Att vara sina föräldrars dotter

Fast det är väl en sak att vara priviligierad, och att konfronteras med rent skitsnack, spekulationer och lögner?

Den som vuxit upp i ett välbärgat hem har inte med automatik fått allt på silverfat. Däremot har man sluppit rädslan för fattigdom.
Jag tycker inte att det verkar som TS är oförstående för sin egen priviligierade uppväxt. Däremot är spekulationer och angrepp ett problem.

Att se på människor med olika glasögon beroende på föräldrarnas ekonomi känns rätt gammaldags?Nån form av arvssynd....

Precis.
Jag är mycket väl medveten om att jag fått mycket serverat, tack vare att jag vuxit upp i ett privilegierat hem.
Men jag är också väl medveten om att jag inte hade varit där jag är idag utan att ha jobbat hårt...
Det som gör mig ledsen är antagandet i de första exemplen, att jag aldrig lyft ett finger själv utan att jag fått allt serverat. Särskilt när det sägs med syfte att såra och trycka ner mig, att mina prestationer är mindre värda för att mina föräldrar har det bra ställt.
 
Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Är det här riktat till mig?
 
Om folk pratade om mig, så skulle jag nog ta det med ro. Det är ju inte mig de pratar om, utan vem de tror att jag är eller hur jag har det. Sådana där gliringar har jag fått några gånger på middagar hos t ex vänners föräldrar. Jag minns att jag blev tyst och tittade på personen, sedan grep vännen in och ursäktade oförskämdheten.

Det är ett klokt sätt att se på saken, det ska jag definitivt anamma.
Tack!
 
Har inga egna erfarenheter att bidra med, de flesta i min omgivning har vuxit upp med ungefär samma förutsättningar som jag själv, men jag hade också blivit ledsen om jag aldrig fick vara stolt över mina egna prestationer utan att få min uppväxt slängd i ansiktet.

Tror också att "kill them with kindness" är rätt strategi, att svara drygt om än glimten i ögat eller en snabb comeback spär förmodligen bara på missunnsamheten och skvallret mer.

Slutligen en liten pepp, kör ditt race och var stolt över det du åstadkommit - tråkiga människor och rövhattar verkar man aldrig bli kvitt

Tack för pepp!
Det känns som att kill them with kindness fungerar som sätt för mig att hantera det, det är ju när jag låter det krypa inpå skinnet som jag blir ledsen. Det känns som att det lättare gör det om jag svarar drygt och irriterat..
 
Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Men det du säger är något helt annat.

Jag förstår helt vad du menar!
 
Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Men det du säger är något helt annat.
Spinner vidare lite... Om man tittar på kända kreatörer eller överhuvudtaget personer som ligger högt i samhällstoppen så är det många av dom som kommer från välbärgade förhållanden överklass eller övre medelklass. Många har även adliga namn och rör sig i "rätt kretsar". Man får givetvis fortfarande jobba hårt för att ta sig dit man ska men friheten att välja finns redan från början och hindrena på vägen är lägre och färre. Det finns ett nätverk av människor guidar och stöttar och någon som tar emot en om man faller. Ibland även ett namn som öppnar dörrar.
 
Jag tror inte heller att sanningen är så enkel (och jag håller med dig om att det uttrycket är nedlåtande), men man har ju absolut möjligheter att påverka själv!
Sedan spelar naturligtvis uppväxten roll också.
Men min pappas sociala arv kommer från en industriarbetande familj och min mammas från en mamma som var hemmafru och jobbade på gården och en pappa som nattjobbade i industrin och skötte lantbruk på dagtid.
Gemensamt för det arvet är väl hårt slit, vilket mina föräldrar absolut fört vidare till oss och som givetvis påverkat mina val i livet.
Jättestarkt av dina föräldrar, men handlade inte tråden om att du vill bli sedd och bedömd för dina egna prestationer?
 
Spinner vidare lite... Om man tittar på kända kreatörer eller överhuvudtaget personer som ligger högt i samhällstoppen så är det många av dom som kommer från välbärgade förhållanden överklass eller övre medelklass. Många har även adliga namn och rör sig i "rätt kretsar". Man får givetvis fortfarande jobba hårt för att ta sig dit man ska men friheten att välja finns redan från början och hindrena på vägen är lägre och färre. Det finns ett nätverk av människor guidar och stöttar och någon som tar emot en om man faller. Ibland även ett namn som öppnar dörrar.
Min pappa tröstade mig med det där en gång när jag var barn/tonåring. Någon skolkamrat sa något om att jag hade det lätt för mig i skolan och läste mycket böcker på grund av att jag har de föräldrar jag har. Det stämmer, givetvis, jag har aldrig påstått att alla får samma förutsättningar hemifrån när det gäller sådant. Men min pappa sa sedan till mig att "Nåja, det är ju ändå du som läser de böcker du läser." Och det hade han ju rätt i. Men det ändrar inte på resten.

Vilka prestationer man kan klara av - och vad som öht blir en prestation - varierar mycket med de förutsättningar man har fått med sig.
 
Jag är född och uppvuxen med absolut noll pengar (ja inte fattigt så vi inte hade mat men ni fattar) men förstår mycket väl hur du menar. I mitt fall handlar det om vart jag kommit i livet och att jag haft TUR som tagit mig hit (med bra utbildning, bra jobb som jag älskar, framgångsrikt företag och dessutom en gård). Jag vill bara spy på folk ibland (och har gjort det såpass att de blockat mig på FB t ex).

Precis som du skriver så krävs det väldigt mycket mer än både tur och pengar för att komma nånstans. Ofta krävs det ett jävla slit och det har det definitivt gjort i mitt fall. Dessutom - än mer viktigt - så får det gamla uttrycket om att gå en mil i nåns skor allt större betydelse för mig ju äldre jag blir. Jag inser numera hur lite man egentligen vet om folk! Därmed vet de faktiskt ingenting om mig heller.

Den svenska (?) missunnsamheten kan vara riktigt knäckande.
 
Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Men det du säger är något helt annat.

Och missar att väldigt många jobbar väldigt hårt men ändå inte blir rika. Hårt jobb är inte garanti för framgång.
 
Jag kan bli helt fnoskig på det där självklara självförtroendet många som fötts in i priviligierade familjer har - om de inte själva förstår vilken skjuts deras självförtroende fått bara genom att de fötts in i rätt familj. Det är de människor som säger saker som att du kan bli vad du vill, bara du jobbar för det, de som tror att allting faktiskt är möjligt bara man tar sig i kragen. Blörk!

Men det du säger är något helt annat.
Fan! Det är ordet jag alltid skriver fel.

Privilegierad
Privilegierad
Privilegierad

Men så kommer jag från arbetarfamilj också :down:
 
Jättestarkt av dina föräldrar, men handlade inte tråden om att du vill bli sedd och bedömd för dina egna prestationer?

Jo? Det hindrar mig väl inte från att även vara stolt över mina föräldrars prestationer?
Inlägget jag svarade på handlade ju om den socioekonomiska bakgrunden, där mina föräldrars är helt olik min egen.
 
Nu vet jag inte hur ni bor men som du beskriver det tycker jag inte det låter konstigt att man spekulerar om det? Det är nog snarare nyfikenhet, precis som folk är nyfikna på slottet eller Tullstorp.
 
Jo? Det hindrar mig väl inte från att även vara stolt över mina föräldrars prestationer?
Inlägget jag svarade på handlade ju om den socioekonomiska bakgrunden, där mina föräldrars är helt olik min egen.
Du får gärna vara stolt över dina föräldrars prestationer. Men jag förstår egentligen inte vad det har med den här tråden att göra? För mig blir det förvirrande när du tar upp att du vill bli bedömd på egna meriter för att du jobbat hårt trots att du kommer från en privilegierad bakgrund och sedan ändå tar upp dina föräldrars resa och deras meriter. Ett sätt att bemöta andras avundsjuka är ju att särskilja sig själv från bakgrunden. "Ja, jag hade en privilegierad bakgrund men nu står jag på egna ben och bekostar mitt eget liv och det är så jag vill ha det till exempel".
 
Nu vet jag inte hur ni bor men som du beskriver det tycker jag inte det låter konstigt att man spekulerar om det? Det är nog snarare nyfikenhet, precis som folk är nyfikna på slottet eller Tullstorp.

Att folk blir nyfikna kan jag absolut förstå, det kommer ofta förbi bilar med människor som säger att de var nyfikna och ville åka förbi och kika. Det är så klart inga problem, jag är också nyfiken på hus och byggnader som är lite annorlunda.

Men just sensationsskvallret och att det blir en "sanning" tycker jag är trist. men nåväl, det är inte något jag tar illa vid mig av på det viset.
 
Att folk blir nyfikna kan jag absolut förstå, det kommer ofta förbi bilar med människor som säger att de var nyfikna och ville åka förbi och kika. Det är så klart inga problem, jag är också nyfiken på hus och byggnader som är lite annorlunda.

Men just sensationsskvallret och att det blir en "sanning" tycker jag är trist. men nåväl, det är inte något jag tar illa vid mig av på det viset.
Det är nog något som kommer med "kändisskapet", folk gillar att fabulera lite, trist men inte mycket att göra åt. Sen får man hoppas att dina vänner har vett att säga åt sina vänner och släktingar att bete sig som folk.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 046
Senast: mars
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 255
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 310
Senast: MML
·
  • Artikel
Dagbok Den 7 Februari 2023 ändrade jag mitt liv för alltid. Jag gick upp för en bro som en man kom ner som kvinna. Det var en ganska kall...
14 15 16
Svar
309
· Visningar
40 897
Senast: Tranan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp