Förra året genomfördes 410 aborter mellan vecka 18 och 22 (Aborter 2010, Socialstyrelsen). Av dessa aborter var 93 stycken mellan vecka 21 och 22 (RUT dnr 2011:936). Det framgår inte i utredningen vilka abortskäl som angavs i dessa 93 fall, men av det totala antalet sena aborter var de vanligaste skälen sociala faktorer (47 procent) och fosterskador (51 procent). Resterande skäl var psykisk sjukdom (6 procent) eller kroppslig sjukdom (2 procent). Det finns inga kriterier för graden av allvar i fosterskador utan det som avgör är föräldrarnas upplevelse av att kunna ta hand om barnet (RUT dnr 2011:936).
2005 publicerades en rapport från Socialstyrelsen med en jämförelse av sena aborter år 1987 och år 2002. Där redovisas att det år 2002 gjordes 42 aborter i vecka 21 och vecka 22 av olika sociala skäl, där vi får anta att dessa foster var fullt friska och borde ha betraktats som livsdugliga. Därmed finns det stora skäl att anta att det även idag görs sena aborter av fullt livsdugliga foster, där en del av fostren mellan vecka 21 och 22 hade kunnat överleva utanför livmodern om de hade fått vård. Detta är naturligtvis oacceptabelt och går i direkt strid mot Sveriges lagstiftning som klart stipulerar att inga aborter får göras på foster som antas vara livsdugliga. Livsduglighetskriteriet finns för att gränsen ska anpassas efter verkligheten, men dagens praxis har inte anpassats efter den medicinska utvecklingen.
Vi vill se en praxis där det alltid finns två veckors marginal från det tidigast överlevande födda barnet och den senast godkända tidpunkten för abort. Detta skulle idag innebära en gräns där inga aborter görs efter 19 veckor och 0 dagar, annat än om fostret är så allvarligt skadat att det bedöms inte kunna överleva utanför livmodern. Om graviditeten efter vecka 19 behöver avbrytas på grund av att mammans liv eller hälsa hotas ska man i möjligaste mån rädda livet på både barn och moder, såsom idag är praxis vid avbrytande av graviditet efter vecka 22.
Rapporter från barnmorskor i svensk media vittnar också om att det finns stora skäl till förändringar i praxis vid sena aborter. Den 18 maj uttalar en sjuksköterska så här i Dagens medicin:
Det känns fruktansvärt att låta fullt friska foster ligga och dö framför våra ögon, men vi kan ingenting göra. Eller rättare sagt: vi får inte göra någonting. I så fall bryter vi mot lagen.
Sjuksköterskan berättade att hon varit med om två fall senaste året, ett fall i vecka 18 och ett i vecka 22. Efter en rundringning av tidningen Dagen publicerades en artikel den 25 maj, som sade att på nästan hälften av Sveriges sjukhus har man upplevt att aborterade foster visat livstecken. En barnmorska berättar i artikeln att ofta lever fostren bara någon minut men att de haft fall där de levt längre än så och en gång levde det aborterade fostret upp till en timma. På något sjukhus läggs fostret i ett bäcken med locket på, några håller det i famnen tills det går bort och en tredje lägger det ute i sköljrummet där det lämnas ensamt att dö. Att foster lämnas att dö på detta vis i Sverige anser vi är fullständigt orimligt och det är djupt omänskligt att kvinnan, fostret och vårdpersonalen ska utsättas för detta obehag.