Att ha djur när man får försörjningsstöd

[stjarnhimmel]

Forskningen visar inte samma hjälp mot ofrivillig ensamhet av golf eller gym som av husdjur. Nu sitter jag på jobbet och kan inte leta fram de rapporter som skrivits på ämnet. Framförallt är det ju närhet vilket är ett mänskligt behov som man ju inte får av golf eller träning. Det är ju inte som att golfklubban kryper ned i sängen med en när man ligger ensam på kvällen och har ångest.

Däremot kan det ju hjälpa på andra sätt tex att skapa sammanhang och ge endorfiner som varar ett tag. Men de är ju inte hemma med dig som en levande varelse på det sätt som ett husdjur är.

För vissa är tex gym eller medlemskap i förening ett ställe där man umgås med människor. Dvs man har skaffat sig vänner där och har sitt sociala liv. Forskning visar att något av det allra viktigaste för att vara frisk är att ha en vän.
Jag tycker bara att man måste ha respekt för att alla människor är olika. För den som inte är intresserad av djur skulle det inte ge så mkt att ha ett husdjur. Det funkar ju för de som gillar djur. Så forskning på att ha husdjur görs ju på de som är djurnänniskor.
För andra kan absolut medlemskap i en idrottsförening eller gym funka bättre än husdjur

 

[monster1]

För vissa är tex gym eller medlemskap i förening ett ställe där man umgås med människor. Dvs man har skaffat sig vänner där och har sitt sociala liv. Forskning visar att något av det allra viktigaste för att vara frisk är att ha en vän.
Jag tycker bara att man måste ha respekt för att alla människor är olika. För den som inte är intresserad av djur skulle det inte ge så mkt att ha ett husdjur. Det funkar ju för de som gillar djur. Så forskning på att ha husdjur görs ju på de som är djurnänniskor.
För andra kan absolut medlemskap i en idrottsförening eller gym funka bättre än husdjur

https://pub.epsilon.slu.se/38401/1/hakanson-m-et-al-20250911.pdf
Forskningen görs mycket på tex äldreboenden och liknande och då gäller det en majoritet av de boende där. Inte enbart de som aktivt har ett "djurintresse". Men ja, om man inte gillar djur och tvingas ha ett djur kommer man sannolikt inte trivas och må bättre än om man bor helt själv. Försök har ju tom gjorts med gosedjur eller mekaniserade djur inom vården.

Att ha ett djur är ju som att ha en familj, så jag tycker inte det är att jämföra med att gå med i en förening eller ägna mig åt en aktivitet med andra människor. Husdjuret fyller en funktion som inte det du beskriver kan göra. Ett ständigt närvarande sällskap.

Jag säger inte att de aktiviteter du beskriver inte är bra, de fyller bara inte samma funktion hos någon som lever i ofrivillig ensamhet och har svårt för mellanmänskliga relationer.

Om man har goda mänskliga relationer där man kan få närhet, så är behovet av husdjur sannolikt mindre.

 

[sjoberga]

https://pub.epsilon.slu.se/38401/1/hakanson-m-et-al-20250911.pdf
Forskningen görs mycket på tex äldreboenden och liknande och då gäller det en majoritet av de boende där. Inte enbart de som aktivt har ett "djurintresse". Men ja, om man inte gillar djur och tvingas ha ett djur kommer man sannolikt inte trivas och må bättre än om man bor helt själv. Försök har ju tom gjorts med gosedjur eller mekaniserade djur inom vården.

Att ha ett djur är ju som att ha en familj, så jag tycker inte det är att jämföra med att gå med i en förening eller ägna mig åt en aktivitet med andra människor. Husdjuret fyller en funktion som inte det du beskriver kan göra. Ett ständigt närvarande sällskap.

Jag säger inte att de aktiviteter du beskriver inte är bra, de fyller bara inte samma funktion hos någon som lever i ofrivillig ensamhet och har svårt för mellanmänskliga relationer.

Om man har goda mänskliga relationer där man kan få närhet, så är behovet av husdjur sannolikt mindre.

