Ansökan med videointervju

[Lingon]

Tjises, folk filmar ju sig tusen gånger om dagen och skickar hit o dit. Frågan är om ni är tydliga med att erfarenhet inte är viktig. Och så är det faktiskt så att driftiga ungdomar på mindre orter idag har jobb - välbetalda sådana också.
I min kommun - Skövde - går det fasiken inte att hitta folk till alla jobb.

Gör de? Det gör inte jag. Har nog bara lagt upp en enda film på mig själv någonsin och det var när jag red för en duktig tränare och min vän filmade en liten snutt som blev rätt bra. Det la jag upp. Annars skulle jag aldrig få för mig att filma mig själv. Men jag hade å andra sidan aldrig sökt ett säljjobb.

 

[mamman]

Tjises, folk filmar ju sig tusen gånger om dagen och skickar hit o dit. Frågan är om ni är tydliga med att erfarenhet inte är viktig. Och så är det faktiskt så att driftiga ungdomar på mindre orter idag har jobb - välbetalda sådana också.
I min kommun - Skövde - går det fasiken inte att hitta folk till alla jobb.

Folk och folk, vissa gör det. Är det den typen av personer som de söker så är ansökningssättet helt rätt. Men precis som du så tror jag att företaget måste fundera på hur attraktiva och tydliga de är för att kunna locka de de vill ha.

 

[spinxx]

@spinxx Hur tänker ni kring de potentiellt bra mearbetare som ni riskerar att missa? I branscher där det är svårt att få folk så tenderar rekryteringskampanjer att bli mer och mer "oprecisa" för att man inte vill riskera att missa någon som inte tror att den ska passa men som kanske gör det. Nackdelen är att man kan få in fler ansökningar som inte är intressanta. Men det är priset för att inte missa någon.

Vi har som sagt provat att göra detta på lite olika sätt. Eftersom vi skippar CV't helt och hållet, så finns det bara en massa otraditionella och annorlunda sätt att testa folks personligheter på. När vi bad ansökande vid ett tidigare tillfälle att fylla i ett web-formulär och sedan deltaga på faktiska tester i en av våra lokaler så dök 117 personer upp.. Då i sthlm. En del av de testerna innebar rollspel - och det fanns ett tydligt samband mellan de som var bekväma i rollspel och de som gick vidare till steg 2. Det är både dyrt och tidskrävande att göra så omfattande tester - så vi försöker hitta något som kan representera rollspelet på det sätt att det sätter de sökande lite på "spel" där de helt enkelt måste tänka "äsch - vad är det värsta som kan hända?"

Våra bästa medarbetare besitter den attityden.
Att vi skulle gå miste om någon som inte har den attityden men som ändå skulle passa bra hos oss är inte relevant eftersom vi hittills aldrig gått tomma på ansökningar, och vi har alltid hittat passande och lyckade kandidater med hjälp av de metoder vi valt. - Men det har ju kostat pengar, absolut.

 

[spinxx]

Folk och folk, vissa gör det. Är det den typen av personer som de söker så är ansökningssättet helt rätt. Men precis som du så tror jag att företaget måste fundera på hur attraktiva och tydliga de är för att kunna locka de de vill ha.

Jag tror att vi ev. gjorde ett litet misstag i att tro att alla i lilla staden visste vilka vi var .
Det ökar ju chansen till fler ansökande om fler känner till bolaget. Så nu sitter vi och kliar oss i huvudet och undrar varför vi är nere på 10% av det normala ansökningsantalet.. Haha.
Men det har kommit in mycket kloka reflektioner här! Det har naturligtvis både med igenkänningsfaktorn och stadens storlek och invånarantal att göra.

 

[Myrten]

Om jag var intresserad av jobbet är det inget som skulle stoppat mig, trots att jag avskyr att bli filmad och se mig själv på film. När jag jobbade på myndighet hade jag hur många möten, föredragningar bla bla bla som helst via Skype och även myndighetens interna videokonferens. Det var bara att skjuta mitt personliga obehag åt sidan och inse att det var en del av jobbet.

Jag är fortfarande extremt restriktiv med selfies (tar väl typ 1-2/år) och skulle aldrig komma på idén att filma mig själv för nöjes skull. Men i mitt dåvarande jobb var det en fråga om att spara på resurserna (vilket i myndighetsvärlden kan kokas ner till skattebetalarnas pengar) och tänka på miljöpåverkan. Så det var bara att gilla läget. Från ett utifrånperspektiv tycker jag att det var helt rimligt.

Har även varit på anställningsintervju via Skype, "drabbats" av medieträning mm. Inget jag drömmer om att göra om, men med yrkesrollsmössan på överlevde jag det också.

