Äta under tystnad

[sjoberga]

Nej du överför dina känslor till andra genom att tolka deras beteende utifrån vad du tycket/känner. Jag menar alltså inte att de börjar känna så (även om du kan påverka dem att göra det genom ditt agerande) utan att du använder dina egna känslor för att tolka deras. Och det behöver inte alls stämma för andra, vi är alla olika.

På vilket sätt gör mitt uttalande att JAG tycker att det vore som en scen ur en mardröm att äta framför TVn att det handlar om någon annan. Helt clueless. Det finns inte ens tillstymmelse till utsaga om något annat än min känsla och upplevelse.

 

[sjoberga]

Nej du överför dina känslor till andra genom att tolka deras beteende utifrån vad du tycket/känner. Jag menar alltså inte att de börjar känna så (även om du kan påverka dem att göra det genom ditt agerande) utan att du använder dina egna känslor för att tolka deras. Och det behöver inte alls stämma för andra, vi är alla olika.

Edit, jag kommenterar alltså hela ditt inlägg och inte bara biten om att äta framför TV.

Här är hela inlägget
"
Jag känner den tydligt och avstår därför att fokusera på annat än maten och de som sitter vid bordet. Det här med att sitta och äta tillsammans framför en TV är som en scen ur en mardröm för mig.
"
Jag avsåg inte på minsta vis att annat än förklara hur jag känner.

 

[Lobelia]

Här är hela inlägget
"
Jag känner den tydligt och avstår därför att fokusera på annat än maten och de som sitter vid bordet. Det här med att sitta och äta tillsammans framför en TV är som en scen ur en mardröm för mig.
"
Jag avsåg inte på minsta vis att annat än förklara hur jag känner.

Det är så jag uppfattar det utifrån ditt inlägg och kontexten. Det handlar om hur du uppfattar andra och deras avsikter, inte hur du känner. Hur du känner vet du rimligen bäst själv.

 

[Zinfernia]

Det bästa som finns är ju att äta lunch ensam på kontoret, alternativt i lunchrummet med kollegor men då med mobilen i handen, och sen åka hem och äta middag framför tv:n

Jag tycker inte illa om mina kollegor på något sätt men vi är så totalt olika som människor och lever så olika liv. Jag pratar med dem löpande under arbetsdagen men jag har inte något behov av att socialisera mig på lunchen utan föredrar då att äta ifred.

 

[SkorpSmulan]

Håller med Sjöberga. Hade också sett det som demonstrativt blockerande om någon satt sig i lunchrummet under de omständigheterna och sedan tagit upp mobilen alt. slagit upp tidningen.

Skulle vara oerhört provocerande om någon satt sig i lunchrummet och kollar i mobilen. Har man satt sig där så gör man inte så. Man behöver inte prata och umgås, men att aktivt ta avstånd är inte okej. Finns utrymme att sitta själv om man vill.

Fast det här är väl något som handlar om många saker där vi alla inte är riktigt på samma nivå i tider av förändring i en massiv röra av social etik, hyfs, oskrivna regler, generationsskiften och användandet av våra så högt älskade mobiltelefoner i sociala situationer. JAG tycker som sjöberga att det är vansinnigt ohyfsat att sitta och glo i mobilen vid en delad måltid vid samma bord, jag tycker det är jävligt ohyfsat att prata högt och ljudligt i telefonen i exempelvis kollektivtrafiken, jag tycker att man kan ta av sig hörlurarna vid samtal med omgivningen, jag tycker att kanske mobilen kan stanna i fickan i många situationer. Bara som exempel.
Bara för att du KAN prata med bordsgranne och glutta i telefonen samtidigt innebär det inte att omgivningen uppskattar den typen av närvaro.

Men nu handlar ju tråden om att äta måltid i tystnad.

Nu beror det ju självklart på hur rum och situation ser ut. Jag förväntar mig inte småprat, vill inte ha småprat heller, men sitter man vid samma bord öppnar man ju upp för interaktion och jag tycker bara att det blir obehagligt när personen som slagit sig ner vid mitt bord visar alla tecken på att ta avstånd men ändå väljer att dela plats med mig och äter 'ihop' med mig.Äh, jag vet inte, har inte bekymret, jag har vare sig lunch, eller lunchrum , det var många år sedan jag hade det i mitt arbete

Det kan också vara så att människor BEHÖVER få avskärma sig. Att man inte klarar av social samvaro för tillfället.
Det behöver inte betyda att folket i närheten inte är värda att umgås med.

Har man rast så har man väl rätt till vila och för exempelvis mig är det jätteviktigt att få avskärma mig för att orka.
Det kan vara det som avgör allt, för att man inte ska brinna upp eller stänga ner helt, att få sätta sig med mobilen en stund, och kanske är det endast på lunchen det finns möjlighet till det.

 

[escodobe]

Jag har läst samtidigt som jag äter (när jag är ensam) i hela mitt liv. Och jag är bra mycket äldre än smartphones, gemene mans tillgång till internet osv. så att det skulle bero på det moderna informationssamhället och ge informationsstress känns otroligt långsökt. Har alltid läst, kommer alltid att läsa och skulle snarast vilja påstå att min hjärna kopplar av mycket bra i sällskap med en bok.

Ja, jag har ätit med en bok sedan jag var 5-6 och lärde mig läsa. Min mamma gör likadant

 

[escodobe]

Nu beror det ju självklart på hur rum och situation ser ut. Jag förväntar mig inte småprat, vill inte ha småprat heller, men sitter man vid samma bord öppnar man ju upp för interaktion och jag tycker bara att det blir obehagligt när personen som slagit sig ner vid mitt bord visar alla tecken på att ta avstånd men ändå väljer att dela plats med mig och äter 'ihop' med mig.Äh, jag vet inte, har inte bekymret, jag har vare sig lunch, eller lunchrum , det var många år sedan jag hade det i mitt arbete

Men vad ska man göra om det inte finns nån annan plats än lunchrummet att ta rast på? Jag har ett extermt mentalt krävande arbete, på min rast behöver jag ofta gå in i min bubbla för att orka. Får jag inte sitta och vara osocial i lunchrummet så skulle jag bli tvingad att äta lunch vid skrivbordet i kontorslandskap eller på golvet i ett korridor.

Som tur var verkar både kollegor och chefer föredra att jag faktiskt presterar när jag utför det jobb jag har betalt för än att jag är "social och trevlig" i ett lunchrum. Flera arbetsgivare har ju dessutom anställt mig vid upprepade tillfällen, så de har ju vetat om hur jag fungerar.

 

[Bison]

Men vad ska man göra om det inte finns nån annan plats än lunchrummet att ta rast på? Jag har ett extermt krävande arbete, på min rast behöver jag ofta gå in i min bubbla för att orka. Får jag inte sitta och vara osocial i lunchrummet så skulle jag bli tvingad att äta lunch vid skrivbordet i kontorslandskap eller på golvet i ett korridor.

Som tur var verkar både kollegor och chefer föredra att jag faktiskt presterar när jag utför det jobb jag har betalt för än att jag är "social och trevlig" i ett lunchrum. Flera arbetsgivare har ju dessutom anställt mig vid upprepade tillfällen, så de har ju vetat om hur jag fungerar.

Jag tänkte samma sak.
Vi har ett bara ett stort bord i vårt lunchrum.
Vart ska man sitta om man bara vill vara ifred och äta sin mat, på golvet i omklädningsrummet?

 

[Raderad medlem 120709]

Jag känner mig plötsligt lättad över att jag inte har ett vanligt arbete eftersom det tydligen finns så många fel man kan göra vid lunchraster och bli utdömd som otrevlig...
Jag behöver pauser ofta och på mina villkor, och är social mer på en katts sätt; dvs jag sitter bredvid men pysslar med mitt för bara närvaron är tillräckligt, prata eller interagera på annat sätt blir för mycket. Kul att bli utdömd som dryg för något som jag trodde var en struntsak. Det handlar inte ett dugg om att jag tycker att de andra närvarande är pest att ha i närheten. Fy så egotrippat att anta något sånt.

Och nej, jag tycker inte att det faktum att jag har NPF spelar roll här. Det behövs mer utrymme för att acceptera individuella variationer överhuvudtaget, diagnos eller ej, och det är dumt att förutsätta att personer som går utanför ramarna alltid gör det utstuderat för att vara jobbiga.

 

[honung]

Men vad ska man göra om det inte finns nån annan plats än lunchrummet att ta rast på? Jag har ett extermt mentalt krävande arbete, på min rast behöver jag ofta gå in i min bubbla för att orka. Får jag inte sitta och vara osocial i lunchrummet så skulle jag bli tvingad att äta lunch vid skrivbordet i kontorslandskap eller på golvet i ett korridor.

Som tur var verkar både kollegor och chefer föredra att jag faktiskt presterar när jag utför det jobb jag har betalt för än att jag är "social och trevlig" i ett lunchrum. Flera arbetsgivare har ju dessutom anställt mig vid upprepade tillfällen, så de har ju vetat om hur jag fungerar.

Jag har inte sagt någonstans att jag tycker att man ska gå undan och jag säger väldigt tydligt i det inlägg du citerar, att det beror på hur rum och situation ser ut. Jag tror att min poäng är att man kanske ska vara medveten om att ens beteende kan uppfattas på ett annat sätt av andra än vad en själv gör. Man behöver inte göra så stor sak av en sån här diskussion.

 

[the_connemara]

Jag känner mig plötsligt lättad över att jag inte har ett vanligt arbete eftersom det tydligen finns så många fel man kan göra vid lunchraster och bli utdömd som otrevlig...
Jag behöver pauser ofta och på mina villkor, och är social mer på en katts sätt; dvs jag sitter bredvid men pysslar med mitt för bara närvaron är tillräckligt, prata eller interagera på annat sätt blir för mycket. Kul att bli utdömd som dryg för något som jag trodde var en struntsak. Det handlar inte ett dugg om att jag tycker att de andra närvarande är pest att ha i närheten. Fy så egotrippat att anta något sånt.

Och nej, jag tycker inte att det faktum att jag har NPF spelar roll här. Det behövs mer utrymme för att acceptera individuella variationer överhuvudtaget, diagnos eller ej, och det är dumt att förutsätta att personer som går utanför ramarna alltid gör det utstuderat för att vara jobbiga.

Instämmer. Faktum är att en stor anledning till att jag älskar min arbetsplats trots att vissa brister påverkar mig mycket negativt är för att just den där "gemenskapen utanför just arbetsuppgifterna" är otroligt förlåtande. Här får man vara hur kort i tonen som helst utan att någon gör annat än försöker utröna om det är bäst att fråga hur det är eller att bara lämna en i fred. Det är en mycket fin, accepterande egenskap i gruppen tycker jag och det gör det lättare för mig med ganska svajigt mående att inte känna att jag måste prestera MER än att "bara" sköta mina arbetsuppgifter genom att också passa in och interagera på andras villkor också jobbiga dagar.

 

[Lobelia]

Jag har inte sagt någonstans att jag tycker att man ska gå undan och jag säger väldigt tydligt i det inlägg du citerar, att det beror på hur rum och situation ser ut. Jag tror att min poäng är att man kanske ska vara medveten om att ens beteende kan uppfattas på ett annat sätt av andra än vad en själv gör. Man behöver inte göra så stor sak av en sån här diskussion.

Ja ens beteende uppfattas på ungefär lika många sätt som det finns närvarande som ens noterar en och det jämt och ständigt. Visst kan man fokusera på att tänka på det och hålla det i medvetandet, men det är ett bra sätt att sänka sin självkänsla och inget jag skulle rekommendera. Vad är det för fel på att vara sig själv?

 

[sjoberga]

Men vad ska man göra om det inte finns nån annan plats än lunchrummet att ta rast på? Jag har ett extermt mentalt krävande arbete, på min rast behöver jag ofta gå in i min bubbla för att orka. Får jag inte sitta och vara osocial i lunchrummet så skulle jag bli tvingad att äta lunch vid skrivbordet i kontorslandskap eller på golvet i ett korridor.

Som tur var verkar både kollegor och chefer föredra att jag faktiskt presterar när jag utför det jobb jag har betalt för än att jag är "social och trevlig" i ett lunchrum. Flera arbetsgivare har ju dessutom anställt mig vid upprepade tillfällen, så de har ju vetat om hur jag fungerar.

Eller så gör det det. Finns olika slags platser. Och då blir det ett konstigt beteende att hävda sin rätt att ta en plats där aktivt avståndstagande inte förväntas, och istället blockera platsen för någon som kanske ville ha mer samvaro under sin måltid men då hänvisades till platser där det är svårt. Jag tycker att det handlar om respekt för varandras olikheter.

 

[Lobelia]

Eller så gör det det. Finns olika slags platser. Och då blir det ett konstigt beteende att hävda sin rätt att ta en plats där aktivt avståndstagande inte förväntas, och istället blockera platsen för någon som kanske ville ha mer samvaro under sin måltid men då hänvisades till platser där det är svårt. Jag tycker att det handlar om respekt för varandras olikheter.

Och då kanske de som sitter där kan acceptera att de som sätter sig där inte är aktivt avståndstagande om de exempelvis använder sin mobil och accepterar varandras olikheter.

