Är dagens ungdomar verkligen svaga?

[TinyWiny]

Jag tror inte alls att man kan jämföra ryktesstressen förr mot kommunikationsstressen. Ett rykte kan färdas snabbt, men inte alls lika snabbt som via nätet.

Nu är ju ungarna helt lost och utanför om de inte har en mobil. Det är så lätt att säga att man själv minsann fick gå o ringa på dörren, för så var det ju. Men nu ser det inte alls ut så. Samhället har förändrats, evolutionen har inte hängt med lila snabbt = stress.

Nu syftar jag inte på hastigheten utan på stressen att hänga med i allt som händer.

Jag har aldrig pratat om att ringa på dörren eller inte?

 

[Monkie]

Nu syftar jag inte på hastigheten utan på stressen att hänga med i allt som händer.

Jag har aldrig pratat om att ringa på dörren eller inte?

Jag förstod det, men det är ändå oerhörd skillnad på att, gå på dansen på fredag mot att ha snyggaste ögonbrynen, bästa frukosten, varmaste kläderna, bäst bäddade sängen osv redan inna klockan har slagit 07.30. Det gick ju inte att få reda på ett rykte när man var i skolan innan, nu kan hela stan få veta om du snubblat på ditt eget skosnöre inom fem minuter.

--

Andra stycket var en generell reflektion av vad jag hör att många säger om hur det var förut. Borde kanske lagt det i ett eget inlägg men fortsatte i samma.

 

[Ramona]

Jag förstod det, men det är ändå oerhörd skillnad på att, gå på dansen på fredag mot att ha snyggaste ögonbrynen, bästa frukosten, varmaste kläderna, bäst bäddade sängen osv redan inna klockan har slagit 07.30.

Så är det givetvis. Informationsflödet är snabbare nu än det var förr och självklart skapar det en stress. Mycket av det vi äldre ser hos unga, för i all välmening så har ju vi faktiskt också alla sociala medier, är att det är okej att visa svaghet. Det är okej att inte bara bita ihop och köra på, utan för generationerna efter mig är det helt okej att uttala att de mår dåligt, det är helt okej att klaga, det är helt okej att känna efter etc.

Det gör nog att vi lite äldre tycker att de är lite gnälliga. Ja, livet suger ibland, men suck it up liksom! Livet går också vidare och bättre saker händer, men det är väl så enkelt att de som är lite yngre helt enkelt inte riktigt kommit dit än i livserfarenhet och mognad. Hela livet hänger inte på ett betyg eller på hur ögonbrynen ser ut, även om vissa intalar sig själva att livet är över om de inte kommer in på den utbildningen de först och främst vill. Och det är kanske inte så konstigt om unga människor har svårare att hantera motgångar, de har ju helt enkelt inte varit med om lika många som oss äldre. Livet blir mycket gråare ju äldre man blir.

 

[a1agnlju]

Jag håller med! Man kan med gott samvete släppa jobbet efter dagen, man t.o.m uppmuntras till det av chefen, till skillnad från plugget som hängde på ens axlar även på den planerade fritiden.

Det beror på vad man jobbar med tror jag. Jag har jobbat inom båda varianterna. Nu jobbar jag inom ett yrke där man ständigt tänker på jobbet även när man är ledig. Men har, som sagt, jobbat inom yrken där man kan släppa jobbet helt när man går för dagen. Det var rätt skönt att kunna göra det...

 

[mandalaki]

Jag håller med! Man kan med gott samvete släppa jobbet efter dagen, man t.o.m uppmuntras till det av chefen, till skillnad från plugget som hängde på ens axlar även på den planerade fritiden.

Men det beror väl i högsta grad på vad du jobbar med? Det finns mängder av yrken där det är svårt att släppa när du går hem - vilket i sig är en risk för utmattning.

 

[Asko]

Men det beror väl i högsta grad på vad du jobbar med? Det finns mängder av yrken där det är svårt att släppa när du går hem - vilket i sig är en risk för utmattning.

(+ @a1agnlju )

Såklart men vanligtvis även inom de yrkena så är det inte ett krav att man ska ta med sig jobbet hem (jour är lite annorlunda men det kräver vanligen "bara" att man är redo, jag tror att man uppmuntras till att försöka släppa jobbet även då). Det finns vanligen en dialog om att man ska försöka släppa jobbet hemma och hur man kan förbättra möjligheten till det. Cheferna brukar vara medvetna om problemet och vilja jobba med det.
Men i plugget är det ju tvärtom, där är det ett krav att man ska ta med sig allt hem och jobba med det hemma på sin fritid, det anses självklart. Pressen finns där av lärarna och plugget till skillnad från cheferna som brukar uppmuntra en till att försöka släppa jobbet på fritiden, det är ju en enorm skillnad.

 

[mandalaki]

(+ @a1agnlju )

Såklart men vanligtvis även inom de yrkena så är det inte ett krav att man ska ta med sig jobbet hem (jour är lite annorlunda men det kräver vanligen "bara" att man är redo, jag tror att man uppmuntras till att försöka släppa jobbet även då). Det finns vanligen en dialog om att man ska försöka släppa jobbet hemma och hur man kan förbättra möjligheten till det. Cheferna brukar vara medvetna om problemet och vilja jobba med det.
Men i plugget är det ju tvärtom, där är det ett krav att man ska ta med sig allt hem och jobba med det hemma på sin fritid, det anses självklart. Pressen finns där av lärarna och plugget till skillnad från cheferna som brukar uppmuntra en till att försöka släppa jobbet på fritiden, det är ju en enorm skillnad.

Nej, klart att det inte är ett krav. Men tar man med sig jobbet hem spelar det ingen roll vad chefen säger, det är en läggningsfråga. Och att sitta och plugga på kvällen betraktade jag inte som belastande, det är mycket mer mentalt påfrestande att bekymra sig över jobbärenden trots att man gått hem för dagen.

 

[Tonto]

Nej, klart att det inte är ett krav. Men tar man med sig jobbet hem spelar det ingen roll vad chefen säger, det är en läggningsfråga. Och att sitta och plugga på kvällen betraktade jag inte som belastande, det är mycket mer mentalt påfrestande att bekymra sig över jobbärenden trots att man gått hem för dagen.

Helt klart individuellt. Jag orkar inte bry mig över jobbärenden, men alla uppsatser/plugg efter skolan var sjukt stressande för mig. Jobbärenden kan jag inte göra något åt när jag gått hem, men pluggandet var enbart upp till mig att fixa efter skolan för att få bra betyg.

 

[Raderad medlem 6459]

@Asko Har du någonsin haft ett väldigt ansvarsfullt arbete som är omöjligt/svårt att släppa när du går hem?

 

[mandalaki]

Helt klart individuellt. Jag orkar inte bry mig över jobbärenden, men alla uppsatser/plugg efter skolan var sjukt stressande för mig. Jobbärenden kan jag inte göra något åt när jag gått hem, men pluggandet var enbart upp till mig att fixa efter skolan för att få bra betyg.

Som sagt, jag tror att det beror väldigt mycket på vad man jobbar med.

 

[mandalaki]

@Asko Har du någonsin haft ett väldigt ansvarsfullt arbete som är omöjligt/svårt att släppa när du går hem?

Precis. Antingen ansvarsfullt rent formellt, ansvarsfullt ekonomiskt eller ansvarsfullt gentemot människor i utsatta situationer.

 

[Elo]

Ser man till 15åringar (de som gör tex PISA och TIMMS) så är det väldigt få länder som har så lite skoltimmar och läxtimmar som svenska ungdomar. Den genomsnittslige svenske 15 åringen gör läxor lite mindre än 4 timmar i veckan, vilket är väl under genomsnittet för undersökningarna.

Sverige har också ganska korta skoldagar (alltså timmar undervisning/dag) jämfört med andra länder.

Det vi vet stressar våra elever är att de är konstant uppkopplade och att de inte har tid att sova, för de måste ha tid för hobbies och att umgås (gärna online). Många elever är ALDRIG nerkopplade, dvs, spenderar i stort sett aldrig tid där de inte direkt kan få tag i sin telefon, utanför klassrummen. I vissa skolor är tillochmed telefonen tillåten i klassrummet.

Kan också tillägga att i snitt har antalet timmar man lägger på läxor, oavsett vilket land man bor i, minskat över tid.

 

[Hedinn]

Nej, klart att det inte är ett krav. Men tar man med sig jobbet hem spelar det ingen roll vad chefen säger, det är en läggningsfråga. Och att sitta och plugga på kvällen betraktade jag inte som belastande, det är mycket mer mentalt påfrestande att bekymra sig över jobbärenden trots att man gått hem för dagen.

Och även om man inte har med sig jobb/skola hem kan man ju i allra högsta grad ha andra krav och måsten på sig själv när man är ledig. Långt ifrån alla har ju lugn tid för sig själv så fort man lämnat arbetsplatsen. Man kan ha hus med trädgård som ska städas och skötas, barn som ska matas och underhållas och vänner man ska umgås med... Och allt ska göras på bästa möjliga sätt.

Jag pratade rätt nyligen med en som jobbar med bl.a personer med utmattningssyndrom under rehabilitering och gemensamt för i princip alla är ju att sjukskrivningen enbart är för jobbet, men ”allt annat”, som i många lägen varit mer bidragande, finns kvar. Man kan ju liksom inte sjukskriva sig från hem och familj...

Så bara för att man är ledig från jobbet innebär ju inte det att man inte har andra måsten och stressmoment i vardagen, långt ifrån alla kan ju använda all ledig tid till återhämtning och vila.

 

[julgrisen]

(+ @a1agnlju )

Såklart men vanligtvis även inom de yrkena så är det inte ett krav att man ska ta med sig jobbet hem (jour är lite annorlunda men det kräver vanligen "bara" att man är redo, jag tror att man uppmuntras till att försöka släppa jobbet även då). Det finns vanligen en dialog om att man ska försöka släppa jobbet hemma och hur man kan förbättra möjligheten till det. Cheferna brukar vara medvetna om problemet och vilja jobba med det.
Men i plugget är det ju tvärtom, där är det ett krav att man ska ta med sig allt hem och jobba med det hemma på sin fritid, det anses självklart. Pressen finns där av lärarna och plugget till skillnad från cheferna som brukar uppmuntra en till att försöka släppa jobbet på fritiden, det är ju en enorm skillnad.

För mig har det varit tvärtom faktiskt. När jag pluggade tänkte jag också att det skulle bli skönt att börja jobba för att man då skulle bli färdig nån gång och inte ha det hängande över sig. Såhär i efterhand inser jag dock att det var som en dröm att plugga i jämförelse med att jobba. När jag läste till socionom hade jag oftast lektioner 9-12 eller 13-16 tre gånger i veckan och oavsett om det krävde mycket pluggande vid sidan om så går det liksom inte att jämföra med kravet att vara på plats på jobbet 8-17 fem dagar i veckan. För mig alltså, förstår att det är individuellt. Dessutom vill jag ge studentjaget en liten örfil som trodde att ett socionomjobb bara skulle gå att släppa när arbetsdagen är slut. Det beror ju också på vad man har för personlighet, men för mig känns det ofta som att jag jobbar nästan dygnet runt. Den känslan hade jag aldrig som student.

 

[Tonto]

För mig har det varit tvärtom faktiskt. När jag pluggade tänkte jag också att det skulle bli skönt att börja jobba för att man då skulle bli färdig nån gång och inte ha det hängande över sig. Såhär i efterhand inser jag dock att det var som en dröm att plugga i jämförelse med att jobba. När jag läste till socionom hade jag oftast lektioner 9-12 eller 13-16 tre gånger i veckan och oavsett om det krävde mycket pluggande vid sidan om så går det liksom inte att jämföra med kravet att vara på plats på jobbet 8-17 fem dagar i veckan. För mig alltså, förstår att det är individuellt. Dessutom vill jag ge studentjaget en liten örfil som trodde att ett socionomjobb bara skulle gå att släppa när arbetsdagen är slut. Det beror ju också på vad man har för personlighet, men för mig känns det ofta som att jag jobbar nästan dygnet runt. Den känslan hade jag aldrig som student.

Jag pluggade till Socionom, men hoppade av för att det var sådan fruktansvärd misär att ens plugga till det jobbet för min del. Gick hem och grinade flera gånger pga människoöden. Jag insåg snabbt att jag inte skulle palla att jobba med socionomjobb.

 

[julgrisen]

Jag pluggade till Socionom, men hoppade av för att det var sådan fruktansvärd misär att ens plugga till det jobbet för min del. Gick hem och grinade flera gånger pga människoöden. Jag insåg snabbt att jag inte skulle palla att jobba med socionomjobb.

Ja, alltså jag var osäker på mitt val hela utbildningen, kändes som ett hopplöst jobb som jag skulle hata och ständigt känna mig misslyckad på men jag måste säga att det är mycket bättre att arbeta med det än att läsa till det.

 

[Asko]

Svar till flera: Såklart att jag inser att det finns yrken som är väldigt svåra att släppa när man går hem för dagen. All min sympati för dem som jobbar med dessa yrken, och de är ofta väldigt viktiga jobb i samhället också
Jag påpekade endast att med skolan (inklusive universitetet) så är det ett krav att ta med sig det hem, medan det inte är så i yrkeslivet vanligen. Och att det är en skillnad i det.

Och jag började samtalsämnet med att berätta hur det var för mig som svar till @Tonto s inlägg som jag höll med om. Men det är såklart annorlunda för olika personer som ni säger.

 

[Asko]

Överhuvudtaget så tror jag att man bör vara lite försiktig med att uttala sig om hur mycket stress/press en annan generation/person borde tåla. Att tala om att "vi minsann klarade det och det" leder inte till något utom sårade känslor och större distans mellan dessa grupper/personer. Alla har ju olika förutsättningar och personligheter.
Bara en tanke...

 

[Raderad medlem 6459]

Svar till flera: Såklart att jag inser att det finns yrken som är väldigt svåra att släppa när man går hem för dagen. All min sympati för dem som jobbar med dessa yrken, och de är ofta väldigt viktiga jobb i samhället också
Jag påpekade endast att med skolan (inklusive universitetet) så är det ett krav att ta med sig det hem, medan det inte är så i yrkeslivet vanligen. Och att det är en skillnad i det.

Fast du behöver inte ha sympati för dem med ansvarsfulla jobb, det är inte synd om oss. Däremot tycker jag att dina inlägg antyder att du aldrig haft ett särskilt ansvarsfullt jobb som är omöjligt/svårt att släppa och att det därför kan vara svårt för dig att jämföra jobbstress och pluggstress.

För mig går det inte att jämföra den stress jag känner över min utbildning nu med hur det är när jag har något stort på jobbet. Även om jag blir stressad över plugget så är den stressen långt mycket mindre än när jag arbetar med något som är väldigt viktigt för verksamheten eller har ett tufft case. Gör jag fel på jobbet påverkar det många människor och även organisationen, presterar jag inte tillräckligt bra kan det ha stora konsekvenser för oss (mindre anslag, inställda projekt, människor i fara) medan om jag skulle kugga en tenta så får jag göra om den. Det går liksom inte att jämföra.

Sen vill jag också flika in att VÄLDIGT MÅNGA faktiskt visst förväntas sköta sitt jobb närsomhelst som det behövs. Båda mina föräldrar var högt uppsatta chefer inom sina respektive områden och jag är uppvuxen med att de alltid tar jobbgrejer när det behövs. Även om det är en sen fredagkväll eller vi är på semester i Italien. Kommer du tillräckligt högt upp så är det liksom så, man har så långtgående ansvar då. Det kompenseras ju givetvis (hög lön, mer semester, mer förmåner) men det kan ju utan tvekan vara en stressfaktor.

 

[mandalaki]

Svar till flera: Såklart att jag inser att det finns yrken som är väldigt svåra att släppa när man går hem för dagen. All min sympati för dem som jobbar med dessa yrken, och de är ofta väldigt viktiga jobb i samhället också
Jag påpekade endast att med skolan (inklusive universitetet) så är det ett krav att ta med sig det hem, medan det inte är så i yrkeslivet vanligen. Och att det är en skillnad i det.

Och jag började samtalsämnet med att berätta hur det var för mig som svar till @Tonto s inlägg som jag höll med om. Men det är såklart annorlunda för olika personer som ni säger.

Och vad åtminstone jag försöker säga att det spelar ingen roll om det är ett krav eller inte.

Sen har vi ju inte skolplikt 8-22. Det finns luft i schemat att umgås med kompisar, ha häst osv, inte minst under universitetstiden. För min personliga del har jag aldrig haft ett så livligt socialt liv som då.

Att jobba och ta med sig jobbet hem i skallen däremot, är ofta fullständigt mentalt utmattande - i kombination med 40 tim/v som du måste vara på jobbet.