Att lämna i smyg

[Mkb]

Stora har enorm empatisk kapacitet. Har alltid pysslat om och frågat alla hur de mår. Fått beröm i skolan för att hen är så öppen för att lära känna nya personer. Hen är go min Stora
Men hen förstår inte riktigt andra personer eller sociala normer.
Klart hen är arg! Jag är inte ute efter att skuldbelägga Stora, hen reagerar helt förståeligt. Jag är bara helt slut av att få stryk dagligen och aldrig få sova. Och SER att pappan kämpar med samma saker.

Stora säger inget till soc. Hen bad mig säga till dem vad hen sagt till mig men när handläggarna pratade med hen nekar hen till att det skulle ha hänt eller att hen skulle ha sagt så. Jag vågar inte chansa på att polisanmäla när Stora inte är med på det.

Pappan krånglar. Vägrar godkänna att barnens folkbokföring flyttas. Påtalar för mig att jag aldrig kommer klara ekonomin. Lovar att hämta möbler/saker men dyker inte upp.
Huset är så gott som sålt. Ska skriva kontrakt nästa vecka. Skulle skriva denna vecka men pappan var sjuk och han måste ju också skriva på. Såg honom köra runt i firmabilen så särskilt sjuk var han nog inte.

Det krånglas med föräldradagarna med. Jag vet aldrig från ena veckan till den andra om jag har nån inkomst.
Pappan godkänner inte att Lilla går på förskola. Jag har försökt prata med honom om vilken förskola men han svarar inte. Jag har då satt hen i kö till ett par olina ändå men båda vårdnadshavare måste godkänna placeringen innan den kan påbörjas. Jag måste börja jobba om några veckor. Jag vet inte vad jag ska göra med Lilla då. Pappan måste jobba säger han. Han reser en hel del inom landet i ett av sina jobb så han kan mycket väl helt enkelt inte vara hemma.

Handläggarna på soc kan inte göra nåt åt att han inte samarbetar säger de utan hänvisar till samarbetssamtalen på familjerätten. Som han såhär 3 mån senare fortfarande vägrar godkänna.

Jag har börjat titta på olika fonder för att ev kunna ansöka och få hjälp så att jag klarar mat och räkningar de närmaste månaderna efter flytt om det blir så att han vägrar både ta hand om Lilla och låta hen gå på fsk. Jag har sökt bostadsbidrag men lär få avslag eftersom han inte godkänner att barnen är skrivna på min adress.

Menar inte att du nödvändigtvis skuldbelägger, utan vill snarare poängtera att exakt det scenariot att vara utsatt för våld som barn (och särskilt i flera olika miljöer samtidigt, både i hemmet och i skolan till exempel som i ditt barns fall med mobbing) är en välkänd riskfaktor för att själv utsätta andra för våld, för att ha problem med det sociala samt en rad andra saker.

Att då "nöja sig", i brist på bättre ord, med att hänvisa till en eventuell ärvd funktionsnedsättning i pappans gener riskerar skymma diverse välkända riskfaktorer i barnets miljö och även förringa betydelsen av våldet. (Jag kan ärligt talat störa mig lite på detta ur ett funktionsrätts-perspektiv också, för oavsett genuppsättning från start så har alla barn rätt till en personlig utveckling som våldet förstås inte ger goda förutsättningar för alls, men du har tillräckligt med problem redan så vi behöver inte diskutera den biten vidare.)

Dum fråga kanske men har du tagit upp barnets sömnproblem med hen på dagtid eller bara nattetid?

När det gäller polisanmälan så är det egentligen inte bara anmälan i sig utan också själva processen att prata med barnet om våldet och möjligheten att anmäla som jag tänker på, samt det potentiellt relationsbyggande i det. Att signalera att om hen antingen nu eller framöver vill anmäla våldet så är du beredd att stötta hen i det eftersom du tar det på allvar. Har du inte redan frågat om ytterligare våld som kan ha förekommit så kan det också vara ett tillfälle att göra det.

 

[startpompe]

Det handlar väll inte om moral och etik utan att så länge ni är gifta så räknas ni som en enhet i myndigheternas ögon. Du kan alltså inte få hjälp med vårdnad eller någonting så länge ni fortfarande är gifta.

Familjerätten kan man få hjälp av ändå.

 

[Cambrie]

Familjerätten kan man få hjälp av ändå.

Familjerätten är en frivillig instans. Och han vill inte. Är man gift är det i övrigt rätt självklart att myndigheter inte kan hjälpa till… Han kan vara exakt så jävla ful han vill mot ts, och är det ju också. Så länge inte skilsmässopapper är inlämnade kommer han att se till att han har makten både om barn, föräldradagar, ekonomi i övrigt och henne.

 

[Jahaja]

Han har ju makten. Klart som fasen att myndigheter kan agera även om man är gifta! Man äger inte sin fru eller sina barn!
Skickar jag in om skilsmässa nu lär han känna sig hotad, kränkt och förminskad och agera efter det. Om jag ligger lite lågt kan han få bygga upp känslan av att jag minsann är på väg tillbaka och gå med på det jag behöver.
Sen kan jag skicka in om skilsmässa. När barnen officiellt bor på min adress och jag har en dörr att låsa som han inte har nycklar till.

 

[Cambrie]

Han har ju makten. Klart som fasen att myndigheter kan agera även om man är gifta! Man äger inte sin fru eller sina barn!
Skickar jag in om skilsmässa nu lär han känna sig hotad, kränkt och förminskad och agera efter det. Om jag ligger lite lågt kan han få bygga upp känslan av att jag minsann är på väg tillbaka och gå med på det jag behöver.
Sen kan jag skicka in om skilsmässa. När barnen officiellt bor på min adress och jag har en dörr att låsa som han inte har nycklar till.

Vad tänker du att myndigheterna ska göra utefter vad du berättat här?

 

[Jahaja]

Vad tänker du att myndigheterna ska göra utefter vad du berättat här?

Lite jävla stöd. En terapeut kontakt som kan nåt om psykiskt våld. Reaktioner överhuvudtaget på det jag berättar om. Tro på MIG som berättar om hur vi har det. Inte lägga huvudet på snett och tycka att det är "Sååå bra att du vill vara mer närvarande som pappaaa"
Tvinga fram familjebehandlingen. Varför låter de honom skjuta på det? Vi behöver ju hjälp NU. Jag vill ju ha hjälp. Barnen vill ju gå dit. Men pappan vill "Ta det sen". Så det skjuts upp på obestämd tid.

 

[Niyama]

Stora säger inget till soc. Hen bad mig säga till dem vad hen sagt till mig men när handläggarna pratade med hen nekar hen till att det skulle ha hänt eller att hen skulle ha sagt så. Jag vågar inte chansa på att polisanmäla när Stora inte är med på det.

Vad säger stora om polisanmälan? Jag tycker det låter illa att du vet om att hen utsatts för våld men inte polisanmäler. Det är ingen "chansning" att polisanmäla. Det är att visa att våldet hen utsatts för tas på allvar, oavsett vad resultatet av anmälan blir.

(En läkare anmälde övergrepp jag utsatts för, jag, då 16 år, sa att jag kommer inte prata med polisen, jag kommer säga att det inte hänt osv. Det slutade med en fällande dom.)

 

[Cambrie]

Lite jävla stöd. En terapeut kontakt som kan nåt om psykiskt våld. Reaktioner överhuvudtaget på det jag berättar om. Tro på MIG som berättar om hur vi har det. Inte lägga huvudet på snett och tycka att det är "Sååå bra att du vill vara mer närvarande som pappaaa"
Tvinga fram familjebehandlingen. Varför låter de honom skjuta på det? Vi behöver ju hjälp NU. Jag vill ju ha hjälp. Barnen vill ju gå dit. Men pappan vill "Ta det sen". Så det skjuts upp på obestämd tid.

Tyvärr är det väl så att mycket (inte allt) av det du vill ha hjälp med går enbart att få hjälp med om ni är skilda. Det är liksom så det är med lagarna vi har, är man gift ses man som en enhet. Borde det inte var skönt att få igång en egen ekonomi till exempel? Angående förskoleplats så prata med kommunen, jag har dock svårt att se att de förstår allvaret också om pappa fortfarande är gift med dig och papper inte ens är inlämnade. De har ju liksom bara de lagar som finns att gå på och HUR ska de kunna veta hur läget är om det inte ens är påbörjad en skilsmässa? Pappan med all säkerhet säger andra saker än dig? Barnen säger andra saker? Samma med familjbehandlingen, den är inte obligatorisk. Det går att få den det efter utredning vilket i nuläget inte görs som jag förstår det, men det räcker ju då med att du säger ja till den hjälpen... Det pappan håller på med kommer såklart inte gynna honom i en vårdnadstvist, men eftersom inga papper ens är inskickade så är ni, enligt de lagar som finns, inte där än. Vården är väl en annan femma, det var väl länge sedan den fungerade som den är tänkt...

1. Skilj dig.
2. Gör en polisanmälan på våldet.
3. Ta hjälp med stöd av släktingen. Hen vill väl inte att du ska vara fast i det här och det är väl troligen därför hen tar till de medel hen har för att se till att du gör just detta och bryter dig fri helt.

 

[monster1]

Lite jävla stöd. En terapeut kontakt som kan nåt om psykiskt våld. Reaktioner överhuvudtaget på det jag berättar om. Tro på MIG som berättar om hur vi har det. Inte lägga huvudet på snett och tycka att det är "Sååå bra att du vill vara mer närvarande som pappaaa"
Tvinga fram familjebehandlingen. Varför låter de honom skjuta på det? Vi behöver ju hjälp NU. Jag vill ju ha hjälp. Barnen vill ju gå dit. Men pappan vill "Ta det sen". Så det skjuts upp på obestämd tid.

En myndighet måste jobba utifrån lagstiftning. Det spelar ingen roll om individen på myndigheten anser att du har rätt/är trovärdig, man måste jobba utifrån fakta och lag. Det är begränsningen i myndighets utövande. Terapeutkontakt får du via vården, kan inte din vårdcentral hjälpa dig med det?

Jag förstår att det är svårt för socialen att bedöma er som föräldrar, för även i den här tråden har jag svårt att läsa ut hur han är som förälder och vad han egentligen gör som är hotfullt. Du ömsom berömmer honom ömsom säger att han skrämmer dig. Du använder honom ibland som stöd i ditt föräldrarskap med barnen och ibland är han ett hot och måste hanteras. Ibland är det ditt stora barn som är hotet, men innan var det din fds fel att stora mådde dåligt och blev utåtagerande.
Det är helt enkelt inte så lätt att se vad som är vad för en utomstående, utifrån det du skriver i den här tråden. Men du kanske är mer tydlig med din kontakt på socialen?

 

[Shaggy]

Han har ju makten. Klart som fasen att myndigheter kan agera även om man är gifta! Man äger inte sin fru eller sina barn!
Skickar jag in om skilsmässa nu lär han känna sig hotad, kränkt och förminskad och agera efter det. Om jag ligger lite lågt kan han få bygga upp känslan av att jag minsann är på väg tillbaka och gå med på det jag behöver.
Sen kan jag skicka in om skilsmässa. När barnen officiellt bor på min adress och jag har en dörr att låsa som han inte har nycklar till.

Men alltså hur ska samhället kunna hjälpa dig när du inte ens tar första steget och begär skilsmässa? Du hade väl papprena klara för över 1 år sedan, varför inte skicka in dem? Som du skriver så låter det som om du aldrig tänker ta det första steget och då får du inse att han kommer fortsätta att ha kontroll och makt i ditt liv.
Att du inte skickar in pappren förklarar mycket av det bemötande du får från soc m.m.

 

[Ajda]

Jag kommer inte heller ihåg alla turer och vad som hänt riktigt.
Men tror som flera andra redan skrivit, att skilsmässopapprena behöver skickas in.
Både för att klargöra för diverse instanser att ni inte längre är en familj och för att pappan faktiskt ska förstå vad du vill.

Känns osannolikt att han kommer gå med på det du vill. Som jag förstått det är att ha barnen på heltid (fast du inte orkar det alla gånger och ditt jobb försvårar detta) och du vill ha majoriteten av föräldradagarna. Samt att du vill att han ska passa barnen när du jobbar vissa pass.
Dvs bara din vilja ska gå igenom.
Han vill inte separera. Han kommer förmodligen inte köpa det här rakt av.

Hur skulle ni löst barnpassningen om ni fortfarande bodde ihop? Om du jobbar oregelbundet och han är bortrest emellanåt? Samma problem där.

 

[Jahaja]

För att såhär är det. Han var inte ett rövhål från början. Han är inte ens det jämt nu. Hade han varit så här från början hade barnen aldrig blivit till. Är det så svårt att förstå? Att man kan älska någons positiva sidor och uppskatta dem trots att man VET att det är skådespeleri och man avskyr de andra sidorna. Man vet att bakom masken döljer sig en riktig skithög.

Och ja, jag har ringt honom för backup när jag nära på blivit medvetslös av sömnbrist. Vad skulle jag göra? Socialjouren ville inte komma och hjälpa mig med tonåring som dödshotsde småsyskon och pucklade på mig. Jag skulle bara ha tuppat av och hoppats att barnen reder sig tills jag vaknar? Soc själva var ju så impade av hans vilja att vara närvarande för sina barn. De gjorde en utredning så då är väl allt bra då.
Han kan fortsätta. Jag kommer få leva de närmaste 17 åren med vetskapen om att blir han missnöjd med mig kanske barnen/barnet inte kommer tillbaka från pappaveckan. Men huvudsaken är att jag skiljer mig och polisanmäler hit och dit så att alla andra får se att jag gjort rätt.

Och folk undrar varför mammor(som har det ÄNNU värre än mig)ställer sig på tågspår med sina barn. Och nej, det har jag inga planer på(här finns ina tågspår på många mils avstånd heller). Jag är stabilare än jag någonsin varit. Bara arg. På att ingen förstår. På att det finns en enda mall att agera efter där jag måste riskera precis allt. Arg på att folk tror att soc hjälper. Att den som ber om stöd ska få det. Jag vill ju lämna. Håller på att lämna. Men jag måste lämna smart. Eftersom han spelar spel med våra barn som insats. Det handlar inte om att få rätt. Det handlar om att se till att barnen i slutändan får ett fungerande liv. Helst med två fungerande föräldrar. Inte ens efter allt det här önskar jag honom nåt ont. Kan han hitta ett fungerande sätt att vara förälder på så vore det det allra bästa som kan hända både barnen och mig(det är tungt att vara ensam 24/7!)
Kan han utvecklas och bli en bra partner till någon annan som också kan vara en bra vuxen i mina barns liv - underbart, det krävs en by!
Mår han bra så mår mina barn bra. Win win.

 

[Niyama]

Jag kommer få leva de närmaste 17 åren med vetskapen om att blir han missnöjd med mig kanske barnen/barnet inte kommer tillbaka från pappaveckan.

Vad menar du med det?

 

[Jahaja]

Känns osannolikt att han kommer gå med på det du vill. Som jag förstått det är att ha barnen på heltid (fast du inte orkar det alla gånger och ditt jobb försvårar detta) och du vill ha majoriteten av föräldradagarna. Samt att du vill att han ska passa barnen när du jobbar vissa pass.
Dvs bara din vilja ska gå igenom.
Han vill inte separera. Han kommer förmodligen inte köpa det här rakt av.

Hur skulle ni löst barnpassningen om ni fortfarande bodde ihop? Om du jobbar oregelbundet och han är bortrest emellanåt? Samma problem där.

Det handlar inte om att jag ska få min vilja igenom. Mellan vill bo varannan vecka och det ska Mellan få. När pappan har bostad. Eller ska Mellan sova på golvet bredvid pappans kompis soffa okänt antal månader? Lilla ska inte bo varannan vecka eftersom hen är för liten. 2-2-3 kan jag gå med på vägen om jag tycker att hen är för liten för det med. Men, kompromisser. Men Lilla kan inte bo hos pappans kompis. På soffan. Stora vill förklarligen inte.
Så ego av mig att då tycka att barnen ska bo heltid hos mig tills pappan har bostad. Usch mig. Dum mamma. Klart barnen kan sova på golvet!
(Och då är jag annars ganska avspänd kring sånt - Lilla kan ha en resespjälsäng att sova i som går att fälla ihop på dagarna om det är trångt hos kompisen. Ett barn i Mellans ålder kan lätt sova bekvämt på en madrass på golvet ett par månader om det kniper.) Men kompisen ställer inte upp på detta om jag förstått rätt, han vill inte fylla sin tvårummare med barn. Och jag har ju riktiga sängar till dem! Pappan kan umgås med dem hos mig. 4 dagar i veckan, vardagsliv tills de går och lägger sig. Tills han har bostad. Fast jag bara vill komma ifrån. Hans krav är att jag inte skickar in om skilsmässa.


Men jodå, bara mina villkor.

Ang jobb - vi har löst det med att gå om varandra och att Släkting varit barnvakt mycket kvällstid när hen var piggare.

 

[Jahaja]

Vad menar du med det?

Vad går inte att förstå? Han använder barnen för att straffa mig. Han har legat på om att lämna landet och flytta utomlands tillsammans. Nu gick jag och förstörde(precis som mina veka uppfostringsmetoder förstör barnen)det. Han har inte lagt den iden på hyllan dock, det vet jag. Senast igår pratade Han om pass till barnen och fastigheter han har köpt till dem i landet han vill flytta till.

 

[monster1]

Vad går inte att förstå? Han använder barnen för att straffa mig. Han har legat på om att lämna landet och flytta utomlands tillsammans. Nu gick jag och förstörde(precis som mina veka uppfostringsmetoder förstör barnen)det. Han har inte lagt den iden på hyllan dock, det vet jag. Senast igår pratade Han om pass till barnen och fastigheter han har köpt till dem i landet han vill flytta till.

