50 år-livet slut???

[MacGyver 2.0]

Ja, bara sen jag föddes har medellivslängden ökat med 8 år för kvinnor och 10 år för män, så vi lever ju verkligen mycket längre. Eller åtminstone hålls vid liv längre...
Jag vet faktiskt inte om jag är sugen på att leva så länge om jag ser till (den obefintliga) livskvaliteten hos de äldre jag känner. Tycker mest att det verkar ovärdigt. Men jag blir glad av att läsa att det inte verkar vara så för alla!

Det beror ju också på hur man behandlar kroppen, skitmat, rejäl övervikt, minimalt med rörelse, rejält med alkohol mest varje helg och så rökning, det är ett perfekt recept på ett avsevärt snabbt förfall senare i livet. Jag har ett par bekanta som nyss klivit över 70-strecket där livet bestått i 5 dagars jobb, 2 dagars fylla, konstant rökning och rätt minimalt med rörelse och förfallet satte in när dom var i samma ålder som jag är nu och nu pendlar dom mellan lägenheten och läkarna och är rejält kassa i kroppen, själv är jag pigg och har inga andra krämpor än ett diafragmabråck och det är ju inget att "skryta" med, det dödar ingen och hålls i schack med surt gelègodis, ja ni läste rätt, syran och gelèn funkar som en blandning av Omeprazol och Gaviscon, syran hämmar syraproduktionen i magen och gelen lägger sig tydligen som ett lock enligt en av mina vänner som är invärtesmedicinare, knepigt,,,,,men det funkar.

 

[MacGyver 2.0]

Jag träffar en hel del pensionärer i jobbet och det är verkligen helt omöjligt att döma någon efter ålder. 65-åringen hasar in med rullator och 87-åringen ursäktar arbetskläderna med pågående husbygge.

Fysiskt form har absolut inverkan men man behöver också en hel del tur och genetiska förutsättningar för att slippa sjukdomar och skador

Genetiken spelar nog större roll än man kan ana misstänker jag, den tillsammans med livsstilen är ju den gemensamma nämnaren och troligen kommer jag att bli gammal, ja kanske äldre än själva fan för det finns inget skit bakåt i släkten, jag har hela livet levt på hemlagad husmanskost och har varken rökt eller nyttjat några större mängder alkohol eftersom jag inte tycker om varken vin, sprit eller öl, blir jag bortbjuden delar jag läsken eller saften med barnen.

 

[Mia_R]

Det beror ju också på hur man behandlar kroppen, skitmat, rejäl övervikt, minimalt med rörelse, rejält med alkohol mest varje helg och så rökning, det är ett perfekt recept på ett avsevärt snabbt förfall senare i livet. Jag har ett par bekanta som nyss klivit över 70-strecket där livet bestått i 5 dagars jobb, 2 dagars fylla, konstant rökning och rätt minimalt med rörelse och förfallet satte in när dom var i samma ålder som jag är nu och nu pendlar dom mellan lägenheten och läkarna och är rejält kassa i kroppen, själv är jag pigg och har inga andra krämpor än ett diafragmabråck och det är ju inget att "skryta" med, det dödar ingen och hålls i schack med surt gelègodis, ja ni läste rätt, syran och gelèn funkar som en blandning av Omeprazol och Gaviscon, syran hämmar syraproduktionen i magen och gelen lägger sig tydligen som ett lock enligt en av mina vänner som är invärtesmedicinare, knepigt,,,,,men det funkar.

Ett ex till mig hade en farfar som också var ordinerad surt godis för magen.

 

[SiZo]

Det beror ju också på hur man behandlar kroppen, skitmat, rejäl övervikt, minimalt med rörelse, rejält med alkohol mest varje helg och så rökning, det är ett perfekt recept på ett avsevärt snabbt förfall senare i livet. Jag har ett par bekanta som nyss klivit över 70-strecket där livet bestått i 5 dagars jobb, 2 dagars fylla, konstant rökning och rätt minimalt med rörelse och förfallet satte in när dom var i samma ålder som jag är nu och nu pendlar dom mellan lägenheten och läkarna och är rejält kassa i kroppen, själv är jag pigg och har inga andra krämpor än ett diafragmabråck och det är ju inget att "skryta" med, det dödar ingen och hålls i schack med surt gelègodis, ja ni läste rätt, syran och gelèn funkar som en blandning av Omeprazol och Gaviscon, syran hämmar syraproduktionen i magen och gelen lägger sig tydligen som ett lock enligt en av mina vänner som är invärtesmedicinare, knepigt,,,,,men det funkar.

