Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[Lillefrun]

Vilket yogapass var det?

Hehe, det kommer bli pinsamt om du tittar på det nu, det brukar som sagt inte kännas alls men jag har ju bara promenerat och legat eller suttit framför mig och sovit i soffan och tappat all styrka uppenbarligen.

Skriver till dig

 

[monster1]

Jag satte på ett pass på 45 minuter. Min favorit. Men den är extremt fysiskt krävande men jag tänkte att går ju brukar gå bra. Det gjorde det inte. Jag orkade inte styrketräningen som var och jag är alltid en väldigt smidig och böjbar person som oftast inte känner när instruktörer förklarar var det ska kännas. Det gjorde jag idag. Jag brukar aldrig ge upp men den här gången gjorde jag det.

Men jag yogade 22 minuter och 33 sekunder. Så lite lyckades jag som ens kom igång

Det låter som att du är ganska slutkörd just nu och kanske ska tillåta dig själv att vila. Du har ju kört på över din förmåga för att just få ordning på huset och allt det inför försäljning, ur den aspekten är den här kraschen inte alls konstig utan borde närmast vara väntad. Vore det inte bra att acceptera den och låta kroppen styra lite. Om den nu är trött låt den vila utan att känna skam och slå på dig själv för "att du inte får något gjort". Din kropp och din hjärna gör säkert sitt bästa men är slitna nu efter att ha kämpat för mycket. Nu måste de få vila en stund.

 

[Lillefrun]

Å

Det låter som att du är ganska slutkörd just nu och kanske ska tillåta dig själv att vila. Du har ju kört på över din förmåga för att just få ordning på huset och allt det inför försäljning, ur den aspekten är den här kraschen inte alls konstig utan borde närmast vara väntad. Vore det inte bra att acceptera den och låta kroppen styra lite. Om den nu är trött låt den vila utan att känna skam och slå på dig själv för "att du inte får något gjort". Din kropp och din hjärna gör säkert sitt bästa men är slitna nu efter att ha kämpat för mycket. Nu måste de få vila en stund

Tack, jag sätter upp massor av mål en frisk person klarar lätt och inser att jag kanske inte är fullt frisk. Jag har tvång på yoga av någon konstig anledning och att göra saker som sägs ska vara bra när det enda jag vill är att bara stänga av och dra en filt över huvudet för alltid

 

[karamelldrottningen]

Å

Tack, jag sätter upp massor av mål en frisk person klarar lätt och inser att jag kanske inte är fullt frisk. Jag har tvång på yoga av någon konstig anledning och att göra saker som sägs ska vara bra när det enda jag vill är att bara stänga av och dra en filt över huvudet för alltid

Men det gör du? Du har hundarna som är bra för dig
Allt hänger väl inte på huruvida du yogar varje dag?

 

[Lillefrun]

Men det gör du? Du har hundarna som är bra för dig
Allt hänger väl inte på huruvida du yogar varje dag?

Nej inte yogan i sig, det ar nog mest en jämförelse med vad jag tänker är normalt som träningsform eftersom det är något jag brukade gilla. Andra kanske gymmar eller går på pass eller springer. Folk kan jobba heltid, ta hand om familjen och yoga eller träna vad som helst eller ta med barnen på aktiviter, handla, träffa vänner och laga mat. Jag orkar inget av det,

Jag har hundarna som är mitt allt, precis som mina hästar jag haft och framförallt den sista hästen som betydde allt, allt, allt för mig. Jag har Milou som snart blir 7 år och har blivit lugnare sista två åren. Från vild och tokig till klok, sansad och min hjälte.

Trassel blev 1 år precis nu. Och där händer det mycket. Det är jätte roligt men det är en väldigt, väldigt stark och bestämd herre. Inte alls som Alvin och Milou. Han har åsikter om det mesta. Det ska lekas, gosas, mat på exakta tider, vi går våra promenader och vi tränar varje dag och ändå vill han ha mer. Visst har han sin off-knapp och kan sova i soffan men den är inte lika lång tid som en vuxen hund.

Så där har jag både kärlek, rutiner och jag kommer ut och jag älskar att träna med dom.

 

[Lillefrun]

Jag var hos psykologen i onsdags och kuratorn igår. Att få den hjälpen jag har är fantastiskt. Och dom har kämpat för mig när jag inte kan eller orkar. Dom har båda släppt reglerna dom brukar ha, säger att jag är högt prioriterad. Jag behöver bara maila min psykolog så ringer han upp så fort han kan.

