Om man får kasta in ett exempel på horribel företagskultur och personalhantering så jobbade jag under flera år på ett ställe där vi var en avdelning med en mellanchef som jag och majoriteten av de andra trivdes oerhört bra med. Han såg till att vi kom ut på bra konferenser och julmiddagar, att vi fick vettiga julklappar, att man blev uppmärksammad om man la manken till osv. Under sig hade han en personalchef, som han delade ansvaret med. Någon av dem gick att få tag på dygnet runt, det var verkligen inga glidarjobb de hade.
Han fick dock självklart skit från vissa, och kanske ännu mer skit uppifrån, kanske delvis för att företaget var av typen som satte mål som var omöjliga att uppnå för att "motivera". Det spelade alltså ingen roll om vi ökade vinsten för företaget mer än någon kunnat tänka sig, det var aldrig tillräckligt ändå.
Sedan skedde en OMORGANISATION inför ett årsskifte. Många fick sluta. Chefen hade tagit tillräckligt med skit och orkade inte mer utan slutade. Personalchefen fick veta två veckor innan jul att han inte hade något arbete att komma tillbaka till efter nyår. Julmiddagen blev inställd.
Och den julklapp företaget(inte vår chef) bestämde att alla anställda skulle få det året var pocketboken "Vem snodde osten". En bok som handlar om att man inte ska vara rädd för förändring på arbetsplatsen. Författaren själv säger att han avråder chefer från att massutdela boken till anställda:
"–Det kan så lätt missförstås. Det är som att ge alla i företaget en flaska munvatten och skicka med en lapp där det står att de har dålig andedräkt, enligt Johnson. "
Och japp, ungefär så kändes det. Ett år senare hade i princip alla jag kände slutat/blivit utbrända och hatade företaget i största allmänhet.
Han fick dock självklart skit från vissa, och kanske ännu mer skit uppifrån, kanske delvis för att företaget var av typen som satte mål som var omöjliga att uppnå för att "motivera". Det spelade alltså ingen roll om vi ökade vinsten för företaget mer än någon kunnat tänka sig, det var aldrig tillräckligt ändå.
Sedan skedde en OMORGANISATION inför ett årsskifte. Många fick sluta. Chefen hade tagit tillräckligt med skit och orkade inte mer utan slutade. Personalchefen fick veta två veckor innan jul att han inte hade något arbete att komma tillbaka till efter nyår. Julmiddagen blev inställd.
Och den julklapp företaget(inte vår chef) bestämde att alla anställda skulle få det året var pocketboken "Vem snodde osten". En bok som handlar om att man inte ska vara rädd för förändring på arbetsplatsen. Författaren själv säger att han avråder chefer från att massutdela boken till anställda:
"–Det kan så lätt missförstås. Det är som att ge alla i företaget en flaska munvatten och skicka med en lapp där det står att de har dålig andedräkt, enligt Johnson. "
Och japp, ungefär så kändes det. Ett år senare hade i princip alla jag kände slutat/blivit utbrända och hatade företaget i största allmänhet.
Så chefen vet vilka hen kan driva med utan att personen blir arg.