Jag tror också att det finns en fara i hur de flesta gör idag. Att man går från 100% jobb till 0% över dagen känns inte optimalt för vare sig kroppen eller huvudet.

Min önskan är att arbetsgivare vore lite mer flexibla. Att man kunde gå ner i tid, dels så att kroppen hinner med, men också så att man hinner skaffa sig nya intressen, att man hinner fylla sin tid med annat och inte måste fylla varje sekund av varje dag på ett bräde.

Jag vet flera som i pensionen bara "Poff, nu sitter vi i soffan hela dagarna" från att ha varit väldigt aktiva och deras kroppar har mått väldigt väldigt dåligt. De "blev gamla" över några veckor. Sånt skulle kunna undvikas om man kunde gå ner till 75%/50%/25% som man känner för lite mer. Plus att vi drygar ut pensionen - och det behövs verkligen i framtiden.

 

[Inte_Ung]

Förutom mina lungor som tog stryk av Covid, så mår jag bättre än någonsin i dag vid 65.
Inte ont någonstans alls.

Och Covid var ju inte relaterat till ålder.
Dessutom så verkar lungorna återhämta sig.

 

[Fru_Tuvstarr]

Ni som är runt 50 år, hur ser ni på er ålder? Jag tycker det är en ganska ok ålder. Vissa mindre kroppskrämpor finns nuförtiden men ändå är kroppen ganska ok om man håller igång den med träning, rörelse, sömn osv. Jag kan fortfarande göra i stort sett allt jag gillar fortfarande. Men jag vet inte vad som händer med vissa i min bekantskapskrets? Många har "gamlat" till sig! Slutat bry sig om sitt utseende, hälsa, gräver ner sig i klimakteriekrämpor och pratar om livet som det vore slut imorgon." Vi börjar bli gamla", " jag har inget minne snart" osv osv. Jag tycker inte det är sant! Jag vet många ännu äldre som lever mkt aktiva och givande liv.
Jag är lite förundrad; jag trodde folk skulle börja leva lite mera aktivt och socialt när barnen flugit ut ur sina bon, verkar dock inte vara så...50 är det nya 90???

Jag blir inte 50 förrän om några (få) år men jag känner att det är ok. Jag är glad att jag har fått vara med så länge som jag har. Det är inte alla som får det.
Jag känner också att jag är helt trygg i mig själv. Jag bryr mig inte ett dugg om vad andra tänker och tycker. Jag kör mitt race. Stabil och god ekonomi och vi kan köpa det vi vill i princip.
Jag känner mig fortfarande som om jag vore 30 förutom att min kropp är sönder efter åratal av slit med hästar. Kroppen känns som 80 men huvudet inte en dag över 30 (snarare 15).
Däremot kan jag känna en nostalgi när jag tänker på yngre dagar. Så mycket roligt man har gjort och varit med om. Jag tycker det är väldigt jobbigt att mina föräldrar börjar bli ganska gamla. Vi har en nära relation.
Men åldern i sig känner jag inget för. Jag är inte rädd för att åldras. Jag är rädd för att kroppen ger upp medan sinnet fortfarande är ungt.

 

[monster1]

Jag tror också att det finns en fara i hur de flesta gör idag. Att man går från 100% jobb till 0% över dagen känns inte optimalt för vare sig kroppen eller huvudet.

Min önskan är att arbetsgivare vore lite mer flexibla. Att man kunde gå ner i tid, dels så att kroppen hinner med, men också så att man hinner skaffa sig nya intressen, att man hinner fylla sin tid med annat och inte måste fylla varje sekund av varje dag på ett bräde.

Jag vet flera som i pensionen bara "Poff, nu sitter vi i soffan hela dagarna" från att ha varit väldigt aktiva och deras kroppar har mått väldigt väldigt dåligt. De "blev gamla" över några veckor. Sånt skulle kunna undvikas om man kunde gå ner till 75%/50%/25% som man känner för lite mer. Plus att vi drygar ut pensionen - och det behövs verkligen i framtiden.

Jag jobbar kommunalt och där gör de flesta så. Man både börjar trappa ned lite innan pensionen men fortsätter även jobba på deltid eller timmar efter pensionen. Tror det är inskrivet i kollektivavtalen att man får börja trappa ned efter 62.

 

[SiZo]

Jag jobbar kommunalt och där gör de flesta så. Man både börjar trappa ned lite innan pensionen men fortsätter även jobba på deltid eller timmar efter pensionen. Tror det är inskrivet i kollektivavtalen att man får börja trappa ned efter 62.

Det är ju superbra! Eller, jag tror att det är bra. Jag själv har ju inte gått i pension än, och lär väl inte hamna där heller som samhället ser ut.

 

[Skojamindoja]

Jag har flera kollegor som är i 50-årsåldern och jag upplever inte dem som gamla alls, eller att de mest sitter och gaggar om sina krämpor. (Är strax under 40 själv.) Har på grund av stora åldersskillnader också släktingar i 50-årsåldern som inte heller känns gaggiga och sjukdomsfixerade. Bara jämfört med mina egna föräldrar (tidiga 60-talister) och ännu mer generationen över (30-talister) så känns dagens 50-åringar i min närhet väldigt aktiva och ungdomliga. Farmor var 51 när jag föddes och hon hade börjat vänta på döden och olika sjukdomar redan i 30-årsåldern...

Sen bidrar det säkert att jag har farfar kvar i livet, och han är vid 91 fortfarande piggare än många som är femton år yngre än han. Han köpte ny bil i våras och det första han gjorde var att testa hur fort det gick att pressa upp bilen i 130...

 

[MacGyver 2.0]

Ett ex till mig hade en farfar som också var ordinerad surt godis för magen.

Lakrits fungerar ju också bra men har ju biverkningar, jag började med lakrits men när jag läste på om långtidsintag och fick rådet att testa surt godis istället så bytte jag och det fungerar hur bra som helst, ingen som helst sveda, kan pimpla kaffe som vanligt och det roliga är att det räcker med en enda godisbit innan läggdags. Kroppen är en märklig maskin.

 

[MacGyver 2.0]

Jag har flera kollegor som är i 50-årsåldern och jag upplever inte dem som gamla alls, eller att de mest sitter och gaggar om sina krämpor. (Är strax under 40 själv.) Har på grund av stora åldersskillnader också släktingar i 50-årsåldern som inte heller känns gaggiga och sjukdomsfixerade. Bara jämfört med mina egna föräldrar (tidiga 60-talister) och ännu mer generationen över (30-talister) så känns dagens 50-åringar i min närhet väldigt aktiva och ungdomliga. Farmor var 51 när jag föddes och hon hade börjat vänta på döden och olika sjukdomar redan i 30-årsåldern...

Sen bidrar det säkert att jag har farfar kvar i livet, och han är vid 91 fortfarande piggare än många som är femton år yngre än han. Han köpte ny bil i våras och det första han gjorde var att testa hur fort det gick att pressa upp bilen i 130...

Heja din farfar, vägra växa upp ingår i konceptet att vägra gubba till sig.

Det var några bekanta som tyckte att jag skulle komma ner till fredagsträffarna i församlingsgården, den dagen avhandlas inget religiöst utan är bara en träff och det var trevligt ända tills "gubbmaffian" hittat dit för det enda dom snackade om var krämpor, ålderdom och att hinna med så mycket gudstjänster som gick att pressa in i veckan, det var många av oss andra som lämnade och vi har aldrig återkommit och jag har inga planer alls på att gå på nån mer träff där.

 

[Skojamindoja]

Heja din farfar, vägra växa upp ingår i konceptet att vägra gubba till sig.

Det var några bekanta som tyckte att jag skulle komma ner till fredagsträffarna i församlingsgården, den dagen avhandlas inget religiöst utan är bara en träff och det var trevligt ända tills "gubbmaffian" hittat dit för det enda dom snackade om var krämpor, ålderdom och att hinna med så mycket gudstjänster som gick att pressa in i veckan, det var många av oss andra som lämnade och vi har aldrig återkommit och jag har inga planer alls på att gå på nån mer träff där.

Farfar vägrar PRO för det är citat "så mycket gamlingar där". "Gamlingarna" är ju i 70-årsåldern. Farfar fick barn rätt tidigt, så pappas äldste bror är 67 och snart jämngammal med gamlingarna farfar vill undvika.

 

[MacGyver 2.0]

Farfar vägrar PRO för det är citat "så mycket gamlingar där". "Gamlingarna" är ju i 70-årsåldern. Farfar fick barn rätt tidigt, så pappas äldste bror är 67 och snart jämngammal med gamlingarna farfar vill undvika.

Jag vägrar också PRO, det finns mycket roligare saker att göra än att sitta och höra om piller, läkare och avföringsproblem.

 

[fijja]

Tycker livet bara blir bättre och bättre, är 46, fick ett barn sent när jag var 41, så det håller ju igång en också jag tränar, tävlar, trygg i mig själv och ekonomin med en fin sambo sen 17 år tillbaka. Har just gått ner 12 kg så springer lite lättare nu Nu får man hoppas kroppen håller för jag ser fram emot vandringar i fjällen och karusell-rejs på Liseberg och andra äventyr i många år framöver

 

[Habina]

Jag tycker mig se en degradering i min släkt. Mina mor- och farföräldrar var födda på 10-talet och dog drygt 90 år gamla. Någon blev dement (förvisso rätt sent), nån behövde hörapparat och nån hade problem med knäna. Men inget konstigt med tanke på åldern.

Föräldragenerationen födda på 40-talet är rätt skröpliga nu. De orkar inte resa nån längre sträcka, kan inte med för mycket intryck på samma dag, har svårt att gå.

En släkting som var född på 60-talet har dessutom redan gått bort.

Så jag har ställt in mig på att efter 75 år är det inte mycket som kommer orkas med.

Men än så länge är jag bara 40+ och känner mig friskare än när jag var 30 år. Gissningsvis för att jag då hade obehandlad astma och anorexi som ingen tog på allvar.

 

[Roheryn]

Jag är 55. Året jag fyllde 50 köpte jag en egen gård, där jag flyttade in med två hästar och en katt Djuren har blivit fler (högst oroande tendens!), dottern har hunnit flytta in och ut igen och jag har på dagen idag bott här och levt gårdsliv i fem år. Bästa beslut jag tagit att lämna hyresrätten för en gård på landet och jag räknar med att bo kvar under lång tid framöver. Jag har jobb inom IT som kan skötas från hemmaplan och förutom de 8 timmar per dag som jag jobbar, så är jag fullt upptagen med att sköta om och rida hästar, promenera hundar, stängsla, mocka, bära vatten, hämta hö och tusen andra saker.

Klimakteriet har inte drabbat mig så hårt förutom att jag behövde en hysterektomi för två år sen (hade helt galna mensblödningar till följd av myom och hade turen att träffa på en läkare som tyckte att men då tar vi bort livmodern). Jag har gjort lite förändringar i mitt liv - slutat med alkohol och börjat med styrketräning - och använder vaginalt östrogen, och med detta mår fint och känner att jag har en stark och frisk kropp

 

[clementine]

Att sluta bry sig om sitt utseende är väl ett sundhetstecken i min bok.

Varför då?
Jag ser det som positivt att ta hand om sig själv och ser inget negativt med att bry sig om sitt utseende som äldre. Att bry sig om sitt utseende är för mig inte lika med att vara "ytlig" som person. Jag tycker att det är härligt att se många välklädda och snygga äldre kvinnor som njuter av livet och tar hand om sig själv, även till det yttre.

De flesta i min umgängeskrets är kvinnor 50-60 och alla är aktiva och omfamnar livet på alla sätt. Känns som att TS kanske borde söka sig till annat umgäng.

 

[Midsommarblomster]

Varför då?
Jag ser det som positivt att ta hand om sig själv och ser inget negativt med att bry sig om sitt utseende som äldre. Att bry sig om sitt utseende är för mig inte lika med att vara "ytlig" som person. Jag tycker att det är härligt att se många välklädda och snygga äldre kvinnor som njuter av livet och tar hand om sig själv, även till det yttre.

De flesta i min umgängeskrets är kvinnor 50-60 och alla är aktiva och omfamnar livet på alla sätt. Känns som att TS kanske borde söka sig till annat umgäng.

Det där är en process som jag själv är inne i just nu. Jag har till stor del värderat mig själv efter hur jag sett ut genom mitt liv, och upplevt en ganska påträngande press på att se bra ut. Det har gjort att det för min del har varit ett sundhetstecken att släppa den pressen, och tillåta mig att lägga tid på annat i livet.

Jag har också upplevt att det kan vara skamligt att bry sig om hur man ser ut. Man ska helst bara se bra ut, som man är, men inte lägga någon tankemöda, tid, energi eller pengar på det. Allt det här kan ju vara lite svårt att navigera i. Med tiden har jag landat i att det absolut kan vara ett sundhetstecken att ta ett steg tillbaks från krav på utseende, och framför allt det som är kopplat till ungdomen. Det är inte sunt att värdera sig själv allt för mycket på det sättet, och det blir framför allt vanskligt med åldrandet. Med det sagt är vi också bara människor och inte så komplicerade varelser trots allt, och att en viss mån av fåfänga kan vara både ett inspirerande och roligt inslag i livet. Att vårda och utsmycka sig själv kan ju också vara en del av att tycka om sig själv.

 

[SiZo]

Det där är en process som jag själv är inne i just nu. Jag har till stor del värderat mig själv efter hur jag sett ut genom mitt liv, och upplevt en ganska påträngande press på att se bra ut. Det har gjort att det för min del har varit ett sundhetstecken att släppa den pressen, och tillåta mig att lägga tid på annat i livet.

Jag har också upplevt att det kan vara skamligt att bry sig om hur man ser ut. Man ska helst bara se bra ut, som man är, men inte lägga någon tankemöda, tid, energi eller pengar på det. Allt det här kan ju vara lite svårt att navigera i. Med tiden har jag landat i att det absolut kan vara ett sundhetstecken att ta ett steg tillbaks från krav på utseende, och framför allt det som är kopplat till ungdomen. Det är inte sunt att värdera sig själv allt för mycket på det sättet, och det blir framför allt vanskligt med åldrandet. Med det sagt är vi också bara människor och inte så komplicerade varelser trots allt, och att en viss mån av fåfänga kan vara både ett inspirerande och roligt inslag i livet. Att vårda och utsmycka sig själv kan ju också vara en del av att tycka om sig själv.

Jag förstår vad du menar, tror jag iaf.
Att försöka se så ung som möjligt ut ser jag ingen poäng med.

Jag har haft flertalet vänner som dött alldeles för tidigt, 3 st innan 30. Jag är glad att jag har förmånen att åldras, och jag blev jätteglad när jag hittade mitt första gråa hår

Många, framförallt kvinnor, har brytt sig alldeles för mycket om hur de ser ut och hur de uppfattas av andra människor. Jag ser det absolut som jättepositivt om de kan ta ett steg tillbaka och vara lite mer avslappnade.

 

[Midsommarblomster]

Jag förstår vad du menar, tror jag iaf.
Att försöka se så ung som möjligt ut ser jag ingen poäng med.

Jag har haft flertalet vänner som dött alldeles för tidigt, 3 st innan 30. Jag är glad att jag har förmånen att åldras, och jag blev jätteglad när jag hittade mitt första gråa hår

Många, framförallt kvinnor, har brytt sig alldeles för mycket om hur de ser ut och hur de uppfattas av andra människor. Jag ser det absolut som jättepositivt om de kan ta ett steg tillbaka och vara lite mer avslappnade.

Ja, jag håller med. Jag tror att begreppet "utseende" spänner så vitt och bredd att det är svårt att prata om i generella termer. Det innebär olika saker för olika människor, och påverkar dem olika. Och jag tror att begreppet "balans" är ett klokt begrepp även här. För vissa är det jätteskönt att inte bry sig alls, andra tycker att det är roligt och ger lite guldkant på tillvaron att få känna sig fina. Inget av det är fel, och vad som är sunt eller inte sunt är nog en väldigt individuell historia.