Jag drömmer inte om att bli TV-stjärna, men kan tycka att det inte på något sätt är konstigt att ha ansökningar via video. Det är något man stöter på i många yrkesroller idag utan att det egentligen har med jobbet att göra.

 

[mooi]

Där kommer mina fråga in. Hur tänker ni kring videoansökningar? Skulle ni kunna tänka er att söka en tjänst via video? Varför/varför inte? Och hur stor betydelse tror ni att det har var i landet man befinner sig, och vilken tjänst det handlar om?

Jag är inte superbekväm i videoinspelningar, div rollspel (med koppling till senare inlägg än trådstarten) eller konstlade situationer -men, om det stod uttalat som ansökningssätt på ett jobb jag velat ha så hade jag spelat in en film utan att diskutera.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har jobbat med service större delen av mitt liv. Har bla jobbat som guide, stått på mässor och pratat inför publik och liknande uppdrag där jag är centrumpersonen.
Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå framför en kamera.
Skilnaden är att med en riktig publik läser man av situationen och kommer in i flödet med vad man ska och bör säga.
En kamera är väldigt stelt och "dött".
När jag gick min utbildning inom turism och guide så skulle vi hålla en del uppdrag framför kamera för att se hur vi förde oss. Det var slående hur olika vi alla var inför kamera mot live. De flesta blev mycket stelare och onaturliga i sina kameraguideningar mot när de guidade för riktig publik.

 

[tanten]

Om jag var intresserad av jobbet är det inget som skulle stoppat mig, trots att jag avskyr att bli filmad och se mig själv på film. När jag jobbade på myndighet hade jag hur många möten, föredragningar bla bla bla som helst via Skype och även myndighetens interna videokonferens. Det var bara att skjuta mitt personliga obehag åt sidan och inse att det var en del av jobbet.

Jag är fortfarande extremt restriktiv med selfies (tar väl typ 1-2/år) och skulle aldrig komma på idén att filma mig själv för nöjes skull. Men i mitt dåvarande jobb var det en fråga om att spara på resurserna (vilket i myndighetsvärlden kan kokas ner till skattebetalarnas pengar) och tänka på miljöpåverkan. Så det var bara att gilla läget. Från ett utifrånperspektiv tycker jag att det var helt rimligt.

Har även varit på anställningsintervju via Skype, "drabbats" av medieträning mm. Inget jag drömmer om att göra om, men med yrkesrollsmössan på överlevde jag det också.

Jag drömmer inte om att bli TV-stjärna, men kan tycka att det inte på något sätt är konstigt att ha ansökningar via video. Det är något man stöter på i många yrkesroller idag utan att det egentligen har med jobbet att göra.

Är du lika bekväm med att vara ensam med kameran som att vara i en kommunikation med någon annan - som i t.ex. skype?

Där går min skiljelinje nämligen. Att inte ha någon "motspelare".

 

[Beckham]

Om jag hade varit intresserad av jobbet hade det absolut inte hindrat mig från att söka! Tycker att det var en kul idé.

 

[Myrten]

Är du lika bekväm med att vara ensam med kameran som att vara i en kommunikation med någon annan - som i t.ex. skype?

Där går min skiljelinje nämligen. Att inte ha någon "motspelare".

Skulle det vara en del av jobbet så - ja.

 

[lilstar]

Min spontana tanke är att det är ett företag som antingen tror för mycket om sig självt eller vars HR-avdelning består av några hippa men oerfarna personer som hoppas kunna göra karriär genom att tänka så utanför boxen som möjligt. Särskilt när ni är stolta över att minsann ha fått medial uppmärksamhet! Jag själv hade inte sökt en sån tjänst för att det känns oseriöst.

Anledningen till att det funkar sämre i en småstad kan vara att i Stockholm känner fler till fenomenet med konstiga anställningsprocesser. Antingen är de mer öppna för det eller så känner sig många helt enkelt tvungna att acceptera det för att de tror att det är så anställningar normalt går till.

Visst jag fattar att vissa typer av tjänster får väldigt många sökande och man kan behöva okonventionella metoder för att sålla men ibland känns det bara som att företaget har det för enkelt och ser hela processen som en lek.

 

[starcraft]

Jag hade antagligen inte sökt för jag tror inte det typen av tjänst som passar in på den typen av ansökningssätt är något som passar mig - så egentligen är det ett bra sållningsverktyg, de som faktiskt söker passar bättre in på den tjänst ni har och ni slipper de dom slentriansöker jobb. Men hade det varit mitt drömjobb så hade jag gjort det även om jag hatar att se mig själv på film.

 

[Sofie.S]

Kan det vara en generationsfråga?
Jag är 25 år och avskyr att höra min egen röst visserligen för mig (och min generation) är teknik och sociala media en stor del av uppväxten och det känns avdramatiserat. Så absolut, jag skulle kunna filma mig själv om det finns någon form av mall, tex frågor, som du skrev om.

 

[Hyacinth]

- När kan du börja?

Jag tror inte ni har råd med mig

 

[sjoberga]

Jag jobbar på ett medelstort företag som för första gången skall öppna en butik i en småstad.
I och med öppningen söker vi butikspersonal och vi driver en trafikmässigt lyckad annonskampanj för att få människorna i området att se platsannonsen.

Vi har medvetet valt att gå på video-ansökan eftersom det för oss visar att den som ansökt är modern och nytänkande, samtidigt som man vågar vara utanför sin comfort zone. Man kan alltså enbart söka genom att svara på 6 frågor och via en mycket enkel webb-app i telefon eller dator spela in sig själv när man svarar på frågorna. Man får göra om hur många gånger som helst.

Jag som kontaktperson har blivit överröst av förfrågningar av människor som är "mycket intresserade, men vill söka tjänsten via telefon eller CV istället" och jag har fått otaliga meddelanden i stil med "Kan jag söka på något annat sätt förutom video-intervjun?"
Vi har hittills bara fått en handfull ansökningar och vi behöver minst det dubbla.

Eftersom tjänsten är en säljande och utmanande butiks-tjänst där du förväntas vara bekväm med dig själv och vara orädd för att testa nya sälj-metoder så känns det helt klart inte troligt att någon som inte är bekväm eller modig nog för att svara på 6 klara frågor via video skall våga bemöta kunder på det sätt vi vill att de skall bemötas.
Jag är både förvånad och negativt överraskad över hur man tänker som sökande när man ber om att få söka på ett annat sätt - men jag är också ödmjuk till att jag kanske har missat någon viktig poäng?

Där kommer mina fråga in. Hur tänker ni kring videoansökningar? Skulle ni kunna tänka er att söka en tjänst via video? Varför/varför inte? Och hur stor betydelse tror ni att det har var i landet man befinner sig, och vilken tjänst det handlar om?

Skulle absolut inte kunna tänka mig, så länge det inte är skådespelare eller liknande som sökes. Lika lite som inspelade röstsvar eller någon annan irrelevant form.

Om jobbet verkligen går ut på att stå framför kameran, annars inte.

 

[Problematisk]

Nej, jag hade inte sökt ett jobb på det sättet.
För mig ligger skillnaden i att det inte är någon dialog eller respons från någon annan. Jag älskar t.ex. teater, improvisation osv. Då bollar man repliker och impulser mellan varandra, då är det lätt och roligt att agera. Men att filma mig själv bara rakt upp och ner, utan att ha någon aning om hur det tas emot... Nja. Det känns inte särskilt relevant för hur jag skulle vara i möten med kunder.
Jag är liksom en helt annan person inspelad och IRL.

För mig skulle det ge tankar om att företaget lägger stor vikt vid hur jag ser ut och att jag kan "fejka" utan att interagera med kunderna. Lite som att jag förväntas ha ett inpräntat manus som jag ska gå efter oavsett vad kunden säger eller gör. Jag har jobbat på ett sånt jobb, och det var BLÄ. Så det hade gjort att det för mig kändes helt ointressant.
Å andra sidan kanske det är bra, ni gallrar bort de sökande som förmodligen inte passar in i er (ganska snäva?) mall på personer ni vill anställa.

För övrigt blir jag jättenyfiken både på vad det är för företag och vilken småstad ni ska öppna i

 

[mamman]

Vi har som sagt provat att göra detta på lite olika sätt. Eftersom vi skippar CV't helt och hållet, så finns det bara en massa otraditionella och annorlunda sätt att testa folks personligheter på. När vi bad ansökande vid ett tidigare tillfälle att fylla i ett web-formulär och sedan deltaga på faktiska tester i en av våra lokaler så dök 117 personer upp.. Då i sthlm. En del av de testerna innebar rollspel - och det fanns ett tydligt samband mellan de som var bekväma i rollspel och de som gick vidare till steg 2. Det är både dyrt och tidskrävande att göra så omfattande tester - så vi försöker hitta något som kan representera rollspelet på det sätt att det sätter de sökande lite på "spel" där de helt enkelt måste tänka "äsch - vad är det värsta som kan hända?"

Våra bästa medarbetare besitter den attityden.
Att vi skulle gå miste om någon som inte har den attityden men som ändå skulle passa bra hos oss är inte relevant eftersom vi hittills aldrig gått tomma på ansökningar, och vi har alltid hittat passande och lyckade kandidater med hjälp av de metoder vi valt. - Men det har ju kostat pengar, absolut.

Jag hoppas att ni har en plan för hur ni tar hand om dem som av någon anledning inte klarar av rollspelet.
Om man är nöjd med "tillräckligt" bra (inom sina uppsatta ramar) och har tillräckligt många sökanden som är det så är det ju inget problem. Men nu när det är ett problem att få tillräckligt många sökanden, och om företaget vill utvecklas, få de bästa och/eller kanske utmana sin egen bild av hur en medarbetare måste vara så är det relevant att veta vilka som inte söker (även om man inte vill ändra något i processen/vilka man vill anstaälla är det bra att veta vilka manmissar, varför och vilken konsekvens det kan ha för företaget).

 

[mamman]

Jag tror att vi ev. gjorde ett litet misstag i att tro att alla i lilla staden visste vilka vi var .
Det ökar ju chansen till fler ansökande om fler känner till bolaget. Så nu sitter vi och kliar oss i huvudet och undrar varför vi är nere på 10% av det normala ansökningsantalet.. Haha.
Men det har kommit in mycket kloka reflektioner här! Det har naturligtvis både med igenkänningsfaktorn och stadens storlek och invånarantal att göra.

Jag tror att det kanske inte bara handlar om att marknadsföra företaget mer (och ortens storlek). Ni bör nog göra en djupare analys än så om ni vill att företaget ska växa och utvecklas. (Påminner om Maria Wetterstrand - tror jag att det var - som berättade att när hon började sin politiska karriär så trodde hon att bara hon lyckades förklara tillräckligt bra så skulle alla tycka som hon ...)

 

[Lobelia]

Vi har medvetet valt att gå på video-ansökan eftersom det för oss visar att den som ansökt är modern och nytänkande, samtidigt som man vågar vara utanför sin comfort zone. Man kan alltså enbart söka genom att svara på 6 frågor och via en mycket enkel webb-app i telefon eller dator spela in sig själv när man svarar på frågorna. Man får göra om hur många gånger som helst.

Vad får er att tro att de som ansöker går utanför sin comfort zone? troligen attraherar ni framförallt personer som är i sin comfort zone vid videoinspelning.

Eftersom tjänsten är en säljande och utmanande butiks-tjänst där du förväntas vara bekväm med dig själv och vara orädd för att testa nya sälj-metoder så känns det helt klart inte troligt att någon som inte är bekväm eller modig nog för att svara på 6 klara frågor via video skall våga bemöta kunder på det sätt vi vill att de skall bemötas.

Menar ni att det krävs samma typ av mod att ställa sig framför en kamera som för att bemöta kunder? Det känns som helt olika situationer och kräver helt olika typer av mod. Kolla in folk som håller på att blogga, de är den typen av personer som är bekväma med den typ av video ni söker. Är det den typen av människor ni söker. Skådespelare, hallåor i TV, programledare och liknade är också personer som troligen gillar situationen. Man kan vara hur bekväm med sig själv, innovativ och orädd men ändå ogilla situationen med videoinspelningen.

Där kommer mina fråga in. Hur tänker ni kring videoansökningar? Skulle ni kunna tänka er att söka en tjänst via video? Varför/varför inte? Och hur stor betydelse tror ni att det har var i landet man befinner sig, och vilken tjänst det handlar om?

Jag är inte direkt intresserad av jobb som bloggare, föreläsare, skådespelare eller liknade då jag anser det kan vara relevant med en videointervju. Om jag verkligen ville ha jobbet och jag eventuellt kunna göra det, jag skulle kunna tänka mig att vänja mig vid att göra videos med mig själv om jag fått ett glassigt jobb där det spelat roll. Jag har gjort en likartad film som del i en universitetskurs så visst fixar jag det om jag vill måste.

Det som bekymrar mig med beskrivningen här är att jag upplever motivationen till varför ni vill ha en videointervju inte matchar det ni kan få fram med sållning via video.

 

[Problematisk]

Skådespelare, hallåor i TV, programledare och liknade är också personer som troligen gillar situationen.

Långt ifrån säkert, skulle jag säga. Skådespelare och programledare har oftast andra personer runt sig, som de interagerar med. Skådespelare går dessutom in i en roll. Det är något helt annat att "bara vara sig själv" ensam framför en kamera.
Jag känner/är bekant med några skådespelare, väldigt duktiga sådana, som förmodligen skulle vara väldigt obekväma i en sån situation Det enda det kan liknas vid teater är väl en monolog, men då går man ändå in i rollen. Förmodligen vill man inte ha någon som SPELAR säljare (visst var det ett säljjobb?) utan någon som ÄR en säljare.