Att inte vara familjens projektledare

[Lingon]

Detta tror jag är en viktig punkt och just för att samhället ser mamman som primärförälder känns det extra viktigt att man som mamma inte också i övrigt är den som drar det tyngsta lasset.

Det är också viktigt att sätta gränser mot skola, vård och samhället så man inte låter dem lägga huvudansvaret på mamman.

 

[strawberrysylt]

Sånt här är så viktigt att göra skillnad på. Jag och min man är väldigt sällan osams, ett par dagar efter vårt barn föddes fick jag världens utbrott på sånt som jag upplevde inte funkade (hej hormoner!). Min kritik fanns det absolut fog för, jag hade rätt i sak, men jag levererade det väldigt dåligt. Jag bad självklart om ursäkt och hade dåligt samvete för hur jag uttryckt mig även om vi båda var överens om att jag hade rätt så att säga. Och det är så viktigt att stå upp för ens egna behov, inte be om ursäkt för hur man är som person, men att också be om ursäkt när man inte beter sig på ett bra sätt.

Absolut.

Och för att anknyta lite till tråden som skaver lite i mig när man pratar om familjens projektledare. Oftast handlar det om att den som önskar mer städat, längre framförhållning eller vad det nu kan vara ska sänka sin nivå. Om jag mår bra av en bättre framförhållning för hur jag fungerar som person och det är viktigt för mig är det ju lika "rätt "som att någon är lite mer spontan. Det är lika avigt för mig att sänka min nivå som för någon annan att höja sin. Nu är det jag som upplever ett problem och det är en själv man kan ändra på och därför blir det ju min nivå som får möta min partner i en sån här tråd, men i relationer och samhället i stort tycker jag inte per automatik att det alltid är den med "högre" nivå som ska sänka sig.

Hmm, borde man inte kunna mötas på mitten på något sätt?

Det där tänkte vi också på. Vet inte om det är därför, men alltid när man ska fylla i vårdnadshavare i någon blankett så skriver vi mannen först. På 1177 har vi bytt till hans telefonnummer efter att min föräldraledighet varit över. Tycker det är ganska jämnt.

Smart! Det tar jag med mig tills det är dags för oss.

 

[Badger]

Sånt här är så viktigt att göra skillnad på. Jag och min man är väldigt sällan osams, ett par dagar efter vårt barn föddes fick jag världens utbrott på sånt som jag upplevde inte funkade (hej hormoner!). Min kritik fanns det absolut fog för, jag hade rätt i sak, men jag levererade det väldigt dåligt. Jag bad självklart om ursäkt och hade dåligt samvete för hur jag uttryckt mig även om vi båda var överens om att jag hade rätt så att säga. Och det är så viktigt att stå upp för ens egna behov, inte be om ursäkt för hur man är som person, men att också be om ursäkt när man inte beter sig på ett bra sätt.

Och för att anknyta lite till tråden som skaver lite i mig när man pratar om familjens projektledare. Oftast handlar det om att den som önskar mer städat, längre framförhållning eller vad det nu kan vara ska sänka sin nivå. Om jag mår bra av en bättre framförhållning för hur jag fungerar som person och det är viktigt för mig är det ju lika "rätt "som att någon är lite mer spontan. Det är lika avigt för mig att sänka min nivå som för någon annan att höja sin. Nu är det jag som upplever ett problem och det är en själv man kan ändra på och därför blir det ju min nivå som får möta min partner i en sån här tråd, men i relationer och samhället i stort tycker jag inte per automatik att det alltid är den med "högre" nivå som ska sänka sig.

Jag har nog alltid trott att meningen är att man möts på mitten. En höjer och en sänker för rättvisans skull. Precis som man enas om heminredning osv, inte bara en bestämmer allt liksom.

 

[Badger]

Det är också viktigt att sätta gränser mot skola, vård och samhället så man inte låter dem lägga huvudansvaret på mamman.

Vi hade sådana problem ett tag men det har gått över (just nu i alla fall). Exakt vad det berodde på vet jag dock inte riktigt (kanske för att de till slut fattar att jag jobbar 1 timma bort... så blir det mer delat.).

 

[strawberrysylt]

Hur går det @starcraft ?

 

[starcraft]

Hur går det @starcraft ?

Svårt att säga. Vissa saker löste sig i och med att jag började jobba. Då jag av andra orsaker bara jobbar deltid hinner och orkar jag göra mer så fördelningen upplevs inte lika skev som den egentligen är. Jag har släppt på vissa grejer, men jag har kapitulerat till projektledarrollen ibland och "vill man få något gjort får man göra det själv" har det blivit på många områden.

 

[animalasia]

Svårt att säga. Vissa saker löste sig i och med att jag började jobba. Då jag av andra orsaker bara jobbar deltid hinner och orkar jag göra mer så fördelningen upplevs inte lika skev som den egentligen är. Jag har släppt på vissa grejer, men jag har kapitulerat till projektledarrollen ibland och "vill man få något gjort får man göra det själv" har det blivit på många områden.

Jag har lärt mig att fokusera på det som är viktigt för mig och försöker strunta i det andra. Men det är olika perioder i livet och när barnen är små så måste ju de gå i första hand. Försök att hitta stunder för att ha roligt, det är lätt att glömma bort dem.

 

[strawberrysylt]

Svårt att säga. Vissa saker löste sig i och med att jag började jobba. Då jag av andra orsaker bara jobbar deltid hinner och orkar jag göra mer så fördelningen upplevs inte lika skev som den egentligen är. Jag har släppt på vissa grejer, men jag har kapitulerat till projektledarrollen ibland och "vill man få något gjort får man göra det själv" har det blivit på många områden.

Okej!
Jomen det är lite lika här. Jag försöker acceptera att vi är olika (jag och min man alltså), prioriterar olika och kompletterar varann. Men nånstans bör man ju kunna mötas halvvägs. Och båda bör ju prioritera barnet.
Vi ska till vår familjerådgivare igen nu i veckan (inte för att vi har några jätteproblem, men det var ändå en stor omställning att få barn), får se om hon har något klokt att bidra med, det brukar hon ha.

 

[Libbsticka]

Vi blev också erbjudna familjerådgivning efter min man bett om det. Jag tyckte det var lite onödigt eftersom vi har det bra. Jag hade fel. Det har varit fantastiskt för oss att gå till familjerådgivningen! Vissa saker har fortsatt vara ojämna på samma sätt som tidigare men vi har grävt ner på djupet och identifierat vad som verkligen skaver och vi har båda ansträngt oss för att jobba med våra dåliga sidor. Vårt första gemensamma barns levnadsår var det värsta i vårt äktenskap. Nu när det andra är 4 månader är vi nykära och lyckligare än på länge. Har ni möjlighet att gå på familjerådgivning via bvc kan jag varmt rekommendera det för att bryta destruktiva mönster

 

[strawberrysylt]

Vi blev också erbjudna familjerådgivning efter min man bett om det. Jag tyckte det var lite onödig

Okej. Jag tycker det är givande .

 

[Libbsticka]

Okej. Jag tycker det är givande .

Jag råkade trycka skicka för tidigt. (Liten han som vispade till skärmen) Inser att det såg otrevligt ut mot dig. ursäkta.

 

[strawberrysylt]

Jag råkade trycka skicka för tidigt. (Liten han som vispade till skärmen) Inser att det såg otrevligt ut mot dig. ursäkta.

Haha oj, ja det blev ju ett lite annat svar nu när det kom mera text❤.
Vad härligt att det hjälpt er så mycket!
Då ska vi hänga i nu känner jag och gräva lite mer vi också.

 

[starcraft]

Okej!
Jomen det är lite lika här. Jag försöker acceptera att vi är olika (jag och min man alltså), prioriterar olika och kompletterar varann. Men nånstans bör man ju kunna mötas halvvägs. Och båda bör ju prioritera barnet.
Vi ska till vår familjerådgivare igen nu i veckan (inte för att vi har några jätteproblem, men det var ändå en stor omställning att få barn), får se om hon har något klokt att bidra med, det brukar hon ha.

Fint att ni går till familjerådgivare. Det borde alla göra och helst innan man har några större problem. Tyvärr tar man sig ju sällan tiden när allt är bra och så upplever jag det lite stigmatiserat. Hoppas ni får lite klokskaper att ta med er

vi prioriterar absolut båda barnet först och främst, men vi kanske inte är överens om vad som är viktigt och vi ser inte samma saker i hemmet och runt barnet och det är ju bra på sitt sätt - att man kompletterar varandra och inte behöver tänka på allt själv, men kan bli tufft när det blir skevt. Men försöker acceptera att jag gör mitt bästa och att min man också gör sitt bästa och så försöker jag prioritera lite roliga stunder också som någon annan skrev.

 

[strawberrysylt]

Fint att ni går till familjerådgivare. Det borde alla göra och helst innan man har några större problem. Tyvärr tar man sig ju sällan tiden när allt är bra och så upplever jag det lite stigmatiserat. Hoppas ni får lite klokskaper att ta med er

vi prioriterar absolut båda barnet först och främst, men vi kanske inte är överens om vad som är viktigt och vi ser inte samma saker i hemmet och runt barnet och det är ju bra på sitt sätt - att man kompletterar varandra och inte behöver tänka på allt själv, men kan bli tufft när det blir skevt. Men försöker acceptera att jag gör mitt bästa och att min man också gör sitt bästa och så försöker jag prioritera lite roliga stunder också som någon annan skrev.

Ja, absolut. Det säger hon också, att det är mkt bättre att komma i tid. Jovisst är fortfarande lite stigmatiserat, men samtidigt känns det som vardagsmat att folk går i terapi nu.
Jag tycker relationer är intressant överlag, så det är lite kul också

Precis. Låter som om det ser rätt lika ut för oss tycker jag.