Att lämna i smyg

[Ajda]

Jag ska skriva ett mail till en advokat tror jag. Beskriva läget och hur det har varit och fråga hur jag borde gå vidare. Jag vill helst få både vårdnad och boende för barnen men inser att det är en dröm. Men iaf 75 % av boendet. Då är det inte så många dagar de behöver vara ensamma med honom.
Borde jag polisanmäla avlyssningen? Eller strunta i det för samarbetet skull? Har jag chans att få 75%boende? Vad händer när mina föräldradagar är slut om han vägrar föra över sina(som planen var och som vi gjorde med förra)? Måste jag låta bebisen bo med honom då? Jag har bara varit ifrån bebisen 40 min som längst. Visst byter pappa blöjor då och då men definitivt inte dagligen. Bebis älskar pappa. Men det är jag som skött hen, matat hen, varit uppe på nätterna med hen osv. Ska hen bara helt plötsligt flyttas och träffa mig lite då och då? Jag är beredd att låta pappan komma var tredje dag och spendera några timmar, t ex över kvällsmat och läggning, med bebis. När bebis äter annat än bröstmjölk kan pappan ta med sig hen några timmar - bebis är han fin mot. Än så länge. Men innan bebis fyller ett är jag inte beredd att låta hen bo borta. Efter ett får vi diskutera ev övernattning.
Jag tror som sagt att pappan egentligen skulle tycka att det var ganska lattjo att vara kul pappa några dagar i månaden och låta mig vara den tråkiga som tjatar och ställer krav. Då kan han också berätta för alla hur utsatt han är som fått sina barn tagna men gör så gott han kan med den lilla tid de har ihop.
Lyckas han inte hitta ett sätt att tortera mig via barnen så lägger han nog ner ganska fort.

Och fortfarande finns inga bostäder. Inte som jag har råd med iaf. Bara hus med hyror på 15.000, 13.000 och 22.000 i kallhyra. Inte ens med bostadsbidrag kan jag få runt det.

Kan du snåla in på föräldradagarna nu när ni fortfarande bor tillsammans? Så du kan ta ut fullt i stället när du väl lämnar? Och när barnet är 1 år börja på förskola och du arbeta?

Hur ser det ut med lägenheter i din stad i områden, sk miljonprogram? De brukar inte vara lika dyra att hyra. Jag minns inte hur många barn du har. Men börja med en 2a om det är det du kan ha råd med?

 

[Vinur]

Och vad händer om han lovat gamingdator, utlandsresor, hundvalpar och annat skoj och så säger de att de vill bo mest hos pappa för det? Kan samtalsledare se igenom det?

Ja, det kan de. Du är inte den första de träffar i din situation och lär tyvärr inte vara den sista.

 

[Jahaja]

Kan du snåla in på föräldradagarna nu när ni fortfarande bor tillsammans? Så du kan ta ut fullt i stället när du väl lämnar? Och när barnet är 1 år börja på förskola och du arbeta?

Hur ser det ut med lägenheter i din stad i områden, sk miljonprogram? De brukar inte vara lika dyra att hyra. Jag minns inte hur många barn du har. Men börja med en 2a om det är det du kan ha råd med?

Jag måste ta ut fullt för att gå runt, kanske kan jag spara en dag/vecka utan att han märker det. Jag måste ju redan tigga pengar av maken för att handla mat t ex. Dagarna räcker hursomhelst inte tills bebisen är 1 år. Och om han bestämmer sig för att ta ut föräldradagar kan jag ju inte hindra honom och jag kan inte vägra lämna barnet till honom om jag inte kan bevisa att han är farlig för hen.

Det finns INGA lägenheter. Nåja, ett par stycken. Men jag är minst 1000 ködagar ifrån att få dem.

 

[Palermo]

Men de kan inte lagen. Eller? Och jag vågar fortfarande inte överlämna mitt och mina barns framtida liv till människor som kan få för sig saker och ting och separera oss. Jag vet inte om jag kan nå fram till dem, få dem att förstå. Eller om jag bara gör helvetet ännu värre. Lämnar barnen ensamma med det.

Mycket få advokater är specialiserade på det du vill ha av en advokat. Och det är sjukt dyrt. Och du har inte ett klart och tydligt ärende åt den advokaten, utan en massa rädslor och katastroftankar. En privat psykoterapeut kostar en bråkdel i timmen.

Och naturligtvis kan familjerätten lagen.

 

[Jahaja]

Mycket få advokater är specialiserade på det du vill ha av en advokat. Och det är sjukt dyrt. Och du har inte ett klart och tydligt ärende åt den advokaten, utan en massa rädslor och katastroftankar. En privat psykoterapeut kostar en bråkdel i timmen.

Och naturligtvis kan familjerätten lagen.

Jag vill ha 75 % av boendet för mina barn eller, om det är omöjligt, åtminstone 50 % och att slippa separeras från dem på obestämd tid. Oklart?

Men familjerätten har ingen bestämmande roll. De kan bara medla och rekommendera. Och det känns som att jag inte vågar ens andas om att jag vill ha 75% boende så att pappan hör för då kommer han vända upp och ner på världen för att se till att det blir tvärtom.

 

[Palermo]

Jag vill ha 75 % av boendet för mina barn eller, om det är omöjligt, åtminstone 50 % och att slippa separeras från dem på obestämd tid. Oklart?

Men familjerätten har ingen bestämmande roll. De kan bara medla och rekommendera. Och det känns som att jag inte vågar ens andas om att jag vill ha 75% boende så att pappan hör för då kommer han vända upp och ner på världen för att se till att det blir tvärtom.

Advokaten har inte heller någon makt. Hen kan inte bestämma hur barnen ska bo.

Men den enda väg jag ser för din del är att du vänder dig till de instanser som nämns gång efter annan i tråden. Samtliga har sekretess. Samtliga har sett hur många liknande situationer som helst. Samtliga kan hjälpa dig att nysta i det här, så att du kan agera istället för att tänka ut fler och fler katastroscenarior.

Privat bekostad advokat är en rätt dålig idé i ditt fall även om du hade haft pengarna.

 

[Görel]

Jag läste på lite hur det funkar när man ansöker om samarbetssamtal. Bl a kan de prata med barnen också, speciellt lite större barn som dessa, om hur de skulle vilja ha det. Jag är nästan 100 säker på att barnen skulle uppge att de vill bo mest med mamma, kanske hälsa på pappa ibland. Hur tungt väger det om pappan ställer sig negativ till det?

Jag har berättat nu. Lite av det. För en närstående. Som direkt blev orolig och påpekade att han inte tänker på barnens bästa och att de absolut inte skulle må bra om de skulle bo ensamma med honom. Jag kanske vågar maila kvinnojouren också och be om ett möte. Men jag vet ju aldrig när han jobbar så jag vet inte förrän med nån timmes varsel när jag kan ha ett möte. Sen måste jag promenera dit också eftersom han annars kommer ifrågasätta vad jag gjort i den stadsdelen.

Är samarbetssamtal det du vill ha? Jag tänker att det är något som ligger senare i processen.

Först behöver du hjälp med att ta dig ur nuvarande situationen. Börja med att ringa anonymt till familjerätten eller kvinnojouren för att få hjälp med att lägga upp en strategi och reda ut alla dina frågor.

 

[vemsomhelst123]

Och vad händer om han lovat gamingdator, utlandsresor, hundvalpar och annat skoj och så säger de att de vill bo mest hos pappa för det? Kan samtalsledare se igenom det?

Fast om de stora barnen säger det, och han inte är en direkt fara för dem, så kommer det ju efterhand visa sig att mycket inte blir och barnen kommer vilja vara hos dig, skulle också gissa att familjerätten varit med om detta många gånger. Det viktigaste nu (om han nu inte är en direkt fara för barnen) är att du kommer därifrån. Tänkte också på att den minste borde vara snart ett år och det kanske är bättre att börja förskola då och att du får styr på din ekonomi/kan börja jobba igen. Vill han inte lämna över föräldradagar så kan du ju ändå börja jobba så får han lösa det helt enkelt. Han verkar inte vara en bra pappa men av det du skriver inte heller våldsam mot barnen eller gravt försummar barnens behov, kom därifrån, samla dig och kontakta de instanser som nämnts i tråden. Tyvärr är du inte i en unik situation. Lägg inte för mycket vikt initialt på att försöka fundera på uppdelning av barnen, han kanske t.o.m. går att diskutera med om han inser vad alternativet att vara ensamt ansvarig halva tiden innebär?

 

[Niyama]

@Jahaja Det känns som att du inte får de svar du vill ha? Sen i oktober har du fått jättemånga bra svar på hur du bör göra och vilken väg framåt som finns men du gör inget av det utan letar lite märkliga andra vägar och kommer aldrig framåt.

Jag får stanna ett tag till. Dels för att alla bevis jag hade försvann när säkerhetskopieringen av telefonen inte funkade(?)och dels för att Jag är rädd att han vägrar föra över föräldradagar till mig så att jag kan vara hemma med lilla. Jag måste ta ut föräldrapenning på heltid för att överhuvudtaget gå runt.
Jag vill INTE stå i läget att han får boendet för lilla om ett halvår när mina dagar är slut. Han kommer inte vara hemma med hen utan lämna iväg hit och dit. Han har inget intresse av det faktiska föräldraskapet och struntar helt i hur barnet känner inför att bli avlämnad hos folk hen inte känner. Och han kommer INTE lämna hen hos mig när han jobbar.

Till dess behöver jag:

• Samla bevis; spela in på telefonen hur han beter sig, anteckna dagar när saker händer och vad som händer. Jag har inspelning på i stort sett dygnet runt och raderar helt enkelt de filer där det inte finns nåt tydligt. Mycket är ju sånt som inte hörs. Miner, mumlande utom hörhåll, blickar, suckar. Men några gånger i veckan kommer de där dagarna när han svär och ryter på både mig och barnen om allt mellan himmel och jord. För det mesta saker som vi inte förstår hur det är ett problem ens. Barnen ska tydligen komma springande och kasta sig i famnen på honom när han kommer hem? Fast inte för snabbt och inte för hårt och inte om han har nycklar i fickorna. Gör de inte det(eller gör det på fel sätt)blir de nonchalerade resten av dagen. I bästa fall. Jag ska tydligen fråga om han vill duscha när han kommer hem? Inte för att jag själv ska ställa mig i duschen utan för att vara trevlig. Eller nåt?
• Förbereda för polisanmälan ang avlyssningen, om det är nån idé. Det hände för drygt ett år sedan(det jag VET iaf). Kanske är det inget att anmäla om 9 mån när lilla får börja dagis? Tror man får fängelse i högst 2 år och har det gått längre är det preskriberat?
• Kolla upp hemförsäkringen ang rättsskydd. Jag har inte en chans att betala advokat själv. Hur funkar det ens? Betalar försäkringsbolaget rubbet? Eller står jag för en viss procent själv?
• Jag ska skriva ner en sammanfattande text att utgå ifrån hos familjerätten då jag kommer begära samarbetsavtal där ang boendet för barnen. Och en text till regionens familjestödsteam dit jag kommer söka mig för att få hjälp i hur jag ska prata med barnen om separationen och den konflikt som de kommer hamna mitt i(inte innan det har hänt dock förstås men det kommer göra det tämligen snabbt). Jag ska också be dem om stöd för mig själv, någon(kristeam?)som jag kan prata med kring allt jag själv känner.
• Sammanställa en lista på familjerättsadvokater i närområdet och googla huruvida de är bra... eller nåt.... Och skriva ett inledande mail som jag bara kan skicka iväg den dag det behövs för jag vet att hjärnan kommer vara frusen av skräck.
• Försöka våga lita på en vän som skulle kunna samla ihop saker till mig, möbler och sånt.
• Har ställt mig i alla bostadsköer i kommunen redan.
• Kontakta en advokat som kan fastighet/äktenskap. Han gick in med 0 kronor. Jag vill absolut inte att han får ut nåt av försäljningen. Han kan ta hela bohaget om han vill men ev pengar kvar tillhör vår borgenär.

