Är ni nöjda med er livsstil?

Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Näpp, inte alls :(

Pluggar och har 3,4 år kvar, kommer dock ha cirka 30 000 i ingångslön med en lovande löneutveckling och ett roligt jobb.

Jag ser det lite såhär:

+ Bor nära skolan, har ca 25 min resväg med tunnelbana dit.

- Skolan är tung och svår och smarta människor samlas på det program där jag går, vilket gör att jag känner mig som den outstanding dummaste personen i världshistorien.

- Mina hästar bor lååångt bort, så det är knappt att jag hinner med dem. Stallet är det enda stället där jag verkligen känner att här mår jag bra, här vill jag vara.

- Studentekonomi

- Familjen bor 70 mil bort

(och nu är allt lite extra minus eftersom det är tentavecka :p:( )
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag är nöjd.

Jag har fast jobb där jag trivs. Har sambo, 2 barn, hus, häst och goda vänner.
Det enda jag skulle vilja ändra är högre lön så vi kan resa mer.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Både och. I det stora hela - Ja.

Jag jobbar heltid, kontorstider med bra lön, jobbar över en hel del. Ifs. inget jobb jag vill sitta på om tio år men jag är nöjd. Pluggar heltid också på distans samtidigt vilket är riktigt kul. Har en bostadsrätt med min sambo som är så otroligt bra, hade inte haft det så bra utan honom. Han tar hand om mig, håller mig på banan, är min bästa vän och jag känner mig trygg med honom.

saknar att vara ung - jag lever väldigt hektiskt liv och min hälsa är rätt risig förmodligen för ja håller så högt tempo hela tiden,Dåliga blodvärden, utreds just nu för ev. hjärtflimmer, etc. Försöker klara ut till sommaren sen ska jag ta en avkopplande semester, om jag nu kan. bör tilläggas att jag har adhd och kan inte ta det lugnt utan det är fart hela tiden.

saknar djur! önskar jag hade tid att rida och umgås med hästarna. Gjorde ett försök att vara ambitiös o börja rida efter uppehåll men att plugga heltid, jobba heltid och lite till och sen försöka rida två ggr i veckan funkar inte.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag är jättenöjd men borde egentligen inte vara det. Som den trygghetsnarkoman jag är så passar det mig inte att inte ha en plan, inte veta vad jag ska göra, att inte ha en fast inkomst. Att då ha sagt upp sig från välbetalt jobb för att studera språk och leva livet passar inte liksom inte perfekt egentligen. Men så bra jag mår! Mitt fina välbetalda jobb gjorde mig deprimerad och jag stod inte ut helt enkelt.

Det jag trivs med i mitt liv är mycket; jag har min bostadsrätt (som jag älskar :love: SÅ mycket) i Sthlm som är min fasta punkt. Den kan ingen ta ifrån mig. Nu får jag dessutom chansen att bo lyxigare än någonsin i vackra Madrid och bara må bra och njuta av livet. Jag har en pojkvän som gör mig så lycklig att jag inte ens kan förstå det, med honom i mitt liv är det som att konstant gå på kuddar. Om jag ramlar, om nåt går fel, så landar jag mjukt och kan snabbt komma upp igen. Det som tidigare hade lett till dagar, veckor av ångest och gråt blir idag bara någon timme, sedan har jag bouncat tillbaka igen. Det är helt otroligt.

Utöver det har jag världens i särklass bästa syster som jag vet att jag alltid kan fly till om jag någonsin behöver något. Hon må bo i Australien men finns ändå alltid där för mig.

Ekonomin kunde väl vara bättre antar jag (avskyr att inte ha min egen inkomst, att leva av sparade pengar) men vem bryr sig liksom. Jag är lycklig, kär, känner mig snygg och smal och glad så det är inget jag vill lägga energi på att oroa mig över helt enkelt :)
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag är nöjd - för den period i livet som jag befinner mig i just nu. Visst, ekonomin är usel då jag är student och kommer att fortsätta att vara det några år till, men just nu har jag inga större utgifter och jag är ok med att leva så här. Min bostadssituation består av pendling mellan två-tre städer, men vad gör det? Jag skulle inte vilja vara utan något av ställena idag, även om en del av mig längtar efter att slå sig ned på ett ställe. Mina fritidsintressen kan jag pga bostadssituationen inte ägna mig åt så mycket som jag skulle vilja, men jag har lyckats att ha kvar hästen och det är huvudsaken. Träningen ligger på is efter en skada, men i bästa fall kommer jag att bli i stort sett återställd. Resten av hälsan är FANTASTISKT BRA - efter att ha vuxit upp med kronisk värk är jag näst intill smärtfri sedan ett par år tillbaka (ehm, bortsett från ovan nämnda rätt så smärtsamma och långdragna skada, men den är ändå så mycket bättre än det jag hade förr :p). Förr kunde jag inte föreställa mig hur det skulle vara att inte ha ont jämt, men efter ett par år med världens mest underbara medicin kommer jag knappt ihåg hur det var att knapra värktabletter 24/7. Så länge medicinen fortsätter att hjälpa har jag ett annat liv, som jag gör mitt bästa för att uppskatta även om jag har insett hur lätt det är att göra "frisk" till det nya normalläget och ta det för givet :).

Jag har ibland känt mig stressad och tänkt att jag "sitter fast" osv som inte har det perfekta livet på alla plan, men på sistone har jag börjat komma fram till att det kan få ta sin tid. Jämfört med några år sedan mår jag så mycket bättre, så vad gör det om jag får vänta några år till på att få "allt"? Jag har tillräckligt för att kunna vara nöjd, och jag har till största delen gjort val som i bästa fall kommer att ge mig rätt förutsättningar för att vara lycklig i framtiden :).
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Ärligt talat, nej. Jag är inte nöjd med min livsstil för tillfället.

Trivs inte på jobbet, har en väldigt låg lön (trots löneök i höstas) och det är mycket att göra hela tiden. Funderar på att söka nytt jobb eller läsa vidare, men kan inte riktigt komma på vad jag vill jobba med i framtiden så jag försöker stå ut så länge.

Boendet är helt okej, låg hyra i ett lugnt familjeområde. Dock känner jag mig inte riktigt som hemma än, efter ca 6 månader i lägenheten men det kommer väl. Lägenheten är kanonfin, nyrenoverad och bra läge men det känns inte som mitt hem. Har kollat andra boenden, men då får jag räkna med att gå upp rejält i hyra också.

Hälsan är sådär, skadad just nu så den enda motionen blir korta promenader till och från brevlådan/garaget samt rehabilitering hos sjukgymnast. Försöker dock tänka på vad jag äter, och så fort jag blir frisk igen ska jag börja röra på mig mer.

Jag vill ändra min livsstil men nu tänker jag framförallt fokusera på att bli 100% procent återställd. Sedan kan jag tänka på nytt jobb, ny bostad, skaffa en till häst, resa osv. :)
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

På det stora hela mår jag bättre än jag gjort på mycket länge, jag trivs himla bra med mitt liv, förutom att jag jobbar på tok för mycket, vilket då går ut över mitt mående och att andra aktiviteter blir lite bortprioriterade (som att träffa vänner, fixa hemma). Men jag är väl medveten om det och jobbar på att hitta en balans mellan fritid och jobb.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

KL.
Nej.

Trivs på jobbet men det är anställningsstopp så jag kommer inte kunna få mer än min 50%-deltidstjänst. Därför måste jga plugga för att kunna få ett heltidsjobb, vilket jag nu gör men jag har insett att det nog inte är rätt utbildning för mig. Vilket ger mig otrolig ångest då jag velat mycket bland olika utbildningar.

Jag har precis flyttat ihop med min sambo i hans hemstad och jag har 0 vänner. Trivs inte med de flesta av hans vänner och har ingen aning om hur jag skall kunna få några nya. Främst känner jag mig extremt obekväm i stora grupper och jag känner mig alltid som ett freak som inte passar in. Jag försöker och försöker men nu har jag börjat ge upp.
Trodde jag skulle få det när jag började studera men det har blivit så många gruppindelningar i klassen och typ omöjligt att ta sig in i någon av grupperna. Det blir nästan alltid såhär för mig. Börjar tro att det är något fel på mig fast jag vet att det inte är det. Man kan tycka om mig och vilja umgås med mig.

Mitt främsta intresse är hästar, jag längtar ihjäl mig till den dagen jag får en egen, det är långt dit. Behöver ju ett fast jobb.
Hästar är min terapi och jag har inte hittat någon ny medryttarhäst och jag håller på att gå under av hästabstinens och ensamhet.

Samt min sambo är i australien och reser och är borta i 3 veckor till. Highlife!
Haha, gud vad mörkt och deprimerande detta blev.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

*Kl*

Både ja och nej på den frågan. Mår betydligt bättre nu än jag gjort förut.
Trivs bättre i den här staden och i den klass jag går i nu.
Men trivs inte med utbildningen, vill inte jobba som det man blir sen insåg det redan efter nån månad, men har gått kvar på utbildningen ändå.

Så nu börjar paniken inför vad jag ska göra till hösten komma, igen! Det här är mitt andra program jag går. Orkar inte och har egentligen inte jätte stor lust att börja om igen med ny klass och allt och eventuellt flytta. :crazy:

Min fritid är sådär, jag tränar mycket vilket jag mår bra av :). Skulle så gärna vilja hålla på med hästar igen, te.x ha medryttarhäst. Men det verkar inte vara det lättaste att hitta.

Känner ganska ofta att jag bara vill bli klar med pluggandet, slippa den här tentaångesten, kunna börja sitt liv på riktigt, men ffa ha mer pengar så jag så småningom har råd med en häst!
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag är överlag nöjd, jag gillar mitt jobb och har äntligen förhandlat till mig en lön jag är nöjd med. Jag trivs jättebra i stallet jag står i, även om ridvägarna inte är de bästa. I höstas hittade vi äntligen skadan som ställt till det för min häst och hon är nu på bättringsväg, har bara ett sista återbesök kvar nu i vår. Känner mig väldigt hoppfull!
Boendet är både bra och dåligt, jag trivs med läget och att det är så lugnt och skönt. Men jag har inte riktigt fått till det som jag skulle önska, framförallt har jag inte fått till någon praktisk förvaring, vilket i och för sig mest handlar om att jag skulle behöva göra ett jätteröj bland alla gamla kläder, böcker osv. som bara tar plats till ingen nytta. Skulle varit jätteskönt att flytta till något lite större, men är samtidigt lite orolig att jag inte kommer trivas i en klassisk trappuppgång som det troligtvis blir i så fall. Jag som är uppväxt på landet tycker inte om när grannarna hörs. :p

Har tidigare haft ganska dålig kontakt med vänner men har nu börjat umgås med lite nya människor som jag verkligen gillar, och har bra kontakt med ett par nära vänner sen tidigare. Så det känns som att det blir bättre och bättre där också.

Tyckte tidigare att det var ganska jobbigt att jag valt att avsluta mina studier innan examen, inte så mycket för min egen del men för "vad alla andra tyckte" men det har jag faktiskt släppt nu, jag trivs så himla bra med mitt jobb och faktum är att jag idag troligtvis har högre lön än vad jag skulle haft om jag fortsatt och börjat jobba med det jag pluggade till, så jag är nöjd med mitt val.

Det som jag har varit mest missnöjd med har nog varit det sociala och det känns som att det är på väg att bli bättre. 2014 känns som en bra år helt enkelt! :)
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Kl. Jag har inget att klaga på. Fast anställd på toppenjobb med toppenkollegor och chefer och lönen är också bra. Köpte ny lägenhet förra året och har renoverat den precis som jag vill ha den. Det är lite kvar men men

Hästen sstår i ett toppenstall och bilen går bra.

Men

Jag är uttråkad ändå.
Funderar på aattgöra nåt drastiskt men vad? Åker till australien om ett par veckor och checkar lite. Kanske flytta dit ett år?
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Kort svar, nej jag lever inte på ett sätt jag mår bra av.

Jag pluggar på distans, roliga kurser men börjar kännas meningslöst.
Har bra boende och bästa sambon, fina katter och underbara hästar. Men ändå känns det bara skit.
Jag letar efter anledningar till att känna så, även om jag vet att det är fel. Fastnar lätt i den typen av destruktivt tänkande.
Blir inte bättre av att de nya medicinerna gör mig trött, disträ, skakig och illamående. Försöker få kontakt med vården, men det är svårt..
Stallägaren har börjat bete sig som en tjurig tonåring, lagom roligt att vara där. Förhoppningsvis bara en tillfällighet, för stället är kanon!

Så, nu har jag fått gnälla lite.
Dags att åka på jobbintervju!
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag bor jättefint men vill bo finare.
Är rätt rik men vill vara rikare.
Jobbar med kul saker men vill ha roligare/ha mer kontroll.

Så nöjd nä. Men jag är nöjd med mina val det senaste året, som gjort att jag känner att jag är "på rätt spår" typ. Bytte utbildning, började tjäna pengar, valt att kunna resa mer, gjort mer affärer och jobbat mindre för lön.

Och skaffade katt. Det är jag nöjd med.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag brukar stanna upp ibland & tänka! "Just är ditt liv perfekt, det går inte att bli bättre & det kommer inte alltid att vara så här så njut"!!

1/ Jag har en väldigt bra inkomst
2/ Jag har ett jobb jag trivs med.
3/ Jag har en J-vligt bra Subaru Outback 2010
4/ Jag har två fina fuxar.
5/ Världens gosigaste hund.
6/ En mamma som ställer upp i vått & tort!
7/ Jag har precis köpt en strand tomt inkl hus, brygga gästhus 10min från stan & 5 min från stallet!
8/ Jag är ledig 15dagar i månaden då jag jobbar 12h pass
9/ Jag sålde just min lgt & gick ca 250tusen + på 3år
10/ Visst ja, sa jag att min Karl som jag förlovade mig med som jag köpte den där strandtomten med är klar Läkare om 3månader.


Detta låter perfekt! Det är perfekt!

Ändå är jag inte 100%nöjd!

Jag tänker ofta där i mellan att.

1/ usch & fy & blä för nattjobb
2/ Jag vill ha en ny Subaru 2013
3/ pengar är verkligen inte allt
4/ nä jag kommer inte skaffa en ny hund den dagen Z dör
5/ jag kommer fan råka bränna ner d där huset vid havet som jag ska bo själv i då karn ska göra AT 30mil bort!
6/ tänk vad mycket pengar jag hade haft över om jag inte hade hästarna! Tycker jag verkligen att det är Kul & rida!
7/ Jag fasar för den dagen min mamma dör.
8/ jag jobbar extra 7av d lediga dagarna jag har, för att tjäna ännu mer pengar!
9/ Min Läkar Karl kommer ju hocka i hop med en sjuksköterska den dagen jag blir för gammal & grå!

Men just nu! Är allt perfekt!
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Nej jag är inte nöjd med mitt liv.
Mitt liv stavas kaos. Just nu arbetstränar jag på halv tid orksr inte så mkt mer pga att jag har stora sömnrubbningar. :( en kropp som en 90 åring pga av skador och gått upp 30 kg senaste året och blir inte av med dem. Läkararna tar mig inte seriöst. Viktigaste nu är att få en fast inkomst så jag kan betala min hyra själv!
Men på plus sidan måste jag nog skriva att jag har en ponny, en stöttande mamma och min sambo plus mina två fina katter. ;)
Men vill få ordning på livet NU!
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

10/ Visst ja, sa jag att min Karl som jag förlovade mig med som jag köpte den där strandtomten med är klar Läkare om 3månader.
Haha räknar du in din sambos yrke som ett plus i ditt liv? :D Jag har aldrig ens tänkt tanken på att min sambos framtida yrke (eller för all del nuvarande) skulle ligga som ett plus eller minus i mitt liv. Eller jo, kanske som ett minus om det ger oss problem men annars är det ju ingenting som direkt påverkar mig. Mitt liv blir ju inte "mer perfekt" för att jag har en sambo med ett 'fint' yrke?
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

När det gäller jobb är jag nöjd. Jag börjar samma tid, slutar (näst intill alltid) samma tid, äter frukost och lunch exakt samma tid varje dag. So far so good. Jag har dessutom arbetsuppgifter som passar mig och som, även om de är rätt monotona, är roliga. Utöver detta har jag kollegor som delar min humor och jargongen är riktigt härlig på jobbet. Som om inte detta vore nog tjänar jag bra och har inte ens en utbildning för jobbet i fråga.

Min hälsa är jag långt ifrån nöjd med. Jag äter för lite mat, för mycket skräpmat, för mycket godis och jag unnar mig alldeles för mycket. Planerar jag att sluta? Kanske. Jag har dessutom riktigt kass kondis och dåliga muskler. Det ska jag dock jobba på, för jobbets skull.

Mitt boende är jag hyfsat nöjd med. Jag delar en lägenhet med min sambo och hans katt. Vi har gott om utrymme men jag känner ändå att vi har för mycket prylar och att det är för stökigt och svårstädat. Har försökt börja inreda köket lite mer personligt nu, sedan blir det balkongen osv. Jag får ta allt ansvar för sådant då min sambo inte direkt bryr sig alls.

Är jag nöjd? Ja, jo, det är jag väl. I det stora hela :)
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Kanske inte för att sambo har ett fint yrke, men en sambos inkomst kan ju påverka hela familjens situation (i alla fall om man har gemensam ekonomi och/eller barn tillsammans). Så på sätt tycker jag nog att min sambos yrke kan påverka mitt liv också :) Jag och sambon har till exempel planer att gå ner i arbetstid så mycket vi kan/har rätt till när vi får barn, något som vi hoppas kommer påverka både våra privata liv men också vårt gemensamma liv positivt. Utan en bra inkomst blir det svårare för oss att arbeta deltid, och bra inkomster är mer vanligt inom vissa yrken.

KL

Jag är generellt nöjd med min tillvaro - jag går den utbildning jag vill, bor i en trevlig lägenhet i ett bra område, har en underbar sambo och ett underbart samboliv och har fått många fina vänner i min nya stad samtidigt som jag har god kontakt med mina gamla. Lever så mycket mer i nuet än vad jag gjort tidigare, förmodligen för att jag är så pass tillfreds med min tillvaro. Det enda jag önskar är att jag kunde hitta ett genuint intresse som jag kunde sysselsätta mig med - helst av allt något djurrelaterat. Jag skulle vilja skaffa en katt eller hund men kommer aldrig till skott, jag ser så många nackdelar i allt och det är synd. Jag tror egentligen att det skulle lysa upp min tillvaro ännu mer att få ha något att pyssla med som jag verkligen, verkligen tycker om.
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Jag har faktiskt aldrig reflekterat över sambons framtida lön som ett plus för mig. För min del kan han tjäna minimum, så länge han jobbar med något han älskar och som gör honom lycklig. Vi har väl helt enkelt olika syn på pengarnas betydelse :)
 
Sv: Är ni nöjda med er livsstil?

Det är helt bortsett från lön osv ett stort plus med just en läkare i familjen - åtmistone om man har haft sina duster med vården, är sjuk eller har sjuka anhöriga vilket väl de flesta får förr eller senare. Hovslagare, veterinär eller bilmekaniker skulle jag inte heller ha något emot att ha i familjen tex.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
7 485
Senast: Gunnar
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 492
Senast: Whoever
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 581
Senast: Nixehen
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 659
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sommarföräldrar 2024
  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Svensk politik nr 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp