Att säga att man hatar någon för att man är arg?

[tanten]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Ju längre du drar ut på separationen - desto äldre blir du

Tycker du radat upp tillräckligt för att bevisa att han inte gör ditt liv bättre.
För mig är det definitionen av en bra relation. Att partnern gör ens liv bättre.

Ta tag i detta. Så åren inte bara går.
(talar av egen erfarenhet.)

 

[Cambrie]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Jag känner många som bytt partner när de är 35. Ibland har det blivit barn och ibland inte. Men tro mig, oavsett vill du inte bilda familj med den här karln. Då är du fast med honom tills ungarna är självgående oavsett om ni lever ihop eller inte.

 

[Habina]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Här kommer en (lite annorlunda) solskenshistoria. En fd kollega till mig tröttnade på idioter till män och bestämde sig för att hon lika gärna kunde vara ensamstående mamma. Så hon åkte till Danmark och blev gravid.

Under graviditetens senare del träffade hon en helt underbar man, som hon numera bor ihop med. De har barnet hon väntade som sitt eget plus att de hann få ett till barn strax efter att hon fyllt 42 (har jag för mig, kan varit 43 också).

Lite extra roligt är att barnet hon väntade innan hon träffade mannen är superlik sin ”pappa”.

I övrigt håller jag med de andra, lämna den där mansbebisen så kan du sen i lugn och ro fundera ut hur du vill göra med ditt liv.

 

[Araminta]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt.

En vecka innan jag fyllde 35 så gick jag på en Tinder-dejt. Efter 12 år med ofrivillig ensamhet så hade jag gett upp. Men det var en solig söndag och jag var uttråkad. Jag var så inställd på att kärlek inte var för mig att jag spenderade hela den första dejten (sex fantastiska timmar lång!) med att i smyg försöka hitta fel på människan: En lagning i en kindtand - spring för livet! Ömsesidig kärlek är en piedestal jag omöjligt kan nå, så detta måste vara en sadistisk fälla.

Min historia är väldigt olik din men det jag ville lyfta är att man aldrig kan veta vad framtiden bär. Att längta är smärtsamt men att ge upp stänger dörrar till drömmar som kanske faktiskt inte var så omöjliga som man trott. Vi vet inte och just därför är det värt att våga ta steget - särskilt när vi är på en av livets mörkare platser! Särskilt när det riskerar vara pissläskigt, jätteont, totalt förvirrande och alldeles, alldeles underbart.

 

[Happimess]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Min mormor blev så småningom sambo med en ny man när hon var +80 och hennes man sen 65 år tillbaka kolade vippen.

Så det är definitivt inte för sent eller hopplöst vid 35 Dessutom låter det som att du skulle få en väldigt mycket bättre tillvaro på egen hand än klängandes fast vid något som du hoppas på ska hända, men som aldrig kommer hända med nuvarande man.

 

[gul_zebra]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Jag var kroniskt singel innan jag träffade min sambo när jag var 35. Jag hade gett upp och efter att ha levt själv så länge så fanns en hög ribba för män att ta sig över för att ens väcka intresse - som man ibland säger, män konkurrerar inte om varandra utan de konkurrerar med kvalitén i ens singelliv!
Men så träffade jag alltså min sambo och han kunde konkurrera ut mitt singelliv. En vuxen man som beter sig som just sådan. En sån som lyfter mig när jag är nere, som får mig att känna mig älskad och värdefull. I år har vi levt ihop i 5 år.

Nöj dig inte med en mebis. Skapa ett bra liv för dig själv, vad det än må innehålla. Nåja, kanske inte styckmord då men...

Om en man inte gör ditt liv bättre än det redan är i det läget så är han inget att ha utan då är det bättre att leva själv tills någon bättre behagar dyka upp.

 

[MiniLi]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

35 år är inte gammalt! Du har tid
Jag och min fd gjorde slut när jag var 36 år. Blev efter lite mer än ett halvår tillsammans med nuvarande partner som verkligen passar mig SÅ BRA!
Men oavsett så är ju inte ålder en anledning att stanna. Ska du leva i den där skiten bara för att åldersnojan drog igång?

 

[the_connemara]

Men fy bubblan vilken jävla elak mansbebis! Jag träffade min nuvarande partner när jag var 35 har jag för mig. Sedan dess har jag insett att relationer inte behöver innebära några negativa känslor alls. Kommer aldrig stå ut med varken det, brist på vilja eller förmåga att kommunicera eller att någonsin känna avvisad eller jobbig igen. Då kan det faktiskt vara. Tror det är superviktigt att båda parter i en relation har en grundläggande respekt för varandra, då faller många av bitarna automatiskt på plats för mig upplever jag. Din sambos beteende både i vardagen och denna händelsen tycker jag är djupt respektlöst, din stackare rent ut sagt!

 

[Jahopp]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Lämnade mitt ex när jag var 34, hade också samma oro.
Det löste sig fint, är 40 nu och har en bra sambo (pratade med en kompis om det där, att en "bra" kille är typ... en standardtjej? Att jag nästan började gråta när han på eget bevåg började vika och plocka undan tvätt. HELT SJUK reaktion på något så basic. Då vet man att exet satte ribban lågt alltså), och en 1-årig son.

Heja dig!!

 

[skiesabove]

Jag pratade med en nära vän i över en timme i telefon och han fick mig att inse mer och mer att de kommer inte bli bättre, vi har haft de knakigt ett tag där han lovat ta tag i sitt mående men de varar några dagar sen är han denna arga/sura människa igen. Så jag ska börja kolla boende redan nu. Vi äger ett hus tillsammans som vi måste lösa, men annars har jag inget annat som binder mig kvar. Mer än att man såklart är rädd för att bli ensam och vara 35 år när man är i åldern att man vill stadga sig och bilda familj men samtidigt så ser jag ingen framtid med honom då han inte kommer att ändra sig.

Jag separerade när jag var 33, från en man som hade liknande problem som din. Jag var oerhört stressad och olycklig i den relationen. Jag fick trauman av den relationen som jag fortfarande jobbar på.

Men jag är nu (snart 39 år) lyckligt gift med en man som är snäll, omtänksam, alltid vill mig väl, samarbetar, kommunicerar, och är min bästa vän och livspartner. Som jag mår bra av och blir glad av att umgås med varje dag.

 

[Lalinea]

Jag har sagt jag hatar dig många gånger till min kille
Men det är verkligen inte att jag hatar honom utan jag hatar i stunden i starka känslor.
Har även bett honom dra åt helvete minst lika många gånger.
Men vi är ihop än idag

Jag tänker att alla har olika gränser och olika lätt eller svårt att tygla sig i bråk.

Jag är snäll och lättsam i övrigt vill jag tillägga.
Men jag har svårt att tygla mina känslor vid bråk

 

[Lalinea]

Jag tänker att det är viss skillnad på att använda det i en hetsig diskussion och att säga det för att sen försvinna i flera dagar utan kontakt. Det känns som att han antingen är ute efter att skada eller helt saknar respekt för sin partners välmående, alltså nästan helt likgiltig inför relationen som finns.

Ja mitt ex var en sån person som kunde försvinna i veckor när vi var osams.
Vi bodde inte ihop så han kunde helt enkelt ignorera mig tills han slutat sura och då låtsas som ingenting.
Det om något var misshandel.

 

[cewe]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Blev dumpad som 56-åring efter 36 år och tre barn tillsammans. Det bästa som kunde hända mig även om det var skitjobbigt där och då.
Köpte mitt första egna boende som jag fick inreda helt efter min egen smak. Gav mig ut på Tinder, en upplevelse för någon som aldrig dejtat tidigare i sitt liv.

Är i dag särbo med en man jag hittade på Tinder, som delar samma intressen som mig och som fullständigt "kidnappat" min hund .

 

[Bison]

Folk träffar nya i alla åldrar, försent är det först den dagen du dör.
Det är ingen stress.
Börja med att göra slut och skapa ditt eget liv. Ha inte bråttom in i ett nytt förhållande, det är inte farligt att vara själv, tvärtom.
Känn efter vad du vill ha i ett förhållande, vad du mår bra av. Lär känna nya människor i lugn och ro, låt det ta tid.

 

[Valle]

Jag träffade min sambo när jag var 37 och han 30 år. Nu, 15 är senare, är vi fortfarande ihop och bor på gård.

 

[SiZo]

Jag har kompisar jag har hittat man och startat familj efter 35. Det är faktiskt ganska standard numera tror jag. Man inser ofta vad man egentligen är värd och vad man bör ställa upp på runt den åldern om man inte redan har barn. Har man redan barn så är min upplevelse att man ofta försöker vara ihop även om förhållandet i sig kanske inte är sådär himla bra. Om det beror på rädsla, bekvämlighet eller att det bara är smidigast så vet jag inte.

Och fertiliteten går inte ner så himla mycket för att man har fyllt 35 heller. Nyare studier visar att den går ner rätt sparsamt för de flesta.

 

[Midsommarblomster]

Raderat.

 

[Masqueradee]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Jag är 34 och har precis gjort slut med min pojkvän sedan 3 år tillbaka. Mina tankar snurrade konstant; gör jag rätt? Kommer jag vara ensam för alltid? Men då vände jag på det: är det såhär jag vill ha det för alltid? När varet var nej, visste jag att det var dags att göra något åt det.

 

[Ipalollipop]

Har pratat i nästan 2 h ikväll med en av mina närmaste vänner som känner oss båda bra. Hon sa äntligen har du förstått de alla andra ser. Hon ville själv jag skulle inse de. Hon tycker inte jag ska ha dåligt samvete för jag har gett denna relation och honom 100 chanser att förbättra sitt beteende. Han säger hela tiden de är hans fel att han ska bli bättre de varar ofta 3-4 dagar sen är han tillbaka på ruta 1 igen ..

 

[Nepenthe]

Snälla ge mig solskenshistorier att livet inte är hopplöst som 35 år och singel att man kan börja om och träffa rätt. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag känner jag har tappat så mycket av mitt liv av att inte tänka på mig själv och att leva på hoppet de ska bli bättre. Men jag vill inte bli bitter å ångra mig om jag står ut flera år till och de tar slut senare. Jag drömmer liksom om andra män, och blir avundsjuk när jag hör hur mina vänners pojkvänner. Jag önskar hitta någon som ger lika mycket tillbaka som jag ger. Ibland kan jag tänka jag önskar han gjorde lika mycket för mig som jag gör för honom. Han klagar också på att jag aldrig vill ha sex längre. Trots jag sagt till han att jag behöver närhet även när man inte har sex. En puss en kram när man åker till jobbet. Så min lust har försvunnit med honom men jag fantiserar om andra för hans beteende gör han ful i mina ögon.

Jag la 8år på ett dåligt förhållande. Det slutade med sjukskrivning och endel psykiska/fysiska problem jag fortfarande lider av (det var 3 år sen vi gjorde slut) jag är 40år nu.

Vet inte om de är en solskenshistoria men lägger du mer tid där är du liksom ännu äldre sen, kanske mer trasig.

Jag letar inte så aktivt efter ett nytt förhållande så just den biten spelar ingen större roll längre o träffa "rätt" för mig.