Har jag glömt nåt?

Du behöver inte samla bevis, du behöver inte sammanställa nån lista på advokater osv osv.

Jag funderar på att gå in på lokala kvinnojourens kontor. Jag känner mig så ensam. Jag orkar inte vara ensam längre. Jag vill så gärna få berätta för någon vad som händer. Få bryta ihop och berätta.

Jag är bara så himla rädd för att han lyckas övertyga rätten och får barnen.

Ja, bra idé. Gå dit eller ring dit. Det är ett rimligt första steg och det enda du behöver lösa att kunna göra. De kan hjälpa och råda dig vidare.

Jag ska skriva ett mail till en advokat tror jag. Beskriva läget och hur det har varit och fråga hur jag borde gå vidare. Jag vill helst få både vårdnad och boende för barnen men inser att det är en dröm. Men iaf 75 % av boendet. Då är det inte så många dagar de behöver vara ensamma med honom.
Borde jag polisanmäla avlyssningen? Eller strunta i det för samarbetet skull? Har jag chans att få 75%boende? Vad händer när mina föräldradagar är slut om han vägrar föra över sina(som planen var och som vi gjorde med förra)? Måste jag låta bebisen bo med honom då? Jag har bara varit ifrån bebisen 40 min som längst. Visst byter pappa blöjor då och då men definitivt inte dagligen. Bebis älskar pappa. Men det är jag som skött hen, matat hen, varit uppe på nätterna med hen osv. Ska hen bara helt plötsligt flyttas och träffa mig lite då och då? Jag är beredd att låta pappan komma var tredje dag och spendera några timmar, t ex över kvällsmat och läggning, med bebis. När bebis äter annat än bröstmjölk kan pappan ta med sig hen några timmar - bebis är han fin mot. Än så länge. Men innan bebis fyller ett är jag inte beredd att låta hen bo borta. Efter ett får vi diskutera ev övernattning.
Jag tror som sagt att pappan egentligen skulle tycka att det var ganska lattjo att vara kul pappa några dagar i månaden och låta mig vara den tråkiga som tjatar och ställer krav. Då kan han också berätta för alla hur utsatt han är som fått sina barn tagna men gör så gott han kan med den lilla tid de har ihop.
Lyckas han inte hitta ett sätt att tortera mig via barnen så lägger han nog ner ganska fort.

Och fortfarande finns inga bostäder. Inte som jag har råd med iaf. Bara hus med hyror på 15.000, 13.000 och 22.000 i kallhyra. Inte ens med bostadsbidrag kan jag få runt det.

Men varför ska du skriva ett mejl till en advokat när du kan få hjälp gratis från människor med massor av kunskap och erfarenhet från situationer som din?

 

[Jahaja]

Är samarbetssamtal det du vill ha? Jag tänker att det är något som ligger senare i processen.

Först behöver du hjälp med att ta dig ur nuvarande situationen. Börja med att ringa anonymt till familjerätten eller kvinnojouren för att få hjälp med att lägga upp en strategi och reda ut alla dina frågor.

Mja vill och vill... Jag kan inte prata med honom själv. Och nån sorts giltigt kontrakt måste vi ha eftersom han alltid ändrar och vänder och vrider på allt så att det ska passa hans syften för tillfället.

Jag fattar inte hur de ska kunna hjälpa mig. Kvinnojouren höll med om att situationen lät hemsk. Så. De hade inga råd om vad jag skulle göra. Mer än lämna.

 

[Görel]

Mja vill och vill... Jag kan inte prata med honom själv. Och nån sorts giltigt kontrakt måste vi ha eftersom han alltid ändrar och vänder och vrider på allt så att det ska passa hans syften för tillfället.

Jag fattar inte hur de ska kunna hjälpa mig. Kvinnojouren höll med om att situationen lät hemsk. Så. De hade inga råd om vad jag skulle göra. Mer än lämna.

Så väldigt tråkigt att din kvinnojour var så tafatta, de som jag har jobbat ihop med har varit väldigt handlingskraftiga.

Har du ringt anonymt till kommunens relationsvåldsteam? De borde kunna hjälpa dig att lägga upp en strategi.

 

[Jahaja]

@Jahaja Det känns som att du inte får de svar du vill ha? Sen i oktober har du fått jättemånga bra svar på hur du bör göra och vilken väg framåt som finns men du gör inget av det utan letar lite märkliga andra vägar och kommer aldrig framåt.

Du behöver inte samla bevis, du behöver inte sammanställa nån lista på advokater osv osv.

Ja, bra idé. Gå dit eller ring dit. Det är ett rimligt första steg och det enda du behöver lösa att kunna göra. De kan hjälpa och råda dig vidare.

Men varför ska du skriva ett mejl till en advokat när du kan få hjälp gratis från människor med massor av kunskap och erfarenhet från situationer som din?

Är det nåt jag behöver så är det bevis! Människan är narcissist, han kan ta sig till vad som helst. Han har drivit mig till bristningsgränsen så många gånger och har garanterat bevis för att jag är allt möjligt negativt. Bevisen kommer vara tagna ur sitt sammanhang eller lite tveksamma men de kommer finnas och jag har sett honom få folk att tindra med ögonen inför de mest otroliga historier. Om jag då bara har ett inspelat gräl mellan honom Och mig? Och inget av hur han nedvärderar barnen, kallar oss äckliga, idioter, bitch, värdelösa. Hotar att kasta ut äldsta. Jagar runt dem att arbeta hela dagarna?

Vad har jag då om han stämmer mig på vårdnad och boende? Vad har jag om barnen kommer hem varje vecka från pappa Och mår skit och inte vill tillbaka? Vad har jag om han bestämmer sig för att ta bebisen när mina föräldradagar är slut?

Har du nånsin stått vid en avgrund och vetat att du eller dina barn kommer ramla om du hoppar? Men du vet inte vem, bara att det blir det ena eller det andra. Man ger gärna upp som själv för sina barn, men när man inte vet vilket av det det blir?
Då tvekar man en aning.

 

[Jahaja]

Så väldigt tråkigt att din kvinnojour var så tafatta, de som jag har jobbat ihop med har varit väldigt handlingskraftiga.

Har du ringt anonymt till kommunens relationsvåldsteam? De borde kunna hjälpa dig att lägga upp en strategi.

Det var den rikstäckande jag chattade med. Den lokala har jag inte kontaktat än. Både mannen och jag känner de som jobbar där.

 

[Görel]

Det var den rikstäckande jag chattade med. Den lokala har jag inte kontaktat än. Både mannen och jag känner de som jobbar där.

Då förstår jag problemet.

 

[Jahaja]

Jag är på väg. Jag längtar så att det värker efter vårt eget ställe. Även om det blir litet och högst upp i nåt höghus. Jag vill Bara gå ut genom dörren och försvinna men det går inte! Jag måste betala min del av bolånen(han gör det just nu men han kommer ju vägra från det ögonblick jag lämnar)och jag kan inte göra det och betala en hyra på eget boende samtidigt.
Och eget boende, jag är alltså allvarlig ang boendekrisen. Hört om turistorterna i Sydeuropa? Samma problem här. Upptrissade hyror och boenden som köps upp och sedan hyrs ut månadsvis under lågsäsong, sen får hyresgästen flytta ut varje sommar.
Det FINNS inget jag har råd med!

 

[Jahaja]

Då förstår jag problemet.

Jag har stoppat för många människor med tystnadsplikt från att försäga sig för att lita blint på det..Även om kvinnan jag känner är någon jag känner som en person med stort hjärta, integritet och professionalitet.

 

[Niyama]

Jag fattar inte hur de ska kunna hjälpa mig. Kvinnojouren höll med om att situationen lät hemsk. Så. De hade inga råd om vad jag skulle göra. Mer än lämna.

De kan nog inte ge så mycket mer råd än så i chatt. Sen finns ju inget facit. Du måste börja och saker får lösa sig efter vägen.

Det var den rikstäckande jag chattade med. Den lokala har jag inte kontaktat än. Både mannen och jag känner de som jobbar där.

De andra alternativen som @Görel nämner då?

Är det nåt jag behöver så är det bevis! Människan är narcissist, han kan ta sig till vad som helst. Han har drivit mig till bristningsgränsen så många gånger och har garanterat bevis för att jag är allt möjligt negativt. Bevisen kommer vara tagna ur sitt sammanhang eller lite tveksamma men de kommer finnas och jag har sett honom få folk att tindra med ögonen inför de mest otroliga historier. Om jag då bara har ett inspelat gräl mellan honom Och mig? Och inget av hur han nedvärderar barnen, kallar oss äckliga, idioter, bitch, värdelösa. Hotar att kasta ut äldsta. Jagar runt dem att arbeta hela dagarna?

Vad har jag då om han stämmer mig på vårdnad och boende? Vad har jag om barnen kommer hem varje vecka från pappa Och mår skit och inte vill tillbaka? Vad har jag om han bestämmer sig för att ta bebisen när mina föräldradagar är slut?

Har du nånsin stått vid en avgrund och vetat att du eller dina barn kommer ramla om du hoppar? Men du vet inte vem, bara att det blir det ena eller det andra. Man ger gärna upp som själv för sina barn, men när man inte vet vilket av det det blir?
Då tvekar man en aning.

Alltså det är inte direkt första gången ena föräldern försöker få den andra att framstå som galen, om nu det sker. Folk som jobbar med detta vet det.

Och eget boende, jag är alltså allvarlig ang boendekrisen. Hört om turistorterna i Sydeuropa? Samma problem här. Upptrissade hyror och boenden som köps upp och sedan hyrs ut månadsvis under lågsäsong, sen får hyresgästen flytta ut varje sommar.
Det FINNS inget jag har råd med!

Grannorter? Annars går ju sommaren mot sitt slut och om ni bara har en sommarsäsong bör det ju innebära att du kan hitta nåt att hyra till nästa sommar och har då tid på dig att leta. Jag bor också på turistort (med både sommarsäsong och lång vintersäsong) och här annonseras det om höstens uthyrningar nu.

 

[monster1]

Jag har stoppat för många människor med tystnadsplikt från att försäga sig för att lita blint på det..Även om kvinnan jag känner är någon jag känner som en person med stort hjärta, integritet och professionalitet.

Jag tror att du måste våga lite på andra människor (inte din man/sambo såklart). Våga ta kontakt med den här kvinnan, det kommer inte vara första gången någon visar sig vara en förövare trots att "alla" känner hen som en underbarperson. Om barnen berättar för socialen att de inte trivs hos pappa så kommer ju det vägas in i (den eventuella) vårdnadstvisten. Det är lagstadgat via Barnkonventionen som är lag i Sverige.
https://juristjouren.se/hur-betydelsefull-ar-barnets-vilja-i-en-vardnadstvist/

 

[Ajda]

Har inte kvinnojouren tillgång till några lägenheter där du kan börja bo?

Hur gammal är bebis nu?

Har du ett arbete att gå tillbaka till efter föräldraledigheten?

Sälj huset direkt efter separationen?

 

[Nepenthe]

Det finns en risk att det inte går att bevisa att en narcissist är just en narcissist för alla/allmänheten.
Att kämpa med det kan få en att tippa över stupet.

Det en behöver göra, har jag lärt mig den hårda vägen, är att göra det JAG kan för MIG.
Sen förstår jag att det inte är lätt, det är SKITJOBBIGt och svårt men det finns hjälp (det flera skrivit här innan)

En får tyvärr ta steget bort först och försöka se sin egen väg från helvetet.
Barnen kommer följa med, eller inte. Kanske inte direkt, kanske alla på en gång. Men det kan du inte påverka mer än att just lämna själv och visa att såhär ska en mamma, en kvinna, en människa INTE bli behandlad.