Det låter konstigt att sitta och värdera vem som har ett beteende som är värdiga att sitta med andra och vem som inte har det. Hur vet du vad som pågår i folks tankar?

 

[sjoberga]

Och då kanske de som sitter där kan acceptera att de som sätter sig där inte är aktivt avståndstagande om de exempelvis använder sin mobil och accepterar varandras olikheter.

Det låter konstigt att sitta och värdera vem som har ett beteende som är värdiga att sitta med andra och vem som inte har det. Hur vet du vad som pågår i folks tankar?

Vi har helt enkelt helt olika syn på hur man ska köra över andra för att man ser sina egna behov som helt unikt viktiga istället för att använda de lokaler som finns så att det blir så bra det kan bli för så många som möjligt.

Jag tycker helt enkelt inte att det är okej att sätta sig ned tillsammans för en måltid och sedan gräva ned sig i individuella aktiviteter. Men som tur är så händer det nästan aldrig i min omgivning eftersom det finns så utmärkta lösningar för när man vill gräva ned sig i individuella aktiviteter och inte dela sin måltid med någon annan. Allt blir dessutom mycket enklare, för ingen behöver känna sig obekväm på det viset.

 

[SkorpSmulan]

Jag har inte sagt någonstans att jag tycker att man ska gå undan och jag säger väldigt tydligt i det inlägg du citerar, att det beror på hur rum och situation ser ut. Jag tror att min poäng är att man kanske ska vara medveten om att ens beteende kan uppfattas på ett annat sätt av andra än vad en själv gör. Man behöver inte göra så stor sak av en sån här diskussion.

Varför ska man inte göra en stor sak av att bli kallad för vansinnigt ohyfsad när man kanske bara behöver överleva.
Jag tycker att man ska vara väldigt medveten om att ens egna sätt att se på världen och människor omkring en inte är det enda rätta.

 

[Lobelia]

Vi har helt enkelt helt olika syn på hur man ska köra över andra för att man ser sina egna behov som helt unikt viktiga istället för att använda de lokaler som finns så att det blir så bra det kan bli för så många som möjligt.

Jag tycker helt enkelt inte att det är okej att sätta sig ned tillsammans för en måltid och sedan gräva ned sig i individuella aktiviteter. Men som tur är så händer det nästan aldrig i min omgivning eftersom det finns så utmärkta lösningar för när man vill gräva ned sig i individuella aktiviteter och inte dela sin måltid med någon annan. Allt blir dessutom mycket enklare, för ingen behöver känna sig obekväm på det viset.

Ja du tycks vilja köra över andra för att få det som du föredrar istället för att respektera att alla är olika och har olika behov.


Vem är bäst på att avgöra vad de har för avsikter och behov av att sitta vid det aktuella bordet, du eller personen som sätter sig där? Jag är övertygad om de som vill ha avskildhet, avskärma sig och slippa sällskap knappast väljer att sätta sig där.

 

[sjoberga]

Ja du tycks vilja köra över andra för att få det som du föredrar istället för att respektera att alla är olika och har olika behov.


Vem är bäst på att avgöra vad de har för avsikter och behov av att sitta vid det aktuella bordet, du eller personen som sätter sig där? Jag är övertygad om de som vill ha avskildhet, avskärma sig och slippa sällskap knappast väljer att sätta sig där.

Svar : ett rungande nej.

 

[Lobelia]

Svar : ett rungande nej.

Men varför skriver du som du gör, för mig framstår du som du vet att visst beteende alltid handlar om att avskärma sig och inte hör hemma vid "ditt" bord där folk ska vara sociala på det viset du anser är socialt. Ett rungande nej är för mig att stå för att acceptera folk som de är och deras val av sittplats, deras val av att ha mobilen framme osv. Det är ett lunchrum och inte en middagsbjudning.

 

[sjoberga]

Men varför skriver du som du gör, för mig framstår du som du vet att visst beteende alltid handlar om att avskärma sig och inte hör hemma vid "ditt" bord där folk ska vara sociala på det viset du anser är socialt. Ett rungande nej är för mig att stå för att acceptera folk som de är och deras val av sittplats, deras val av att ha mobilen framme osv. Det är ett lunchrum och inte en middagsbjudning.

Mitt bord? På vilket sätt kan inte en arbetsplats få ha system som tillgodoser så mångas behov som möjligt på ett så bra sätt som möjligt? Varför ska någons behov på en helt annan arbetsplats vara med och diktera villkoren? Hänger inte med.