Är du rädd för att dö?

[Riley]

Sv: Är du rädd för att dö?

Ja, jag med. Tanken på att få min dator och min mobil beslagtagna och alla mina privata meddelanden genomgångna av polisen (och där saker till någon del sedan publiceras i media) ger mig verkligen råångest, likaså tanken på att få mitt livs historia utskrivet i en tråd på Flashback.

 

[ginnies]

Sv: Är du rädd för att dö?

Ja precis så skrev jag, fint att du kan tolka mina ord så bra!

Nej. Jag skrev att den enda gemensamma nämnare man kunde hitta var inställningen. Sa verkligen ingenting om att man överlever vad som helst bara man har sisu.

Förvräng inte mina ord tack.

Var skrev du så?

Jag citerar dig igen, så kan du tala om vad jag har förvrängt:

Ursprungligen postat av Wysiwyg Visa inlägg
Och angående ett eventuellt cancerbesked; en kirurg jag känner har berättat för mig att man i studier funnit att det enda som talar för eller emot huruvida patienter klarar och överlever behandlingar är vilken inställning de själva har till hur de ska kämpa eller inte. Deras egen bestämdhet, inställning och fighting spirit helt enkelt.

Du skriver ju klart och tydligt att det enda som talar för eller emot om en patient överlever en behandling är dens egen inställning till kämpaglöd, eller?, skriver du inte så????

 

[Boj]

Sv: Är du rädd för att dö?

Många i min närhet tycker att jag är väldigt konstig i denna fråga. Jag personligen är inte det minsta rädd för att dö överhuvudtaget. Skulle jag få en dödsdom så skulle jag mest ägna tiden åt att hitta bra hem till mina djur. Och sedan bara flänga runt, chilla lite o sådär. Mer eller mindre bara gå o vänta typ.

Men många av mina vänner verkar nästan få panik vid tanken på döden.


Hur upplever du det? Vad tycker du är normalt? Är det jag som är konstig för att jag inte är rädd för att dö?

Jag tror faktiskt du har fel där, och att reaktionen i allmänhet blir helt annorlunda än vad man först trott/tänkt.

Ofta blir det helt annorlunda när man står inför fullbordat faktum, har sett det flera gånger som utomstående ödmjuk betraktare.

 

[martha]

Sv: Är du rädd för att dö?

Många i min närhet tycker att jag är väldigt konstig i denna fråga. Jag personligen är inte det minsta rädd för att dö överhuvudtaget. Skulle jag få en dödsdom så skulle jag mest ägna tiden åt att hitta bra hem till mina djur. Och sedan bara flänga runt, chilla lite o sådär. Mer eller mindre bara gå o vänta typ.

Men många av mina vänner verkar nästan få panik vid tanken på döden.


Hur upplever du det? Vad tycker du är normalt? Är det jag som är konstig för att jag inte är rädd för att dö?

Jag är inte rädd för att dö , mer för att få lida länge innan jag dör.

 

[Teilani]

Sv: Är du rädd för att dö?

Nej, inte rädd, är min tid kommen och det är dags att dra ner ridån så accepterar jag det, men jag hoppas att jag har har en femtio år till att husera på.

Jag är rädd för att bli svårt sjuk dock, är full av beundran för de som lever med kroniska smärtor och/eller rörelsehinder. Jag skulle deppa ner totalt och ha svårt att se nåt fint med livet om det hände mig.

Sen är jag lite rädd för hur min man skulle klara sig utan mig, att han skulle bli helt deprimerad och inte ta hand om sig själv och sonen. Jag hoppas att han hittar en ny och lever länge och lyckligt om jag skulle dö före honom.

 

[Milene]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det var ju lite skämtsamt men det gick tydligen inte fram.......

Joo då!

tiotio

 

[Milene]

Sv: Är du rädd för att dö?

Japp. Jag är livrädd för att dö och kommer att klösa mig fast i livet med allt jag har.
Skulle inte förvåna mig om jag pga min dödsvägran kommer fastna i någon mellanvärld som spöke och allsköns medier försöker få mig att gå mot ljuset. Jag kommer att vägra!

*fniss*...

