Vinter/vårföräldrar 25/26

[Glimra]

Idag var vi på bvc, allt såg bra ut. Plutten blir tre veckor på torsdag och gått upp till 2760g Besöket hamnade dock mitt i hans ätfönster så jag provade att lägga honom till bröstet när vi väntade och han fick både tag och åt!! Kändes lite läskigt att amma offentligt för första gången men är så glad att det gick! Behöver tydligen stress och ett väntrum för att få till det.

 

[Ponylove]

Bm idag,
V 37 + 4
Allt såg bra ut, fixerad med, så nu väntar vi bara på att den ska vilja komma ut.
Fast jag tänkte jobba även nästa vecka så den behöver inte skynda.

 

[__sofia__]

Bm idag,
V 37 + 4
Allt såg bra ut, fixerad med, så nu väntar vi bara på att den ska vilja komma ut.
Fast jag tänkte jobba även nästa vecka så den behöver inte skynda.

Min pojke var snäll nog att vänta till första dagen då jag redan hade planerat att ta föräldraledighet inför förlossningen - den dagen gick vattnet

 

[Ponylove]

Min pojke var snäll nog att vänta till första dagen då jag redan hade planerat att ta föräldraledighet inför förlossningen - den dagen gick vattnet

Bra timing!

 

[Jozze]

Är det bara jag kvar nu? Jag har inte alls hängt med här i tråden på slutet - jag jobbar fortfarande, jag är trött och det är så mycket att fixa och dona med. Kul att läsa om er som fått era småttingar. Stort grattis!

I dag har det känts jobbigt med stelhet/lite smärta runt höfter, ländrygg och bäcken. Det kan ju hänga ihop med att jag gått och blivit förkyld, och sovit uruselt. Nu på em/kvällen har jag dessutom fått feber. Jag hoppas att det lagt sig till i morgon - det vore skönt att slippa karensdag såhär på sluttampen.

Bebisen är beräknad till söndag, men har han inte kommit då jobbar jag även nästa vecka och går sedan hem från den 4 maj.

 

[Ponylove]

Är det bara jag kvar nu? Jag har inte alls hängt med här i tråden på slutet - jag jobbar fortfarande, jag är trött och det är så mycket att fixa och dona med. Kul att läsa om er som fått era småttingar. Stort grattis!

I dag har det känts jobbigt med stelhet/lite smärta runt höfter, ländrygg och bäcken. Det kan ju hänga ihop med att jag gått och blivit förkyld, och sovit uruselt. Nu på em/kvällen har jag dessutom fått feber. Jag hoppas att det lagt sig till i morgon - det vore skönt att slippa karensdag såhär på sluttampen.

Bebisen är beräknad till söndag, men har han inte kommit då jobbar jag även nästa vecka och går sedan hem från den 4 maj.

Min är fortfarande inne, BF imorgon.

Har varit ledig sen i torsdags,
Hade väldigt smärtsamma sammandragningar i eftermiddags, men när jag efter 2h lämnade lekparken och åkte hem o kissade gick det över får se om det var ett varsel eller om ungen tänker låta mig vänta på den.
Gubben e hemma från imorgon med, så jag kanske kan slippa jaga 2,5åring hela dagarna.
Ska inte klaga ifs, snäll syster var här tors-sön och agerade lektant så jag både fick vila och kunde göra viktiga saker i lugn o ro.

 

[Ponylove]

Nu har en Lillasyster kommit,
Imorse kl 6.10 föddes hon, med raketfart! V40+2
Vi är så glada

Vi mår bra
lite extra obs och minst 1 dygn på bb pga att jag har Gbs och vi inte hann med antibiotika samt att hon dragit i sig lite fostervatten.

 

[Glimra]

Var lite osäker på om jag skulle skriva om detta här men det känns skönt att kunna bearbeta lite utanför den närmaste familjen.

Vi har haft de jobbigaste dagarna i våra liv och jag var inte alls förberedd på det. Jag opererades när jag var bebis och har varit inställd på att lilla A skulle kunna få samma då det kan vara ärftligt. Det har innan känts helt lugnt, om han skulle få det så är det en rutinoperation osv osv. Men när vi väl hamnade där.. fy fan vad vi har gråtit.

Bebis blev 7 veckor idag. Vi var till akuten två gånger och blev efter ultraljud inlagda andra gången. Personalen var så fin när vi kom till barnavdelningen. Att se sitt barn med sond och infart var tufft. Läkarna konsulterade med Akademiska i Uppsala och det bestämdes att vi skulle dit för operation. Det bestämdes att han skulle börja fasta redan där och då och gavs dropp. Morgonen därpå fick jag och bebis åka ambulans (utan blåljus) till Uppsala. De hade ingen barnstol som passade så han fick åka i någon sorts kängurupung fastspänd på min mage. Bröt ihop när vi skulle lämna rummet för sambon fick inte åka med utan skulle ta bil efter. Han har varit min trygga punkt genom det hela och jag är så tacksam. Där och då visste vi inte hur det skulle bli, om han ens skulle få sova på rummet. Hur skulle jag kunna klara mig själv hela natten? Vi har sedan bebis föddes inte varit ifrån varandra mer än ett par timmar. Hade många timmar på vägen att fundera över hur det skulle bli.

I slutändan fick vi sova i samma rum. De gjorde ett till ultraljud för att vara säkra och dagen efter blev det operation. Tiden däremellan var fruktansvärd. Hur tröstar man en hungrig bebis som inte får äta? Hur vi än tröstade gick det inte och han skrek sig till sömns, vaknade och så började det om. Det skar så i hjärtat. En underbar undersköterska tog sig tid att sitta med honom så vi kunde gå ifrån en halvtimme och äta tillsammans. Bara det gjorde stor skillnad trots att vi hörde skriken ända bort till allrummet.

Operationen gick i alla fall bra och han är så mycket mer tillfreds. Älskade bebis. Han har charmat alla och hans storlek kommer ofta upp. Det var flera som inte hade haft en sån liten patient förut. Jag tycker inte han är så liten ändå Han vägdes ändå in till 3250g någon av dagarna och därefter mer. Tänker på alla neo-bebisar som verkligen är pyttisar men de har ju en egen avdelning.

 

[Jozze]

Åh, vad tufft för er @Glimra ! Jag fick ligga inne med min nr 2 när han var runt 4 veckor, pga urinvägsinfektion som börjat gå upp i njurarna, och bara att se infart satt på en sådan liten ... Och i dag var jag på akuten med minstingen pga fall, och hörde då en annan bebis någonstans som var otröstlig och det skar i mig, trots att jag själv hade min bebbe hos mig och kunde trösta och mata honom hur mycket jag ville.

Vad skönt att han mår bättre nu!

 

[Glimra]

Åh, vad tufft för er @Glimra ! Jag fick ligga inne med min nr 2 när han var runt 4 veckor, pga urinvägsinfektion som börjat gå upp i njurarna, och bara att se infart satt på en sådan liten ... Och i dag var jag på akuten med minstingen pga fall, och hörde då en annan bebis någonstans som var otröstlig och det skar i mig, trots att jag själv hade min bebbe hos mig och kunde trösta och mata honom hur mycket jag ville.

Vad skönt att han mår bättre nu!

Ja det var inte roligt någonstans. Förstår vad du menar med att det skär i en, vi hade en rumsgranne verkligen gallskrek ett par gånger per dag. Det gjorde ont att höra hen.

Men oj. Är det vanligt att såna småttisar får uvi? Hur märkte du det?

Hur har det gått för dig förresten? Den senaste uppdateringen var att du skulle gå hem 4 maj. Eller är det den minstingen som varit på akuten?

 

[Glimra]

2 månader idag! Var iväg till bvc själv för första gången, det gick helt okej. Han växer på bra och har passerat 3,8kg. Sambon började jobba förra veckan. Det går egentligen bra men saknar verkligen att ha honom hemma.

