Alltid gruff...vad ska jag göra???

[knyttet]

Har tyckt att allt har gått så smärtfritt sen vi köpte en hund till; vi har haft nr 2 i snart 8 månader nu. Men nu börjar det att bli allt mer gruff mellan hundarna och jag börjar att bli orolig.

Nr 1, tervtiken, är snart 5 år. Hon är en ganska osäker hund och definitivt inte ranghög. Hon har satt nr 2 på plats ordentligt många gånger, men är ingen bra ledare. Terven är lättstressad och när hon går upp i varv för nåt så flyger hon på lillan. T ex när de är ute och leker och den yngre springer och hämtar nån pinne. Då flyger terven på henne direkt. I början blev den yngre rädd och sprang iväg; numera blir hon urförbannad av såna orättvisa påhopp och svarar emot.

Den yngre, schäfern, är drygt 1 år nu och är en ganska självsäker hund. Hon har inte blivit nertryckt av att ha en orättvis ledare, utan tvärtom så har hon blivit hårdare själv.
Hon accepterar inte påhopp längre, utan det har blivit slagsmål flera gånger. Hittills har den äldre hunden vunnit och det har lugnat sig efteråt, men jag förstår ju att det kommer att bli värre och värre ju äldre "lillan" blir.

Jag går emellan ibland och styr upp situationen, men jag kan ju inte alltid vara där. Å andra sidan så är det oftast när jag är i närheten som det blir situationer; när det är saker på gång och terven blir stressad.

Terven har jag tagit emot som omplacering och jag kommer att bli hennes sista hem. Hon är inte helt mentalt stabil och jag vill inte placera om henne en gång till. Kan vi inte ha båda hundarna kvar så blir beslutet att välja hund jättesvårt...
Väljer vi att behålla schäfern så måste jag i så fall avliva min tik. Jag vill hellre behålla terven i så fall, men då kan vi inte ha två hundar igen, eftersom det säkert blir samma problem igen p.g.a hennes osäkerhet. Både jag och min sambo är väldigt förtjusta i terven, medan schäfern är hans egen hund som jag inte gör når särskilt med och som fungerar bäst med husse (enmanshund).

Jag vet inte hur jag ska göra för att få hundarna att fungera bättre ihop, eller om det bara är att inse att det inte kommer att fungera på sikt.

Hur skulle ni gjort?
Jag är tacksam för alla tips och funderingar, känner mig lite rådvill just nu.

Det är jobbigt när det blir en massa gruff mellan hundarna, jag är rädd för att det blir värre, för riktiga slagsmål mellan tikar är aldrig roliga. Men det är inte enkelt att göra sig av med en hund heller, när man har varsin i familjen. Vem ska offra sin hund, hemska tanke...

 

[Nemo]

Inte roligt att sånt inträffar.
Hade själv en dobbermann tik på foder ett tag, och min egen är ganska dominant, Så dom rök ihop om bollar och pinnar och dyl.En gång slogs dom så pass att min blandistik fick åka och sy! Det gav dock med sig efter att jag gått in och markerat rejält när dom höll på att ryka ihop om en pinne, att det var minsann JAG som skulle ha den eländans pinnen, tog pinnen och slängde den i soptunnan. Bollar och pinnar var sedan förbjuden vara länge efter det! Sen introducerade jag VARSIN boll.. och det gick bra. Vid minsta gruff så tog jag tillbax bollarna och la undan dom.
Jag gjorde alltså klart för dom bråkmakarna att här var det JAG som dikterade reglerna om vem som skulle ha vad.
Och då blev allt helt omvänt! Kunde till och med mata dom brvid varandra. Ingen försökte ta den andres mat trots att den gick ifrån! Dom var SÅ bra kompisar! Nu har vi lämnat tillbax Dobbistiken pga andra orsaker och köpt en annan valp istället. Jag kör samma regler här. JAG avgör vem som ska ha vad. Mitt ord gäller! ( dock har inte valpis riktigt samma åsikt om saken ännu... )

Lycka till, och klargör att DU är alfahunden. Inget bråk i din närvaro alltså!

 

[Dalakhay]

Det var exakt samma sak med våra två Bichon-hannar. Gick bra så länge den yngsta var valp, men sedan rök dom ihop hela tiden. Det lät som om det var två pitbulls som slogs. Vi försökte allt, men nu har vi blivit tvugna att lämna bort den ena. Dom sågs genom ett bilfönster för ett tag sedan, och de började genast sätta igång. Skulle vara super om de kunde komma överens igen..

 

[mimmipigg]

Att en yngre hund börjar mopsa sig är ju helt normalt den måste ju slå sig in i flocken.
Det är inte så att tervtiken lurar er lite?
Alla människor inklusive vana hundmänniskor, tyckte att min terv var vek och nervös och det var det sista hon var, det var en ständig maktkamp mellan oss när det hände något nytt.
Men hon var samtidigt bara MIN hund alla andra familjemedlemmar var substitut.
En tervuerens som haft en jobbig uppväxt måste ha väldigt lätt stt bli svår. Det är inte så att hon vaktar dig mot den andra hunden av rädsla att förlora "sin" människa?
Det var bara några funderingar det finns säkert fler orsaker.

 

[knyttet]

Jag är nog dålig på att konsekvent avbryta allt bråk i min närhet. Eftersom ungtiken varit ganska stöddig, så har jag inte sagt åt terven när hon tagit den yngre i "upptuktelse" tidigare, men nu är jag nog tvungen att bryta snabbt innan det blir trassel.

Det jag är orolig för är att om jag går in och bryter varje gång terven ger sig på den yngre, så kanske jag undergräver hennes auktoritet? (Det är ju trots allt tervens knäppa utfall som startar bråken).
Jag har sett att varje gång terven får en tillsägelse för nåt, t ex när hon tigger från bordet, så passar den yngre på att försöka att sätta sig över henne när det finns en chans. Jag är rädd att jag kan förstärka det om jag blandar mig i för mycket... Svårt!

 

[Tippan]

Du ska bryta de INNAN de ens hamnar i den situationen. Om du vet vad som startar upp så ska hundarna få veta att det är FÖRBJUDET att göra så. Av de erfarenheter som jag har sen tidigare om dessa tikar som slåss, är att det tyvärr bara blir värre. Vi har samtliga gånger varit tvugna att omplacera en tik. Å detta rör sig ändå som små pudlar...

 

[Geezer]

Jag hade sagt ifrån. Jag hade inte accepterat bråk inom flocken. Tillsägelser eller upprätthållande av rang i form av signaler är okej men inte bråk.

Hon har inte blivit nertryckt av att ha en orättvis ledare, utan tvärtom så har hon blivit hårdare själv.

Terven är dessutom inte Schäferns ledare utan det är du och husse. Jag hade nog tagit mig en lång funderare på min egen ledarroll i flocken. Nu menar jag inte att du inte har ledarskap över dina hundar utan hur du använder ditt ledarskap. Kan du få terven att lugna ned sig innan hon flyger på Schäfern genom att avleda? Kan du öka tervens trygghet genom din att vara tydligare/konsekventare som ledare? Är era/dina regler tillräckliga och följer ni dom?

Jag tycker att denna artikel är bra och den kanske kan ge dig lite tips om hur du skall tänka för att lösa din trista situation.

Flockliv

 

[knyttet]

Tack för artikeln, det gav mig lite att fundera på! Och det andra du skrev, förstås! Det var tänkvärt.

Jag och min sambo hanterar ledarskapet helt olika och vi har inte alltid samma regler (tyvärr). Jag är sträng, min sambo är snäll och ofta lite eftergiven i sina regler. Terven lyssnar bra på mig, men kanske måste jag bli tryggare i min ledarroll för att hon ska lugna sig, det stämmer nog. Hon lyssnar sämre på min sambo och han har inte samma krav på henne, å andra sidan har hon inga förväntningar på att nåt ska hända när hon är med honom och det gör henne lugnare och mer ointresserad. När jag är med har hon koll på mig nästan hela tiden, stressar mer och är väldigt lättprovocerad av den andra hunden.
Det stämmer nog som du skriver om att jag måste tänka över min ledarroll, jag kanske gör en massa fel som jag inte är medveten om...

 

[Geezer]

Fel och fel, jag tycker inte du skall se det så. En högvarvad hund kräver enormt mycket av sin ledare. Det gör att man hela tiden måste revidera sin roll och tänka efter. Med annan hund behöver man kanske ALDRIG ens fundera. Det innebär att du har en svårare uppgift än många andra.

Punkt ett är nog vilket fall att konsekvent bryta bråk. Helst innan de ens händer.

 

[Nemo]

Hmm det du skriver får mig att tänka på att du kanske inte tänker på att DU alltid har "förbestämmanderätt" (mysko ord, undrar om det finns?),dvs att DU bestämmer vem eller vad, och när du vill hälsa på nån annan, kasta en boll till nån annan,leka med henne, leka med hund 2 och så vidare...
Fanny var väldigt vaktig mot mig i början när vi hade 2 hundar,så naturligtvis rök dom ihop..
MEN när jag började mota bort henne när hon började vakta mig mot andra hundar så blev det faktiskt bättre...
Låter konstigt va? Men anledningen till gruffen var ju att HON ville ha all uppmärksamhet så då skulle hon ju slåss för den ( trodde hon). När jag nu inte tillät det utan visade att JAG bestämde själv vem jag ville tala med och när så fann hon sig snabbt i att skulle hon få vara med och ha roligt, eller gosa så fick man allt vara lite trevlig trots att det var en annan hund med...
Självklart petade jag inte ner henne från hennes rang mot den andra hunden, utan snarare befäste den ordningen,med att hon kom i första hand... men däremot så åkte hon RASKT UR flocken om man betedde sig dåligt. Som alfaledare har jag ju den makten , Svårt att förklara..

Hoppas att du förstår vad jag menar med mitt svammel

 

[knyttet]

Det kanske inte är så man ska se det, men vissa dagar så känns det inte som nåt fungerar...
Ska iallafall försöka att bli mer konsekvent och att avstyra allt bråk, så får vi se om det hjälper. Alternativ två känns inte så lockande...men det kanske är där man hamnar en dag.

 

[knyttet]

Jo, jag förstod vad du menade!
Jag tror inte alltid att man "utnyttjar" sin position i flocken, utan att man förmänskligar allt kring hundarna och att det gör att man inte får samma ledarposition.