga att de flesta ungdomar hänger inte på såna. Jättebra om det finns, men ofta finns det inte, och ens om det finns så är det inte alla ungdomar som intresserar sig för just det.

Med snett urval menar jag ungdomar som har behov av extra vuxna och kanske inte alltid mår så bra. Och kanske är ute på nätterna. Det har inget med pengar eller bostadsort att göra. Barnen som allt är frid och fröjd med, som går till skolan, till träningen eller till kompisar och sen på kvällen hem och mår bra (vilket ju också finns i alla samhällsklasser och bostadsorter). De tonåringarna finns ju också.

Jag håller med. Fritidsledare vet jag inte var min tonåring skulle möta.

 

[Rumpnissen]

Jag håller med. Fritidsledare vet jag inte var min tonåring skulle möta.

+@monster1

Men vad är det här för konstig urspårning? Jag fattar att det kanske blir jobbigt när någon med professionell kunskap kommer och säger emot men man behöver ju inte ifrågasätta om yrket verkligen finns eller om personer med det yrket verkligen träffar ungdomar i allmänhet eller inte .

Att era barn inte är i sammanhang med fritidsledare betyder ju inte att det inte finns fritidsledare på andra geografiska platser i sverige som har väldigt god kunskap och insikt om tonåringar. Betydligt bättre koll än någon enstaka förälder.

 

[Mabuse]

Har jobbat i flera år med att ta emot orosanmälningar hos socialtjänsten och känner tyvärr igen det som beskrivs i trådstarten.

Föräldrar som vid kontakt blir irriterade på socialtjänsten istället för att bli oroliga för sina barn. Som blir arga på den som anmält istället för glada och tacksamma över att andra bryr sig om hur deras barn mår. Som känner sig kritiserade som föräldrar och inte kan se barnets situation. För många spelar det ingen roll när anmälningar med samma oro kommer in gång efter gång, och när jag väljer att inleda utredning mot deras vilja blir de förbannade på mig istället för att bli oroliga för barnen.

Har hört poliser berätta om när de ringt hem till föräldrar för att de ska komma och hämta sina berusade ungdomar så har de inte kunnat det eftersom de varit berusade själva, och det har inte varit ovanligt att föräldrarna bett polisen att lämna deras barn ifred.

Ja, det finns väl skäl till att ungdomar hamnar på glid i första läget. Jag tänker att i familjer där föräldrarna är aktuella både på ekonomiskt bistånd och vuxen, så kanske det inte är helt överraskande om barnen dyker upp på barn och ungdom. Dvs, om föräldrarna är fattiga missbrukare med social problematik, så är det kanske inte frid och fröjd på alla plan med familjens barn heller.

Oavsett hur det är ställt med familjen så tänker jag att det kan tänkas att man inte uppfattar det som omtanke att bli glad över, utan som kritik av föräldraskapet.

 

[Mabuse]

+@monster1

Men vad är det här för konstig urspårning? Jag fattar att det kanske blir jobbigt när någon med professionell kunskap kommer och säger emot men man behöver ju inte ifrågasätta om yrket verkligen finns eller om personer med det yrket verkligen träffar ungdomar i allmänhet eller inte .

Att era barn inte är i sammanhang med fritidsledare betyder ju inte att det inte finns fritidsledare på andra geografiska platser i sverige som har väldigt god kunskap och insikt om tonåringar. Betydligt bättre koll än någon enstaka förälder.

Men det är ju ingen som sagt emot. Det jag har sagt är att du träffar ett snett urval barn. Det gör alla som jobbar med omsorg.

Det är inget konstigt med det. Men det är ändå så.

Jag kan bli lite irriterad på bilden att alla tonåringar minsann är ute och svirar och hittar på dumheter på nätterna, det normala är att de super ner sig, blir utsatta för brott, och att tonårsföräldrar behöver hämta sina barn lite varstans på nätterna - i bästa fall. I värsta fall så försvinner barnen nattetid och man får jaga dem med hjälp av polisen.

Visst kan det vara så, men det finns också jättemånga tonåringar som aldrig gör de grejorna.

Jag kan tycka den vilda tonårstiden är väl normaliserad, som att alla hade den. Men det har de inte. Det finns, absolut, men det finns också många som är ganska ”tråkiga” tonåringar. Som faktiskt går igenom hela tonårstiden utan ett enda polisingripande eller orosanmälan hos soc.

 

[Eurydome]

Nu har jag inte barn än men jag skulle verkligen uppskatta att någon ringde om mitt barn var full.

Ni som invänder mot att TS ringde polisen, vad skulle ni ha gjort i situationen där föräldrar arg säger att de inte kommer hämta sina barn när ni ringer pch meddelar att de är riktigt fulla? Även om ungdomar skulle vara på väg hem, så är det ju inte alls säkert att de kan ta sig hem säkert. Kanske är det en kvarts promenad hem från busshållplatsen, kanske möter de mindre lämpliga personer på bussen eller på vägen hem. Hade ni verkligen känt er bekväma med att lämna ett barn, som är rejält full, när ni vet att hens förälder inte kommer komma?

Alternativen i denna situation är ju då: 1) lämna barnen och hoppas de går bra trots att man vet att ingen vuxen mötet/hämtar dom (jag tror inte att jag hade kunnat göra det); 2) själv följt med barnen hem (rätt knepigt), eller 3) ringa extern hjälp vilket i denna situation är närpolisen.

Hade ni ringt polisen om ni hade hittat en vuxen person (kvinna/man) som var vaken men rejält packad, i tex ett dike/på trottoaren? Hade ni lämnat personen?

Alltså om jag hade träffat på ett gäng sextonåringar i feststämning på väg att ta bussen hem från en fest så har jag svårt att se att jag skulle ha ringt varken föräldrar eller polisen.

För mig framstår det som att det saknas information i berättelsen så att det var allvarligare än det framstår här.

Att träffa på en redlös människa som inte kan ta hand om sig är naturligtvis en helt annan sak.

 

[Görel]

Ja, det finns väl skäl till att ungdomar hamnar på glid i första läget. Jag tänker att i familjer där föräldrarna är aktuella både på ekonomiskt bistånd och vuxen, så kanske det inte är helt överraskande om barnen dyker upp på barn och ungdom. Dvs, om föräldrarna är fattiga missbrukare med social problematik, så är det kanske inte frid och fröjd på alla plan med familjens barn heller.

Oavsett hur det är ställt med familjen så tänker jag att det kan tänkas att man inte uppfattar det som omtanke att bli glad över, utan som kritik av föräldraskapet.

Inte alls enligt den erfarenhet jag har. Många familjer är välbärgade med föräldrar som arbetar mycket och inte vill ha en massa störningar i sin tillvaro utan vill att det ska vara så friktionsfritt som möjligt.

 

[Ninnurur]

Alltså om jag hade träffat på ett gäng sextonåringar i feststämning på väg att ta bussen hem från en fest så har jag svårt att se att jag skulle ha ringt varken föräldrar eller polisen.

För mig framstår det som att det saknas information i berättelsen så att det var allvarligare än det framstår här.

Att träffa på en redlös människa som inte kan ta hand om sig är naturligtvis en helt annan sak.

Vi vet inte om de var på väg hem från fest eller på väg till mera fest.

 

[Cambrie]

Men det är ju ingen som sagt emot. Det jag har sagt är att du träffar ett snett urval barn. Det gör alla som jobbar med omsorg.

Det är inget konstigt med det. Men det är ändå så.

Jag kan bli lite irriterad på bilden att alla tonåringar minsann är ute och svirar och hittar på dumheter på nätterna, det normala är att de super ner sig, blir utsatta för brott, och att tonårsföräldrar behöver hämta sina barn lite varstans på nätterna - i bästa fall. I värsta fall så försvinner barnen nattetid och man får jaga dem med hjälp av polisen.

Visst kan det vara så, men det finns också jättemånga tonåringar som aldrig gör de grejorna.

Jag kan tycka den vilda tonårstiden är väl normaliserad, som att alla hade den. Men det har de inte. Det finns, absolut, men det finns också många som är ganska ”tråkiga” tonåringar. Som faktiskt går igenom hela tonårstiden utan ett enda polisingripande eller orosanmälan hos soc.

Men det har ju inget att göra med huvudinlägget? Tror de flesta fattar att det finns massor med skötsamma tonåringar, dottern har båda delar i kamratskapet medans sonen bara har pluggnördar som sitter vid datorn i sin, att det finns många som inte dricker har ju inget att göra med jätteunga tonåringar som är aspackade enligt ts?

 

[Mabuse]

Inte alls enligt den erfarenhet jag har. Många familjer är välbärgade med föräldrar som arbetar mycket och inte vill ha en massa störningar i sin tillvaro utan vill att det ska vara så friktionsfritt som möjligt.

Ja, det är ju en annan anledning. Det beror väl på vilket område socialkontoret är verksamt i. När jag var på ekonomiskt bistånd så var det inte ovanligt att hela familjen var aktuell, av olika skäl.

Jobbar man i ett mer välbärgat område, så är det kanske vanligare med det du beskriver.

Min respons var baserat på att du skrev att föräldrarna hade egen missbruksproblematik, som gjorde att de inte kunde hantera barnens problem. Så kan det ju vara i välbärgade områden också, men svåra missbruksproblem har ju ofta en tendens att få ekonomiska konsekvenser.

Jag tänker att det kan finnas många skäl att man inte blir glad och tacksam när soc ringer och säger att barnen har problem.