 

[niardasp]

I veckan blir vår tjej två månader och hon vägde in på 5,3 kg här om dagen. Följer sin kurva perfekt, känns knäppt att hon snart gått upp hela 2 kg i vikt! Gick bra hos BVC att ligga på mage och spänna nackmusklerna men här hemma ratas den positionen helt väldigt svårflörtad vad gäller leenden är hon också men då och då får vi ett och det är så himla gulligt

 

[__sofia__]

I veckan blir vår tjej två månader och hon vägde in på 5,3 kg här om dagen. Följer sin kurva perfekt, känns knäppt att hon snart gått upp hela 2 kg i vikt! Gick bra hos BVC att ligga på mage och spänna nackmusklerna men här hemma ratas den positionen helt väldigt svårflörtad vad gäller leenden är hon också men då och då får vi ett och det är så himla gulligt

Min kille tycker inte heller att magliggande är någon favorit - men det går bättre nu när han är äldre och har mer styrka och kan kolla mer (min pojke är ju över tre månader nu).

Det som hjälpte oss när han var liten är att vi (konstigt nog, kanske, av vad jag har förstått ) ammar över 90% av gångerna så att jag ligger på rygg i soffan/sängen och att han ligger på mage ovanpå mig. Även om jag har hjälpt till att stötta huvudet just när han äter har det ju blivit lite tid då och runt om då han tränat nacken. (som just nu - han åt medan jag kollade lite på mobilen, och nu när han ätit klart ligger han på magen på mig och kollar på saker ) För det är ju roligare att ligga på magen på mamma, för där får man ju bland annat mat

 

[Sleepan]

Våra tjejer är snart 5 månader och båda vänder sig från rygg till mage, även om Alva gör det typ hela tiden. Och Hilda bara någon gång ibland. Båda babblar HELA tiden och har börjat smaka lite olika grejer vilket uppskattas ibland iaf.

Alva är stark som attan medan Hilda är lite klenare. Alva är också 800 gram tyngre och betydligt mer stabil.
De vägde 4,7 och 5,5 på 4månadersbesöket så inga stora tjejer

De är glada typ 95% av all tid och sover jättebra så vi är jävligt lyckligt lottade! Hade varit betydligt jobbigare med tvillingar annars känner jag

 

[niardasp]

Hur går det för er alla?

Här går det bra! Jag tror att vi har fått en ganska enkel bebis, utan något att jämföra med dock. Men det är mycket enklare och roligare än jag trodde vilket är väldigt skönt. Peppar peppar så sover hon fantastiskt bra på nätterna vilket jag tror gör mycket för min ork. Var orolig innan hur jag skulle hantera sömnbristen men den är än så länge inte ett problem över huvudtaget. Hoppas det fortsätter så länge! På dagarna har hon varit lite gnällig i nån vecka nu dock, säkert något utvecklingssprång. Hon sover liksom bara korta stunder och blir sen såklart trött och gnällig så nu försöker vi förekomma lite mer och har gått tillbaka lite till att hon får sova på någon av oss på dagarna, då går det bättre amningen funkar också toppen nu efter att ha gjort ont i två månader så det är fantastiskt skönt.

Sen tänker jag varje dag på det här med syskon jag har tänkt hela graviditeten och hela tiden sen dess att jag tror att ett barn är vad jag vill ha, av flera anledningar. Det tilltalar mig liksom att ha ett barn att lägga all tid, pengar och utrymme på. Men nu tänker jag ändå på syskon för hennes skull. Hon har två äldre syskon på pappans sida som inte bor med oss på heltid och de är så pass mycket äldre att de mer kommer vara som typ farbröder för henne. Hon kommer med allra största sannolikhet inte heller få några kusiner. Jag tänker därmed att hon kommer bli ensam jag tycker inte att man ska skaffa barn/fler barn för någon annans skull än sin egen och att man verkligen ska vilja men jag kan ändå inte tänka bort detta perspektiv. Och sen i nästa stund tänker jag att herregud hon är inte ens tre månader du har lång tid på dig att bestämma dig. Många tankar åt alla håll helt enkelt.

Hur tänker ni?

 

[Ponylove]

Hur går det för er alla?

Här går det bra! Jag tror att vi har fått en ganska enkel bebis, utan något att jämföra med dock. Men det är mycket enklare och roligare än jag trodde vilket är väldigt skönt. Peppar peppar så sover hon fantastiskt bra på nätterna vilket jag tror gör mycket för min ork. Var orolig innan hur jag skulle hantera sömnbristen men den är än så länge inte ett problem över huvudtaget. Hoppas det fortsätter så länge! På dagarna har hon varit lite gnällig i nån vecka nu dock, säkert något utvecklingssprång. Hon sover liksom bara korta stunder och blir sen såklart trött och gnällig så nu försöker vi förekomma lite mer och har gått tillbaka lite till att hon får sova på någon av oss på dagarna, då går det bättre amningen funkar också toppen nu efter att ha gjort ont i två månader så det är fantastiskt skönt.

Sen tänker jag varje dag på det här med syskon jag har tänkt hela graviditeten och hela tiden sen dess att jag tror att ett barn är vad jag vill ha, av flera anledningar. Det tilltalar mig liksom att ha ett barn att lägga all tid, pengar och utrymme på. Men nu tänker jag ändå på syskon för hennes skull. Hon har två äldre syskon på pappans sida som inte bor med oss på heltid och de är så pass mycket äldre att de mer kommer vara som typ farbröder för henne. Hon kommer med allra största sannolikhet inte heller få några kusiner. Jag tänker därmed att hon kommer bli ensam jag tycker inte att man ska skaffa barn/fler barn för någon annans skull än sin egen och att man verkligen ska vilja men jag kan ändå inte tänka bort detta perspektiv. Och sen i nästa stund tänker jag att herregud hon är inte ens tre månader du har lång tid på dig att bestämma dig. Många tankar åt alla håll helt enkelt.

Hur tänker ni?

Jag sitter ju här med nummer 2 så att eh...
Skämt å sido tror jag att hur man själv växt upp och hur man tyckte ens syskon/icke syskon var avgör mycket i hur man resonerar.
Vissa älskar sina syskon vissa har livslångt krig typ o allt där emellan.

Jag är uppvuxen med två systrar och älskar dom och har kanske som barn ibland önskat vara ensambarn men inte på allvar egentligen och som vuxen är dom mina bästa vänner, helt ovärderliga båda två.

Sambon är uppvuxen som ensambarn, även om han i vuxen ålder fått kontakt med sina syskon, så för honom är uppväxt med syskon okänt område.

Jag har nog alltid misstänkt att om jag väl får barn (det vet man ju aldrig) så kommer det nog bli som med hundarna att jag blir så förtjust att jag vill ha fler. Och jag fick som misstänkt babysug vår lilla tjej är ju för vi ville ha ett till barn, och hoppas att barnen kommer tycka om varandra i slutändan.

 

[__sofia__]

Hur går det för er alla?

Här går det bra! Jag tror att vi har fått en ganska enkel bebis, utan något att jämföra med dock. Men det är mycket enklare och roligare än jag trodde vilket är väldigt skönt. Peppar peppar så sover hon fantastiskt bra på nätterna vilket jag tror gör mycket för min ork. Var orolig innan hur jag skulle hantera sömnbristen men den är än så länge inte ett problem över huvudtaget. Hoppas det fortsätter så länge! På dagarna har hon varit lite gnällig i nån vecka nu dock, säkert något utvecklingssprång. Hon sover liksom bara korta stunder och blir sen såklart trött och gnällig så nu försöker vi förekomma lite mer och har gått tillbaka lite till att hon får sova på någon av oss på dagarna, då går det bättre amningen funkar också toppen nu efter att ha gjort ont i två månader så det är fantastiskt skönt.

Sen tänker jag varje dag på det här med syskon jag har tänkt hela graviditeten och hela tiden sen dess att jag tror att ett barn är vad jag vill ha, av flera anledningar. Det tilltalar mig liksom att ha ett barn att lägga all tid, pengar och utrymme på. Men nu tänker jag ändå på syskon för hennes skull. Hon har två äldre syskon på pappans sida som inte bor med oss på heltid och de är så pass mycket äldre att de mer kommer vara som typ farbröder för henne. Hon kommer med allra största sannolikhet inte heller få några kusiner. Jag tänker därmed att hon kommer bli ensam jag tycker inte att man ska skaffa barn/fler barn för någon annans skull än sin egen och att man verkligen ska vilja men jag kan ändå inte tänka bort detta perspektiv. Och sen i nästa stund tänker jag att herregud hon är inte ens tre månader du har lång tid på dig att bestämma dig. Många tankar åt alla håll helt enkelt.

Hur tänker ni?

I mitt fall är vi just nu inne i en period med lite sämre sömn (han blev 4 månader för 1-2 veckor sedan, så inte helt oväntat ändå). Svårare att somna på kvällen, och vaknar måååånga gånger framförallt från 1 och framåt (han har lärt att somna om igen med lite amning, men det blir många uppvaknanden).Jag testar lite olika saker (bl.a. tidigare läggning), så får vi se vad som funkar och hur länge det håller i sig. Men allmänt var jag också innan rädd för hur jag skulle funka med sömnbrist, men det har inte varit särskilt mycket problem alls (inte ens efter sådana här nätter med bara väldigt få timmar sömn i taget).

Jag räknar med att han inte kommer få några syskon, i och med att jag är själv som förälder. Dels så skulle jag behöva gå till någon privat klinik och betala för det, och dels så känns det som om det skulle bli mycket och krångligt att vara helt ensam med två små barn Och nog inte helt enkelt ekonomiskt . Men han har redan en kusin (8-9 månader äldre), och jag räknar med att det kommer komma fler. Dock ingen som bor supernära - kusinen som finns bor en timme bort, och mina ena andra syster bor 4 timmar bort och en annan syster kommer troligtvis flytta till Tyskland om två år till hennes blivande man.

 

[Glimra]

Hur går det för er alla?

Här går det bra! Jag tror att vi har fått en ganska enkel bebis, utan något att jämföra med dock. Men det är mycket enklare och roligare än jag trodde vilket är väldigt skönt. Peppar peppar så sover hon fantastiskt bra på nätterna vilket jag tror gör mycket för min ork. Var orolig innan hur jag skulle hantera sömnbristen men den är än så länge inte ett problem över huvudtaget. Hoppas det fortsätter så länge! På dagarna har hon varit lite gnällig i nån vecka nu dock, säkert något utvecklingssprång. Hon sover liksom bara korta stunder och blir sen såklart trött och gnällig så nu försöker vi förekomma lite mer och har gått tillbaka lite till att hon får sova på någon av oss på dagarna, då går det bättre amningen funkar också toppen nu efter att ha gjort ont i två månader så det är fantastiskt skönt.

Sen tänker jag varje dag på det här med syskon jag har tänkt hela graviditeten och hela tiden sen dess att jag tror att ett barn är vad jag vill ha, av flera anledningar. Det tilltalar mig liksom att ha ett barn att lägga all tid, pengar och utrymme på. Men nu tänker jag ändå på syskon för hennes skull. Hon har två äldre syskon på pappans sida som inte bor med oss på heltid och de är så pass mycket äldre att de mer kommer vara som typ farbröder för henne. Hon kommer med allra största sannolikhet inte heller få några kusiner. Jag tänker därmed att hon kommer bli ensam jag tycker inte att man ska skaffa barn/fler barn för någon annans skull än sin egen och att man verkligen ska vilja men jag kan ändå inte tänka bort detta perspektiv. Och sen i nästa stund tänker jag att herregud hon är inte ens tre månader du har lång tid på dig att bestämma dig. Många tankar åt alla håll helt enkelt.

Hur tänker ni?

Härligt att det går bra för er! Sömnen är verkligen otroligt viktig så det låter toppen att hon sover så bra på nätterna.

Här går det framåt. Vi var på 3-månaderskontroll idag. Han kurvor ser fina ut och allt är som det ska. Han lyckades dessutom kissa på både mig och golvet innan jag fick på en ny blöja efter mätning/vägning Han ler mer och mer, bara väntar på att skratten ska få ljud. Var så ledsen ett tag att han inte verkade se mig men det har släppt nu. Däremot har han ont i magen på natten/tidig morgon så just nu har vi uppehåll av d-dropparna och järndropparna för att se om det blir någon skillnad. Fick vattenbaserade av bvc. Är det järnet som ställer till det kan vi inte göra något men det är ändå bara fram till 6 månader.

Hans "bästis" som är 1,5 månad äldre var hemma hos oss igår. Bästisen är ändå med och ser/tittar på bebis men inte tvärtom. Försökte ta ett gulligt kort på dem tillsammans men det var helt hopplöst

Det här med syskon känns så himla olika? Jag är ensambarn. Har två kusiner som är minst 15 år äldre som jag inte har någon kontakt med. Har ibland saknat att inte ha syskon men samtidigt är det inget jag lidit av. Det beror säkert på personlighet också. Sambon är 10 år äldre än sitt äldsta syskon och han har hamnat lite utanför. Blev mer som en liten vuxen när de föddes och har därför relation därefter även om det blivit bättre nu när de själva börjar bli vuxna. Jag har precis som du varit säker på att jag bara vill ha ett barn innan. Nu vill jag gärna ha två men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att bebis ska ha ett syskon? Av den själviska anledningen att själv vilja ha en bebis till? Jag vet inte. Jag är övertygad om att det kommer bli bra oavsett vad ni väljer

 

[Glimra]

Har varit en spännande dag. Hade bara två uppvak inatt, bara det liksom. Vi fick besök av "bästisen" igen. Det är så kul att se vad vi har framför oss. Han är mer stabil, med och kollar mer, pratar en massa osv. Är också bara intressant att höra en annan bebis ljud? Är så van med hur lilla A låter liksom. Jaha, låter det sådär när bästisen är missnöjd?

Hände också något stort!! Tre gånger idag har bebis tagit tag i saker (eller gjort bra försök) och aktivt dragit dem till sig. Förut har han väl instinktivt eller slumpmässigt greppat men nu kändes det mer medvetet även om det är tafatt. Mellan 12-21 sov han också bara max 45min. Förstår inte hur det gick till. Vi försökte söva honom flera gånger men han bara vägrade, och de gånger han somnade var det bara korta stunder. Jag hoppas det innebär en lång nattsömn men är tveksam till det.

 

[niardasp]

Har varit en spännande dag. Hade bara två uppvak inatt, bara det liksom. Vi fick besök av "bästisen" igen. Det är så kul att se vad vi har framför oss. Han är mer stabil, med och kollar mer, pratar en massa osv. Är också bara intressant att höra en annan bebis ljud? Är så van med hur lilla A låter liksom. Jaha, låter det sådär när bästisen är missnöjd?

Hände också något stort!! Tre gånger idag har bebis tagit tag i saker (eller gjort bra försök) och aktivt dragit dem till sig. Förut har han väl instinktivt eller slumpmässigt greppat men nu kändes det mer medvetet även om det är tafatt. Mellan 12-21 sov han också bara max 45min. Förstår inte hur det gick till. Vi försökte söva honom flera gånger men han bara vägrade, och de gånger han somnade var det bara korta stunder. Jag hoppas det innebär en lång nattsömn men är tveksam till det.

Heja bebis! Fascinerande hur fort det går just nu! Vår är också väldigt med och bara nu i helgen har hon skrattat ordentligt med ljud flera gånger, det är så sjukt gulligt

Vi har också en period med väldigt korta naps på dagarna. Ibland får vi till någon längre om hon får sova på oss så det försöker vi få till för annars blir hon övertrött och svårsövd på kvällen. Men får hon vila ordentligt på dagen är hon lättsövd och sover bra. Vanligtvis några uppvak men somnar om snabbt efter mat. I helgen har hon dock sovit sex timmar ena natten utan uppvak och fem timmar den andra vi är iväg på midsommarfirande så det har varit mycket intryck för henne så det är nog därför. Men döm om min förvåning när det hade gått sex timmar när det vanligtvis går typ tre!

Och tack för allas svar om syskon osv!