Är dagens ungdomar verkligen svaga?

[vallhund]

Varje generation verkar behöva uppfinna hjulet själv. Trådens ämne dokumenterades först, såvitt vi vet, av Platon.

 

[Hedinn]

Det är ju för att folk fortfarande inbillar sig att utmattningssyndrom kommer av att man jobbar mycket. Det gör det inte, det är mentalt och kommer av press på en själv, ofta ihop med perfektionism och en känsla av att inte räcka till. Såklart att det kan vara relaterat till jobbet, men sällan enbart. Det är väl rätt givet att den typen av känslor ökar när man ständigt har koll på alla andras ”perfekta” liv och karriärer, på en helt annan nivå än tidigare.

Så om vi kunde slå hål på myten att man blir utbränd/får utmattningssyndrom av att jobba för mycket så kanske vi på sikt även kan minska anklagelserna om lata/sköra/svaga ungdomar (galet att sånt ens används ihop med utmattningssyndrom).

 

[piggelin]

Led verkligen med den tjejen.. var själv nära utmattning sista året på gymnasiet. Har aldrig mått så dåligt som när jag gick gymnasiet. Högskolestudier och numera heltidsjobb är inte i närheten av kraven och press jag kände de åren. I den åldern har man inte några egna pengar heller och bor kvar hemma vilket för mig vad jobbigt av olika skäl

 

[Khasa]

Lysande! Alla borde lyssna på det här klippet!

 

[Masqueradee]

Instämmer i den trötta kören, att klanka ned på den yngre generationen är inget nytt. Självfallet är det inte föga nytta att komma med anekdotisk bevisföring, men det är så långt ifrån den verklighet jag befinner mig i. Visst, jag rör mig i (och har alltid gjort) ideella kretsar vilket gör att engagemanget bland mina vänner är mer vanligt, men ändå. Själv är jag skitstressad över att folk ska se mig som lat under nästa år pga allt detta tjat om att 90-talister är lata, och ändå är det en imponerande lista jag ska fixa nästa år:

- Studier, heltid, 100% (masternivå)
- Arbete, 50%
- Arbete på annan ort, ca 2 veckors arbete under 1,5 månader
- Arbete på annan ort, ca 3 månaders arbete under 1 år
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 3-4h i månaden

Dock är arbetet utspritt under året med olika belastningsperioder, men ja, jag är en av de som påverkas och känner att detta är ganska lite och borde klämma in mer.

 

[parellikusken]

Instämmer i den trötta kören, att klanka ned på den yngre generationen är inget nytt. Självfallet är det inte föga nytta att komma med anekdotisk bevisföring, men det är så långt ifrån den verklighet jag befinner mig i. Visst, jag rör mig i (och har alltid gjort) ideella kretsar vilket gör att engagemanget bland mina vänner är mer vanligt, men ändå. Själv är jag skitstressad över att folk ska se mig som lat under nästa år pga allt detta tjat om att 90-talister är lata, och ändå är det en imponerande lista jag ska fixa nästa år:

- Studier, heltid, 100% (masternivå)
- Arbete, 50%
- Arbete på annan ort, ca 2 veckors arbete under 1,5 månader
- Arbete på annan ort, ca 3 månaders arbete under 1 år
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 1-2h i veckan
- Ideellt uppdrag, ca 3-4h i månaden

Dock är arbetet utspritt under året med olika belastningsperioder, men ja, jag är en av de som påverkas och känner att detta är ganska lite och borde klämma in mer.

Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?

 

[vallhund]

Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?
Vad skulle det där vara bra för?

 

[Masqueradee]

Jaha.. Vad duktig du är som tål hög arbetsbelastning..?

Fast det var absolut inte det jag ville ha fram i inlägget, nu tolkar du in saker själv. Det jag menade var snarare att trots att jag har tagit på mig allt detta (kommer jag klara det, kanske kanske inte) så känner jag mig fortfarande inte bra nog. Jag känner mig lat och mår dåligt över att jag tackar nej till fler saker.

 

[parellikusken]

Fast det var absolut inte det jag ville ha fram i inlägget, nu tolkar du in saker själv. Det jag menade var snarare att trots att jag har tagit på mig allt detta (kommer jag klara det, kanske kanske inte) så känner jag mig fortfarande inte bra nog. Jag känner mig lat och mår dåligt över att jag tackar nej till fler saker.

När jag pluggade kandidaten jobbade jag minst 50% samtidigt, satt i många olika styrelser på universitetet, var sektionsordförande i studentkåren med allt vad det innebär och hade två hästar samtidigt. Jag klarade det med hjälp av psykolog på slutet, men sedan bröt jag ihop och har haft problem med depressioner sedan dess. Varit mycket sjukskriven, upprepade självmordsförsök och inläggningar på psyk i två år efteråt.
Jag tyckte då att jag hade ett normalt liv, hann ju trots allt med att sova på nätterna. Med sömnmedicin i hästdoser, men ändå.

Nu i efterhand inser jag hur sjukt det var. Det är inte så livet ska se ut, man ska ha tid till återhämtning.
Så ta det lugnt så ditt liv inte ser ut som mitt efteråt.

 

[exotic]

Det är ju för att folk fortfarande inbillar sig att utmattningssyndrom kommer av att man jobbar mycket. Det gör det inte, det är mentalt och kommer av press på en själv, ofta ihop med perfektionism och en känsla av att inte räcka till. Såklart att det kan vara relaterat till jobbet, men sällan enbart. Det är väl rätt givet att den typen av känslor ökar när man ständigt har koll på alla andras ”perfekta” liv och karriärer, på en helt annan nivå än tidigare.

Så om vi kunde slå hål på myten att man blir utbränd/får utmattningssyndrom av att jobba för mycket så kanske vi på sikt även kan minska anklagelserna om lata/sköra/svaga ungdomar (galet att sånt ens används ihop med utmattningssyndrom).

Bästa inlägget idag.

 

[Masqueradee]

När jag pluggade kandidaten jobbade jag minst 50% samtidigt, satt i många olika styrelser på universitetet, var sektionsordförande i studentkåren med allt vad det innebär och hade två hästar samtidigt. Jag klarade det med hjälp av psykolog på slutet, men sedan bröt jag ihop och har haft problem med depressioner sedan dess. Varit mycket sjukskriven, upprepade självmordsförsök och inläggningar på psyk i två år efteråt.
Jag tyckte då att jag hade ett normalt liv, hann ju trots allt med att sova på nätterna. Med sömnmedicin i hästdoser, men ändå.

Nu i efterhand inser jag hur sjukt det var. Det är inte så livet ska se ut, man ska ha tid till återhämtning.
Så ta det lugnt så ditt liv inte ser ut som mitt efteråt.

Jag vet att det är dumt gjort av mig, och jag kommer antagligen hoppa av ett uppdrag för det är alldeles för stort för att inte vara arvoderat (inom universitetet), men samtidigt känner jag mig som en svikare.. Har inte ens haft uppdraget ett år, men att rodda folk från 5 länder tar så mycket extratid jag inte känner att jag har

 

[parellikusken]

Jag vet att det är dumt gjort av mig, och jag kommer antagligen hoppa av ett uppdrag för det är alldeles för stort för att inte vara arvoderat (inom universitetet), men samtidigt känner jag mig som en svikare.. Har inte ens haft uppdraget ett år, men att rodda folk från 5 länder tar så mycket extratid jag inte känner att jag har

Jag hoppade av alla mina uppdrag efter halva sista terminen då min psykolog så åt mig att göra det om jag ville klara examensarbetet.
Så när jag gick från psykologen mailade jag alla och skrev att jag höll på att bränna ut mig och att jag lämnade uppdragen. Tvärt lämnade allt åt sitt öde bara. Bästa jag gjort.

I våras skrev jag på Facebook att jag kommit in på masterutbildningen, och då kommenterade min gamla prefekt att han hoppades att se mig i kåren igen. Jag skrev nej på det..

 

[Ramona]

Tycker mina barn sköter sig bra och har saker på g hela tiden. Men till skillnad från sin pappa så har de inga större problem med gymnasiet. hur den äldsta ska jobba på ett normalt 9-5 jobb vet jag inte men det går att lösa.

Jag pallar inte med ett 8-17 jobb. Känner mig fångad i ett anställningsfängelse och mår jättedåligt av att vara sådär uppbunden. Jag har löst problemet med att jobba natt. Då är jag ledig mycket mer, har inte samma rutiner varje vecka och jag behöver aldrig se fram emot två dagars helg, för jag har massor med ledigt. Visst, det sägs att nattarbete förkortar livet med ca 10 år, men det är jag okej med så länge jag slipper må dåligt i 30 år till, vilket är den tiden jag har kvar att jobba. Är strax över 40 år gammal så jag har testat på det mesta.

 

[TeamLundVer]

Lyssnade på sommarprataren Anders Hansen, författaren till hjärnstark, och han tog upp några intressanta saker som påverkar varför fler går in i väggen nu.
1. Dagens unga sover i snitt 1 timme mindre om dagen än för 10år sedan
2. Vi rör mindre på oss
3. Vi socialiserar mer via mobilen och mindre IRL vilket gör att vi känner oss ensamma

3 punkter som alla bidrar till ångest och depression.

 

[SiZo]

Jag pallar inte med ett 8-17 jobb. Känner mig fångad i ett anställningsfängelse och mår jättedåligt av att vara sådär uppbunden. Jag har löst problemet med att jobba natt. Då är jag ledig mycket mer, har inte samma rutiner varje vecka och jag behöver aldrig se fram emot två dagars helg, för jag har massor med ledigt. Visst, det sägs att nattarbete förkortar livet med ca 10 år, men det är jag okej med så länge jag slipper må dåligt i 30 år till, vilket är den tiden jag har kvar att jobba. Är strax över 40 år gammal så jag har testat på det mesta.

Viktigt att tänka på vilken bransch det är i med, för jobbar man som väktare så är arbetstidsförkortningen 8 h/månad. En heltid ligger på 168 h/månad. Massor ledigt blir verkligen inte hela sanningen då, snarare tvärtom!

 

[Ramona]

Viktigt att tänka på vilken bransch det är i med, för jobbar man som väktare så är arbetstidsförkortningen 8 h/månad. En heltid ligger på 168 h/månad. Massor ledigt blir verkligen inte hela sanningen då, snarare tvärtom!

Fast det är inte antalet timmar jag jobbar i sträck som stör, utan antalet tillfällen. Jag jobbar hellre 10 timmar som jag gör nu, än 8 timmars dagar. Och jag jobbar hellre oregelbundet, istället för måndag till fredag.

Jag är ledig många fler dagar nu än vad jag var som heltidsanställd på dagtid.

 

[SiZo]

Fast det är inte antalet timmar jag jobbar i sträck som stör, utan antalet tillfällen. Jag jobbar hellre 10 timmar som jag gör nu, än 8 timmars dagar. Och jag jobbar hellre oregelbundet, istället för måndag till fredag.

Jag är ledig många fler dagar nu än vad jag var som heltidsanställd på dagtid.

Ändock, jobbar man 5/2 schema som väktare så jobbar man I regel oxå färre pass.

Men i realiteten är det inte riktigt så. Varannan vecka är du ledig mån-tis och fredag-söndag, varannan bara onsdag-torsdag.

Det många då inte tänker på är att de gångerna du är ledig bara 2 dagar så jobbar du ju ändå i regel 6-8 h den dagen. Sedan hem o äta frukost, sova, och vipps så är klockan 16-17 och den första lediga dagen har gått. Men till vad? Jobba och sova...

Så egentligen är man bara helt ledig 2 dagar i rad varannan vecka om schemat är upplagt så. Vilket det är på många ställen.

 

[Ramona]

Barn lär sig inte uthållighet och det går igen i det mesta, uthållighet att läsa en hel text och fokusera på texten istället för att ta upp telefonen och kolla vad som händer kompisarna.

Det här stämmer så himla bra. Ett annat exempel är att barn idag aldrig behöver tänka själva och planera sin vardag. Det är redan uppstyrt av vuxna. Man har planerade lekdejter, det är en självklarhet att föräldrar skjutsar med bilen, etc. Sen när de kommer upp i en ålder där de förväntas ta egna initiativ och planera och styra upp så blir de jättestressade över situationen eftersom de upplever att det är så mycket att göra.

När jag var liten fick vi ta oss till skolan själv. Vi fick ringa på hos någon kompis om vi ville leka. Vi cyklade till stallet. Vi cyklade till tennisträningen, etc, etc. Var det riktigt illa på vintern styrde vi barn/ungdomar själva upp att få skjuts till stallet och jag vet en vinter var vi 4 st tjejer ur samma klass som red i samma grupp på ridskolan, så vi fick våra föräldrar att köra en gång var per månad under den värsta tiden. Det var mycket mer egenansvar när jag var liten, och det innebar också att vi faktiskt hade bättre kontroll på våran sysselsättning, vilket jag är helt övertygad om bidrog till mindre stress för oss. Vi fick helt enkelt börja ta ansvar för oss själva i liten skala så när vi kom upp i högre ålder var det självklart att vi var redo för vuxenlivet på ett helt annat sätt än vad jag upplever dagens ungdom är. Jag har flera kollegor vars barn på 20-22 år fortfarande bor hemma och förväntar sig få skjuts om de ska någonstans. När jag var i den åldern ville vi sköta oss själva, vi ville inte bo hemma och vi ville framför allt inte få skjuts, utan vi ville ha våra egna bilar.

Jag har en kollega mellan 20-25 år som säger att hon har ett tillridningsstall, men när man pratar med henne inser man snart att det är hennes mamma som sköter precis allting. Tjejen bor hemma, får frukost på sängen, mamma har fodrat och mockat mm så när tjejen är redo har hon bara hästar att rida. Jätteskönt för henne, men hon förstår ju inte grejen med att ta ansvar och vara självständig.

 

[fraggelzebra]

Själva tiden man jobbar/pluggar är det säkerligen ingen skillnad på och om det finns någon skillnad så jobbade man säkerligen mer förr än nu. Framför allt hårdare kroppsligt. Den stora skillnaden är ljudnivån i samhället i stort, allt piper och låter och väldigt många går ständigt med ljud i öronen från hörlurar. Det är sjukt stressande för hjärnan att aldrig få ha tystnad omkring sig och det är en av de verkligt stora orsakerna till utbrändhet generellt. Många klarar inte ens av att ha tystnad omkring sig längre för att de blir stressade utav det. Då är det verkligt illa!

Kommunikationssamhället med sitt snabba informationsflöde gör också sitt till men den stressen är nog mer likvärdig den stress som man förr utsattes för av alla rykten och skvaller. Var man en person som ville veta allt förr så är man nog en sådan person idag också fast kommunikationskanalerna är olika.

Till syvende och sist så fanns inte ens ordet utbränd förr. Att man tog slut och bröt ihop fanns förr med men då skylldes det ofta på fysiska orsaker som ryggont eller liknande och någon förståelse fanns överhuvudtaget inte. Kvinnor blev hysteriska och blev utsatta för hysterektomi mot sin vilja. Var det riktigt illa hamnade man på institution utan vare sig hjälp eller möjlighet att komma därifrån.

Folk kommer alltid att tycka att dagens unga är slöa, slappa, dumma, oansvariga osv osv i all oändlighet. Så var det även på Sokrates tid. Det är bara att släppa och när dumheterna drabbar nästa generation och man själv hamnar i den anklagande generationen får man säga ifrån.

Hear hear!

 

[Monkie]

Kommunikationssamhället med sitt snabba informationsflöde gör också sitt till men den stressen är nog mer likvärdig den stress som man förr utsattes för av alla rykten och skvaller. Var man en person som ville veta allt förr så är man nog en sådan person idag också fast kommunikationskanalerna är olika.

Jag tror inte alls att man kan jämföra ryktesstressen förr mot kommunikationsstressen. Ett rykte kan färdas snabbt, men inte alls lika snabbt som via nätet.

Nu är ju ungarna helt lost och utanför om de inte har en mobil. Det är så lätt att säga att man själv minsann fick gå o ringa på dörren, för så var det ju. Men nu ser det inte alls ut så. Samhället har förändrats, evolutionen har inte hängt med lila snabbt = stress.