50 år-livet slut???

[Tantan]

Att sluta bry sig om sitt utseende är väl ett sundhetstecken i min bok. Och att prata om klimakteriet önskar jag att fler gjort. Då hade jag vetat mer vad som skulle hända
Med det sagt så är ju att bli äldre att skita i vad andra tycker och göra sådant som en vill. I mitt fall att utbilda mig som 58åring och starta en mindre verksamhet vid sidan om heltidsjobb.

Både ock. I det där lägger jag nog in att prioritera sig själv också, vilket iaf jag har varit dålig på. Allt mitt krut har lagts på barnen, nu lägger jag mer tid på mig själv och där ingår att gå till frissan, nya kläder, tid för att utöva mina intressen mm. Rent estetiskt och utseende en del av det men jag känner jag behöver det för att må bra.

 

[Luff]

Ni som är runt 50 år, hur ser ni på er ålder? Jag tycker det är en ganska ok ålder. Vissa mindre kroppskrämpor finns nuförtiden men ändå är kroppen ganska ok om man håller igång den med träning, rörelse, sömn osv. Jag kan fortfarande göra i stort sett allt jag gillar fortfarande. Men jag vet inte vad som händer med vissa i min bekantskapskrets? Många har "gamlat" till sig! Slutat bry sig om sitt utseende, hälsa, gräver ner sig i klimakteriekrämpor och pratar om livet som det vore slut imorgon." Vi börjar bli gamla", " jag har inget minne snart" osv osv. Jag tycker inte det är sant! Jag vet många ännu äldre som lever mkt aktiva och givande liv.
Jag är lite förundrad; jag trodde folk skulle börja leva lite mera aktivt och socialt när barnen flugit ut ur sina bon, verkar dock inte vara så...50 är det nya 90???

Jag läste om första inlägget och kan fortfarande bara tolka att "sluta bry sig om sitt utseende" är negativt och ett tecken på någon form av förfall då meningen är negativt syftande i sin helhet.

För mig är tanken att min slitna kropp som har varit fantastisk och fortfarande bär mig genom vått o torrt om än lite knakigt och gistet måste piffas för att duga i andras ögon riktigt provocerande. TS klagar ju på sina bekanta. Skit i dom du @Krans .

 

[clementine]

För min del är inte målet med att "bry sig om sitt utseende" att se ung ut eller hur man uppfattas av andra människor. Däremot verkar det ofta vara sammankopplat med en viss skam (i brist på bättre ord) att som medelålders/äldre kvinna "bry sig om sitt utseende". Det tycker jag är lite tråkigt.

 

[Luff]

För min del är inte målet med att "bry sig om sitt utseende" att se ung ut eller hur man uppfattas av andra människor. Däremot verkar det ofta vara sammankopplat med en viss skam (i brist på bättre ord) att som medelålders/äldre kvinna "bry sig om sitt utseende". Det tycker jag är lite tråkigt.

Fast det är inte det det handlar om i mitt inlägg. Att tycka det är kul, skönt, roligt att göra sig fin är ju helt upp till individen. Men att klanka ner på andra är oskönt.

 

[Palermo]

Det där är en process som jag själv är inne i just nu. Jag har till stor del värderat mig själv efter hur jag sett ut genom mitt liv, och upplevt en ganska påträngande press på att se bra ut. Det har gjort att det för min del har varit ett sundhetstecken att släppa den pressen, och tillåta mig att lägga tid på annat i livet.

Jag har också upplevt att det kan vara skamligt att bry sig om hur man ser ut. Man ska helst bara se bra ut, som man är, men inte lägga någon tankemöda, tid, energi eller pengar på det. Allt det här kan ju vara lite svårt att navigera i. Med tiden har jag landat i att det absolut kan vara ett sundhetstecken att ta ett steg tillbaks från krav på utseende, och framför allt det som är kopplat till ungdomen. Det är inte sunt att värdera sig själv allt för mycket på det sättet, och det blir framför allt vanskligt med åldrandet. Med det sagt är vi också bara människor och inte så komplicerade varelser trots allt, och att en viss mån av fåfänga kan vara både ett inspirerande och roligt inslag i livet. Att vårda och utsmycka sig själv kan ju också vara en del av att tycka om sig själv.

Jag tänker nog att den större skiljelinjen, eller en av dem i alla fall, handlar om hur man förhåller sig till normsnygghet. Man kan ju tex identifiera normsnygghet, utan att egentligen själv tycka att det är särskilt snyggt. Eller ser sas trevligt eller tilltalande ut.

Just normsnygghet har ju också ganska mycket av bästföredatum. Och att sträva alltför mycket efter det upp i åren, är nog sällan så bra för en.

Det händer också rätt ofta ändå, åtminstone bland yngre personer, att man tolkar frånvaro av just normsnygghet som att personen inte alls bryr sig om hur hen ser ut. Själv tänker jag att bäst (för en själv) nog är att se ut så attde man (potentiellt) gillar tycker att man ser trevlig ut.

 

[Mkb]

Såhär i fotbollsVM tider kan man inte undgå att märka att livet åtminstone inte är över än för Shakira 49 år.

De jag känner personligen som är i 50-årsåldern lever också i allra högsta grad, en av dem flyttade utomlands i jobbet för något år sedan och verkar ha ett rätt spännande liv, har aldrig ens tänkt tanken att de skulle vara "gamla" redan nu. Så jag känner inte igen detta fenomen. Det är dessutom fortfarande långt kvar till pensionen för 50-åringarna, känner de sig gamla får de väl antingen bita ihop och kämpa på eller söka vård om det nu handlar om verklig ohälsa. Har de en mer skämtsam ton handlar det kanske mer om att de försöker mentalt vänja sig vid tanken på sin egen dödlighet, eller kanske acceptera den ibland jobbiga vägen dit i ett samhälle som värderar ungdomlighet högt?

Det behöver förstås inte vara så svartvitt, livet är ju inte slut vid 50 om man har tur men det kan säkert vara i förändring som kan vara stundtals svår att vänja sig vid.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker nog att den större skiljelinjen, eller en av dem i alla fall, handlar om hur man förhåller sig till normsnygghet. Man kan ju tex identifiera normsnygghet, utan att egentligen själv tycka att det är särskilt snyggt. Eller ser sas trevligt eller tilltalande ut.

Just normsnygghet har ju också ganska mycket av bästföredatum. Och att sträva alltför mycket efter det upp i åren, är nog sällan så bra för en.

Det händer också rätt ofta ändå, åtminstone bland yngre personer, att man tolkar frånvaro av just normsnygghet som att personen inte alls bryr sig om hur hen ser ut. Själv tänker jag att bäst (för en själv) nog är att se ut så attde man (potentiellt) gillar tycker att man ser trevlig ut.

Verkligen så!

 

[Luff]

Jag tänker en del på skor. Herrejäklar vilka obekväma skor jag gått i genom åren. För snygghetens skull. Till slut sa fötterna ifrån. Nu går jag i arbetsträskor på jobbet och fötterna mår finfint. Får massor av fliniga kommentarer, ofta från nya kollegor;
-Oj, går du i "TRÄSKOR"!?.
I början så svarade jag bara Ja.
Men nu får dom en harang om arbetsskor och hur bra mina fötter mår sen jag började med dom. Och att jag betalar mer för mina träskor, 1200:-, varje år än för några andra dojjor jag äger.
Mina 50 plus har gjort mig mindre benägen att ta dolda nedlåtande kommentarer för att jag gör saker jag trivs med.

 

[Midsommarblomster]

Jag utforskar lite vad ”att ta hand om sitt utseende” innebär för mig idag och tror jag har landat lite i att jag tycker om att se vårdad ut. Jag tycker om att ha klippta och rena naglar, fast utan lack. Jag tycker om att håret är fräscht och klippt, men har slutat slinga det och fönar eller stylar det aldrig. Jag tycker om bra hudkrämer så man ser återfuktad ut och inte fnasig och torr. Jag försöker ta hand om min kropp med kost och träning, och se till att sova så gott jag kan. Jag tycker också att det är kul med fina kläder och köper oftast bättre märken fast second hand. Att få duscha på morgonen, klä på mig en fin klänning och ett par schyssta skor innan jag åker till kontoret på morgonen ger mitt liv guldkant.

Sen att ansiktet fått en del rynkor och groparna under ögonen börjar bli tydligare har jag bara valt att välkomna. Är det vackert? Mnja. Det finns många åldrande ansikten som verkar göra det med mer grace än mitt. Men det är liksom inte så viktigt. Att kroppen har fått saggy boobs och ärr från kejsarsnitt med överhäng är inte heller betydelsefullt. Eller att låren dallrar. Jag tänker att åldrandet liksom sker, om man nu vill fortsätta leva. Att ge sig in i en kamp mot det är en kamp man inte kan vinna. Jag har inga problem med att se ut att vara så gammal som jag är, eller att kroppen med tiden tar på sig spår av livet.

En annan sak kopplat till mognad tänker jag också är hur mycket ens brister i utseendet stör än. Jag har haft komplex som gett mig regelrätt ångest som ung. Idag kan jag fortfarande klä mig så vissa delar av kroppen framhävs eller döljs men råkar jag tycka att ett plagg inte är så smickrande så är inte hela dagen förstörd, utan lite mer: ”Jaha, ja men det är ju såhär jag ser ut så det går väl.”

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker en del på skor. Herrejäklar vilka obekväma skor jag gått i genom åren. För snygghetens skull. Till slut sa fötterna ifrån. Nu går jag i arbetsträskor på jobbet och fötterna mår finfint. Får massor av fliniga kommentarer, ofta från nya kollegor;
-Oj, går du i "TRÄSKOR"!?.
I början så svarade jag bara Ja.
Men nu får dom en harang om arbetsskor och hur bra mina fötter mår sen jag började med dom. Och att jag betalar mer för mina träskor, 1200:-, varje år än för några andra dojjor jag äger.
Mina 50 plus har gjort mig mindre benägen att ta dolda nedlåtande kommentarer för att jag gör saker jag trivs med.

Jag har lite problem med hallux valgus så många skor har tyvärr rykt för mig. Det blir mycket sneakers.

 

[Palermo]

Vi

Jag tänker en del på skor. Herrejäklar vilka obekväma skor jag gått i genom åren. För snygghetens skull. Till slut sa fötterna ifrån. Nu går jag i arbetsträskor på jobbet och fötterna mår finfint. Får massor av fliniga kommentarer, ofta från nya kollegor;
-Oj, går du i "TRÄSKOR"!?.
I början så svarade jag bara Ja.
Men nu får dom en harang om arbetsskor och hur bra mina fötter mår sen jag började med dom. Och att jag betalar mer för mina träskor, 1200:-, varje år än för några andra dojjor jag äger.
Mina 50 plus har gjort mig mindre benägen att ta dolda nedlåtande kommentarer för att jag gör saker jag trivs med.

Jag är full färd med att lära mig att välja sk barfotaskor. Strängt taget är ju inga vanliga skor formade som fötter, det är lite konstigt.

Jag tycker inte att det är konstigt att det finns skor som inte är formade som fötter, men att nästan inga skor är det!?

 

[SiZo]

Vi
Jag är full färd med att lära mig att välja sk barfotaskor. Strängt taget är ju inga vanliga skor formade som fötter, det är lite konstigt.

Jag tycker inte att det är konstigt att det finns skor som inte är formade som fötter, men att nästan inga skor är det!?

Och har man riktigt högt fotvalv så finns det inte en enda sko som är formad efter ens fot...

 

[Fd Diabetikern]

Jag är 46. Kroppen är rejält trasig och jag ser sliten ut.
Går till frissan och har dyra krämer för att det får mig att må lite bättre och jag har råd.
Umngås med ett gng glada 50 + som lever sona bästa liv med barnbarn. Ute reser, paddlar kajak inte bryr sig ett dugg om hur de ser ut eller hhur andra ser ut när vi umgås men lägger gärna lite tid på sitt utseende.

Jag gå rinte längre i obekväma skor men gärna skor som jag tycker är snygga.

De jag har omkring mig är alla väldigt positiva och glada till livet. Vissa har rejäla krämpor/ryggproblem/knäproblem you name it men det hindrar inte från att vi träffas, umgås och hittar på saker


Nä hart du kompisar som bara är negativa behöver du nog se över din bekantskapskrets

Livet är fantastiskt och fullt med möjligheter även om man kankse inte alltid kan vara med på det man vill pga av att kroppen säger emot.

 

[Fd Diabetikern]

Det beror ju också på hur man behandlar kroppen, skitmat, rejäl övervikt, minimalt med rörelse, rejält med alkohol mest varje helg och så rökning, det är ett perfekt recept på ett avsevärt snabbt förfall senare i livet. Jag har ett par bekanta som nyss klivit över 70-strecket där livet bestått i 5 dagars jobb, 2 dagars fylla, konstant rökning och rätt minimalt med rörelse och förfallet satte in när dom var i samma ålder som jag är nu och nu pendlar dom mellan lägenheten och läkarna och är rejält kassa i kroppen, själv är jag pigg och har inga andra krämpor än ett diafragmabråck och det är ju inget att "skryta" med, det dödar ingen och hålls i schack med surt gelègodis, ja ni läste rätt, syran och gelèn funkar som en blandning av Omeprazol och Gaviscon, syran hämmar syraproduktionen i magen och gelen lägger sig tydligen som ett lock enligt en av mina vänner som är invärtesmedicinare, knepigt,,,,,men det funkar.

Själv har jag flera 80+ i min närhet som rökt sedan de var 15 och äter mycket skräp som aldrig haft några problem med kroppen och lever livets glada dagar medan jag samtidigt har flera under 60 som aldrig rökt, druckit varit hälsan själva varav den ena ligger och väntar på döden och gjort i några år. Har tur om hen orkar vara vaken 3h/dygn och andra med svåra smärtor från rygg osv.

Nä genetik och tur är det jag tror på. Man vet aldrig när kroppen kan klappa in

Sen är det ju alltid en fördel att ta han dom sig men en skkopa tur behöver man allt ha.

 

[lingonben]

Något som är jäkligt irriterande med min 50plus-kropp är den sämre hållbarheten. Jag har pga anledningar behövt fokusera mycket mer på trädgårdsarbete och städning sista tiden och det har gått ut över min vanliga träning. Häpp, överbelastningssmärta i stackars kroppen så istället för att dra igång cyklingen rejält igen så blir det vila, stretch och antiinflammatoriska ett tag framöver. Jag är inte nöjd alls men inser att jag måste lyssna på kroppen