Jag hade från börjat blivit beviljad 10 träffar med psykologen. Nu är vi uppe i över 2 år. Så jag får nog hänga kvar ett tag till eftersom jag kommer behöva mycket stöd i att både bryta destruktiva tankar och trappa ut nästan alla mediciner.

Kuratorn har jag träffar var tredje vecka men nu blir det varannan vecka. Hon jobbar på AST- teamet. Hon är suverän hon med. Hon har hjälpt mig i 8 år så hon känner mig utan och innan.

Jag har stött på bra och dåliga kontakter i psykiatrin, ofta gått länge, länge hos varje person och det har både varit några på fel plats som inte haft någon aning om hur man beter sig som medmänniska eller sin roll i yrket.

Men dom tre jag har haft senaste åren har varit fantastiska! En har precis flyttat men jag träffade henne i 8 år. Hon lånade en bil så hon kunde skjutsa hem mig en svår dag, vi åkte på utflykt för att få in lite annat i livet. Större delen av vår tid tillsammans kom hon hem till mig på hembesök och hundarna älskade henne. Hon är en fantastisk människa och saknad.

Med det här skrivet så vill jag hedra alla eldsjälar i psykiatrin. Jag tror vi är många som känner stor tacksamhet för sin hjälp

 

[Lillefrun]

Kuratorn sa nästan direkt i torsdags att hon såg att jag inte hade fått i mig tillräckligt med energi. Hon vet ju att att det är svårt fysiskt med det tar emot att få i mig det mesta. Inget med vikt att göra, inget som syns på så sätt. Bara att jag helt tappar gnistan och blir yr, förvirrad och frånkopplad från omvärlden.

Hon sa att efter så många år vet hon exakt hur jag fungerar. Det som är bra är jag tog kontakt med dietisten jag brukade träffa förr så jag har fått näringsdrycker nu som jag tar när det är svårt att äta vanlig mat. Dom är räddare i nöden. Så känner att jag verkligen försöker på alla vis. Känner att dom gör stor skillnad fast att jag dippar ibland.

Jag vill inte vara förvirrad och frånkopplad i relationen med andra människor. Jag vill kunna ta in och fokusera och förstå vad andra säger och uttrycka mig så dom förstår. Så då är näringsdrycker medicinen.

 

[Lillefrun]

Idag blev jag så, så trött när min bästa vän var här. Jag orkade inte resa mig upp för att gå till dörren och säga hej då. Jag kände mig verkligen inte i form så jag ville bara vara ifred. Min favoritdag är den dagen vi ses så jag ville inte be henne åka. Men det var svårt att

Jag var så slut så jag frågade om hon kunde ge hundarna mat precis när skulle gå och sen tog det inte lång tid innan jag somnade i soffan

Samma med pappa igår att jag älskar dom och vill träffa att dom ska vara här men jag klarar det inte. Hade tänkt ha en lugn dag imorgon men nu dök det upp flera saker och jag vill lägga mig under en sten och bara vara

 

[Lillefrun]

Alltså jag orkar bara inte

Jag ska hämta mina mediciner typ så långt österut av stan man kan komma imorgon . Och jag bor ju inte ens i stan utan utanför. Jag har bott relativt nära innan men aldrig åkt bil dit och massor av vägar är tydligen avstängda så den vägen jag trodde jag skulle åka är krånglig. Sen ska jag åt motsatt håll in i krångliga små vägar så jag har bestämt att parkera mitt i stan och gå dit för till fots kan jag. Där ska jag träffa en urolog eftersom jag kissade blod förut. Och sen vill jag bara hem till hundarna så dom inte får vänta för länge. Har ingen hundvakt tillgänglig men det blir nog bara 3 timmar så det måste dom stå ut.

Och till på köpet kokade två näringsdrycker över när jag värmde i micron. Den första gjorde jag om men den andra struntade jag i att allt i följde med så får väl kompensera med något på något vis. Orkar inte bry mig. Nu ska jag ut och åka så jag lär mig rundan till psykiatrin. Livrädd men jag måste prova någon gång för jag måste vara där 2 gånger i veckan

 

[karamelldrottningen]

Du har ingen gps? Annars så använt telefonen så får du guidning om något är avstängt. Kolla göra innan också för att se aktuella läget med trafiken.
Viktigt du kommer dit!

 

[Lillefrun]

Du har ingen gps? Annars så använt telefonen så får du guidning om något är avstängt. Kolla göra innan också för att se aktuella läget med trafiken.
Viktigt du kommer dit!

Min mamma ska följa med som stöd eller min psykolog kan också göra det. Så jag får se hur allt går till. Ska ringa kliniken imorgon och förklara läget och att jag vill be om en kvinnlig läkare

 

[Lillefrun]

Det kommer bli hemskt med undersökningen. Det går inte bara att göra den. Att sitta i en gynstol och först bli tömd på all urin, inte urinprov utan dom ska tömma mig. Och sen in med en slang i urinröret och även om det inte är samma så kroppen får full panik och eftersom jag har vestibulit så krampar och stänger sig hela mig. Förstår inte hur det ska gå till utan extrem smärta.

 

[monster1]

Det kommer bli hemskt med undersökningen. Det går inte bara att göra den. Att sitta i en gynstol och först bli tömd på all urin, inte urinprov utan dom ska tömma mig. Och sen in med en slang i urinröret och även om det inte är samma så kroppen får full panik och eftersom jag har vestibulit så krampar och stänger sig hela mig. Förstår inte hur det ska gå till utan extrem smärta.

Är det så de ska göra har du fått proceduren förklarad för dig? Kan du få lugnande innan eller kanske sövas?

 

[Wingates]

Det kommer bli hemskt med undersökningen. Det går inte bara att göra den. Att sitta i en gynstol och först bli tömd på all urin, inte urinprov utan dom ska tömma mig. Och sen in med en slang i urinröret och även om det inte är samma så kroppen får full panik och eftersom jag har vestibulit så krampar och stänger sig hela mig. Förstår inte hur det ska gå till utan extrem smärta.

Du får smärtstillande i urinröret.
Har varit med och satt ett gäng katetrar - det gör inte ont! Men lugnande kan ju vara bra att ta upp ändå.

 

[Lillefrun]

Jo men jag klarar inte en manlig läkare, jag klarar inte att en man ska liksom ta in saker i mig.

Lugnande har jag massor av och vet inte om dom gör till eller ifrån eftersom jag tar dom redan utspritt över dagen men när det är kris kanske jag kan ta dubbel dos. På hemmaplan somnar jagdå men det gör det inte då

Jag är väl egentligen inte rädd för fysisk smärta. Jag har panik över läkaren så jag kräks snart.

 

[Lillefrun]

Är det så de ska göra har du fått proceduren förklarad för dig? Kan du få lugnande innan eller kanske sövas?

Det står så i brevet på Kivra. Jag hade missat del 2 av brevet och på första stod inget av det här. Annars skulle jag löst det innan. Fick tag i min psykolog och han vet ju varför och tycker inte jag ska pressa mig över gränsen när jag redan är väldigt, väldigt dålig psykiskt redan nu och att en sån här sak med mina erfarenheter kan bli omöjlig för mig att hantera men att vi kan göra den mindre farlig. Han skrev ett meddelande till mottagningen och förklarade. Frågade dom om jag och han kan komma på tiden imorgon och bara få allt förklarat. Att jag med mina erfarenheter skulle må bäst av en kvinnlig läkare om det finns.

När jag pratat med dom nu på morgonen ska jag maila honom och så utgår vi från det. Så inget bestämt helt.

Jag var på jourcentralen och när den manliga läkaren rörde min mage så agerade kroppen med att jag skrek rakt ut, jag skrek länge och flera gånger och sen började jag hyperventilera och läkaren blev livrädd och hoppade iväg och frågade om vi skulle avbryta. Och det bara för att han rörde mig

 

[Lillefrun]

Så, bestämt finns igen kvinnlig läkare så jag har inget val. Min psykolog ochjag pratar lite innan imorgon. Ska skriva ett litet brev till läkaren och förklara ifall jag inte kan prata när jag inte klarar mer, inte vill mer, han påminde mig också om att jag inte behöver göra sådant jag inte klarar. Att det är ok att säga nej även hos en läkare. Att jag inte behöver låta någon göra saker med min kropp som jag inte klarar.

 

[skiesabove]

Så, bestämt finns igen kvinnlig läkare så jag har inget val. Min psykolog ochjag pratar lite innan imorgon. Ska skriva ett litet brev till läkaren och förklara ifall jag inte kan prata när jag inte klarar mer, inte vill mer, han påminde mig också om att jag inte behöver göra sådant jag inte klarar. Att det är ok att säga nej även hos en läkare. Att jag inte behöver låta någon göra saker med min kropp som jag inte klarar.

Kan du använda talkort?

 

[Lillefrun]

Kan du använda talkort?

Det har jag aldrig hört talas om faktiskt

 

[Lillefrun]

Kan du använda talkort?

Googlade och fick bara upp Temu med saker för barn