Jag kanske kan peppa lite. 
För att göra en extremt lååång historia kort. Mitt ena knä är totalt trasigt och det var t.o.m så illa att man övervägde amputation. Axeln på samma sida är katastrof och ingen av skadorna kommer någonsin att läka. Jag har ont jämt, jag är rätt begränsad rörelsemässigt, kan inte böja knät helt eller sträcka det helt vilket påverkar hur jag går och i förlängningen blir ryggen lidande. Armen går inte att lyfta eller röra normalt utan jag är rätt begränsad. Jag spåddes en "lysande" framtid till ett liv som kraftigt rörelsehindrad. Jag har gått gipsad från tårna upp till låret i över 6 månader och som längst har jag legat 3,5 månad på sjukhus. I sträck. Totalt har jag nog spenderat över 2,5 år av mitt liv på sjukhus för dessa 2 skador.
Jag skulle aldrig bli bra. Jag skulle absolut inte kunna rida, gå eller springa. Träna var inte att tänka på och att jobba igen kunde jag helt glömma.
Nu har det gått över 20 år sedan jag skadade mig, och vägen har varit lång och allt annat än rak, men jag är tillbaka. Inte som jag var då. Så kommer det aldrig bli, men jag jobbar, tränar och rider igen. Har t.o..m egen häst.
Vad jag vill säga är att ge inte upp och tro att livet måste bli som läkarna säger. Vill dom att du ska träna 5 minuter varje dag så träna 20. Gör mer än de säger och du kommer att komma tillbaka till ett aktivt liv igen. Jag har sett mirakel hända gång på gång. En krossade knät och i princip hela benet. Den personen rider igen. Och det tog inte ens ett år. En annan fick en spark av en häst i bakhuvudet och spåddes en framtid som grönsak. Den personen kan du inte märka ett dugg av att den varit så skadad. Stallet fullt av hästar, familj och gård.
Allt går men man får ge sig den på att det ska lyckas.
Krya på dig och se framåt. Snart ligger detta bakom dig.
För att göra en extremt lååång historia kort. Mitt ena knä är totalt trasigt och det var t.o.m så illa att man övervägde amputation. Axeln på samma sida är katastrof och ingen av skadorna kommer någonsin att läka. Jag har ont jämt, jag är rätt begränsad rörelsemässigt, kan inte böja knät helt eller sträcka det helt vilket påverkar hur jag går och i förlängningen blir ryggen lidande. Armen går inte att lyfta eller röra normalt utan jag är rätt begränsad. Jag spåddes en "lysande" framtid till ett liv som kraftigt rörelsehindrad. Jag har gått gipsad från tårna upp till låret i över 6 månader och som längst har jag legat 3,5 månad på sjukhus. I sträck. Totalt har jag nog spenderat över 2,5 år av mitt liv på sjukhus för dessa 2 skador.
Jag skulle aldrig bli bra. Jag skulle absolut inte kunna rida, gå eller springa. Träna var inte att tänka på och att jobba igen kunde jag helt glömma.
Nu har det gått över 20 år sedan jag skadade mig, och vägen har varit lång och allt annat än rak, men jag är tillbaka. Inte som jag var då. Så kommer det aldrig bli, men jag jobbar, tränar och rider igen. Har t.o..m egen häst.
Vad jag vill säga är att ge inte upp och tro att livet måste bli som läkarna säger. Vill dom att du ska träna 5 minuter varje dag så träna 20. Gör mer än de säger och du kommer att komma tillbaka till ett aktivt liv igen. Jag har sett mirakel hända gång på gång. En krossade knät och i princip hela benet. Den personen rider igen. Och det tog inte ens ett år. En annan fick en spark av en häst i bakhuvudet och spåddes en framtid som grönsak. Den personen kan du inte märka ett dugg av att den varit så skadad. Stallet fullt av hästar, familj och gård.
Allt går men man får ge sig den på att det ska lyckas.
Krya på dig och se framåt. Snart ligger detta bakom dig.
