Ipalollipop
Trådstartare
Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..
Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...
Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...