Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Nu är dagens sysslor inför imorgon klara. Städat allt igen och nu orkar jag inte mer så jag hoppas mäklaren är nöjd. Det verkade så när jag skickade bilder till henne.

Men jag har feber och ska lägga resten av energin på hundarna. Har borstat bådas crest, borstat tänder och klippt klor så nu ska jag bara äta och vila och sen ut på promenad.

 

[Lillefrun]

Och den helt vidriga mäklaren jag hade vid lägenheten och huset har fått en tillsägelse för att han när jag köpte huset märkt min tomt vid fel nummer, ingen vet var han fått siffran ifrån. Jag hittade köpebrevet från 1989 för förra ägaren och där stod det ett helt annorlunda. Så alla myndigheter och föreningar där man måste redogöra för arrendets nummer står det fel.

Jag berättade för nuvarande mäklaren vad han sa och gjort och hon sa att jag borde anmält honom till någon sorts etik brott för mäklare. Kommer inte ihåg vad det heter som hon berättade om.

Mäklare nu frågade bara vad jag jobbar men och jag sa att jag har sjukersättning och sen inget mer om det.

 

[Lillefrun]

Känner igen att jag nog pressat lite väl mycket i 5 dagar. Jag får feber ofta pga post covid och när jag tagit ut mig för mycket kommer den direkt. Jag vill njuta av hundpromenaden nu strax men ärligt känns det övermäktigt. Det tar 15 minuter eller mer att klä på dom allt på vintern. . Det är overaller och täcken och skorna och sen mig.

Jag tycker ingenting är roligt och orkar inget men ger hundarna allt jag har. Jag älskar att träna med dom men och gör det varje dag men ibland kan det ta emot men jag börjar börjar alltid skratta när vi är igång. Känner mig lite smått skamsen över att det inte är varje dag som jag har lust att gå långt. Som om man borde älska varje promenad. Men det gör kanske ingen ? Har pressat så mycket nu att jag faller i bitar. Vill bara få fotografering imorgon klar

 

[monster1]

Känner igen att jag nog pressat lite väl mycket i 5 dagar. Jag får feber ofta pga post covid och när jag tagit ut mig för mycket kommer den direkt. Jag vill njuta av hundpromenaden nu strax men ärligt känns det övermäktigt. Det tar 15 minuter eller mer att klä på dom allt på vintern. . Det är overaller och täcken och skorna och sen mig.

Jag tycker ingenting är roligt och orkar inget men ger hundarna allt jag har. Jag älskar att träna med dom men och gör det varje dag men ibland kan det ta emot men jag börjar börjar alltid skratta när vi är igång. Känner mig lite smått skamsen över att det inte är varje dag som jag har lust att gå långt. Som om man borde älska varje promenad. Men det gör kanske ingen ? Har pressat så mycket nu att jag faller i bitar. Vill bara få fotografering imorgon klar

Om du har feber och mår dåligt tänker jag att du ska göra minsta möjliga fysiska aktivitet även med hundarna så din kropp får vila och reparera sig. Det här med att du pressar dig när kroppen säger ifrån tror jag inte är långsiktigt bra. Det är det där med acceptans för att din kropp har sina gränser och att så länge du kämpar emot dom så kommer du sannolikt må sämre än vad du skulle göra om du jobbar med kroppen.

 

[Lillefrun]

Hundarna fick i alla fall sitt och sen sov jag på sängen in timmar.

Ringde mäklaren för lite check information inför i imorgon. Hon frågade om det är okej att hon fixar och flyttar möbler och lite kuddar och prylar om det behövs. Jag sa att hon fick göra vad hon vill för jag orkar inte. Hon sa att jag gjort det jätte fint så är bara om hon ser någon detalj,

 

[Lillefrun]

Om du har feber och mår dåligt tänker jag att du ska göra minsta möjliga fysiska aktivitet även med hundarna så din kropp får vila och reparera sig. Det här med att du pressar dig när kroppen säger ifrån tror jag inte är långsiktigt bra. Det är det där med acceptans för att din kropp har sina gränser och att så länge du kämpar emot dom så kommer du sannolikt må sämre än vad du skulle göra om du jobbar med kroppen.

Ja men jag har pressat mig så här så länge som jag levt. Var redan som litet barn väldigt aktiv och gick och sprang utan stöd när jag var 9 månader. Jag är rastlös av mig och när jag pratade med psykologen sa han att förutom när jag är väldigt deprimerad är jag totalt motsatsen till att vara lugn.

Det känns som att det inne mig är ett klockur och min klocka snurrar mycket, mycket snabbare än vad andras verkar göra så det kan vara svårt med samtal eftersom jag tycker alla pratar för sakta och krånglar till saker på vägen när dom ska berätta något. Som att dom i tanken är på samma ställe som när dom pratar om det. Jag ligger timmar, dagar, månader tidigare än det jag pratar om.

Jag vet att alla stressar eller tycker saker kan vara jobbiga så jag vill inte förminska det men hos mig blir det ibland lite för intensivt.

Det är svart/vitt, inga mellanting för det mesta. Så hur ska jag kunna acceptera att inte vara galet intensiv när alternativet är att när jag väl slappnar av kommer krascha totalt. Bli en liten fläck på marken. Det går inte att acceptera eller vila mer än nödvändigt för när kroppen är så trött så jag somnar på dagen så är jag så rädd att jag kanske kommer sova hela tiden, tappa det helt, bli likstel och fastna totalt.

Det har jag ju redan gjort, hade kämpat jätte mycket med skola och jobb och en svår depression pluss annat och blev sjukskriven från gymnasiet först ett par månader helt och sen gå två-tre lektioner i veckan. Jag skulle efter en hel termin borta från skolan gå heltid men klarade inte det alls. Kom aldrig tillbaka till skolan helt och hållet

Mamma sa att jag hade en bra dag om jag flyttade mig från sängen till soffan.

Så jag kan verkligen inte slappna av helt för då faller nog allt helt..

 

[Lillefrun]

Det är dags att lämna över huset till mäklaren och fotografen. Har några småsaker att fixa med direkt när vi går för hundarna förstör all sorts vikning av filtar och plädar som jag lagt fram på soffan, fåtöljer och min bäddade säng.

Jag älskar mitt hus och vill nog egentligen bo kvar men det som kommer bli skönt är att lösa min ekonomiska situation. Jag har gjort en fin fin plan för mina pengar och det längtar jag till.

Och min trädgård är så svår att ta hand om ensam, jag fixar inte det. Jag har så otroligt, otroligt dåligt samvete för alla pengar pappa lagt på verktyg av olika slag för över 20 000 och framförallt för att mina föräldrar har lagt all sin fritid på min trädgård. Och mitt galna dödsbo med total katastrof. Det tog oss 5 dagar att ens kunna leva i huset. Tömma och städa och flytta in. En av dagarna med tömningen var vi 13 personer. Alla ställde upp och jag sviker alla.

 

[karamelldrottningen]

Det är dags att lämna över huset till mäklaren och fotografen. Har några småsaker att fixa med direkt när vi går för hundarna förstör all sorts vikning av filtar och plädar som jag lagt fram på soffan, fåtöljer och min bäddade säng.

Jag älskar mitt hus och vill nog egentligen bo kvar men det som kommer bli skönt är att lösa min ekonomiska situation. Jag har gjort en fin fin plan för mina pengar och det längtar jag till.

Och min trädgård är så svår att ta hand om ensam, jag fixar inte det. Jag har så otroligt, otroligt dåligt samvete för alla pengar pappa lagt på verktyg av olika slag för över 20 000 och framförallt för att mina föräldrar har lagt all sin fritid på min trädgård. Och mitt galna dödsbo med total katastrof. Det tog oss 5 dagar att ens kunna leva i huset. Tömma och städa och flytta in. En av dagarna med tömningen var vi 13 personer. Alla ställde upp och jag sviker alla.

Varför tänker du att du sviker dessa personer?
Är det någon som sagt något eller antytt det? Eller är det bara någonting du fått för dig?

 

[Lillefrun]

Varför tänker du att du sviker dessa personer?
Är det någon som sagt något eller antytt det? Eller är det bara någonting du fått för dig?

Ja min bror sa det. Sa att jag borde försöka mer nu när jag berättade om flytten, att jag skulle klara mig utan mina föräldrar, att jag bor gratis (eh va?) och allmänt nedvärderande. Vill inte ta åt mig av hans ord, det är mer regel än undantag att han hackar på mig och trycker ner mig. Vi sa upp kontakten helt nästan ett halvår. Jag ville bara ringa själv istället för att han skulle höra från mina föräldrar att jag ska flytta.

 

[Lillefrun]

Nu är allt fotat och klart. Ser ut som mitt hem men ändå inte. Jag har ju röjt undan massor och när jag kom hem hade mäklaren möblerat runt med möbler och flyttat runt på saker och lagt annat hon inte tyckte skulle vara med på foto i lådorna jag hade samlat ihop saker. Det var okej att hon gjorde det för det blev fint. Men det blev lite väl stylat för min del. Hade dock uppskattat att hon berättade innan hon röjde runt som en orkan här.

Nu ska jag se vad jag ska göra med alla prylar som packats ner av mig själv för jag har ställt tillbaka allla möbler. Vågar inte ta fram allt det packade för man aldrig vet när det kan komma någon på privat visning.

Kan inte allt bara vara klart, vill få en lägenhet, vill bara få det hemska med pack och släng som är det värsta jag vet och så. Jag var i stan idag och alla intryck har gjorde att jag skakade hela vägen hem och nu har så hemskt ont i huvud och jag har lite panik inför att flytta till stan. Men jag har ju valt ett område som ligger i utkanten istället för nästan mitt i stan.

Det bara måste bli bra

 

[karamelldrottningen]

Ja min bror sa det. Sa att jag borde försöka mer nu när jag berättade om flytten, att jag skulle klara mig utan mina föräldrar, att jag bor gratis (eh va?) och allmänt nedvärderande. Vill inte ta åt mig av hans ord, det är mer regel än undantag att han hackar på mig och trycker ner mig. Vi sa upp kontakten helt nästan ett halvår. Jag ville bara ringa själv istället för att han skulle höra från mina föräldrar att jag ska flytta.

Ok. Låter riktigt trist. Men då är ju han sån oavsett vart du bor. Så hans synpunkter är inget att lyssna på som det du beskriver här.
En person av 13
7 % är inte alla.

Kämpa på och ät och vila också

 

[Lillefrun]

Ok. Låter riktigt trist. Men då är ju han sån oavsett vart du bor. Så hans synpunkter är inget att lyssna på som det du beskriver här.
En person av 13
7 % är inte alla.

Kämpa på och ät och vila också

Nä, jag valde att inte umgås eftersom tydligen allt är fel på mig. Jag tog upp saken för några veckor sedan med mina föräldrar och dom sa att jag inte behöver känna så men jag kan liksom inte tro på det men antar att oavsett vilket så är det som det är.

 

[Lillefrun]

Jag försöker komma på vad jag ska säga till grannarna men tänker att det kanske räcker att säga att jag älskar mitt hus men att det passar bättre att bo i stan just nu. Några kommer nog bli väldigt nyfikna men säger jag mer till en så går det en kvart och sen vet alla. Så tänker säger samma till alla. Visst räcker det? Vad säger jag om dom fortsätter fråga om vad som blir bäst i stan? Några saker på riktigt kan bli väldigt bra som jag nog ändå har vissa att säga och vissa privata som dom inte har med att göra.

Bra saker

• Gångavstånd till en affär
• Slippa vara helt beroende av bil
• Börja gymma igen, finns ett som lite beroende på var jag flyttar i området finns ett på gångavstånd annars bara rätt nära med bil
• Pengar Inte slösa, bara lugnt och tryggt. Fonder och sånt
• Gatubelysning så kvällspromenaderna kan bli långa igen, ger mig helst inte ut i kolsvart här hemma mer än det som behövs
• Hmm, slippa ansvaret för när något går sönder

Det finns fördelar med att flytta också för oavsett vad jag vill eller inte kommer jag flytta så jag försöker fokusera på det bra. Oavsett om jag pratar med mina föräldrar eller bästa kompisen.

 

[Lillefrun]

Nu blev det mycket flytt jag skrivit men jag mår hemskt, hemskt dåligt. Var hos psykologen igår och vi gjorde någon sorts genombrott på sånt vi inte kommit fram till på 2 år,det blev väldigt jobbigt och jag zoomade ut och försvann. Gick till mina föräldrar för att hämta hundarna på och satte mig på golvet för att samla mig lite. På vägen hem fick jag ändå hjärtklappning och skakade i hela kroppen. Kom i alla fall hem till mitt hem i lådor och tanken var att packa upp saker men jag var så utmattad så det gick inte och på något sätt vill jag inte få det att kännas helt hemma.

Jag sov inte på hela natten men försökte vila men jag har så ont i kroppen att jag fick ha knäskydd, armbågsskydd och handledsskydd. Hjälpte lite men inte fullt ut.

Jag var bara tvungen att prata med min psykolog igen så bad honom ringa så vi pratade en stund i morse. Det hjälpte ett tag men sen blev det omöjligt att vara klok och vis utan jag följde med i självhatet som egentligen inte borde finnas. Alla säger att jag duger som jag är. Men jag ser det inte. Och jag har min autism och lite annat och förundras hela tiden av hur nt- människor är olika mig på så många sätt. Det blir lätt missförstånd för jag och andra kommunicerar inte riktig på samma sätt. Och som psykologen sa så är mitt nervsystem redan överbelastat för att jag tar in så mycket intryck så när jag utsetts för mer stress och ångest blir det dubbelt så starkt..

 

[bettysmatte]

Jag försöker komma på vad jag ska säga till grannarna men tänker att det kanske räcker att säga att jag älskar mitt hus men att det passar bättre att bo i stan just nu. Några kommer nog bli väldigt nyfikna men säger jag mer till en så går det en kvart och sen vet alla. Så tänker säger samma till alla. Visst räcker det? Vad säger jag om dom fortsätter fråga om vad som blir bäst i stan? Några saker på riktigt kan bli väldigt bra som jag nog ändå har vissa att säga och vissa privata som dom inte har med att göra.

Bra saker

• Gångavstånd till en affär
• Slippa vara helt beroende av bil
• Börja gymma igen, finns ett som lite beroende på var jag flyttar i området finns ett på gångavstånd annars bara rätt nära med bil
• Pengar Inte slösa, bara lugnt och tryggt. Fonder och sånt
• Gatubelysning så kvällspromenaderna kan bli långa igen, ger mig helst inte ut i kolsvart här hemma mer än det som behövs
• Hmm, slippa ansvaret för när något går sönder

Det finns fördelar med att flytta också för oavsett vad jag vill eller inte kommer jag flytta så jag försöker fokusera på det bra. Oavsett om jag pratar med mina föräldrar eller bästa kompisen.

Du behöver inte säga någonting alls. De är dina grannar nu, men sedan lär du väl aldrig ha något mer med dem att göra? Vill du säga något, så säg bara det som känns mest rätt för dig. De behöver inte redovisa dina skäl för någon!

 

[DarkInNight]

Jag försöker komma på vad jag ska säga till grannarna men tänker att det kanske räcker att säga att jag älskar mitt hus men att det passar bättre att bo i stan just nu. Några kommer nog bli väldigt nyfikna men säger jag mer till en så går det en kvart och sen vet alla. Så tänker säger samma till alla. Visst räcker det? Vad säger jag om dom fortsätter fråga om vad som blir bäst i stan? Några saker på riktigt kan bli väldigt bra som jag nog ändå har vissa att säga och vissa privata som dom inte har med att göra.

