För din egen skull behöver du släppa kontrollen. Om han säger att han ska skjutsa till skolan är det hans problem om de inte kommer i tid. Ja, det går ev ut över barnen men tio minuters sen ankomst gör varken till eller från. Jättebra att du skriver ner sådana grejer men går du med på dessa saker måste du också släppa dem åt pappan oavsett hur resultatet blir. Det kommer äta upp dig annars för du har såklart dina rutiner och pappan måste ha sina. Kommer det att upprepas att barnen kommer sent varje gång pappa har dem är det faktiskt skolan som får flagga om det, inte du. Det är en strid du kan hoppa över. Samma med mobil, antar att skolan säger ifrån där med och jag vet inte hur gamla barnen är fortfarande, men släpp den striden.
I övrigt tycker jag du ska läsa varenda inlägg igen från separationen, det är helt uppenbart för oss som sitter utanför att han fortfarande kontrollerar dig och utövar psykiskt våld. Stampa ner foten. Ställ av bilen som
@Inte_Ung var inne på, för du vet att du betalar skatt och försäkring oavsett om du inte kör den så länge den är påställd va? Är ju bara att ställa på den när du fått nycklarna eller bodelning är gjord, det är liksom inget argument att du behöver sälja den för att ställa av den för det gagnar bara honom.
Lämna in de där skillsmässopapperen. Nu. Det är ändå sex månaders betänketid men då är processen igång.
Och sätt ner foten så han inte kommer hem i tid och otid. De större barnen är svåra om de har egna mobiler men för dig själv, du måste ju ha lugn och ro. Ge honom tider han kan komma och vara med barnen men gör klart för honom att han inte kan komma och gå som han vill.
Låt honom inte behålla kontrollen på dig, det är så uppenbart att det är vad han håller på med.
Och ring socialen. Nu.