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Då är vi överens om att vi är oense.
Jag vill inte lägga något ansvar på mina efterlevande, vill inte ens riskera att vara till besvär.

Medans du då antar att han alltid kommer tycka likadant. Måste vara underbart att ha sådan tilltro till sin partner. Det kommer jag aldrig att lyckas med.

Ska du inte kasta skit på alla som skriver testamenten? Eller var det bara mig

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det du pratar om är inte ett testamente. Det är instruktioner med hur du vill att din partner ska leva sitt liv efter att du dör. Det är en jävla skillnad.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Det du pratar om är inte ett testamente. Det är instruktioner med hur du vill att din partner ska leva sitt liv efter att du dör. Det är en jävla skillnad.

Var har jag skrivit det? Och jag undrar återigen hur du vet ALLT.
Det är samma jävla (eftersom vi tydligen svär) sak som ett testamente. Man efterlämnar något till släkting eller vän, typ. Hus, djur, bil, pengar.....

Det enda jag skrev är att jag vill (precis som han själv vill) tar hand om djuren när jag dör eller ordnar ett hem åt dom där dom behandlas så som jag vill att dom ska behandlas. Han har samma syn på hästar som mig.

Vad skönt det måste vara att vara så perfekt som dig, som minsann inte kommer vara till minsta besvär när du dör......

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Var har jag skrivit det? Och jag undrar återigen hur du vet ALLT.
Det är samma jävla (eftersom vi tydligen svär) sak som ett testamente. Man efterlämnar något till släkting eller vän, typ. Hus, djur, bil, pengar.....

Det enda jag skrev är att jag vill (precis som han själv vill) tar hand om djuren när jag dör eller ordnar ett hem åt dom där dom behandlas så som jag vill att dom ska behandlas. Han har samma syn på hästar som mig.

Vad skönt det måste vara att vara så perfekt som dig, som minsann inte kommer vara till minsta besvär när du dör......

Fast det där är första gången du skriver något som ens påminner om något åt det hållet.
Innan hette det att han skulle ta hand om dem, och det verkade vara enda alternativet. Det ihop med en arg gubbe om han skulle hitta någon ny...

Perfekt? Vad har det med saken att göra? Tycker du att jag är det så är det väl upp till dig, men jag delar inte din åsikt.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jisses, jag har redan skrivit att den "arga gubben" inte var seriös.

Han VILL ju ta hand om dom.
Det enda du gör är att klanka ner och göra dig dum. Som din kommentar om att han ska faktiskt kunna allt nu om han hade varit intresserad.

Därav menar jag att du verkar se dig som så överlägsen och mycket bättre än andra, också för att du ska ju minsann inte vara till besvär när du dör tidigt.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Precis som att jag får tycka att det är extremt själviskt att lägga över ett sådant ansvar på en annan människa. Att han vill ta hand om dina djur idag betyder inte att han vill det efter du är död, eller för all del ens nästa vecka.

Jag skrev inte att han skulle kunna allt.

Anledningen till att jag skrev som jag gjorde från början var helt enkelt för att jag tycker att det är grymt. Förstår du inte alls hur jag ser på saken? Hur skulle du själv känna om din sambo gjorde så mot dig, och rätt vad det var så har du inte ekonomi, energi, ork, lust (ect) att ta hand om hans djur längre. Skulle du då inte ha extremt dåligt samvete för att tvingas släppa dem??

Förstår du verkligen inte??

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jag förstår inte hur du kan motsätta dig testamenten. För det är det det handlar om.

Att efterlämna något till efterlevande. Det betyder ju inte att dom måste hålla hårt i det resten av livet.

"Om han inte vet hur de ska skötas redan så antar jag att hans intresse är sådär, för hade han haft ditt intresse så hade han redan vetat." Vad är det här då om inte någon dum uppmaning om att man ska kunna saker och ting hux flux?


Jag tycker det är riktigt fult och själviskt att INTE på något vis förmedla vad man vill ska hända med värdefulla ägodelar när man dör. Jag har flera gånger varit med om vänner där en närstående dött som sedan står där med djur/bostad/väldigt kära artefakter och inte vet alls vad personen ville skulle hända med dom. Men det förstår väl inte du......

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jag motsätter mig inte testamenten. Det är väl 3 e gången jag skriver den saken nu? Tycker du jag är otydlig?? Ska jag ta samma mening en gång till

Det jag motsätter mig är VAD man väljer att skriva i det. Rejäl skillnad, iaf i min värld.

För min del så får folk göra vad de vill med mina grejer. Om de vill elda upp alla mina tillhörigheter och skjuta alla djuren så fine. De lider ändå inte när de är döda, och är jag död så bryr jag mig ju ändå inte.

Vill de hellre sälja allt och tjäna pengar på det, så fine.

Men att jag är ganska likgiltig inför det mesta sånthär vet redan mina släktingar. Och någon partner har jag inte och kommer aldrig att skaffa mig.

Så nej, jag förstår inte alls vad du menar. Varför skulle det spela någon roll? Man är ju död, de levande gör väl som de vill med sakerna.

 

[Lycanthrope]

Sv: Är du rädd för att dö?

För min del så får folk göra vad de vill med mina grejer. Om de vill elda upp alla mina tillhörigheter och skjuta alla djuren så fine. De lider ändå inte när de är döda, och är jag död så bryr jag mig ju ändå inte.
Det där tankesättet är så otäckt, att döda djur lider inte därför kan man skita i om dom dör? Och även om jag dör vill jag ju att mina djur, min sambo, föräldrar, vänner osv har det bra! Men är man känslokall så är man
Vill de hellre sälja allt och tjäna pengar på det, så fine.

Men att jag är ganska likgiltig inför det mesta sånthär vet redan mina släktingar. Och någon partner har jag inte och kommer aldrig att skaffa mig.
Då är det ju ingen vits att skriva med dig, för du kommer aldrig ha den typen av känslor eller förståelse.
Så nej, jag förstår inte alls vad du menar. Varför skulle det spela någon roll? Man är ju död, de levande gör väl som de vill med sakerna.

Som sagt, jag vill att mina djur och efterlevande har det bra även när jag är borta. Självklart bryr jag mig om det.

 

[SiZo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Ja, när jag dör så är jag ju inte medveten om vad som händer och sker. Om mina efterlevande inte orkar med att sätta ut dem på annons, ha folk som kommer hit och provrider osv osv så ser jag inget fel med det. Så länge de inte lider så är jag nöjd.

Mina släktingar är dessutom rätt okunniga, och med dagens marknad så skulle de inte ens kunna fylla i en annons som stämmer överens med hästen i verkligheten. Så det skulle nog bli svårt att få dem sålda gissar jag.

Det är väl inte så självklart? Det är första gången du skriver det själv, jag vet inte vem du är, jag känner inte dig. Jag vet många tjejer som ärligt talat skulle vilja att deras partner aldrig skaffade någon ny om de dog.
Och som skulle vilja att deras partner levde deras liv åt dem mer eller mindre.

Men i verkligheten så kan det ju vara helt tvärtom, att partnern inte orkar ha något med det att göra, att det är för smärtsamt eller vad som helst.

 

[sona]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jag är inte rädd för att dö, även om jag inte vill det ännu. Jag är betydligt mer rädd för att mina nära ska dö.. Om nån inte hört av sig på ett tag och man inte kan få tag i den så kan jag få mer eller mindre spelet, jag mår så dåligt av det och går hemma och tänker på hur jag ska klara att fortsätta utan personen i fråga. Är det dessutom en familjemedlem, att behöva fixa med begravning och allt annat.. Nej jag orkar inte ens..
Skulle jag dö så vet min man vad jag vill ska hända med hästarna, han har inget intresse av dom och jag vill inte att han ska behålla dom som ett minne av mig om han inte själv vill det. Jag hoppas att han skulle gå vidare och hitta någon ny att dela livet med, även om jag hade blivit lite besviken om han har någon ny efter nån vecka...

 

[Wysiwyg]

Sv: Är du rädd för att dö?

Jag formulerade mig extremt luddigt men du behöver inte vara så jädra agressiv.

Det enda som talar mot eller för (eller om du så vill den gemensamma nämnaren) huruvida en patient klarar av en behandling är den egna inställningen. Utan kämparglöd, livsvilja och "jävlar anamma" går det inte. För att klara sig genom svåra operationer och jobbiga behandlingar måste man ha kämparglöd. Har man inte det klarar man behandlingarna sämre.

Sen kan man ju dö ändå tyvärr.

Ska fråga vederbörande vilken studie det är som hen brukar referera till så kan jag presentera den för dig.

 

[ameo]

Sv: Är du rädd för att dö?

Livrädd ! Både för själva dödsögonblicket och hur det blir efteråt. Kan inte förlika mig med tanken på att allt bara tar slut utan funderar väldigt mycket på vad som händer. Så länge jag kan minnas har jag haft en präktig dödsångest som kostat/kostar massor av sömnlösa nätter där jag ligger och ältar döden. Är 45 år nu och hoppas att jag innan det är dags har fått en religös övertygelse som gör att jag känner mig bekväm med livsslutet.

Fungerar nog ungefär som du i etta fall, framförallt det jag fetmarkerat...

Du är inte konstigare än de som är tokrädda för döden, som jag ser det. Alla har sina egna förhållningssätt.
Själv har jag inte någon särskilt harmonisk relation till min annalkande bortgång; det enda jag skulle önska är att jag, när den stunden kommer, är så mätt som möjligt på livet som vi känner det och redo att släppa taget. Fast den sannolikheten tror jag är väldigt liten, jag är så nyfiken på tillvaron att jag inte tror att jag kommer att känna att jag "gjort allt". Förvisso har jag redan nu upplevt och sett en hel del, men det finns alltid(!) något nytt runt hörnet. Därför är det faktiskt med sorg och ledsamhet jag tänker på att det kommer att ta slut en dag.

Du beskriver det fint och et jag fetmarkerat hoppas jag stämmer här också.

Jag lyssnade mig igenom Kristian Gidlunds sommarprogram och utöver att hans berättelse är stark och gripande, så var det också nyttigt för mig.
Det kan eventuellt vara så, jag har i alla fall börjat tänka såna tankar, att min känsla börjar närma sig något som liknar att "det är nog lättare att acceptera att man är döende om man har möjlighet att *göra avslut* på både det ena och andra innan det är dags".

Jag förstår inte hur du kan motsätta dig testamenten. För det är det det handlar om.

Att efterlämna något till efterlevande. Det betyder ju inte att dom måste hålla hårt i det resten av livet.

"Om han inte vet hur de ska skötas redan så antar jag att hans intresse är sådär, för hade han haft ditt intresse så hade han redan vetat." Vad är det här då om inte någon dum uppmaning om att man ska kunna saker och ting hux flux?


Jag tycker det är riktigt fult och själviskt att INTE på något vis förmedla vad man vill ska hända med värdefulla ägodelar när man dör. Jag har flera gånger varit med om vänner där en närstående dött som sedan står där med djur/bostad/väldigt kära artefakter och inte vet alls vad personen ville skulle hända med dom. Men det förstår väl inte du......

Jag håller helt med dig angående "instruktioner" om ens önskemål om vad som ska ske med djuren! Inte för att det ska vara med pekpinnar att "så här måste du göra", utan för att vara till hjälp för de efterlevande.
Jag har t.ex några hästar som är 20+ och min önskan (och familjens beslut) är att detta är deras sista hem. När mina efterlevande inte har möjlighet att ha dem kvar - oavsett om det är direkt efter min bortgång eller 10 år senare - så är min önskan att de ska så lämna jordelivet.
Jag har också tänkt skriva ner anteckningar om vilka personer som kan vara bra för mina efterlevande att kontakta för att få hjälp att sälja de hästar som ska säljas. Och tanken är även att det ska finnas lite nedskrivet om varje pålles egenheter, för att underlätta vid försäljning.

--

Tillägg - jag har i min ägo just nu en valack som jag fått via ett testamente, där en av mina gamla vänner bestämt hade sagt till sina föräldrar att hon ville att jag skulle ha den och om jag inte kunde/ville ta emot den skulle den slaktas.
Detta förenklade ju ganska mycket för hennes häst-ointresserade föräldrar....