Bra saker

• Gångavstånd till en affär
• Slippa vara helt beroende av bil
• Börja gymma igen, finns ett som lite beroende på var jag flyttar i området finns ett på gångavstånd annars bara rätt nära med bil
• Pengar Inte slösa, bara lugnt och tryggt. Fonder och sånt
• Gatubelysning så kvällspromenaderna kan bli långa igen, ger mig helst inte ut i kolsvart här hemma mer än det som behövs
• Hmm, slippa ansvaret för när något går sönder

Det finns fördelar med att flytta också för oavsett vad jag vill eller inte kommer jag flytta så jag försöker fokusera på det bra. Oavsett om jag pratar med mina föräldrar eller bästa kompisen.

Du kan säga att det inte blev som tänkt, livet ändrades och du har fått nya planer

(Lättare sagt än gjort, jag jobbar också på samma sak!)

 

[Hippocampus]

Jag försöker komma på vad jag ska säga till grannarna men tänker att det kanske räcker att säga att jag älskar mitt hus men att det passar bättre att bo i stan just nu. Några kommer nog bli väldigt nyfikna men säger jag mer till en så går det en kvart och sen vet alla. Så tänker säger samma till alla. Visst räcker det? Vad säger jag om dom fortsätter fråga om vad som blir bäst i stan? Några saker på riktigt kan bli väldigt bra som jag nog ändå har vissa att säga och vissa privata som dom inte har med att göra.

Bra saker

• Gångavstånd till en affär
• Slippa vara helt beroende av bil
• Börja gymma igen, finns ett som lite beroende på var jag flyttar i området finns ett på gångavstånd annars bara rätt nära med bil
• Pengar Inte slösa, bara lugnt och tryggt. Fonder och sånt
• Gatubelysning så kvällspromenaderna kan bli långa igen, ger mig helst inte ut i kolsvart här hemma mer än det som behövs
• Hmm, slippa ansvaret för när något går sönder

Det finns fördelar med att flytta också för oavsett vad jag vill eller inte kommer jag flytta så jag försöker fokusera på det bra. Oavsett om jag pratar med mina föräldrar eller bästa kompisen.

Varför ska du förklara saker? Om de frågar eller du har sån kontakt att du vill säga, säg bara att du ska flytta. Livet liksom. Livet förändras. Man behöver inte förklara saker.

 

[Lillefrun]

Jo men vi är så få här ute på varje liten väg. Man stannar alltid och pratar, går och hämtar post tillsammans vid stora vägen, hjälps åt. Alla vet vem jag är speciellt för att det inte någonstans i hela området bor någon nakenhund förutom jag som har två. Dessutom har jag en nära anhörig som känner allt och alla.

Har funderat på att säga att det passar bättre för mig att bo i stan just nu men det öppnar ju upp för fler frågor men där måste jag stå på mig och inte försöka förklara och luras in i saker där jag själv mår dåligt för att det känns för nära inpå

 

[monster1]

Jo men vi är så få här ute på varje liten väg. Man stannar alltid och pratar, går och hämtar post tillsammans vid stora vägen, hjälps åt. Alla vet vem jag är speciellt för att det inte någonstans i hela området bor någon nakenhund förutom jag som har två. Dessutom har jag en nära anhörig som känner allt och alla.

Har funderat på att säga att det passar bättre för mig att bo i stan just nu men det öppnar ju upp för fler frågor men där måste jag stå på mig och inte försöka förklara och luras in i saker där jag själv mår dåligt för att det känns för nära inpå

Tänker du att det finns en skam i att inte ha råd att bo kvar? Eftersom du inte vill säga som det är bara. Du måste inte säga något alls, bara att du tyvärr måste sälja och flytta.

 

[farin]

Nä, jag valde att inte umgås eftersom tydligen allt är fel på mig. Jag tog upp saken för några veckor sedan med mina föräldrar och dom sa att jag inte behöver känna så men jag kan liksom inte tro på det men antar att oavsett vilket så är det som det är.

Förstår att det är svårt, men tänk att de som faktiskt varit de som hjälpt dig vet bättre hur de tänker och känner än någon annan.

Om du kan så bryt kontakten med din bror. Människor man har runt sig ska få en att må bättre, eller åtminstone vara neutrala. Får de en att må sämre så behöver man inte ha dem runt sig.

Det är inget fel på dig!
Däremot är det fel av din bror att uttrycka sig som han gör.