Sammet
Trådstartare
Hur ska man hantera att en 5 (snart 6) årig pojke skriker (väääldigt högt och gällt) så fort han gör sig det minsta illa, eller blir arg.
Det behöver inte ens egentligen ta ont, bara lite, som att kliva på en liten sten.
Hans Första reaktion är att gallskrika så högt och gällt han kan. Sen kommer det grin och gråt i någon sekund, och beroende på hur ont det Egentligen tog så kan gråten avbrytas avbrutt eller så fortsätter han ett tag till.
Föräldrarna blir extremt stresasde av detta (och det blir jag med).
De vill dock inte bråka eller skrika på honom och har satt som mål att inte höjja rösten. (vilket är bra imo).
Hur de hanterar det hela vet jag inte riktigt (har inte hunnitlista ut det ännu) men hur ska jag hantera det? Vill helst inte gå in på hur det kommer sig att jag hanetrar honom men räkna med att han är runt mig ett par timmar varje dag som det är nu.
Även om föräldrarna hanterar det på Ett sätt så lär jag mig gärna fler sätt.
Hur får man honom att inte överdramatisera att han gjort sig illa? Kortsiktiga och långsiktiga mål önskas.
Gärna med motivation till Varför man ska göra så, inte bara "gör så här för det är bäst". Gärna den etnologiska orsaken. (kallas det väll?).
Han är förstfödda för mamman och jag antar att det har lite att göra med det hela för systern som är yngre är tuffare av sig.
Det behöver inte ens egentligen ta ont, bara lite, som att kliva på en liten sten.
Hans Första reaktion är att gallskrika så högt och gällt han kan. Sen kommer det grin och gråt i någon sekund, och beroende på hur ont det Egentligen tog så kan gråten avbrytas avbrutt eller så fortsätter han ett tag till.
Föräldrarna blir extremt stresasde av detta (och det blir jag med).
De vill dock inte bråka eller skrika på honom och har satt som mål att inte höjja rösten. (vilket är bra imo).
Hur de hanterar det hela vet jag inte riktigt (har inte hunnitlista ut det ännu) men hur ska jag hantera det? Vill helst inte gå in på hur det kommer sig att jag hanetrar honom men räkna med att han är runt mig ett par timmar varje dag som det är nu.
Även om föräldrarna hanterar det på Ett sätt så lär jag mig gärna fler sätt.
Hur får man honom att inte överdramatisera att han gjort sig illa? Kortsiktiga och långsiktiga mål önskas.
Gärna med motivation till Varför man ska göra så, inte bara "gör så här för det är bäst". Gärna den etnologiska orsaken. (kallas det väll?).
Han är förstfödda för mamman och jag antar att det har lite att göra med det hela för systern som är yngre är tuffare av sig.
