Arbetslivets floskler och klyschor

[Elo]

@Elo Men på riktigt?! Herrrrrrrrrrregud.

Hände så sent som i måndags. Skitjobbigt. Och medan jag kan förstå grundtanken (vi skall ha förstående för att olika personer fungerar olika, och vissa behöver betänketid och vissa mer aktion) så är hela konceptet löjligt och farligt. Istället för att lära sig bete sig som en vuxen på en arbetsplats har det nu urartat i "jag är röd så därför gör jag såhär!" eller "du är inte gul så du förstår inget". Så... helt motsatt effekt, typ.

 

[Fruentimber]

Hände så sent som i måndags. Skitjobbigt. Och medan jag kan förstå grundtanken (vi skall ha förstående för att olika personer fungerar olika, och vissa behöver betänketid och vissa mer aktion) så är hela konceptet löjligt och farligt. Istället för att lära sig bete sig som en vuxen på en arbetsplats har det nu urartat i "jag är röd så därför gör jag såhär!" eller "du är inte gul så du förstår inget". Så... helt motsatt effekt, typ.

Alltså jag kan bara tänka mig. Det måste ju kunna missbrukas något enormt. Att människor fungerar olika kan man ju tycka vara en ganska basic insikt för någon som ska röra sig på en arbetsplats liksom.

 

[athena_arabians]

Hände så sent som i måndags. Skitjobbigt. Och medan jag kan förstå grundtanken (vi skall ha förstående för att olika personer fungerar olika, och vissa behöver betänketid och vissa mer aktion) så är hela konceptet löjligt och farligt. Istället för att lära sig bete sig som en vuxen på en arbetsplats har det nu urartat i "jag är röd så därför gör jag såhär!" eller "du är inte gul så du förstår inget". Så... helt motsatt effekt, typ.

Helt plötsligt fick jag associationer till filmerna "Jag är nyfiken - en film i gult" och "Jag är nyfiken - en film i blått"

 

[Görel]

Hände så sent som i måndags. Skitjobbigt. Och medan jag kan förstå grundtanken (vi skall ha förstående för att olika personer fungerar olika, och vissa behöver betänketid och vissa mer aktion) så är hela konceptet löjligt och farligt. Istället för att lära sig bete sig som en vuxen på en arbetsplats har det nu urartat i "jag är röd så därför gör jag såhär!" eller "du är inte gul så du förstår inget". Så... helt motsatt effekt, typ.

Håller med om att grundtanken är bra, men man kan ju hantera det på så många olika sätt. I min förra arbetsgrupp fick vi vid ett handledningstillfälle ställa oss på rad utifrån hur snabba i huvudet vi själva uppfattade att vi var. Det var på en kollegas initiativ, och ett bra sätt att illustrera våra olikheter.

 

[sjoberga]

Slutsats från högsta ledningen efter intensivt tänkande i grupp: ”Vi måste agera mer kundfokuserat och skapa ett högre mervärde till våra kunder, samtidigt som vi höjer medvetandegraden hos våra anställda i att deras uppgifter är avgörande för företagets framtid.”

Motfrågan ”OK, vi ska döpa om fördelarna till mervärde, kommunicera det mer till kunderna och höja lönerna rejält? Något mer?”

Det gör i och för sig ledningsarbete mer bekvämt om man får segla en bit ovanför kontakt med verkligheten och ta ut en lön som ligger en bit från det verkliga värdet av de floskler man producerar. De bra ledarna är de som lyssnar, delegerar och stödjer och inte sprider så mycket floskler som är i bästa fall svårtolkade, i andra fall kontraproduktiva. Jag har haft några riktigt bra genom åren.

 

[Petruska]

Alltså det här med röd, grön etc påminner om när människor ska förklara sina personlighetsdrag på att de minsann är skorpion eller lejon i stjärntecken. Störtlöjligt.

Det finns åtminstone tolv stjärntecken.

Men vad jag förstår så är det inte bara det att de där färgerna är rent hittepå, det är dessutom så att det vetenskapligt sett öht inte finns "personlighetstyper".

 

[Fruentimber]

Det finns åtminstone tolv stjärntecken.

Men vad jag förstår så är det inte bara det att de där färgerna är rent hittepå, det är dessutom så att det vetenskapligt sett öht inte finns "personlighetstyper".

Ja, det har väl debunkats flera gånger om vid det här laget. Som ett fan av vetenskap ser jag rött (pun intended) när företag, organisationer och myndigheter ändå envisas med att använda sig av sådant dravel.

 

[Petruska]

Slutsats från högsta ledningen efter intensivt tänkande i grupp: ”Vi måste agera mer kundfokuserat och skapa ett högre mervärde till våra kunder, samtidigt som vi höjer medvetandegraden hos våra anställda i att deras uppgifter är avgörande för företagets framtid.”

Motfrågan ”OK, vi ska döpa om fördelarna till mervärde, kommunicera det mer till kunderna och höja lönerna rejält? Något mer?”

Det gör i och för sig ledningsarbete mer bekvämt om man får segla en bit ovanför kontakt med verkligheten och ta ut en lön som ligger en bit från det verkliga värdet av de floskler man producerar. De bra ledarna är de som lyssnar, delegerar och stödjer och inte sprider så mycket floskler som är i bästa fall svårtolkade, i andra fall kontraproduktiva. Jag har haft några riktigt bra genom åren.

Förutom att det är floskler, så är det ett så fruktansvärt fult, oestetiskt, språk. Jag står inte ut med den där fula managementsvenskan och jag önskar att ingen gjorde det, så vi slapp den.

Den dagen någon vill att jag använder ordet "mervärde", kommer jag att förklara Marx mervärdesteori för vederbörande.

 

[sjoberga]

Förutom att det är floskler, så är det ett så fruktansvärt fult, oestetiskt, språk. Jag står inte ut med den där fula managementsvenskan och jag önskar att ingen gjorde det, så vi slapp den.

Den dagen någon vill att jag använder ordet "mervärde", kommer jag att förklara Marx mervärdesteori för vederbörande.

Ja, den är sällan snygg, meningsfull eller ens korrekt. Jag tänker ibland att den är medvetet skriven för att man inte ska riktigt förstå.

Jag ska starta en märkning FFF - FloskelFritt Företag så kan vi alla ta medvetna beslut i vilken grad vi vill riskera vår mentala hälsa till liten nytta. Med en certifieringskommission som städar undan på anonyma anmälningar.
Risken är att kriterierna blir fulla av floskler, förstås.

(På temat vetenskap vore det intressant att se hur ett företag med bara personer som vurmar floskler, på alla nivåer, skulle fungera. Jag ser nån slags Monty Python-sketch framför mig.)

 

[BornAgain]

Hände så sent som i måndags. Skitjobbigt. Och medan jag kan förstå grundtanken (vi skall ha förstående för att olika personer fungerar olika, och vissa behöver betänketid och vissa mer aktion) så är hela konceptet löjligt och farligt. Istället för att lära sig bete sig som en vuxen på en arbetsplats har det nu urartat i "jag är röd så därför gör jag såhär!" eller "du är inte gul så du förstår inget". Så... helt motsatt effekt, typ.

Den bokjäveln vann ett ovetenskapspris, typ Årets vilseförare. Men de älskar den på mitt jobb också

(så jag har läst den och jag kan inte förstå varför man stödjer properitär psedo-vetenskapligt dravel)

 

[BornAgain]

Jag har en ny chef som jag inte kan kommunicera med (som inte introducerats i arbetsgruppen som en chef varpå alla )- då är det mitt medarbetaransvar att lösa situationen.

Tja, nej den andra människan har MYCKET högre lön och fria händer. Jag har skickat hen typ 10 mail och haft ett möte (som hen gick ifrån). Hen har utan att prata med mig tagit bort min punkt från våra veckomöten. Medarbetaransvar är bara en fin floskel för att nästa chef ska slippa göra något.

Och jag kramar inte mina arbetsuppgifter - är de inte till någon nytta så ska de bort. Men då måste det vara ett beslut och inte typ levande charader eller gissa fem fel.

 

[Anna]

Vi har också hållit på med "trafikljus" ett tag (vi hade en stående briefing på en kvart VARJE morgon) - grön om man har en hyfsat lätt arbetsbörda den dagen och kan hjälpa andra, gult om man är lite väl uppbokad, röd om man är överbelastad. Det var OK i sak, för då kunde man erbjuda sin hjälp till någon som var gul/röd om man själv hade möjlighet, det blev ofta rätt bra! I kombination med detta skulle vi dock rita in ansiktsuttryck i cirklar på oss själva och det var mindre bra, det blev ju oftast bara olika stora leenden så att säga för orka dra varför man inte är särskilt glad/nöjd/pepp just den dagen.

 

[Mineur]

@Asko Jag gillar också möten, men för min del beror det mest på att vi så sällan har dem på mitt jobb! Det innebär att när vi väl sätter oss ner allihop - vilket händer typ en gång i månaden eller så - finns det massor av viktiga saker att prata om. Jag tycker, tvärtemot många, att vi faktiskt inte riktigt har tillräckligt med möten på min arbetsplats och försöker jobba för att vi ska bli bättre på att inkludera varandra i våra projekt. Det blir väldigt lätt att alla sitter och jobbar på sin egen del av projektet och tappar lite av den viktiga helhetsbilden samt inspirationen man kan få av sina kollegor.

Vad gäller floskler och klyschor är jag väldigt förskonad från sådant också, eftersom min chef är en typisk "grumpy old man" som är cynisk och skeptisk till det mesta

 

[Petruska]

Vi har också hållit på med "trafikljus" ett tag (vi hade en stående briefing på en kvart VARJE morgon) - grön om man har en hyfsat lätt arbetsbörda den dagen och kan hjälpa andra, gult om man är lite väl uppbokad, röd om man är överbelastad. Det var OK i sak, för då kunde man erbjuda sin hjälp till någon som var gul/röd om man själv hade möjlighet, det blev ofta rätt bra! I kombination med detta skulle vi dock rita in ansiktsuttryck i cirklar på oss själva och det var mindre bra, det blev ju oftast bara olika stora leenden så att säga för orka dra varför man inte är särskilt glad/nöjd/pepp just den dagen.

Nej, fy tusan! Mina känslor vill jag behålla för mig själv, och jag är tacksam med att slippa ta del av kollegors känslor utöver det ofrånkomliga.

I en mindre arbetsgrupp, är jag rätt lugn med att man sakligt kan berätta att tex ens mamma ligger för döden och därför är man lite låg. Men då som praktisk information, som de andra kan behöva agera på. Inte för att uttrycka sina känslor.

 

[Asko]

Förhindra det! Det där är ju rent mumbojumbo.

Det blir min första kickoff, jag ska vänta och se vad jag tycker först

 

[Killaloe]

I den situationen skulle jag alltid vara röd...

Mitt standardsvar är att jag är gul

 

[athena_arabians]

Det blir min första kickoff, jag ska vänta och se vad jag tycker först

Du vet ju nu vad du eventuellt kan vänta dig

 

[athena_arabians]

Mitt standardsvar är att jag är gul

Jag skulle kunna komma med gredeskär också... bara för att illustrera det absurda i konceptet

 

[Anna]

Nej, fy tusan! Mina känslor vill jag behålla för mig själv, och jag är tacksam med att slippa ta del av kollegors känslor utöver det ofrånkomliga.

I en mindre arbetsgrupp, är jag rätt lugn med att man sakligt kan berätta att tex ens mamma ligger för döden och därför är man lite låg. Men då som praktisk information, som de andra kan behöva agera på. Inte för att uttrycka sina känslor.

Nej men absolut. Oftast blev det inte så ingående heller, det fanns ju inga krav på att berätta något alls, man kunde hoppa över den biten. För mig blev det asjobbigt ett par gånger i våras när det var familjekris och ovisshet och hej och hå och jag bröt ihop ett par gånger för jag har inget pokerfejs, men egentligen var det ju bra, för då visste alla varför jag jobbade hemma mycket eller kanske försvann från möten med kort varsel och så.

 

[Anna]

Nej men absolut. Oftast blev det inte så ingående heller, det fanns ju inga krav på att berätta något alls, man kunde hoppa över den biten. För mig blev det asjobbigt ett par gånger i våras när det var familjekris och ovisshet och hej och hå och jag bröt ihop ett par gånger för jag har inget pokerfejs, men egentligen var det ju bra, för då visste alla varför jag jobbade hemma mycket eller kanske försvann från möten med kort varsel och så.

Svarar mig själv, en annan grej som var bra med det var att man ju kunde dela med sig av saker som blivit klara, slutförda på ett bra sätt, kommentarer från nöjda ”kunder” och annat man var glas över utan att det blev skrytigt

Även om man var frustrerad eller förbannad över något jobbmässigt som kändes för litet att ta vidare till chefen men som man ville ventilera.