Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

[Vogue]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det kan låta hårt men du har ju mer eller mindre listat allt som gör att man går ner i vikt som saker du inte kan göra... Tyvärr är det inte någon dans på rosor att gå ned i vikt. Man får kämpa och välja bort saker som man "måste" ha i livet. Allt handlar om inställning. Tycker att det låter som du egentligen inte riktigt vill, eftersom du inte verkar vilja förändra ditt liv. Den dagen du kan motivera dig till att köra all-in kommer allt det du ser som hinder kännas lättare.

 

[Lilla]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Precis då tycker jag också.

 

[MadicDomino]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Håller fullständigt med dig!

*till ts*
Min mor har också en sabbad sköldkörtel och hade högt blodtryck.
Hon mådde kräk och jag minns hur jag hörde henne gråta sig till sömns.
Mamma tog tag i sina problem'och börja medicinera. När hon började må okej med hjälp av medicin så tog hon tag i sina problem. Både hon och jag blev psykiskt misshandlade av hennes man/min far under deras giftemål. Vi fick hör allt ifrån vi var valrossar eller hur vi flåsade efter en promenad med hunden. Sånt hänger kvar. Men en dag i livet måste man bestämma sig, ska jag låta detta trycka ner mig eller resa upp mig!

Min mamma har gått ifrån svårt sjuk 95kg tung till piggare levnadsglad människa på 70kg. Hon tränar idag för att hålla sig psykiskt och fysiskt frisk! Hon är mår okej nu! Du kan också må bra om du väljer att lyfta dig själv!

Jag har min fars psykiska och fysiska misshandel och grundskolans mobbning samt problematik i ryggsäcken. Jag har två ätstörningar och 2 övriga psykologiska diagnoser. Än i dag kan jag höra min fars ord "Du är fan värdelös och misslyckad. Det är likabra du ger upp för det finns ändå ingen chans för dig!" - gråter jag över det? Yes iprincip varje gång sk. Misslyckas. Därför tillåter jag mig inte att misslyckas, ingen lyckas på första gången men andra gången fixar man det lite bättre! Har jag bakslag på mina ätstörningar? Jajemen, men går det åt helvete idag, så finns där en ny frisk dag i morgon!

Jag blev även mobbad av både lärare och elever under grundskolan. Jag var ju sk "speciell" och det tjocka barnet utan självkänsla. Det verkade tillåtet att sig på såna som mig. Jag var aldrig med på idrotten. Antingen skolkade jag, "glömde kläderna" eller förfalskade lappar.. Varje gång jag flåsar pga dålig kondis, så hör jag klasskompisarnas skratt i bakgrunden.. Men ack, jag ska banemig visa dom!


Våga lyft dig själv! Historia är historia och det är inget vi kan förändra. Ännu finns det ingen tidsmaskin som tillåtet oss gå tillbaka i tiden och förändra! Det vi kan förändra är hur vi själva ser på oss själva! Vi vinner inget på att sänka oss själva.

 

[MadicDomino]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det där med "ät vad tusan du vill"-dag tror jag är viktigt att tillåta sig.

Den gången jag gick ner mest i vikt - nästan 25 kilo på 9-10 månader - så åt jag 1200 kcal om dagen, men på lördagar efter 18.00 var det fritt fram. Och det finns gränser för hur mycket man klarar att moffa i sig en lördag efter kl 18, särskilt om man väntar till efter maten. Det brukade bli en 150 g lyxask choklad och chips för mig, och det som inte var slut när jag gick och lade mig åkte i soptunnan.

Hållet fullständigt med dig! Tänker man i veckan "ååååh, vad gott det hade varit med ostbågar och Cola idag", jo med det är bara x antal dagar till lördag. Då får jag äta det!

Här hemma köps endast småförpackningar med chips. Antingen äts det upp på lördagen eller slängs. Lördagssnasket kan även bytas till ett fin middag hos en vän!

 

[Immer]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Tack.
Ja, jag känner att jag bör ligga på lite bättre än jag hittills har gjort. Jag hävdar också att det måste vara något annat men har ännu inte fått någon respons.
Min husläkare vill skicka mig på GBP, men jag själv (och även dietisten) tycker att det är en dålig idé eftersom jag inte överäter, och aldrig har gjort det.
Alla värden är bra, alltså lever, njurar, blodtryck, blodsocker osv.

 

[Philosophia]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det kan låta hårt men du har ju mer eller mindre listat allt som gör att man går ner i vikt som saker du inte kan göra... Tyvärr är det inte någon dans på rosor att gå ned i vikt. Man får kämpa och välja bort saker som man "måste" ha i livet. Allt handlar om inställning. Tycker att det låter som du egentligen inte riktigt vill, eftersom du inte verkar vilja förändra ditt liv. Den dagen du kan motivera dig till att köra all-in kommer allt det du ser som hinder kännas lättare.

Alltså, frågan handlar ju om hur man börjar - hur man kommer igång utan att man ger upp direkt. Givetvis fattar gul_zebra att hon i någon mening KAN göra alla de saker som hon skriver att hon inte kan göra. Men det är ju inte det som det handlar om, utan det handlar om att göra det och få det att funka och att inte ge upp.

Jag tycker tvärtom att gul_zebra är väldigt realistisk. Hon vet att man inte kan sitta och vänta på att motivationen att köra "all-in" infinner sig (för det gör den endast undantagsfall). Istället får man jobba runt det som inte funkar - på ett sätt som kan funka. Det är först när saker och ting börjar falla på plats, när man får struktur på mål, delmål, etc., som motivationen (till vad det nu är man försöker att uppnå) infinner sig. Så är det åtminstone för mig och jag tror inte att jag är unik. Man måste inte göra allting rätt från början. Men sedan, när saker och ting börjar falla på plats, då kan man kanske bestämma sig för att köra "all-in".

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Och vad är problemet med att du inte får i dig mat? 'Såvida du inte kastar dig över godis strax efteråt, förstås.
Du behöver ju äta mindre.

Vatten är ju inte så mättande så då får jag laga mat kort därefter igen :P

Om du skulle bestämma dig för att testa ätfönster är det bästa att hålla fasta tider. Man kan ju rucka på dem någon halvtimme eller så, men åtminstone jag har en förmåga att lägga till mer och mer tid och göra det enklare för mig själv om jag tillåter det, ha ha...
Däremot kan man ju flytta ätfönstret om man är bjuden på middag eller ska ut eller så, självklart. Bara inte byta tider varje dag, det blir nog rörigt för kroppen tror jag.

Ah, ja då är det nog inget för mig tyvärr. Min sömnstörning ställer till det där då den strular med min dygnsrytm så jag sover väldigt olika tider beroende på dag även när jag medicinerar för den. Men tack iaf! ^^

Börja med att räkna kalorier till vardags och se vad det blir per dag, finns bra appar. Sedan kan du börja dra ner (den här chipspåsen är så många kalorier, men väljer jag ugnsbakad potatis är det bara si många kalorier)

Min sambo har sett på pengaperspektivet när han slutade snusa, han skulle då få över pengar till en dyrare skatt på en bättre bil och såg det som motivering.
Hur mycket skulle du spara på att dra ner chipsen? Kanske göra egna?

Tål att tänkas på, det lutar definitivt åt att kaloriräkning passar bäst

Jag har inte den sortens ekonomisk koll tyvärr, just den där "överblicken" eller vad man ska kalla det. Jag har precis varit snusfri i ett halvår och inte ens märkt av någon skillnad i ekonomin
Jag är urusel i köket så att ställa mig och göra egna chips känns inte som något jag skulle få till alls. Däremot byter jag ju gärna ut de mot något annat om jag prompt ska ha fredagsmys. Färska grönsaker med lite dip tex, eller utan dip för den delen - blomkål är gott på egen hand också

*KL*
Finns det någon slags motion du kan göra utan att ryggen slår fel?
Vattengympa bör väl vara snällt men effektivt?
Linedance?

Prata med någon utbildad person så får du säkert några tips, och någonting av dem är förhoppningvis sådant du tycker är kul. Eller aldrig har provat och kan tycka är kul.

Det gör det, problemet då är dels ekonomiskt och dels att jag inte kommer iväg om jag inte gör det för att det är kul.
Vattengympa funkar inte, dels tilltalar det inte och dels visar jag mig inte i badkläder bland folk. Dans är inte min grej - jag har dansat förr och jag hatade det något enormt tyvärr. Men spinning ska kollas, det är kul och ryggen tar inte stryk av det

Det är jättebra att du har ett så konkret mål.

Finns det möjlighet att börja hjälpa till hos någon med hästar för att hålla målet vid liv? Inte rida alltså utan bara vara hos hästarna, borsta, fixa och dona.

Tyvärr inte, det verkar rätt kört. Har letat sköthäst i åratal men de flesta vill ha rutinerade ryttare och de få jag hittat har inte funnits på lämpligt avstånd eller så har det varit alldeles för rörigt. Annars hade jag jättegärna hållit på med sånt, jag njuter bara av att få vara i miljön. Kan inte ens råka känna lukten av hästskit utan att bli helt till mig och blir som ett barn på nytt om man passerar en hästhage när man är ute och åker nånstans :P

Den enda risken jag kan kan se med att räkna kalorier är att man kan bli för fixerad vid dem. I övrigt ser jag inga nackdelar, utan tror att det kan fungera bra för dig. Jag skulle lägga upp viktprojektet i flera steg om jag var du:

Ja det låter lovande. Fixering känns inte som en så stor risk för mig, och känns som en risk jag är villig att ta.

Nåt litet till frukost, absolut! Märkte när jag red att det inte fungerade utan frukost utan man satt där med blodtrycksfall (koooonstigt *host*) så jag brukade ta en drickyoghurt innan så jag iaf fått i mig nånting. Nu blir ju en daglig drickyoghurt på tok för dyrt för min plånbok, men funkade den så borde jag ju kunna hälla i mig något annat lätt. Nu har jag sen jag skaffade katt fått in en morgonrutin också, kanske kan jag lägga in det i den befintliga rutinen - det är så mycket lättare att lägga till saker i en befintlig rutin än att skapa en ny

Nackdelen med att vänta med kalorier och sådär är dock att motivationen tryter. "Det här lilla gör ju ingen skillnad" och sådär liksom. Just det är så svårt, att göra tillräckligt för att det ska kännas meningsfullt och som att det faktiskt gör skillnad, men inte så mycket att det blir för mycket heller. Därför tror jag inte på att vänta (annat än tills jag har kommit igång med medicinering vill säga), samtidigt som totalförbud är helt otänkbart.

Nu är ju pulverdieter inte mer "bantning/svält" än vad man gör det till. Meningen med dessa är ju att ge en kickstart utan krångel med att behöva räkna kalorier själv till en början. Följer du rekommendationerna så ligger du bara på ett lagom underskott (underskott måste du ligga på oavsett vad du äter om du vill ner i vikt) på ett bekvämt sätt, bara att blanda pulver med vatten och skaka eller äta en bar. Och nu vet jag inte ingredienserna i dessa pulver men det är meningen att de ska ersätta en vanlig måltid, alltså innehålla även vitaminer. Går ju att köra bara 3-7 dagar så man känner att man har kommit igång.
Under dessa dagar får du tid över att knåpa ihop maträtter som platsar inom din kalorigräns. Räkna ut vad ditt ungefärliga dagliga kaloribehov är och lägg dig på 500-1000kcal underskott (blir ca 0,5-1 kg viktminskning i veckan)

För att gå ner i vikt behöver du egentligen inte träna alls, bara lägga om kosten. Att göra flera stora förändringar på en gång kan bli rätt tufft så jag skulle startat med kosten och sedan när det börjar kännas bekvämt ta tag i motion

Ja nu generaliserade jag lite, att pulverdieter brukar innehålla allt vet jag. Däremot blir jag inte mätt på de och då är det stor risk att jag sitter där med chips sen, och att byta ut alla måltider blir tokdyrt dessutom. Funtar dock på om inte Nutrilett kan vara en lämplig frukost

Synd m ryggen så promenader vore en bra start vad gäller motion, men vad säger du om att simma? Motionscykel hemma?

Simma går tyvärr bort, kan inte med att visa mig i badkläder bland folk så jag är hänvisad till de gånger man tar sig ut till en sjö om somrarna.
Motionscykel har jag haft, men den sålde jag - den tog bara plats och blev astråkig så jag cyklade aldrig. Cyklar hellre ute eller på ett spinningpass

Sen vad gäller träning så förstår jag mycket väl problemet med att ryggen smärtar, eftersom jag har samma bekymmer när jag går långt. I mitt fall vet jag att jag är överrörlig i ländryggen och behöver jobba på att stärka bålstabiliteten så att jag är stark nog o magmusklerna för att motverka för mycket svankande. Ju mindre svank, desto längre promenader fungerar...
Kanske är detta en del av ditt problem också? Prova att vinkla om bäckenet genom att "dra in naveln mot ryggraden" när du går, står, rör på dig etc och se om det gör någon skillnad. I vilket fall som helst så kan det aldrig skada...

Du hade kunnat skriva om mig här, överrörlighet vet jag inget om men ont om muskler har jag och när det gör ont känns det som att jag går som en anka. GÖR man faktiskt det alltså? Jag har alltid tänkt att jag inbillar mig och försökt vrida fram bäckenet lite i smyg i tron att det skulle se dumt ut då
Ska testa! Annars brukar jag ta med cykeln så fort jag ska nånstans, så hoppar jag upp på den när det gör ont - och poff så är smärtan helt borta.

Det går lätt om man inte har ett känslomässigt beroende. För din del handlade det bara om kalorier in och ut - för TS är det något helt annat!

Jag förstår henne, jag sitter mer eller mindre i samma sits även om jag nu gått ner den största delen av min övervikt. Behovet av att tröstäta finns alltid där, det är alltid något jag måste kämpa emot! Alla känslor blir lättare att hantera medan man äter eller dricker något!

Glad = ät för att fira
Ledsen = trösta mig med mat
Frustrerad = ät tills jag inte orkar bråka mer
Sviken = kladdkaka låter gott, har jag ägg nog hemma?
Störd på livet = finns det inte något gott någonstans?

Huvudet på spiken

 

[Minett]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Nja, vad SBU konstaterade efter att ha gått igenom 16 000 vetenskapliga artiklar var:

Det finns ett starkt vetenskapligt underlag för att fysisk aktivitet som tillägg till kostintervention med energirestriktion inte har något betydande tilläggsvärde på viktreduktion efter 6 månader för personer med fetma.

Det finns ett måttligt starkt vetenskapligt underlag för att kostintervention med energirestriktion leder till större viktnedgång än fysisk aktivitet av en intensitet motsvarande 1 500 kcal/vecka för personer med fetma.

Så om man ska ta en stor livsstilsförändring i taget - vilket anses öka möjligheten att lyckas - bör man alltså först fokusera på "kostintervention".
Dessutom kan man nog utgå ifrån att en person som har behov av att halvera sin vikt är ganska begränsad när det gäller utbudet av motionsformer som kan utföras utan större risk för skador/förslitningar på kroppen. Och vänta med motionen till dess de nya matvanorna är fullt etablerade. (Har hört av psykologer att det går en kritisk gräns vid 6 månader när det handlar om att skapa sig nya vanor. Har man hållit i något i mer än 6 månader så är den nya vanan etablerad och sannolikheten mindre att man faller tillbaka i sina gamla mönster.) Men det kan förståss ta längre tid än så innan man gått ner tillräckligt för att kroppen ska "tåla" träning i någon större omfattning.

 

[mandalaki]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Varför fetar du i mitt inlägg

Jag citerade SBU eftersom ditt inlägg inte stämde riktigt med verkligheten.

 

[gul_zebra]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

kl

Jag har gått ner drygt 35 kg, vägde en bit över 100 kg när jag började. Mitt utgångsläge liknade ditt; åt två gånger om dagen (max) och massor med godis och chips. Motionerade precis ingenting.

Bra jobbat!
Yes, hushållsvåg finns - äntligen en fördel med att vara råttägare som håller koll på råttornas vikter bättre än sin egen
Tack!

EN FRÅGA!
Hur mår du psykiskt?

För att fatta mig kort - bra dagar och dåliga dagar, det går väldigt upp och ner. Men överlag mår jag nog inte så bra som jag vill tro att jag gör. Jag är inte nöjd med mig själv, har en hel del hjärnspöken och en självkänsla på botten.

Till ts:

Läs om, läs rätt.

För det första så är all rörelse bra rörelse även om det går långsamt i början. Sen så finns det ju massor av träningsmetoder där inte kroppen belastas någonting. Det gäller att få in en vanan och ibland krävs det att man måste tvinga sig till det dom första gångerna. Det blir kul när du kommer märka resultat.

Vad händer om du inte köper godis? Om du inte kan låta bli att köpa sötsöker så kanske det kan vara en bra idé att aldrig ha med sig pengar så att det räcker till sötsaker utan bara räcker till det nödvändiga. Det måste kosta en hel del att köpa allt sådant och du kan säkerligen spara ihop till att kunna gå på någon sorts träning för dom pengarna istället.

Om du har någon koll på tider du brukar sova så planera in maten därefter. Det handlar ju främst om att inte äta direkt när man ska gå och sova sedan.

Självklart är all rörelse bra, det är inte så att jag föredrar att sitta och jäsa i soffan - tvärtom Det jag menar är att jag inte kan motionera för motionerandets skull, för då blir det inte av. Därav att jag är lite insnöad på spinning, för det är så pass roligt att jag vill hålla på med det helt oavsett ev viktnedgång och då blir det gjort liksom.

Om jag inte köper godis så cyklar jag iväg och köper godis när jag blir sugen. Att bara ha pengar till det nödvändiga med är tyvärr ett stort stressmoment som mest får mig att dra in på annat för att köpa den där chipspåsen. Jag skulle snarare behöva lära mig hantera tröstätande annorlunda och i övrigt behöva byta ut chipsen till något annat när det bara är sug.

Ja precis före sovdags ska det ju inte ätas. Jag tänkte mest på alla dessa regler med "ingen mat efter 18", "ingen mat efter 20", "ingen mat när solen gått ner" och allt vad det är

 

[Kattennizze]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jag tycker du behöver gå till nån som du får förtroende för och diskutera igenom vad som hindrar dig, ditt mående, vad du är beredd att förändra. Jag skulle definitivt uppsöka en kurator/psykolog för att bena ut vad som är vad i ditt mående och beteendemönster. Jag tycker motiverande samtal (googla gärna på folkhälsoinstitutets hemsida de har en bra beskrivning) är bra, och mkt verksamt när det handlar om beteendeförändringar. Jag var överviktig i 15 år, rejält överviktig. Jag var inte beredd att förändra det egentligen, jag orkade faktiskt inte just då i mitt liv. Det dröjde tills för några år sen då var jag beredd, jag har gått ner närmare 30 kg i vikt. VIlken diet man använder tror jag egentligen är rätt irrelevant, utan man tar väl nåt som verkar passa en. Det var inte särskilt svårt att gå ner i vikt, men efteråt är det svårt, alla känslor väller fram som jag tidigare bedövat med mat. Som tur är har jag bra stöd i min omgivning att jag liksom kan gråta över att mina jeans är för stora och hur svårt det är att köpa jeans i storlek 38. Jag gick bl a till en dietist som trodde på mig och stöttade mig och uppmuntrade mig hela tiden, guld värt. Hon hjälpte mig även efteråt med att hantera alla jobbiga känslor som kommer. För det ÄR svårt med allt som kommer upp. Men egentligen är det ju helt normalt efter ett långt missbruk av mat. Man ska vara snäll mot sig själv, och man behöver stöd och hjälp, och framförallt ingen som kommer med pekpinnar som ändå inte hjälper en utan bara knäcker en. Man behöver nån som kan lyssna och uppmuntra en på rätt sätt. Så mitt råd blir väl att ta kontakt med nån som du har förtroende för. Sen vete katten om det här med GBP, det tror jag är bra, men som Kryddelyd skrev; märkligt om man inte först för hjälp med matmissbruket och beteendestörningen.

 

[lizan]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det här inlägget gillade jag! Så är det för mig!

Åh, blev pepp att ta tag i mig själv efter det inlägget! Att det faktiskt visst går även när motivationen tryter (till den gräns som jag känner igen i det gul_zebra skriver, när man liksom låter som en trotsig unge), man får hitta det som funkar för en själv i det läget helt enkelt!

Gött mos!

(ikväll tex ska jag till en kompis och käka indiskt. Jamen då kan jag ta lite mindre ris än jag annars brukar. alla steg åt rätt håll är ett steg åt rätt håll.)

 

[svea]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

...alla steg åt rätt håll är ett steg åt rätt håll.

Det är viktigt!

 

[Tassetass]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Alltså, frågan handlar ju om hur man börjar - hur man kommer igång utan att man ger upp direkt. Givetvis fattar gul_zebra att hon i någon mening KAN göra alla de saker som hon skriver att hon inte kan göra. Men det är ju inte det som det handlar om, utan det handlar om att göra det och få det att funka och att inte ge upp.

Jag tycker tvärtom att gul_zebra är väldigt realistisk. Hon vet att man inte kan sitta och vänta på att motivationen att köra "all-in" infinner sig (för det gör den endast undantagsfall). Istället får man jobba runt det som inte funkar - på ett sätt som kan funka. Det är först när saker och ting börjar falla på plats, när man får struktur på mål, delmål, etc., som motivationen (till vad det nu är man försöker att uppnå) infinner sig. Så är det åtminstone för mig och jag tror inte att jag är unik. Man måste inte göra allting rätt från början. Men sedan, när saker och ting börjar falla på plats, då kan man kanske bestämma sig för att köra "all-in".

Väldigt bra formulerat!

 

[Magiana]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Precis. Jag har själv suttit i sitsen då jag i ett forum bett om råd för att gå ner i vikt/minska hungerkänslorna/hitta tid för motion. Många av råden jag fick fungerade inte för mig och jag blev betraktad som en motvallskärring. Tiden gick, jag hittade sådant som fungerade för mig och vikten började släppa. Så småningom skrev jag en uppdatering om mina framgångar. Tror ni att någon ens sa "Grattis"? Nä. Det möttes av total tystnad.

 

[Tassetass]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Det där är så tråkigt och så typiskt. Man blir betraktad som att man är motvalls och det är lätt att känna sig misslyckad. "Aaaaalla går ju ner genom LCHF/Viktväktarna/kaloriräkning/pulver/halvera portionerna/unt so weiter, det måste vara fel på mig som inte får det här att funka."

Och sen när man väl gått ner, "Alla lyckades ju förändra hela sina liiiiv och lever nu lyckligt på stenålderskost/GI/LCHF/magisk magkänsla hela livet". Det är ju samma sak där, man måste hitta vilken livsstil som funkar i längden. Jag skulle aldrig kunna äta så lite som vissa gör för att hålla en låg vikt, därför har jag valt en högre vikt, mer mat och mer träning. För andra är det kanske inget alternativ med mycket träning, men de kanske kan tänka sig att äta mindre, osv.

Jag vill bara skaka tag i alla, både de som predikar (om än det är med all välvilja i världen) och de som ska gå ner i vikt och få dem att förstå att i princip alla sätt är bra. Så länge man så småningom landar på en - för en själv - vettig vikt och lever på ett - för en själv - vettigt sätt där kroppen och knoppen är frisk och sund.

 

[Betazoid]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Angående motion, har du kollat om du kan få "Fysisk aktivitet på recept", FaR? Nu är det förstås olika på olika ställen, men det finns ställen som erbjuder billigare avgift till personer som fått det utskrivet. Kan kanske värt att kolla upp om det finns något ställe med just spinning nära dig som gör det.

http://www.1177.se/Skane/Tema/Halsa...och-traning/FaR---fysisk-aktivitet-pa-recept/

 

[Mumin_79]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

*knapplån*

Jag har jojjobantat många gånger och för mig blev det en stor förändring när jag blev sjuk och jag ändrade fokus.

Jag fick problem med magen ( IBS), sköldkörteln, hormonell obalans, kronisk trötthet och muskelvärk.

Min syster blev sjuktidspensionär vid 30 och jag började få exakt samma symtom. Jag fick totalpanik! Eftersom jag är högutbildad och bodde tillsammans med en nyutbildad hälsovägledare så började vi rota i vad som är den nyttigaste maten man kan äta ur hälsoperspektiv enligt matforskning om man har problem med inflammationer i kroppen. Har läst så mycket studier så att jag har slutat räkna dem. ;-)

Jag äter nu mycket raw food baserad mat. Undviker bröd, säd, socker och mjölk som pesten. Undviker kött men äter fisk, skaldjur och ytterst sällan lite kyckling. Undviker allt detta pga dess inflammatoriska egenskaper. (Mycket ALE/AGE= inflammatoriska ämnen)

Jag dricker en grön drink varje morgon och till em fikat istället för annan mellis. Blandar i olika bladgrönsaker, groddar, skott, en avokado och olika former av bär. Ibland ngn frukt. Ibland använder jag hampaprotein tillskott. Äter det mesta ekologiskt ( förutom avokado då de besprutas mycket lite) Äter ofta råkostmat, sallad etc. och när jag lagar mat så undviker jag att steka. Ugn, koka, lättwoka, ångtryckskoka är att föredra, mindre inflammatoriska egenskaper och mer antioxidanter och enzymer i maten . Jag försöker laga med mycket böner linser, grönsaker av lökfamiljen etc i. Pga sköldkörteln undviker jag kålfamiljen och soya. Äter dock massor olika former av havre. Havre är ett fantastiskt livsmedel!

Tar d3 vitamin tillskott vår, vinter och höst när solen inte ger mig tillräckligt.

När jag skiftade fokus till nyttig mat hände något jättekonstigt. Trots att jag äter mig mätt till ultramätt så började jag sakta tappa kilon. Jag blev först sjuk mycket, förskyld och dyl. Sedan när det var över ( kanske ngn form av detox effekt av kroppen så blev jag frisk)
Nu sover jag normala tider. 8-9 timmar/ dygn ( tidigare 12- 16 timmar och vaknade trött) Har ingen värk i kroppen längre. Tidigare när jag tränade var jag död i flera dagar efter lättare form av träning. Numera kan jag vara lite seg ngn timma efter och sedan återhämtar jag mig och känner mig piggare och starkare än tidigare.

Jag har snart tappat 15 kilo och behöver tappa 15 till. Men huvudsakligen så mår jag fruktansvärt mycket bättre. Vikt eller ovikt som jag kallar det för numera. Nu behöver kanske inte alla göra så radikala förändringar som mig kanske men jag tror mer på en långsiktig lösning där man håller en bra kost än några former av dieter.

Det var hur jag gjorde om mig själv. Jag är numera frisk, har ett bra immunförsvar, mina sköldkörtelvärden är bra och min mage är numera lugn ( förutom om jag fuskar ngn gång ibland ;-) ) Jag tränar Yoga regelbundet och tycker jag har fått ett nytt liv.

/ Mumin

 

[Grazing]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Om jag inte köper godis så cyklar jag iväg och köper godis när jag blir sugen. Att bara ha pengar till det nödvändiga med är tyvärr ett stort stressmoment som mest får mig att dra in på annat för att köpa den där chipspåsen.

Drick flera liter vatten eller ät en vettig middag innan du åker och handlar så du inte på något vis är hungrig eller sugen. Det är ju bara bra om du måste iväg och cykla för att komma åt godiset sedan. Bättre iallafall än att köpa det direkt. Iallafall är det så för mig att är inte jag det minsta sugen eller det minsta hungrig när jag går och handlar så handlar jag enbart det nödvändiga. Dock så ångrar jag mig ofta när jag kommer hem men då är jag alldeles för lat för att ta mig ner och handla igen.

Jag skulle snarare behöva lära mig hantera tröstätande annorlunda och i övrigt behöva byta ut chipsen till något annat när det bara är sug.

Suget är relativt "enkelt" att komma över, tex genom att dricka mycket vatten eller sysselsätta sig med annat. Tröstätandet däremot är ju ett större problem. Det är ju lite något som det kanske krävs mera hjälp med.

 

[Habibi]

Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt

Jamen om allt annat är tråkigt och dyrt: ät chips och godis!

Jag har aldrig varit med om mer inskränkt individ. Rädd för det ena, har inte råd med det andra, är inte motiverad till det tredje.

Ditt stora problem är inte din vikt, det är din inställning. SÖK HJÄLP!

/A