Jag har varit mer brysk och helt enkelt sagt att jag ångrat mig och inte vill ses. Är personen påstridig blir den blockerad men oftast accepterar de bara.
Det är typsikt om man har ångest att det svänger så där. Mvh person med ångest.Av välmening att hon behöver ta tag i det då det inte är normalt stämningsläge att gå från nattsvart till eufori, inte meningen alls att såra karamellen eller dig eller någon annan
Det är klart det inte är ”normalt” i meningen sett till genomsnittbefolkningen.Av välmening att hon behöver ta tag i det då det inte är normalt stämningsläge att gå från nattsvart till eufori, inte meningen alls att såra karamellen eller dig eller någon annan
Tills du hunnit prata med vården, har du testat melatonin? För mig funkar det väldigt bra om jag tar det någon timme innan jag ska sova och sen varvar ner, tex lägger mig och läser. Ammar du fortfarande? Vet inte om du tänkte på beroendet eller på amningen gällande tabletterna.
Han är inte inneboende.
Ja men vill inte ta just den. Inte nu.
Tror inte det har någonting med våren att göra. Brukar snarare må bättre (?) på våren kontra hösten.
Det är okej att sörja det som inte blev.
Om du tycker det känns okej med en präst, så prova?
Är du ok med samtal i kyrkan hade jag rekommenderat att vända dig till en diakon
De har en annan utbildning och bakgrund och är generellt mer inriktade mot att hjälpa (i sina tjänster).
Jag pratade med en diakon. Tanken var att träffa en präst då men så blev det inte.Är du ok med samtal i kyrkan hade jag rekommenderat att vända dig till en diakon
Jag tänker också som du att det mer handlar om att hitta rätt person. Sedan hjälper det såklart med relevant utbildning o erfarenhet men känns det fel blir det ändå svårt tycker jag. Tolkar också många av dina inlägg som att du nog fått lite lättnad av att kunna prata mer med någon.När några närstående till mig var med om ett psykiskt trauma för några år sen fick de jättebra hjälp av en präst (de är inte troende). När jag gick på högstadiet var det en stor olycka i vårt samhälle där prästen och kyrkan också stöttade upp ordentligt till alla runt omkring. Prova, känns det för kristet så kan du avsluta. Fördelen med en präst är ju att det kanske är mer fokus på dig och dina känslor än på lösningar, ibland kan det ju vara det som behövs. Jag tyckte i en kris att den socionomen med vidareutbildning jag pratade med gav bättre hjälp en en psykolog, just för att den visserligen otroligt kompetenta socionomen i sin grundutbildning var bättre på att bara lyssna in och ge stöd, det tänker jag att präster och diakoner också har med sig.