Men det vore konstigt om det särbehandlades. När jag hade försörjningsstöd så var en stor jobbighet att jag inte kunde fortsätta spela fotboll som var ett stort intresse. När man är arbetslös, helt utan pengar och tillgångar så är intressen och aktiviteter extra viktiga - och då är det bra om dessa inte värderas mot varandra. Nu fick promenader och kommunens gratisgym (var gratis på tidiga förmiddagar) ersätta fotbollen - dvs det blev isolering istället för sociala interaktioner i fotbollslaget.

 

[gul_zebra]

Och om man lägger undan pengarna så blir det inte en sådan stress heller med djur då man har råd om det händer någonting.

Fast nja. Hur mycket ska man ha undanlagt för att slippa stressen, och är det rimliga summor?

Min ena katt har tex fått göra flera akutbesök de senaste åren, det senaste landade på 24.000 kr då han fick salmonella och behövde bli inlagd - turligt nog är han försäkrad. Han har även forl/tr som gör att vi får dra ut en tand eller två emellanåt, det har gått många tusenlappar till det också. Därtill har han artros som behandlas med en spruta varje månad. Det är 770 kr varannan månad för att hämta ut medicinen och 300 kr/månad för att den ska ges hos veterinären.
Jag har enormt svårt att se hur man på försörjningsstöd kan få ihop en tillräckligt stor buffert och därtill stadigt fylla på så den inte försvinner. Speciellt nu när allt blir dyrare, när en knappt kan köpa en liter mjölk utan att bli ruinerad.

För där har vi ett problem, försörjningsstödet är toklågt även utan att räkna in djur. Det är rent skamligt låga summor att leva på även om en är själv och utan djur.

Ett problem som jag ser det är att det är så svårt att som sjuk få sjukersättning, med följden att sjuka istället hamnar hos soc som inte är till för att leva på mer än en kort period.

 

[monster1]

Men det vore konstigt om det särbehandlades. När jag hade försörjningsstöd så var en stor jobbighet att jag inte kunde fortsätta spela fotboll som var ett stort intresse. När man är arbetslös, helt utan pengar och tillgångar så är intressen och aktiviteter extra viktiga - och då är det bra om dessa inte värderas mot varandra. Nu fick promenader och kommunens gratisgym (var gratis på tidiga förmiddagar) ersätta fotbollen - dvs det blev isolering istället för sociala interaktioner i fotbollslaget.

Det finns ju många orättvisor i fyrkantiga system eftersom de inte kan hantera de skillnader och den ojämlikhet som ändå existerar. "Rättvisa" dvs alla får lika är ju ofta orättvis eftersom förutsättningarna för individen är så olika. Sen har jag full insikt i att det är svårt att juridiskt hantera individers olika förutsättningar eftersom det då tenderar att bli godtyckligt i stället. Speciellt när man är den blå figuren i den här bilden.
Ett problem är ju att staten inte gör sitt jobb just nu, den stöttar och hjälper inte personer nedsättningar som gör att de hamnar utanför arbetsmarknaden. Man hamnar mellan man är för dåligt fungerande för att få ett jobb (ofta enligt arbetsförmedlingen själva) men enligt fsk inte tillräckligt tydligt nedsatt för att få sjukersättning eller sjukpenning. Så istället hamnar man i försöjrningsstödet, mer eller mindre permanent, utan förutsättningar eller stöd att ta sig därifrån.

 

[sjoberga]

Det finns ju många orättvisor i fyrkantiga system eftersom de inte kan hantera de skillnader och den ojämlikhet som ändå existerar. "Rättvisa" dvs alla får lika är ju ofta orättvis eftersom förutsättningarna för individen är så olika. Sen har jag full insikt i att det är svårt att juridiskt hantera individers olika förutsättningar eftersom det då tenderar att bli godtyckligt i stället. Speciellt när man är den blå figuren i den här bilden.
Ett problem är ju att staten inte gör sitt jobb just nu, den stöttar och hjälper inte personer nedsättningar som gör att de hamnar utanför arbetsmarknaden. Man hamnar mellan man är för dåligt fungerande för att få ett jobb (ofta enligt arbetsförmedlingen själva) men enligt fsk inte tillräckligt tydligt nedsatt för att få sjukersättning eller sjukpenning. Så istället hamnar man i försöjrningsstödet, mer eller mindre permanent, utan förutsättningar eller stöd att ta sig därifrån.

Jag tänker mer att det finns en blå person som vill äga en hund och en annan blå person som vill få spela fotboll, två blå personer som just nu behöver hjälp av samhället för att ha ett någorlunda drägligt liv. I den bästa av världar kan vi tillgodose båda behoven, men det vi inte får göra är att värdera dem mot varandra. Blåa med hundönskan skulle förmodligen bli noll hjälpt av ett medlemsskap i en fotbollsklubb (och en waiver från att behöva sälja bingolotter) liksom blåa med önskan om att spela fotboll skulle bli direkt negativt påverkad av att få ansvar för en hund.

 

[stjarnhimmel]

https://pub.epsilon.slu.se/38401/1/hakanson-m-et-al-20250911.pdf
Forskningen görs mycket på tex äldreboenden och liknande och då gäller det en majoritet av de boende där. Inte enbart de som aktivt har ett "djurintresse". Men ja, om man inte gillar djur och tvingas ha ett djur kommer man sannolikt inte trivas och må bättre än om man bor helt själv. Försök har ju tom gjorts med gosedjur eller mekaniserade djur inom vården.

Att ha ett djur är ju som att ha en familj, så jag tycker inte det är att jämföra med att gå med i en förening eller ägna mig åt en aktivitet med andra människor. Husdjuret fyller en funktion som inte det du beskriver kan göra. Ett ständigt närvarande sällskap.

Jag säger inte att de aktiviteter du beskriver inte är bra, de fyller bara inte samma funktion hos någon som lever i ofrivillig ensamhet och har svårt för mellanmänskliga relationer.

Om man har goda mänskliga relationer där man kan få närhet, så är behovet av husdjur sannolikt mindre.

Jag håller fast vid att det beror helt på vilken person man är. Ett husdjur hjälper inte alla.
Och därför tycker jag vi ska ha lika stor respekt för alla. Det behovet ett husdjur fyller för vissa kan andra få från andra saker. Och det är väl jättebra? Jag förstår inte varför man ska värdera saker och säga att husdjur är viktigare än andra saker som andra kan ha.

Men vi kan lämna det där. Vi tycker olika.

 

[Wille]

Det finns ju många orättvisor i fyrkantiga system eftersom de inte kan hantera de skillnader och den ojämlikhet som ändå existerar. "Rättvisa" dvs alla får lika är ju ofta orättvis eftersom förutsättningarna för individen är så olika. Sen har jag full insikt i att det är svårt att juridiskt hantera individers olika förutsättningar eftersom det då tenderar att bli godtyckligt i stället. Speciellt när man är den blå figuren i den här bilden.
Ett problem är ju att staten inte gör sitt jobb just nu, den stöttar och hjälper inte personer nedsättningar som gör att de hamnar utanför arbetsmarknaden. Man hamnar mellan man är för dåligt fungerande för att få ett jobb (ofta enligt arbetsförmedlingen själva) men enligt fsk inte tillräckligt tydligt nedsatt för att få sjukersättning eller sjukpenning. Så istället hamnar man i försöjrningsstödet, mer eller mindre permanent, utan förutsättningar eller stöd att ta sig därifrån.

Ja, hamnar man på försörjningsstöd så blir man ju fast där. Det finns ingen möjlighet att starta eget och det blir också en dålig ide att tjäna extra på sina hobbys eftersom soc då bara ser inkomsten men inte utgifterna för att få den inkomsten. Jag kommer behöva lägga ner min biodling om jag hamnar hos soc. (Jag har f.ö. ännu inte lyckats gå plus med min biodling men hoppas på att kunna göra det fr.o.m. nästa år. )

 

[monster1]

Jag håller fast vid att det beror helt på vilken person man är. Ett husdjur hjälper inte alla.
Och därför tycker jag vi ska ha lika stor respekt för alla. Det behovet ett husdjur fyller för vissa kan andra få från andra saker. Och det är väl jättebra? Jag förstår inte varför man ska värdera saker och säga att husdjur är viktigare än andra saker som andra kan ha.

Men vi kan lämna det där. Vi tycker olika.

Jag tänker mer att det finns en blå person som vill äga en hund och en annan blå person som vill få spela fotboll, två blå personer som just nu behöver hjälp av samhället för att ha ett någorlunda drägligt liv. I den bästa av världar kan vi tillgodose båda behoven, men det vi inte får göra är att värdera dem mot varandra. Blåa med hundönskan skulle förmodligen bli noll hjälpt av ett medlemsskap i en fotbollsklubb (och en waiver från att behöva sälja bingolotter) liksom blåa med önskan om att spela fotboll skulle bli direkt negativt påverkad av att få ansvar för en hund.

Man kan väll säga utan problem att en blå person som vill ägna sig åt fotboll har betydligt större förutsättningar för det eftersom konstnaderna är mycket mindre och lika så behovet för buffert eftersom det är sällan en akutsituation som kräver att du måste rädda fotbollen på ett sjukhus för fotbollar uppstår. Samma med gym, du behöver liksom inte planera för att skänka bort gymmet i god tid innan en situation uppstår eller fotbolls utrustningen behöver inte heller skänkas bort hitta ett nytt hem.

Tråden handlar trots allt om hur man ska göra för att kunna behålla sina husdjur (i den här två katter dvs måttlig omfattning och dagliga kostnader för husdjur) med risken att djuret blir akut sjukt och behöver vård, när man inte kan ha en buffert enligt regelverket för försörjningsstöd.

Grejen är att fotboll oftast inryms i det som är beräknat för försörjningsstöd medan veterinärvård inte gör det.

 

[parellikusken]

Ja, hamnar man på försörjningsstöd så blir man ju fast där. Det finns ingen möjlighet att starta eget och det blir också en dålig ide att tjäna extra på sina hobbys eftersom soc då bara ser inkomsten men inte utgifterna för att få den inkomsten. Jag kommer behöva lägga ner min biodling om jag hamnar hos soc. (Jag har f.ö. ännu inte lyckats gå plus med min biodling men hoppas på att kunna göra det fr.o.m. nästa år. )

Fast så är det ju inte att "man" blir fast där och inte tar sig ur därifrån.
Jag hade försörjningsstöd en period när jag var sjukskriven och inte hade någon SGI. Jag fick sedan hjälp av kommunen att komma ut i arbetsträning och sedan ledde det till arbete.
Dom flesta fastnar inte i försörjningsstöd.

 

[Mia_R]

Fast så är det ju inte att "man" blir fast där och inte tar sig ur därifrån.
Jag hade försörjningsstöd en period när jag var sjukskriven och inte hade någon SGI. Jag fick sedan hjälp av kommunen att komma ut i arbetsträning och sedan ledde det till arbete.
Dom flesta fastnar inte i försörjningsstöd.

Nej, det låter ju som att flera i tråden har egen erfarenhet av försörjningsstöd och sedan fått jobb.

 

[monster1]

Fast så är det ju inte att "man" blir fast där och inte tar sig ur därifrån.
Jag hade försörjningsstöd en period när jag var sjukskriven och inte hade någon SGI. Jag fick sedan hjälp av kommunen att komma ut i arbetsträning och sedan ledde det till arbete.
Dom flesta fastnar inte i försörjningsstöd.

Det är ju bra om kommunen sätter in insatser även om de kanske kunde gjort det tidigare. Jag har vänner som det inte fungerar så för. De verkar mest sitta i kläm mellan arbetförmedlingens bedömning av väldigt låg arbetsförmågat och försäkringskassans bedömning att det ändå finns ett arbete de skulle klara av.

 

[monster1]

Nej, det låter ju som att flera i tråden har egen erfarenhet av försörjningsstöd och sedan fått jobb.

Ja alltså det beror ju på anledningen till att man hamnar på försörjningsstöd från början. Är man arbetsför så kan man ju ta sig ur. Vi har "anställda" som man inte räknar med ska ta sig ur försörjningsstödet om det sedan räknas som att de blivit anställda rent statistiskt och inte längre går på försörjningsstöd utan att socialen betalar deras löner på något annat sätt kan jag inte säga. Det finns ju ett krav att kommuner ska ta emot personer på försörjnignstöd för att de ska komma in på arbetsmarknaden igen. För en del fungerar det om man är relativt fungerande, för andra fungerar det inte.

 

[sidensvans]

Forskningen visar inte samma hjälp mot ofrivillig ensamhet av golf eller gym som av husdjur. Nu sitter jag på jobbet och kan inte leta fram de rapporter som skrivits på ämnet. Framförallt är det ju närhet vilket är ett mänskligt behov som man ju inte får av golf eller träning. Det är ju inte som att golfklubban kryper ned i sängen med en när man ligger ensam på kvällen och har ångest.

Däremot kan det ju hjälpa på andra sätt tex att skapa sammanhang och ge endorfiner som varar ett tag. Men de är ju inte hemma med dig som en levande varelse på det sätt som ett husdjur är.

Har aldrig testat golf, mer än att jag ibland lunchar på bra golfrestauranger. Men som jag förstått det tar en runda flera timmar och man går ihop med 1 eller 3 andra golfare. Det måste ju ge massor av social interaktion om man känner sig ensam? Och betalar man medlemsavgiften kan man spela varje dag?

Men det finns ju naturligtvis massor av aktiviteter där man träffar folk. Stallet är ju som en fritidsgård för vuxna. Och när jag började spela Pokemon Go lärde jag känna typ hundra personer i staden. Hundägare ser man ju ofta stanna och prata när de möts.

 

[MJLee]

Jag tror inte att det är någon som tycker att golfspelare liksom fotbollsspelare ska kunna spara ihop en buffert för det. Det är ju knäckfrågan.

När man inte har rätt att använda försörjningsstödet till något annat än mat och husrum och därför inte kan/får spara till husdjuret/golfklubborna/ fotbollsskorna det är då det blir problem. Säg att någon spelar golf. Hens klubbor går sönder och hen måste köpa nya för att kunna fortsätta. Hen kan inte spara eftersom det räknas av direkt från försörjningsstödet. Hen måste betala medlemsavgift i en golfklubb. Hen kan inte göra det eftersom det är en större engångsavgift. Då sänks försörjningsstödet direkt med summan hen sparat för att kunna köpa klubbor.

 

[monster1]

Har aldrig testat golf, mer än att jag ibland lunchar på bra golfrestauranger. Men som jag förstått det tar en runda flera timmar och man går ihop med 1 eller 3 andra golfare. Det måste ju ge massor av social interaktion om man känner sig ensam? Och betalar man medlemsavgiften kan man spela varje dag?

Men det finns ju naturligtvis massor av aktiviteter där man träffar folk. Stallet är ju som en fritidsgård för vuxna. Och när jag började spela Pokemon Go lärde jag känna typ hundra personer i staden. Hundägare ser man ju ofta stanna och prata när de möts.

Jag vet inte hur jag ska svara på detta mer än att även om det kanske finns närhet i relationen mellan golfare så har jag svårt att se det som en jämförbar relation som med en familjemedlem så som ett husdjur. Men det är absolut en aktivitet bland många aktiviter som kan leda till socialt ubyte.

Jag är alltså fullt medveten om att det finns massor av aktiviter man kan ägna sig åt som ger fysisk och psykisk stimulans och frigör endorfiner. Men få av dessa är en god ersättare för familj eller andra liknande nära relationer man behöver i sitt liv på det sätt som ett husdjur är, för personer som av en eller annan anledning inte klarar av eller önskar att ha den typen av relationer.

Jag vet inte hur jag ska förklara detta så det blir begripligt, jag har en massa intressen (stickning, odling, konst om man nu ska kalla det så, dans osv) de är intressen jag utövar och de ger mig massor både fysiskt och psykiskt. Men mitt husdjur, det är en relation, en relation som är där för mig dygnets alla timmar. Det ger mig beröring och närhet på samma vis som ett barn eller annan närstående av icke romantisk/sexuell karaktär skulle ge. Den relationen kan inte ersättas av fler vänner och bekanta som jag kan få när jag utövar mina intressen. En livskamrat helt enkelt.

En livskamrat kan man väll ändå inte ersätta med golf, hur kul man nu än tycker golf är?

 

[monster1]

Jag tror inte att det är någon som tycker att golfspelare liksom fotbollsspelare ska kunna spara ihop en buffert för det. Det är ju knäckfrågan.

När man inte har rätt att använda försörjningsstödet till något annat än mat och husrum och därför inte kan/får spara till husdjuret/golfklubborna/ fotbollsskorna det är då det blir problem. Säg att någon spelar golf. Hens klubbor går sönder och hen måste köpa nya för att kunna fortsätta. Hen kan inte spara eftersom det räknas av direkt från försörjningsstödet. Hen måste betala medlemsavgift i en golfklubb. Hen kan inte göra det eftersom det är en större engångsavgift. Då sänks försörjningsstödet direkt med summan hen sparat för att kunna köpa klubbor.

Grejen är väll att man har det man har rätt att använda det fritidsintressen, problemet är som sagt att man inte får spara från månad till månad i större utsträckning. Och medan vissa fritidsintressen kan ha höga kostnader så är det sällan eller aldrig de kommer upp i kostnaden för ett sjukt djurs plötsliga utgifter. Tex kan en avgift till fotbollen delas upp (det finns även föreningar som sänker avgifterna för personer i utsatta lägen) du kan köpa begagnade fotbolls skor eller få fotbollsskor av någon som har över av någon anledning. Men det är sällan du får en akut operation av en katt så där en söndag kväll tex. Det är ju inte heller samma ansvar att vara aktiv golfare eller fotbollspelare som att ha ett husdjur.

 

[sidensvans]

Jag vet inte hur jag ska svara på detta mer än att även om det kanske finns närhet i relationen mellan golfare så har jag svårt att se det som en jämförbar relation som med en familjemedlem så som ett husdjur. Men det är absolut en aktivitet bland många aktiviter som kan leda till socialt ubyte.

Jag är alltså fullt medveten om att det finns massor av aktiviter man kan ägna sig åt som ger fysisk och psykisk stimulans och frigör endorfiner. Men få av dessa är en god ersättare för familj eller andra liknande nära relationer man behöver i sitt liv på det sätt som ett husdjur är, för personer som av en eller annan anledning inte klarar av eller önskar att ha den typen av relationer.

Jag vet inte hur jag ska förklara detta så det blir begripligt, jag har en massa intressen (stickning, odling, konst om man nu ska kalla det så, dans osv) de är intressen jag utövar och de ger mig massor både fysiskt och psykiskt. Men mitt husdjur, det är en relation, en relation som är där för mig dygnets alla timmar. Det ger mig beröring och närhet på samma vis som ett barn eller annan närstående av icke romantisk/sexuell karaktär skulle ge. Den relationen kan inte ersättas av fler vänner och bekanta som jag kan få när jag utövar mina intressen. En livskamrat helt enkelt.

En livskamrat kan man väll ändå inte ersätta med golf, hur kul man nu än tycker golf är?

Ok, då är vi riktigt olika. Jag har häst och tycker det är perfekt att vara i stallet ca 2 timmar per dag och umgås med hästen och stallkamraterna. Men skulle inte vilja ha ett djur hemma. Har varit katt- och hundvakt några gånger men blir helt slut i huvudet av så mycket dygnet runt interaktion.

 

[monster1]

Ok, då är vi riktigt olika. Jag har häst och tycker det är perfekt att vara i stallet ca 2 timmar per dag och umgås med hästen och stallkamraterna. Men skulle inte vilja ha ett djur hemma. Har varit katt- och hundvakt några gånger men blir helt slut i huvudet av så mycket dygnet runt interaktion.

Har du problem med ofrivillig ensamhet?

 

[sidensvans]

Har du problem med ofrivillig ensamhet?

Har sambo nu, så mer problem med för mycket umgänge, det är väldigt slitsamt för mig. Men var singel i ca 10 år, så då gillade jag att träffa folk någon timme varje dag, t ex i stallet.