Att säga att man hatar någon för att man är arg?

Bukefalos 30 år!

Ipalollipop

Trådstartare
Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...
 
Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...
Jag har aldrig hittills i mitt liv sagt till någon att jag hatar dem. Och inte heller känt det som jag skulle kategorisera som hat inför någon enskild person.
Jag tycker det är glasklart helt dysfunktionellt och från det du skriver, vem som äger skulden i att det är så nu.
 
Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...
Nej om något så underreagerar du. Om min man sa att han hatar mig, och tillomed "Fan vad jag hatar dig" så skulle jag be om skiljsmässa så fort det bara gick. Man ska inte hata sin partner, då är det inte en partner. Och i övrigt låter han inte som en bra partner heller.

Nej fy fan alltså.

Bo själv, det är så mycket enklare än att bo med en mansbebis.
 
Alla har väl olika gränser, men åtminstone jag och min sambo har nån sorts hederskodex att vissa saker säger man inte oavsett hur arg, besviken, ledsen eller upprörd man är. Då går man över nån sorts gräns som kanske inte går att reparera med en ursäkt eller att man pratar om det. Att säga ”jag hatar dig” skulle definitivt falla in där för mig.

Jag vet att det jäääätteofta kastas ut ett ”lämna” i såna här trådar både här och i andra forum, men det här låter ju inte som något trevligt förhållande? Vill du ha det såhär resten av livet?
 
Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...
Jag tror att det handlar om vilken bråkkultur som man är uppväxt med. En del verkar hävda ur sig allt möjligt under ett bråk. Det som är viktigt är väl att förhandla om hur ni ska ha det i ert förhållande.
 
Jag skulle aldrig säga det till min sambo eller han till mig.

Men jag har vänner som använder ordet lättvindigt speciellt i en hetsig diskussion. Där är det mer ett uttryck när man är arg än att det faktiskt menas.

Jag hade blivit lika paff som du och speciellt om det uttrycks så att jag hatar dig.

Stor skillnad på att Jag hatar när du beter dig/säger såhär men just Hatar dig känns riktigt fel och elakt.

Jag hade nog övervägt hela förhållandet efter en sån sak
 
Men jag har vänner som använder ordet lättvindigt speciellt i en hetsig diskussion. Där är det mer ett uttryck när man är arg än att det faktiskt menas.
Jag tänker att det är viss skillnad på att använda det i en hetsig diskussion och att säga det för att sen försvinna i flera dagar utan kontakt. Det känns som att han antingen är ute efter att skada eller helt saknar respekt för sin partners välmående, alltså nästan helt likgiltig inför relationen som finns.
 
Jag tror inte ens han reflekterar över vad han har sagt. Utan är mer sur på mig för han fick ta med sig hunden (som han sagt han ska göra hela tiden), och innan har jag varit snäll och tagit hunden men känner nu att de blir för mycket med mina 2 och sen häst på de. Att de är han som valt att köpa en hund som kräver väldigt mycket å att dumpa de på mig hela tiden tycker inte jag riktigt är ok, för han vägrar ens ta med min hund på promenad. Så de är liksom inget ge och ta i vår relation som de ser ut just nu..
 
Om den här tråden hade varit "min tonåring säger att hen hatar mig" så hade det någonstans varit värt funderingar, strategier och goda råd.

Vuxna säger inte så till varandra i en familj. Det tycker jag inte att barn gör heller men där är förståelse möjlig.
 
Om den här tråden hade varit "min tonåring säger att hen hatar mig" så hade det någonstans varit värt funderingar, strategier och goda råd.

Vuxna säger inte så till varandra i en familj. Det tycker jag inte att barn gör heller men där är förståelse möjlig.

Att det kan spilla över för en tonåring kan jag förstå, även om det inte är ett acceptabelt språkbruk. En vuxen person... nä.
 
Jag lever efter detta.
En partner ska göra livet roligare, enklare och alltid ge mer än det tar.
Annars finns det ingen mening, då har man det bättre själv.
Sen är det klart att man kan bli oense om saker men då pratar man om det som vuxna människor.
Du satt faktiskt på min axel @Bison när jag laddade för att göra slut med min särbo och funderade på om jag gjorde fel. Tack för det, jag har det MYCKET bättre själv :heart
 

Liknande trådar

  • Drunknar i sambons känslor
  • När berätta att jag vill separera?
  • Hur skulle du reagera?
  • Säga till att barn stör?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp