Jag uppfattar det som känslorna övertrumfat fakta.Men är det någon som uttryckligen sagt att barnet ska bo med pappan på heltid? Eller är det här ett katastrofscenario som du upprepar för dig själv?
@Jahaja - du tolkar allt till det värsta och dina tankar spinner iväg.
I tråden finns gott om kunnigt folk. Övertolka inte allt till din nackdel.
Tro mig, jag vet hur tankarna funkar. Jag funderade i flera år hur jag skulle kunna lämna. Men fattade inte vart jag skulle ta vägen. I mitt huvud fanns miljoner hinder. Som min hjärna hittade på.
Fakta är att gården vi bodde på var min.Var han skulle bo var inte mitt bekymmer. (han flyttade hem till föräldrarna och deras gård.)