På tal om något helt annat än jobb så ringde ett norskt nummer mig. Det stod till och med staden det ringde ifrån. Samma stad som min bror bor i. Jag blev alldeles stel, kall och fick en enorm klump i magen av både rädsla och ångest.
Jag svarade aldrig. Jag vill inte prata med min bror. Sistvi pratade gick det åt helvete och jag talade om för honom hur mycket han förstört mitt liv och han talade om att det var bra att jag inte bodde nära honom för då hade han kommit och slagit ihjäl mig. Alltså, jag är fortfarande så jävla rädd för honom och det kommer jag alltid vara. Det kommer aldrig försvinna.
Jag minns fortfarande känslan när jag låg i mitt sovrum och väntade på att han skulle komma hem. Jag vågade inte sova eftersom min pappa hade flyttat så var det bara jag som kunde skydda mamma från min egen bror. Det var en vidrig känsla, den där klumpen i magen, ångesten som rev i bröstet. Jag minns så väl den dagen jag räddade min mammas liv, utan mig hemma och vaken så hade hon varit död idag, den dagen för över 20 år sedan kommer aldrig försvinna.
Efter den dagen åkte han ut. Han fick bo på gatan. Mamma släppte in honom en gång och då snodde han hennes bil, körde upp all bensin och rökte ner hela bilen så det stank hasch i en vecka. Ibland tänker jag att mitt liv inte existerat. Ni vet, alla de där helgerna som blivit förstörda pga alkohol. Ibland undrar jag om det var mitt liv på riktigt eller om jag har drömt.
Sista gången det hände var den gången det höll på att gå helt åt helvete, det som jag nämnde här ovanför. Det krävdes tre poliser för att få honom under kontroll, han var helt galen. Jag lyckades ringa polisen efter att själv fått ta emot rejält med stryk, stryk jag fick efter att ha skyddat mamma. Mamma var i chock, jag minns fortfarande hennes ansikte.
jag började tre igår så var hemma med honom tills maken vaknade efter nattskift. Fick nästan skav i öronen. Då är det faktiskt liite gött att gå till jobbet.
