Arbetsgivare har rätt att kräva god hälsa?

[Lobelia]

Just vad gäller barnalstrande, är det ju faktiskt något för framtiden. Det krävs ny arbetskraft för att samhället (och företaget) ska överleva. Ett slags nödvändigt ont, om man så vill.

Att ha någon som äter sig till ohälsa eller dricker sig till sjukdom är däremot inget som behövs på sikt inför framtiden. Det är bara en belastning och kostnad.

Hur många företag tänker så? Vi vill inte ha ohälsosamma tjockisar för de kan bli sjuka, men gärna småbarnsföräldrar som nästan garanterat blir hemma med barn för det gynnar företaget om 20-25 år?

 

[Lobelia]

Frågan är ju då vem man ska anställa?
Inte någon som är småbarnsförälder eller kvinna i barnafödande ålder.
Inte någon överviktig, ingen rökare.
Ingen som å andra sidan tränar mkt heller eller som är aktiv med snowboardåknkng/ skidåkning etc då dessa har högre risk för andra skador etc.

Folk får inte ha djur heller, för djuren kan bli sjuka och de kan ta med sig allergener till jobb.

Folk med astma och allergier är inte något vidare att anställa och inte heller de med hjärtproblem, diabetes och andra sjukdomar.

 

[ridtravare]

Nu vet jag inte hur tillförlitlig lagen.nu är men där står det Sjukdom – Uppsägning till följd av sjukdom är som regel inte ett godtagbart skäl om det rimligen kan antas att arbetstagaren kommer att tillfriskna. Det anses inte heller godtagbart att säga upp en arbetstagare så länge denne får sjukpenning från Försäkringskassan. Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar och kan i princip inte säga upp en anställd som rehabiliteras. Skyldigheten sträcker sig dock inte längre än till att åtgärderna ska syfta till att arbetstagaren ska kunna återgå till arbete hos arbetsgivaren, men inte nödvändigtvis med samma arbetsuppgifter.

Det är den erfarenheten jag också gjort när en anställd inte har kunnat arbeta längre för företagen- då har vi tillsammans med facket alltid sagt upp pga av arbetsbrist. Företaget hade inget mer jobb som personen kunde genomföra...Personliga skäl har varit mer misskötsamhet, konkurrerande verksamhet, osv.

 

[Lovisaleonora]

Personliga skäl har varit mer misskötsamhet, konkurrerande verksamhet, osv.

Har varit med om avsked under sjukskrivning, men då har inte avskedet varit relaterat enbart till sjukskrivningen utan handlat om andra parametrar också (stöd, misskötsamhet sedan tidigare, olovlig frånvaro)

 

[Rialavargen]

Jag tycker inte att det är jämförtbart.
Det är dessutom inte så att man har rätt att sparka någon som dricker alkohol heller. I så fall hade många fått sparken (jag till exempel drack ett glas vin igårkväll)

De enda fall som AG kan kräva saker är väl yrken där en viss fysik behövs, jag tänker till exempel brandman.

AG sparkar inte, utan löser situationen genom att få arbetstagaren att säga upp sig själv. Ofta efter långtgående försök att rehabilitera löntagaren.
Att ta upp att du dricker ett glas vin, visar bara hur lätt du skriver utan att tänka igenom ditt inlägg. När en person förlorar sitt arbete på grund av sin övervikt, beroende, miss-skötsel på arbetstid har dennes problem påverkat verksamheten, kollegor, kunder, patienter, allmänheten så pass illa att situationen inte längre är hållbar, eller ens laglig.

Klart man kan hålla dialog med någon som är överviktig om att denne bör gå ned i vikt, alternativt söka nytt arbete, om löntagaren inte klarar av sina arbetsuppgifter.
Som arbetsgivare skulle jag inte anställa någon med kraftig övervikt, beroende av narkotika/alkohol, spelberoende, om jag hade den informationen, vilket man sällan har.

Genom livet kommer många smällar. Personal går igenom sitt liv med allt vad det innebär. Som arbetsgivare får ha överseende med detta. Skiljsmässor, dödsfall, sjukdomar etc. Givet detta så skulle jag inte ge mig själv ytterligare problem som AG genom att belasta min övriga personal med en personal som inte uppfyller sina arbetsuppgifter.
Detta givet att ohälsan har gått så långt att löntagaren inte utför överenskomna arbetsuppgifter. Jag vill betona att när arbetsgivaren och löntagaren har samtal om att avsluta anställningen då har det gått mycket långt.

 

[Rialavargen]

Jag tycker inte att övervikt är jämförbart med missbruk av alkohol överhuvudtaget.
På vilket sätt skulle det vara det? Jag förstår inte ens hur man kan komma fram till att det ÄR jämförbart.

De människor som jag har talat med som har kraftig övervikt, så pass att det hindrar personen i arbetslivet och i det privata livet, så säger de att de äter för att döva ångest. Vilket är väldigt likt att dricka för att döva ångest, smärta.
Vanlig hedlig liten överviktig faller inte in i detta resonemang.

 

[Lobelia]

AG sparkar inte, utan löser situationen genom att få arbetstagaren att säga upp sig själv. Ofta efter långtgående försök att rehabilitera löntagaren.
Att ta upp att du dricker ett glas vin, visar bara hur lätt du skriver utan att tänka igenom ditt inlägg. När en person förlorar sitt arbete på grund av sin övervikt, beroende, miss-skötsel på arbetstid har dennes problem påverkat verksamheten, kollegor, kunder, patienter, allmänheten så pass illa att situationen inte längre är hållbar, eller ens laglig.

Klart man kan hålla dialog med någon som är överviktig om att denne bör gå ned i vikt, alternativt söka nytt arbete, om löntagaren inte klarar av sina arbetsuppgifter.
Som arbetsgivare skulle jag inte anställa någon med kraftig övervikt, beroende av narkotika/alkohol, spelberoende, om jag hade den informationen, vilket man sällan har.

Genom livet kommer många smällar. Personal går igenom sitt liv med allt vad det innebär. Som arbetsgivare får ha överseende med detta. Skiljsmässor, dödsfall, sjukdomar etc. Givet detta så skulle jag inte ge mig själv ytterligare problem som AG genom att belasta min övriga personal med en personal som inte uppfyller sina arbetsuppgifter.
Detta givet att ohälsan har gått så långt att löntagaren inte utför överenskomna arbetsuppgifter. Jag vill betona att när arbetsgivaren och löntagaren har samtal om att avsluta anställningen då har det gått mycket långt.

Det märks att du inte varit på min arbets plats. Det är väl 15 st minst som jag personligen känner till som av diverse skäl avpolleterats och det är toppen av ett isberg. En del av dessa handlar om ohälsa av diverse slag, de flesta köps ut för att de är obekväma av en eller annan anledning. Inte för att min arbetsgivare bryr sig så värst om övervikt, men hade de fått för sig att någon inte klarar av sitt jobb pga övervikt hade de fått ett par månadslöner i handen eller ett helvete på arbetsplatsen. Vad jag vet existerar inte rehabilitering krävs det extra då försvinner de snabbt på ett eller annat vis.

 

[Rialavargen]

Det är sant att jag inte varit på din arbetsplats.
Det finns usla arbetsgivare, likväl som det finns usla arbetstagare.
Generellt så anser jag dock att min text gäller.

 

[Lobelia]

Det är sant att jag inte varit på din arbetsplats.
Det finns usla arbetsgivare, likväl som det finns usla arbetstagare.
Generellt så anser jag dock att min text gäller.

Nja, det gäller säkert på många platser, men arbetsklimatet blir hårdare och hårdare. Det är inte längre så att flertalet arbetsgivare är bra utan det finns en stor andel med mer tvivelaktiga metoder som gör allt för att minimera kostnaderna och maximera vinsten. Och då struntar i allt ad ansvar gäller så länge de inte blir stämda och förlorar.

 

[Lovisaleonora]

Det är inte längre så att flertalet arbetsgivare är bra utan det finns en stor andel med mer tvivelaktiga metoder som gör allt för att minimera kostnaderna och maximera vinsten. Och då struntar i allt ad ansvar gäller så länge de inte blir stämda och förlorar.

Fast när menar du att flertalet arbetsgivare varit bra? Det är ju rätt entydigt så att arbetsmiljöarbetet tagits framåt med jättekliv på senare år, att det var bättre förr har jag inte sett något som helst belägg för.

Däremot har flera verksamheter försvunnit som kunnat erbjuda en mer "avstressad" arbetsmiljö. Det får inte finnas verksamheter som ger sysselsättning utan vinst. Vilket många förlorar på, alla är ju trots allt inte högpresterande karriärmänniskor.

 

[Lobelia]

Fast när menar du att flertalet arbetsgivare varit bra? Det är ju rätt entydigt så att arbetsmiljöarbetet tagits framåt med jättekliv på senare år, att det var bättre förr har jag inte sett något som helst belägg för.

Däremot har flera verksamheter försvunnit som kunnat erbjuda en mer "avstressad" arbetsmiljö. Det får inte finnas verksamheter som ger sysselsättning utan vinst. Vilket många förlorar på, alla är ju trots allt inte högpresterande karriärmänniskor.

Jag menar att det finns för många dåliga arbetsgivare för att gennerellt säga att arbetsgivare beter sig väl.

Bättre förr är ett relativt begrepp, menar man för 10 år sedan eller 100 år sedan?och menar man den fysiska arbetsmiljön eller den psykiska?

Nu har jag ingen undersökning att hänvias till, men klimatet på arbetsmarknaden är hård och stressen och stressrelaterade sjukdomar debateras livligt. Jag tvivlar på att det bmovit någon generell förbättring på det planet de senaste 10-30 åren.

 

[Lovisaleonora]

Det är precis det jag menar, Lobelia. Det var du som presenterade meningen "Det är inte längre så att flertalet arbetsgivare är bra..." vilket fick mig att tro att du hade en uppfattning att tidigare var flertalet arbetsgivare bra, men inte längre.

Tittar man på hur anställningstryggheten såg ut för 50 år sedan vill jag nog mena att vi är bättre eller lika dåliga idag. På andra sätt. Men stressen, pressen och prestationskraven tror jag är betydligt högre idag än för samma tidsrymd (50 år sedan).

 

[Rialavargen]

Nja, det gäller säkert på många platser, men arbetsklimatet blir hårdare och hårdare. Det är inte längre så att flertalet arbetsgivare är bra utan det finns en stor andel med mer tvivelaktiga metoder som gör allt för att minimera kostnaderna och maximera vinsten. Och då struntar i allt ad ansvar gäller så länge de inte blir stämda och förlorar.

Du anar inte hur många människor som byter jobb, faktiskt gör det på grund av sitt eget tillkortakommanden. Jag känner till flera människor som bytt jobb i min bransch för att de " vill utvecklas". Men när man sedan pratar med dennes arbetskamrater visar det sig att personen har stulit, sålt svart, inte kommit i tid, stulit från arbetskamrater, sålt varar till plus-minus noll etc.
Det är vanliga människor, föräldrar till barn i mina barns klass. Vanliga människor som freakar ut och gör dumheter på arbetsplatsen.
Aldrig har jag hört personen själv säga varför denne slutar, det är alltid fel på någon annan, typ AG.

För övrigt har det känns väldigt märkligt när jag vid ett tillfälle gjorde ett kundbesök med en person jag har känt i 15 år, som har börjat på ett nytt jobb. Jag vet vad som hade hänt, stölderna. Han visste att jag visste. Vi kände varandra väl. Väldigt svårt första kundbesöket. För oss båda.

Jag tror att ni skulle bli förvånade om statistiken kom fram om varför människor faktiskt byter arbetsplatse. Nu stannar den informationen ofta mellan de väggar där samtalen för, om inte arbetskamraterna blivit utsatta för dåligheterna. Då kommer oftast informationen ut på "byn".

Jag föringar absolut inte din situation eller det du skriver, men mynt har ofta mer än en sida.

 

[Lobelia]

Du anar inte hur många människor som byter jobb, faktiskt gör det på grund av sitt eget tillkortakommanden. Jag känner till flera människor som bytt jobb i min bransch för att de " vill utvecklas". Men när man sedan pratar med dennes arbetskamrater visar det sig att personen har stulit, sålt svart, inte kommit i tid, stulit från arbetskamrater, sålt varar till plus-minus noll etc.
Det är vanliga människor, föräldrar till barn i mina barns klass. Vanliga människor som freakar ut och gör dumheter på arbetsplatsen.
Aldrig har jag hört personen själv säga varför denne slutar, det är alltid fel på någon annan, typ AG.

Nej jag anar inte, jag vet, jag vet också att den del av de som byter jobb också lyckas bättre på sin nya arbetsplats just för att de varit missbedömda eller inte fått chansen. Långt ifrån alla som byter jobb har misskött sig.

Jag tror att ni skulle bli förvånade om statistiken kom fram om varför människor faktiskt byter arbetsplatse. Nu stannar den informationen ofta mellan de väggar där samtalen för, om inte arbetskamraterna blivit utsatta för dåligheterna. Då kommer oftast informationen ut på "byn".

Varför skulle jag bli förvånad? Det finns allt från grova brott till, mobbning, flytt till annan ort och att man är oduglig i jobbet.

Jag föringar absolut inte din situation eller det du skriver, men mynt har ofta mer än en sida.

Jag vill inte gå i på detaljer här men bara antalet ( det är alltså betydligt fler än 15 totalt, bara att jag har viss kunskap om vad som hänt i denna minoritet) talar sitt tydliga språk, det handlar inte enbart om folk som missköter sig ( de finns givetvis där också dock), det är omöjligt med den mängden folk som liksom bara försvinner.

 

[Rialavargen]

Hur många företag tänker så? Vi vill inte ha ohälsosamma tjockisar för de kan bli sjuka, men gärna småbarnsföräldrar som nästan garanterat blir hemma med barn för det gynnar företaget om 20-25 år?

En småbarnsförälder som är föräldraledig, jobbar färre timmar, eller vabbar, ger lägre lönekostnader för företaget. Det kan generera ganska stor kostnadsminskning faktiskt. Dessvärre så kanske det blir större belastning på dem som är kvar och får jobba mer, men det syns inte i resultat.

 

[Lobelia]

En småbarnsförälder som är föräldraledig, jobbar färre timmar, eller vabbar, ger lägre lönekostnader för företaget. Det kan generera ganska stor kostnadsminskning faktiskt. Dessvärre så kanske det blir större belastning på dem som är kvar och får jobba mer, men det syns inte i resultat.

Eller så måste personen ersättas vilket medför kostnader eller så kan personen inte ersättas så lätt och man förlorar inkomster, att lägga mer arbete på övriga är långt ifrån alltid möjligt.

Det är ju inte så att företag direkt söker efter småbarnsföräldrar när de rekryterar utan snarare så undviker man det.

 

[Mia_R]

En småbarnsförälder som är föräldraledig, jobbar färre timmar, eller vabbar, ger lägre lönekostnader för företaget. Det kan generera ganska stor kostnadsminskning faktiskt. Dessvärre så kanske det blir större belastning på dem som är kvar och får jobba mer, men det syns inte i resultat.

Nja, det blir en ökad kostnad om företaget får betala ut en massa enkel eller kvalificerad övertid, vilket är vad som händer om någon i min grupp vabbar eller är sjuk ofta.

 

[sjoberga]

En småbarnsförälder som är föräldraledig, jobbar färre timmar, eller vabbar, ger lägre lönekostnader för företaget. Det kan generera ganska stor kostnadsminskning faktiskt. Dessvärre så kanske det blir större belastning på dem som är kvar och får jobba mer, men det syns inte i resultat.

Fast det där är en ren missuppfattning. Det funkar ju bara i fallet att man egentligen har arbetsbrist. I de flesta företag så drabbas man istället antingen av höjda kostnader för inhyrning av personal (eller övertid på andra anställda) , eller uteblivna leveranser som påverkar både intäkter och kundförtroende.

För föräldraledighet som är planerad är det ju upp till företaget att planera det i god tid på bästa sätt - men för onormalt och extremt vabbande kan det bli stora problem.

 

[Björk]

Nu vet jag inte hur tillförlitlig lagen.nu är men där står det Sjukdom – Uppsägning till följd av sjukdom är som regel inte ett godtagbart skäl om det rimligen kan antas att arbetstagaren kommer att tillfriskna. Det anses inte heller godtagbart att säga upp en arbetstagare så länge denne får sjukpenning från Försäkringskassan. Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar och kan i princip inte säga upp en anställd som rehabiliteras. Skyldigheten sträcker sig dock inte längre än till att åtgärderna ska syfta till att arbetstagaren ska kunna återgå till arbete hos arbetsgivaren, men inte nödvändigtvis med samma arbetsuppgifter.

Det är den erfarenheten jag också gjort när en anställd inte har kunnat arbeta längre för företagen- då har vi tillsammans med facket alltid sagt upp pga av arbetsbrist. Företaget hade inget mer jobb som personen kunde genomföra...Personliga skäl har varit mer misskötsamhet, konkurrerande verksamhet, osv.

Jag kan rehabprocessen, jag har jobbat som arbetsgivarföreträdare med den frågan i över 10 år; numera som personalchef.

Ja, det kallas ibland (även i vår organisation tyvärr) för "arbetsbrist" eller "personlig arbetsbrist". Men det är inte den korrekta juridiska termen. Termen är personliga skäl och ja, det är samma terminologi gällande misskötsamhet och annat. I LAS finns två grunder för uppsägning: Personliga skäl eller arbetsbrist; vid arbetsbrist gäller turordningsregler; dessa gäller inte vid personliga skäl (även om utredning om möjlig omplacering ska ske vid personliga skäl; det är bara vid avsked man inte behöver se över omplaceringsmöjligheten).

 

[Rialavargen]

Nja, det blir en ökad kostnad om företaget får betala ut en massa enkel eller kvalificerad övertid, vilket är vad som händer om någon i min grupp vabbar eller är sjuk ofta.

I vissa företag tar man ut övertid i form av ledighet.