Har du framfört det den oron till socialen? Det som är självklart för dig är inte alltid det för oss. Meningen som citerades kan tolkas som att han tex kommer a) inte låta dig ha vårdnaden om barnen b) döda barnen c) på annat sätt förhindra att barnen får komma tillbaka i din vård eller d) något helt annat.

Det är helt enkelt mycket luft i dina förklaringar så det är svårt för oss som inte är där att förstå vad som händer. Med det sagt behöver du ju inte berätta något för oss alls, men jag tänker om det är lika mycket luft i förklaringarna till soc så förstår jag att de inte heller ser det du tycker är tydligt med ditt ex.

Tex att du ringde hem ditt ex när ni hade en kris hemma du och barnen ger signaler om att du litar på att han hjälper dig med barnen. Det du spelar upp för ditt ex nu med att ni har en bra separation och en fungerande familj, som du beskriver här som en charad för att han inte ska förstå att du vill skilja dig gör ju också att ingen utanför heller ser att där finns problem. Alla går helt enkelt på din charad om att ni är en funktionell men separerad familj och det blir ett problem för då får du inget stöd för det finns inget att stötta utom med ditt äldsta barn då som behöver stöd. Men där tolkas det som att ni båda föräldrar behöver det stödet.

 

[Jahaja]

Ja det har jag framfört. Tydligt. Alla alternativen du räknar upp är möjliga följder av att jag ansöker om skilsmässa. Utom b.

 

[Niyama]

Vad går inte att förstå? Han använder barnen för att straffa mig. Han har legat på om att lämna landet och flytta utomlands tillsammans. Nu gick jag och förstörde(precis som mina veka uppfostringsmetoder förstör barnen)det. Han har inte lagt den iden på hyllan dock, det vet jag. Senast igår pratade Han om pass till barnen och fastigheter han har köpt till dem i landet han vill flytta till.

Det gick att tolka på flera sätt. Som att du var rädd att han skulle mörda barnen, som att han bara inte skulle gå med på att lämna tillbaka dem eller som att dra utomlands med dem. Låt honom inte få tillgång till passen.

Detta har ju dock ingenting att göra med om du skickar in pappren om skilsmässa nu eller om han polisanmäls. Dra utomlandsrisken finns kvar oavsett. Du kan inte låta honom styra dig i 17 år för att du tror det minimerar risken.

 

[Jahaja]

Tex att du ringde hem ditt ex när ni hade en kris hemma du och barnen ger signaler om att du litar på att han hjälper dig med barnen. Det du spelar upp för ditt ex nu med att ni har en bra separation och en fungerande familj, som du beskriver här som en charad för att han inte ska förstå att du vill skilja dig gör ju också att ingen utanför heller ser att där finns problem. Alla går helt enkelt på din charad om att ni är en funktionell men separerad familj och det blir ett problem för då får du inget stöd för det finns inget att stötta utom med ditt äldsta barn då som behöver stöd. Men där tolkas det som att ni båda föräldrar behöver det stödet.

Vem skulle jag ringa då? Släkting som inte kunde ta sig till oss? Socialjouren som inte tyckte de behövde komma? Min chef? Jultomten?

Och jag SÄGER ju tydligt till soc att jag gör såhär för att jag är rädd för repressalier och hämndaktioner. Att jag oroar mig för att han ska försöka isolera barnen från mig. Jag har månader av sms att visa där det blir glasklart att han vägrar svara på direkta frågor. Vägrar ta gemensamma beslut. Håller mig på halster eller gör som han själv vill. Men det vill ingen se.
Jag har sagt ja till stöd. Jag har sagt att vi behöver det. HUR kan mitt civilstånd räknas mer än det jag SÄGER.

 

[Jahaja]

Det gick att tolka på flera sätt. Som att du var rädd att han skulle mörda barnen, som att han bara inte skulle gå med på att lämna tillbaka dem eller som att dra utomlands med dem. Låt honom inte få tillgång till passen.

Detta har ju dock ingenting att göra med om du skickar in pappren om skilsmässa nu eller om han polisanmäls. Dra utomlandsrisken finns kvar oavsett. Du kan inte låta honom styra dig i 17 år för att du tror det minimerar risken.

För att finnas i mina barns liv? Jajamän sålänge barnen får det bra nu så kan han få göra vad fasen han vill med och mot mig.

Och "låt honom inte". Hur jäkla enkelt är det. Så när jag vägrar pass med hänvisning till hans tidigare planer ang flytt, som soc fått info om(!). Vad händer då tro? Vart tar det vägen vid en ev tvist? När den generösa pappan bara vill få resa till sol och värme med sina kära barn. Och den egoistiska mamman står ivägen för att hon är svartsjuk?
Men det är bara att. Tills man står där själv.