Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Änterliiiigen har jag bestämt mig på riktigt. Och nu när beslutet är helt avgjort så gör det mig så ledsen. Men egentligen kanske inte för avslutet. Utan för det som aldrig kommer igen.
För det vackra och fina som långsamt vissnat.
Nu finns det inte mer.
Sakta, sakta ska jag resa mig.
Hej då P ❤️
 

Japp. Det gör väl alla nån gång ibland.

Helt ärligt, nej! Jag är tyvärr en av dom som är sjukt rädd för främmande män efter två våldtäcktsförsök och ett antal sexuella trakasserier från män jag faktiskt känt lite grann. En var busschaufför och tyckte det var en smart ide att försöka våldta mig i sin buss.

Hade jag blivit singel idag hade jag aldrig vågat dejta. Hade troligen fått leva i celibat i resten av mitt liv.
 
Men om detta med dejtande skulle vara skadligt för mig. Då måste jag sluta med det också.
Jag får verkligen inte göra nånting som normala människor. Ingenting.
Segt minst sagt.
Fast det handlar ju inte om att du inte får dejta. Det handlar om att i den situation du är just nu så känns det inte så smart att dejta. Det hade det inte gjort för andra människor i liknande situation som din heller - det gäller inte bara just dig. När du har bättre ordning på ditt liv kan du självfallet dejta igen. Och jo, det finns en himla massa andra saker att göra än att dejta.
 
Avbokat nu imorgon. Lika bra. Var ändå inte tillräckligt pepp för det.

Mitt liv är extremt enformigt. Det är samma samma varje dag. Skönt på ett sätt. Men ja enformigt.
Det är bebisgrejer, beroendegrejer att jobba på. Stallet. Hemmet.
Ja inte jättespännande.
Vet du? Så tror jag att det är för de flesta i vardagen. Ganska enformigt och mycket rutiner. Du har ju i alla fall en liten bebis och du har stallet! Många går bara till jobbet och sedan hem.
 
Avbokat nu imorgon. Lika bra. Var ändå inte tillräckligt pepp för det.

Mitt liv är extremt enformigt. Det är samma samma varje dag. Skönt på ett sätt. Men ja enformigt.
Det är bebisgrejer, beroendegrejer att jobba på. Stallet. Hemmet.
Ja inte jättespännande.
Men gör inte de flesta människor i stort sett samma saker varje dag? Tror inte att många människor har en jättespännande tillvaro... :) De flesta av oss lägger ju mycket tid på jobbet, till exempel. Jag tror inte att det är det som är problemet, utan att du har svårt för att hitta enkla, vardagliga saker som du kan trivas med att göra.
 
Men gör inte de flesta människor i stort sett samma saker varje dag? Tror inte att många människor har en jättespännande tillvaro... :) De flesta av oss lägger ju mycket tid på jobbet, till exempel. Jag tror inte att det är det som är problemet, utan att du har svårt för att hitta enkla, vardagliga saker som du kan trivas med att göra.
Både ja och nej. Tänker på sommaren är det mycket lättare för då finns det så mycket annat att fixa med (hinner inte ens allt jag vill). Vilket det iofs finns på vintern också. Men allt är tyngre nu. I och med kylan. Men också med bebis. Inte för att hon på något vis är jobbig. Men hon behöver sitt. Ja du vet ju du kan ju massor om barn med ditt jobb så.

Jag tycker om:
Måla.
Trädgårssysslor så länge det inte blir för mycket.
Ha det fint hemma.
Hästarna såklart höll jag på att glömma. Just nu känns det rätt tungt där med men så är det för mig alltid när det är kallt. Bara att acceptera.
Hunden men hon är mest hos P:s mamma av olika anledningar som jag inte kan gå in på här.

Alltså sånt hemmavid här på listan.
 
Jag tänker att det finns en anledning till att man rekommenderar avhållsamhet/celibat i början av en nykterhet (om man nu inte redan har en stabil partner) Man tar liksom inte bra beslut när man är mitt i allt det där.
Jag tycker bara att det blir tråkigt i längden. Segt kanske. Men det kanske är oförutsägbarheten jag är ute efter. Vet ärligt talat inte alls.

Hon på beroendecenter som jag har kontakt med tycker det var bra att P är kvar. Att jag behöver honom nu när jag har bebis. Att jag kan inte fixa allting själv. Eftersom jag inte har så många andra, Han finns ju där ändå. Fast det är knepigt mellan oss.
Efter jag bollade med henne. Nu idag och tidigare. Blev jag osäker om jag verkligen fixade att ”kasta ut honom” ur mitt liv.
Tänker hon vet ju vem jag är. Ni kanske vet iofs ännu mer om mig än hon.
Men samtidigt jobbar hon med detta.

Inte så att vi ska vara tillsammans resten av våra liv men för mig som det ser ut i vardagen.
 
Avbokat nu imorgon. Lika bra. Var ändå inte tillräckligt pepp för det.

Mitt liv är extremt enformigt. Det är samma samma varje dag. Skönt på ett sätt. Men ja enformigt.
Det är bebisgrejer, beroendegrejer att jobba på. Stallet. Hemmet.
Ja inte jättespännande.
Det tror jag är bra att landa i ibland. Att hitta ro och lugn i att det är enformigt stundtals och inte 100% hela tiden. Och det är svårt! Det är "press" från sociala medier (man lägger ju inte direkt ut snygga bilder på när man diskar och viker tvätt) och för mig ofta en känsla av att "alla andra gör".
Just nu kanske det är bra att det är lite tråkigt så att du hinner landa i nya rutiner och ditt nya jag tillsammans med ditt barn. Du behöver inte sluta dejta för evigt, men kanske sätta dig ned och fundera över vad du och ditt barn behöver, inte kasta dig ut i dejtingvärlden innan du ens har egen kontroll över nycklarna till ditt hem. Det handlar inte om att skriva dig på näsan, utan att vi alla vill ha det bästa för dig och är oroliga över att du försätter dig i onödigt krångliga och potentiellt otroligt farliga situationer.
 
Jag tycker bara att det blir tråkigt i längden. Segt kanske. Men det kanske är oförutsägbarheten jag är ute efter. Vet ärligt talat inte alls.

Hon på beroendecenter som jag har kontakt med tycker det var bra att P är kvar. Att jag behöver honom nu när jag har bebis. Att jag kan inte fixa allting själv. Eftersom jag inte har så många andra, Han finns ju där ändå. Fast det är knepigt mellan oss.
Efter jag bollade med henne. Nu idag och tidigare. Blev jag osäker om jag verkligen fixade att ”kasta ut honom” ur mitt liv.
Tänker hon vet ju vem jag är. Ni kanske vet iofs ännu mer om mig än hon.
Men samtidigt jobbar hon med detta.

Inte så att vi ska vara tillsammans resten av våra liv men för mig som det ser ut i vardagen.

Jo det kan jag förstå, jag tänker lite så att du (och jag) är ute efter kicken man får av tillfälliga struliga förbindelser? Att det är därför man ska hålla sig ifrån, att man lär sig hitta kickar från annat.

Din och P:s relation vill jag uttala mig om för mycket, men jag hade inte stannat då han verkar väldigt kontrollerande. Men vi vet ju bara det du skrivit om honom.
 
Jag tycker bara att det blir tråkigt i längden. Segt kanske. Men det kanske är oförutsägbarheten jag är ute efter. Vet ärligt talat inte alls.

Hon på beroendecenter som jag har kontakt med tycker det var bra att P är kvar. Att jag behöver honom nu när jag har bebis. Att jag kan inte fixa allting själv. Eftersom jag inte har så många andra, Han finns ju där ändå. Fast det är knepigt mellan oss.
Efter jag bollade med henne. Nu idag och tidigare. Blev jag osäker om jag verkligen fixade att ”kasta ut honom” ur mitt liv.
Tänker hon vet ju vem jag är. Ni kanske vet iofs ännu mer om mig än hon.
Men samtidigt jobbar hon med detta.

Inte så att vi ska vara tillsammans resten av våra liv men för mig som det ser ut i vardagen.
Har du verkligen berättat "allt" om ditt och Ps förhållande för henne? Hon vet att P inte är pappa, och att han egenligen (enligt vad du har skrivit här) inte alltid verkar superförtjust i ditt barn?
 
Jag tycker bara att det blir tråkigt i längden. Segt kanske. Men det kanske är oförutsägbarheten jag är ute efter. Vet ärligt talat inte alls.

Hon på beroendecenter som jag har kontakt med tycker det var bra att P är kvar. Att jag behöver honom nu när jag har bebis. Att jag kan inte fixa allting själv. Eftersom jag inte har så många andra, Han finns ju där ändå. Fast det är knepigt mellan oss.
Efter jag bollade med henne. Nu idag och tidigare. Blev jag osäker om jag verkligen fixade att ”kasta ut honom” ur mitt liv.
Tänker hon vet ju vem jag är. Ni kanske vet iofs ännu mer om mig än hon.
Men samtidigt jobbar hon med detta.

Inte så att vi ska vara tillsammans resten av våra liv men för mig som det ser ut i vardagen.
När jag läser om dig verkar du lite ensam och det kan jag tänka mig känns väldigt tråkigt. Alltså människor omkring en gör ju livet lättare och roligare. Du har inte funderat på att liksom söka vänner istället, kanske kvinnliga vänner som inte förväntar sig romantiska eller sexuella relationer med dig? Så i stället för att dejta så ger du dig själv uppdraget att skaffa dig vänner? Det är ju typ samma metod. Man träffar någon tar en promenad eller en fika. Det finns tom appar för det.
Vänner är trots allt himla bra grejer att ha och ditt liv är ju annorlunda nu med nykterhet och bebis, du kanske behöver vänner som passar in i det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Stort TACK i efterhand!
  • Min resa till läkning - ny gnista!
  • Ensam och ledsen

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Valp 2026
  • Valp, tips och råd

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp