Att kombinera häst med partner

[Tora]

Vi lever nog i alldeles för olika tankebanor för att kunna komma till nån form av konsensus. Jag ser det liksom inte som att min partner kör sitt eget race utan hänsyn tlil mig. Jag ser inte varje grej han eller jag gör som något som måste förhandlas om på ett eller annat sätt. Inte ens när barnen var små kände jag att hans jobbande begränsade vare sig mig eller barnen.

Men om du inte känner att hans jobbande inte begränsade dig eller barnen så är det väl inga problem eller? Då finns det väl ändå inget behov av anpassning eller?

Jag har heller aldrig skrivit att man måste förhandla om allting. Det är ju först när man har olika åsikter om något eller att ens partners förehavande begränsar mina förehavanden på ett för mig negativt sätt som man kan behöva kompromissa och anpassa sig.

 

[cirkus]

Men om du inte känner att hans jobbande inte begränsade dig eller barnen så är det väl inga problem eller? Då finns det väl ändå inget behov av anpassning eller?

Jag har heller aldrig skrivit att man måste förhandla om allting. Det är ju först när man har olika åsikter om något eller att ens partners förehavande begränsar mina förehavanden på ett för mig negativt sätt som man kan behöva kompromissa och anpassa sig.

Nej, precis - det var inget som begränsade mig för jag visste att jag inte kunde göra nånting åt det.

 

[Centaur]

Tillägg: tveksamt om jag skulle nappa på ett förhållande med någon som sade att hästen/bilen/mamma kommer alltid först. Jag vill inte att min partner slutar ha egna intressen, men jag vill vara mer än dennes hobby vid sidan av de viktigare sakerna.

Men hästarna är ingen hobby, de är en del av familjen precis som en hund! Du kan inte jämföra det med en bil eller tennis!

 

[Tora]

Nej, precis - det var inget som begränsade mig för jag visste att jag inte kunde göra nånting åt det.

Jag hänger nog inte riktigt med fortfarande.

Du kunde inte göra något åt det för du visste att din partner skulle strunta i ditt önskemål eller det gick helt enkelt inte att göra något åt det pga diverse omständigheter?

 

[grodan21]

Men bara för att man är i stallet varje dag betyder det väl inte att man är hemma tidigast klockan nio varje kväll? Slutar jag jobba fyra som exempel, kan jag ha fixat stallet och vara hemma vid fem, om det behövs.

 

[Hyacinth]

Men hästarna är ingen hobby, de är en del av familjen precis som en hund! Du kan inte jämföra det med en bil eller tennis!

Jag tänker att ja, det är en del av familjen men precis som med hund kan man ha olika nivåer. Sen är det en hobby för många, precis som bil eller tennis. Väljer man att sopa stallgången minutiöst varje dag i 30 minuter eller att komma hem lite tidigare ibland? Jag har valt bort häst i dagsläget på grund av BARNET, jag vill kunna lägga mer tid än jag kan nu.

 

[Och_Aye]

Jag har inte häst längre, utan istället hundar som tar massor av tid. Min sambo har intressen men inget som riktigt är "hela tiden" på samma sätt som mina hundar. Vanligtvis är det inga problem alls att få ihop det, dels tycker min sambo att jag ska greja med hundarna så mycket jag vill, och dels älskar jag att spendera tid med honom så jag ordnar gärna så att jag hinner både och. Vi umgås rätt mycket och trivs med det - det är ju därför vi valt att leva med varandra, för att vi har roligt ihop, saknar varandra när vi inte ses och tycker om den andres sällskap. Vi har inga problem att hitta saker att göra även om vi inte delar t ex mitt hundträningsintresse. Vi lagar mat, promenerar, kollar på film, handlar helt onödiga saker på claes olsson, åker och kollar på tapeter, gräver på tomten, klappar på fåren, fixar med ankorna, städar med orimligt hög musik på, träffar våra familjer, hänger med polare, dricker bärs, spelar spel...

Har däremot haft ett förhållande där jag (trots att mitt intresse då tar en massa tid) blev väldigt olycklig. Snubben var en spelgalning av rang vilket innebar att han jobbade borta varannan vecka och spelade hemma ca 8-12 timmar per dag varannan vecka. Det var egentligen inte så mycket bristen på skojig tid ihop som gjorde mig olycklig utan mer det faktum att jag fick rodda precis allt som hade med vårt gemensamma liv att göra. Mat, disk, handla, städa, planera, måla, tapetsera, ta hand om djuren. Det fanns aldrig möjlighet att få hjälp - eller tid, utan att behöva ha något slags serious talk om prioriteringar innan och jag ville aldrig ha dom samtalen. Jag vill inte behöva tjata mig till tid. Vill man inte umgås behöver man inte - men jag hade väl ingen lust att enbart vara någons sängkamrat och hushållerska. Det dödade känslorna rätt brutalt.

 

[landsbygdsbo]

Hur kan detta kopplas till ts situation?

Genom att det pekar på vikten av att prioritera, kommunicera samt vikten av att ge varandra egentid.

 

[Ninjakatten]

Sen tänkte jag bara lägga till att när det kommer till vem som ska göra hushållssysslor om den ena partnern rider och är mycket i stallet, är egentligen en annan diskussion. Som jag ser det, om jag väljer att vara borta under mina lediga timmar så ska jag ändå dra lika stor del av lasset hemma som min partner, om hen väljer att sitta hemma. Detta tycker jag är viktigt, för i denna diskussion låter det ibland som att den partnern som har minst tidskrävande intressen ska dra största lasset hemma. Så ska det inte vara. Har jag valt att ha häst får jag snällt göra min del av hushållssysslorna när jag kommer hem.

 

[Lavinia]

Hej!

Hästarna kom först, sambo får leva med att jag är borta. Han är uppfostrad så ;-). Nej, skämt å sido, min sambo har ett eget intresse som tar massor av tid och vill att jag ska vara glad, så jag är i stallet länge. Jag har medryttare 2-3 dagar/vecka så vi ska hinna träffas och göra roliga saker ihop. Det handlar nog mycket om att respektera varandras intressen och nyttja tiden man har ihop väl.

/Lavinia

Ja alltså hur gör ni egentligen??
Jag och min partner har varit tsm i 1,5 år nu. Första året hade jag min häst uthyrd på foder och nu i våras såldes hon då jag hittade en ny häst att köpa istället. Men nu det senaste halvåret när jag haft häst har våran relation blivit allt sämre då jag alltid stressar för att hinna med hästen, skola, jobb och partner. Min partner är tyvärr inte alls intresserad av hästar utan tycker bara det är jättetrist att vara med... Hur hinner ni med??

 

[sophia93]

Jag håller helt med dig att jag skall göra lika mycket hemma som min partner, dock tycket jag det är rätt svårt att hinna med det både för att min partner hinner göra de mesta innan jag hinner hem på kvällen och att jag kan ha svårt att få loss en hel förmiddag för tvättid. Detta är dock inget problem i vårt förhållande för vi pratat om det och det är väl det viktigaste att man delar upp det så det passar båda.

Just nu är det inte så allvarligt att jag skall välja mellan häst eller partner bara det att om vi skall få detta att hålla för att senare köpa hus, skaffa barn ect känner jag att vi måste få ihop hästlivet i förhållandet då jag alltid kommer hålla på med hästar på ett eller annat sätt. Just nu är hästen inte ridbar och jag vågar inte ha medryttare ännu för hon är väldigt speciell och jag vill inte att det ska hända någon olycka. Men i framtiden vill jag ha medryttare då jag tycker det är ett smidigt sätt att få lite ledig tid. Men då skall man ju ändå ha tid med hushållsysslor, att jobba så man har råd med hästen mm. I det stora hel så är ju också lite av vårt problem att jag inte behöver alls så mycket tid tsm för att bli nöjd men min partner behöver mer men jag vill ju ge henne det hon vill ha då jag är lycklig med henne så i vår situation tycker jag det är jag som behöver anpassa mig och prioritera min tid på ett smart sätt så jag hinner med både och.

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker inte det handlar om hästens vara eller inte vara (eller fotbollens, hockeyns, gymmandet, jobbet, bilen eller vilken annan hobby den "upptagne" än har), utan hur mycket tid man lägger på det i förhållande till hur mycket tid man lägger på allting annat. Och hur mycket man känner att man "måste" umgås med den man är tillsammans med.

Jag står exempelvis i ett stall dit jag "måste" åka en gång/dag (sen kan någon annan alltid hoppa in om man blir sjuk eller behöver åka iväg, men hästen är ju trots allt mitt ansvar i och med att det är jag som äger den). Under den vintern som gick fanns möjligheten att köpa in- och utsläpp i stallet, vilket jag har haft, nu i vinter ser det ut som att det inte kommer gå att lösa och då kommer vi förmodligen, lite beroende på hur många vi blir, ha ett insläpp och ett utsläpp var på vardagarna och ett in- och ett utsläpp under helgen. Det är fyra alternativt fem hästar (finns fem boxar men i nuläget fyra hästar, lite oklart om den femte boxen kommer fyllas upp), så in- och utsläpp tar egentligen inte någon lång stund. Det tar en halvtimme för mig att mocka boxen, fixa hö och vatten och titta till min häst/borsta av henne om jag inte rider. En halvtimme. Det tycker jag inte är något att bråka om. En eller två dagar i veckan ser jag dessutom inte några som helst fel med att hästen vilar (vi har två vilodagar och en lite lugnare dag i veckan nu när min häst är fem, och en dag kommer hon fortsätta vila även som vuxen, minst). Mitt stall ligger dessutom på vägen så det är ingen lång avstickare att åka in där före eller efter jobbet.

Jag kommer arbeta kontorstider, och därmed kommer vilodagarna förmodligen vara förlagda till vardagarna, vilket faktiskt skulle innebära att två vardagskvällar i veckan tar min häst 30 minuter att ta hand om, som "bakas in" i restiden till och från jobbet. Även om jag rider i två timmar lördag och söndag och det övriga stallbestyren tar lite längre tid än en halvtimme i och med ridningen, så är det fortfarande väldigt få timmar på en 48-timmars period. För mig är det en självklarhet att ta ridningen i samband med in-utsläpp när det är min tur för att spara bensinkostnaden och slitaget på bilen om inte annat. Jag hade aldrig pallat ha en partner som vill umgås hela, hela tiden. Jag orkar inte umgås med människor som vill umgås med samma personer hela, hela tiden heller. Jag har full förståelse för om en eventuell partner skulle bli galen om jag åkte till stallet fyra gånger/dag och var där i flera timmar varenda gång. Nu kan ju jag som singel välja lite och inte inleda ett förhållande med någon som känns potentiellt gnällig redan från början, medan TS sitter i en annan sits som redan är i förhållandet innan hästen gjorde sitt intåg i familjens liv.

 

[cirkus]

Jag hänger nog inte riktigt med fortfarande.

Du kunde inte göra något åt det för du visste att din partner skulle strunta i ditt önskemål eller det gick helt enkelt inte att göra något åt det pga diverse omständigheter?

Här skiljer vi oss åt tror jag. Jag tänker inte i termer av att min partner struntar i mina önskemål, jag tänker nog inte i termer av önskemål heller.

 

[Bison]

Hästar är en livsstil för mig, jag har två stycken som jag lägger väldigt mycket tid på. Det är mitt livselexir och min stora glädje i livet, skulle aldrig kunna leva med någon energitjuv som gör att jag känner mig stressad och förstör min tid med mina djur.

Min man har ett eget liv och det är en förutsättning för mig för att vi ska kunna ha en bra liv tillsammans. Vi jobbar bägge heltid, bor i villa med två hundar och det fungerar väldigt bra för oss. Vi hjälps åt med det mesta, lägger tid på våra intressen och har väldigt mycket bra kvalitétstid med varandra.

 

[linnsan]

Jag förstår lite båda sidorna. Jag hade aldrig velat vara i en relation där man alltid blir bortprioriterad och knappt gör något tillsammans. Men jag hade heller aldrig velat vara i ett förhållande där partnern är grinig för att vi inte ses x antal timmar varje dag.

Jag har häst och hund och gillar att vara aktiv med dom. Hade aldrig accepterat att någon säger att jag måste avsätta 2-3 hela dagar/eftermiddagar i veckan till endast partnern. Själva stilen är lite skrämmande. Det beror även på vad som är inplanerat.

Men att däremot partnern säger att denna tycker vi umgås för lite och gärna hade hittat på mer saker tillsammans - helt annan grej. Jag hade absolut kunnat tänka mig vilodag/medryttare någon dag i veckan, för jag är ju förhoppningsvis med partnern för att jag trivs med denna och vi har kul ihop
Att följa med och hjälpa/stötta partnern i hobbyn ibland kan också vara ett sätt att umgås.

Sen får man ju respektera att man har perioder där det tar mer tid eller kostar mer. Inom alla hobbys.

 

[SaraMara]

Hästar är en livsstil för mig, jag har två stycken som jag lägger väldigt mycket tid på. Det är mitt livselexir och min stora glädje i livet, skulle aldrig kunna leva med någon energitjuv som gör att jag känner mig stressad och förstör min tid med mina djur.

Min man har ett eget liv och det är en förutsättning för mig för att vi ska kunna ha en bra liv tillsammans. Vi jobbar bägge heltid, bor i villa med två hundar och det fungerar väldigt bra för oss. Vi hjälps åt med det mesta, lägger tid på våra intressen och har väldigt mycket bra kvalitétstid med varandra.

Instämmer i stora delar, nöjet med att ha häst hade helt förtagits av om jag kände en uttalad eller outtalad press att stressa och skynda mig hem till ngn som väntar - det hade aldrig fungerat.

Däremot är jag med ålderns rätt tämligen medveten om hur egoistisk jag är i förhållande till min och andras tid i egenskap av hästägare. Jag tror faktiskt inte att jag hade velat leva med mig själv såsom jag varit genom åren, där jag lätt kunnat vara i stallet i tio timmar på en lördag "bara för att" - och sedan lagt på hela tävlingsdagar och långa sena vardagskvällar utöver det. Min sambo är en trooper, för han har aldrig klagat, men själv hade jag inte velat ha ombytta roller, jag hade känt mig underprioriterad - vilket han ju bevisligen också var, det fanns inget egentligt behov av de där långa dagarna, det var bara jag som tyckte det var skoj helt enkelt. Underförstått: mer kul än att vara hemma, även om jag inte aktivt formulerade det så för mig själv.

Samma sambo är tack och lov fortfarande kvar i mitt liv, men numer prioriterar jag faktiskt lite annorlunda. Hästarna är numer två, men jag prioriterar att hinna hem och äta med min sambo istället för att fika med stallkompisar, sitta och titta på andra som rider och låta allt ta en evig tid. Trots fullservice på båda hästarna tar det ju dock minst 3 h varje kväll om båda ska ridas, vilket gör att min nivå av "tid tillsammans" innebär ungefär max 1,5 h vaken tid tillsammans efter att jag duschat och bytt om.

Konceptet "väldigt mycket bra kvalitetstid" är nog beroende av en del andra yttre faktorer - eller så är det högst relativt alltså...
Vår kvalitetstid tillsammans blir på helger, där vi prioriterar att hjälpas åt i stallet för att sedan ha resten av dagen tillsammans, samt på semestrar där vi numer undantagslöst reser bort i några veckor för att inte bara låta stall och hem ta upp all ledig tid.

Mellan en heltidsanställning som jurist - vilket i perioder innebär både en hel del resor och långt över 40 h arbetsvecka, samt en ständig tillgänglighet också på semestrar och helger, två hästar och restid till och från jobbet så kan man väl säga att min sambo och jag inte precis nöter ut varandra, men tja, jag hade nog inte valt mig själv som partner, i alla fall inte som jag prioriterat förr. Numer har jag råd att köpa mig tid, som då kan läggas på vårt gemensamma liv, men trots det är jag nog inte precis drömpartnern att leva med, hur bra JAG än mår av min hobby och mitt jobb som jag älskar. Egoism i all ära, men ibland går den nog överstyr trots allt - jag försöker dock vara medveten om den nu för tiden.

 

[Bison]

@SaraMara
Något som avgör väldigt mycket måste vara hur man jobbar. Både jag och min man är på järnvägen med jobb dygnets alla timmar, överliggningar osv.
Har man inte något stort intresse blir det väldigt mycket ensamtid, speciellt om andra vänner jobbar och lever ett normalt jobb. Det märks på mina kollegor som inte gör något speciellt, de gnäller mest över kvälls och helgjobb medans jag tycker det är fantastiskt att kunna rida dagtid på vintern tex och gärna jobbar helg för att kunna vara ledig mitt i veckan, kan ändå inte tävla varje helg

Skulle jag jobba 7 - 16 och leva med någon som har samma tider som sen säger inte för mycket tid i stallet, hemma senast 20. Sen då, göra vad? Glo på tv i några timmar tillsammans för att sen sova och upp igen och in i ekorrehjulet där bägge ständigt är missnöjda. Jag förstår varför det blir så många skilsmässor och varför så många mår dåligt i sina förhållanden och då tänker jag även på den andra som sitter hemma och väntar, fy för den lede vilket sorgligt liv!

Vårt liv ser säkert märkligt ut för många på avstånd men vi trivs väldigt bra, båda två, min man har sitt stora intresser, jag har mitt och så har vi våra gemensamma intressen och ingen är missnöjd eller känner sig överkörd åt något håll.

 

[stjarnhimmel]

Ni som säger att det inte är tillräckligt med tex en timmes kvalitetstid per dag med partnern över tex middag utan vill ha mer tid. Var gör ni ihop? Sitter ni och pratar flera timmar varje dag? För jag tror många ändå bara hänger i soffan.

 

[Petruska]

För mig är tanken på att avsätta tid för att umgås med partner för partners skull, ganska konstig. Jag lever med min partner för min egen skull, inte för partners.

Om partner inte är nöjd med livet med mig, där min häst ingår, är jag väl inte den rätta för partner.

I praktiken ses vi vanliga vardagar över frukost och sen på kvällen då jag vanligen kommer hem från stallet runt kl 21. Då äter vi - om partner är hemma - och hänger i hemmet tills vi lägger oss. Vi sover ihop.

Eftersom jag själv gärna vill ha en dag i veckan utan att åka till stallet, försöker jag lösa det på fredagar.

För mig är det mer obegripligt hur man kan ha häst om man lever ensam. Då tror jag att jag skulle bli lite väl fattig på nära kontakt med andra människor.

 

[SaraMara]

Ni som säger att det inte är tillräckligt med tex en timmes kvalitetstid per dag med partnern över tex middag utan vill ha mer tid. Var gör ni ihop? Sitter ni och pratar flera timmar varje dag? För jag tror många ändå bara hänger i soffan.

Vi har massor vi skulle vilja göra tillsammans men som jag prioriterar bort pga hästarna. Hade lätt dykt ett par kvällar i veckan, paddlat kajak, snorklat, tränat med hunden, joggat ihop, gått på konserter/teater/opera, hängt mer med vänner osv. Herregud, jag har massor av intressen som jag prioriterar bort. Har man så tråkigt ihop att man inte vill umgås mer än ngn timme per kväll hade jag gjort slut hoppas jag. Så resonerade jag dock inte innan jag insåg hur livet blev när min sambo mer aktivt utövade sin dykning - vilket innebar hela helger iväg när JAG väl hade tid att umgås och ville göra saker. För mig är det en liten tankeställare, jag är så van att vara den som ngn/några väntar på, jag avskyr dock själv att vara beroende av ngn annans planer, så bara ur ren rättvisesynpunkt försöker jag tänka mig för nu för tiden. Ur en icke-hästvans synvinkel är det kanske inte så tydligt dock att jag tar den typen av hänsyn eftersom min dag ändå oftast innebär att jag åker hemifrån vid 06.30 och kommer hem igen vid 22 de dagar båda hästarna rids. Hade jag inte försökt korta ner tiden hade jag nog lika väl kunna sova i stallet.