Autistic meltdown

Bukefalos 30 år!

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?
 

Jag rensar i mitt skafferi, alla skåp och lådor. Jag har som alltid lyckats skapa ett haveri där. Jag har inte haft koll på vad jag har och när det går ut så tyvärr får jag slänga en del mat. Det låter otypiskt kanske hur jag är i övrigt men med saker, kläder, mat, hundtäcken, tvätt på torkställ, rensa till flytten osv osv så saknar jag helt förmågan att sortera och organisera saker i mitt huvud. Det blir så mycket intryck om det jag ska organisera består av mer än en sak. En sak kan också vara jätte jobbig för jag vet inte hur jag ska hantera det rent praktiskt. Så jag trycker in saker på måfå fast det kanske egentligen är fullt eller inte platsar i sammanhanget.

Det är inte det att jag vill ha det rörigt utan jag har mestadels pga autismen jätte svårt med dom här sakerna. Därför är ju boendestödet så otroligt bra. Hoppas jag får min lovade andra tid när mina är tillbaka från semestern.
 
Har skrivit lite med bästa vännen och sa precis hur läget är nu och förklarade situationen med saker jag inte skriver om här och jag förklarade det att det med att jag är stressad över flytten och allt med den. Utifrån det hon vet så sa hon att det inte alls låter som symptom på flytten. Att det låter som en djup depression. Att så jag har det har man inte pga flytt bara.

Jag vet inte vad jag tycker, jag känner mig utbränd. Jag pratar med massor av bolag och fattar ingenting. Inte ens var dom kommer ifrån och är allmänt korkad. Killen på Telia frågade om jag kunde vara utan bredband några dagar men jag sa att det inte gick för man var tvungen att kunna dammsuga. Fattade inte det felaktiga förrän mamma förklarade att bredband inte behövs för att dammsuga och jag fick tänka på det en stund för att förstå skillnaden mellan bredband och el :banghead:

Tankarna går långsamt, långsamt och det är svårt att hänga med i samtal överhuvudtaget och allt tar emot.
 
Har skrivit lite med bästa vännen och sa precis hur läget är nu och förklarade situationen med saker jag inte skriver om här och jag förklarade det att det med att jag är stressad över flytten och allt med den. Utifrån det hon vet så sa hon att det inte alls låter som symptom på flytten. Att det låter som en djup depression. Att så jag har det har man inte pga flytt bara.

Jag vet inte vad jag tycker, jag känner mig utbränd. Jag pratar med massor av bolag och fattar ingenting. Inte ens var dom kommer ifrån och är allmänt korkad. Killen på Telia frågade om jag kunde vara utan bredband några dagar men jag sa att det inte gick för man var tvungen att kunna dammsuga. Fattade inte det felaktiga förrän mamma förklarade att bredband inte behövs för att dammsuga och jag fick tänka på det en stund för att förstå skillnaden mellan bredband och el :banghead:

Tankarna går långsamt, långsamt och det är svårt att hänga med i samtal överhuvudtaget och allt tar emot.
Finns det ingen som kan hjälpa dig med alla dessa samtal med olika företag? Det känns som om det är risk för att det kan bli väldigt fel annars?
 
Har skrivit lite med bästa vännen och sa precis hur läget är nu och förklarade situationen med saker jag inte skriver om här och jag förklarade det att det med att jag är stressad över flytten och allt med den. Utifrån det hon vet så sa hon att det inte alls låter som symptom på flytten. Att det låter som en djup depression. Att så jag har det har man inte pga flytt bara.

Jag vet inte vad jag tycker, jag känner mig utbränd. Jag pratar med massor av bolag och fattar ingenting. Inte ens var dom kommer ifrån och är allmänt korkad. Killen på Telia frågade om jag kunde vara utan bredband några dagar men jag sa att det inte gick för man var tvungen att kunna dammsuga. Fattade inte det felaktiga förrän mamma förklarade att bredband inte behövs för att dammsuga och jag fick tänka på det en stund för att förstå skillnaden mellan bredband och el :banghead:

Tankarna går långsamt, långsamt och det är svårt att hänga med i samtal överhuvudtaget och allt tar emot.
Men vad handlar alla samtal om? El och hemförsäkring, men det bör ju vara snabbt fixat?

Ska du ha Telias fiber? Brukar bara snordyrt. Jag avslutade det och skaffade mobilt från comviq.
 
Finns det ingen som kan hjälpa dig med alla dessa samtal med olika företag? Det känns som om det är risk för att det kan bli väldigt fel annars?
Nja, jag måste ringa till alla bolag igen och Skatteverket och adressändring för det kan bli tidigare flytt. Men annars är allt klart så inga mer avtal. Det är skönt. Kör på tekniken att säga nej till allt utom det viktigaste som jag ber om, inga extra saker som dom försöker pracka på mig, ber om budgetlösningar, ber dom upprepa gång på gång på gång. Har bett dom ringa upp en annan dag och sagt att jag måste ta en paus mitt i samtalen.
 
Nja, jag måste ringa till alla bolag igen och Skatteverket och adressändring för det kan bli tidigare flytt. Men annars är allt klart så inga mer avtal. Det är skönt. Kör på tekniken att säga nej till allt utom det viktigaste som jag ber om, inga extra saker som dom försöker pracka på mig, ber om budgetlösningar, ber dom upprepa gång på gång på gång. Har bett dom ringa upp en annan dag och sagt att jag måste ta en paus mitt i samtalen.
Ta hjälp av boendestöd på måndag för att ringa alla bolagen du behöver kontakta.
 
Ta hjälp av boendestöd på måndag för att ringa alla bolagen du behöver kontakta.
Hade varit toppen om jag bara fått ett svar om flytten, vet inte när den blir av. Mailade flyttfirman och frågade om dom klarar att flytta och städa på samma dag för då blir det lättast att bara ha det så jag planerar från början. Då behöver jag inte ändra något mer än en sak. Hoppas få svar imorgon annars ringer jag dom
 
Hade varit toppen om jag bara fått ett svar om flytten, vet inte när den blir av. Mailade flyttfirman och frågade om dom klarar att flytta och städa på samma dag för då blir det lättast att bara ha det så jag planerar från början. Då behöver jag inte ändra något mer än en sak. Hoppas få svar imorgon annars ringer jag dom
Ah, hoppas du får svar imorrn.
Men tänker allmänt framöver också att ta hjälp av boendestöd när du ska ringa olika företag :)
 
Jag har Telia fiber och de var helt klart billigast här där jag bor
Vad betalar du? Här har de höjt till 599:-, går inte att välja nåt billigare. Jag tyckte det var för dyrt och bytte till mobilt, som lustigt nog funkar bättre än Telias fiber som strulade flera gånger i månaden.
 
Vad betalar du? Här har de höjt till 599:-, går inte att välja nåt billigare. Jag tyckte det var för dyrt och bytte till mobilt, som lustigt nog funkar bättre än Telias fiber som strulade flera gånger i månaden.
Betalar 349:-, hade jag varit kvar hos tele2 hade det kostat 599:-
 
Jag pratade med flyttfirman och bestämde datum. Den enda jag behöver ringa till då är just Telia som plötsligt inte kunde ändra datum förrän augusti när jag ringde idag fast dom kunde det tidigare i veckan.

Behåller samma abonnemang som här och det är 429 kr/ månad. Har kikat runt lite men det har fungerat bra i alla mina hem sen 2010 och jag orkar inte leta mer så därför behåller jag Telia
 
Det är verkligen inte bra nu, jag har svårt att somna på kvällarna så sen på dagen kan jag sova flera timmar. Jag är trött hela tiden nästan. Får passa på att fixa ärenden och sysslorna när jag får en liten puff uppåt eller tvinga mig helt enkelt.

När jag hade anorexi var somrarna mina sämsta tider, 90%av gångerna jag hamnade på sjukhuset var på just sommaren. Man ska ju må bra på sommaren känns det som men jag är tudelad. Jag som person gillar sommaren men mina sjukdomar gillar den också så jag brukar dippa då ändå. Det byggs ju upp innan under vinter och vår men det är på sommaren allt faller.

Pratade med en i mitt liv idag och sammantaget så verkar alla tycka att jag oroar mig för saker i onödan,att jag är så trött utan anledning, är velig och är för borta liksom, ska skärpa mig och lägga av . Jag har sagt det jag vill säga och vad jag kan säga. Jag vill inte förklara varför och exakt hur det är varken här eller för folk i mitt liv. Den jag kanske kan och vill prata med är min bästa vän. Annars skriver jag för mig själv. Jag kan skriva om lite här men 90% håller jag mig för mig själv och det är bäst för allt och alla. Men det är ändå skönt att skriva och att tänka att det kanske finns någon som läser och ger en tanke tills dom går vidare men att jag inte är fullkomligt så ensam som jag känner mig. Att någon tar sig sig tid att skriva eller trycka på någon ”gilla markering”. Bara det kan göra att jag inte känner mig fullt lika ensam och obetydlig.
 
En sak jag vill bli bättre på är att vara snäll mot mig själv. Inte straffa eller mobba mig själv och inte tänka så elaka saker om mig själv. Och inte göra elaka saker mot mig själv. Och egentligen inte leva som jag gör just nu. Det är mycket jag måste åtgärda helt enkelt. Jag har funderat på hur jag ska göra och var jag ska börja och jag börjar redan imorgon och ska lägga upp en plan ikväll för hur det ska gå till.
 
En sak jag vill bli bättre på är att vara snäll mot mig själv. Inte straffa eller mobba mig själv och inte tänka så elaka saker om mig själv. Och inte göra elaka saker mot mig själv. Och egentligen inte leva som jag gör just nu. Det är mycket jag måste åtgärda helt enkelt. Jag har funderat på hur jag ska göra och var jag ska börja och jag börjar redan imorgon och ska lägga upp en plan ikväll för hur det ska gå till.
Jag blir glad att läsa det här och tror du kan ge dig klart ökad livskvalitet med den planen. Att ändra hur vi tänker om oss själva och pratar till och om oss själva kan faktiskt hjälpa till att också låta oss börja se med lite snällare ögon, en positiv spiral. Jag menar inte att allt blir lätt! Men att om en själv är stöttande och vänlig, så finns alltid någon stöttande och vänlig i närheten också i det svåra.

Det kan vara svårt att sluta tänka elakt och dömande. Och en bra utmaning i sig själv att inte då döma de elaka tankarna utan bara lägga till en snällare tolkning av samma grej, ”bana nya vägar” i sinnet. Det elaka kan fortfarande vara väldigt väl uppkört, om vi gjort det ett helt liv, men traskar du nya stigar så kommer de så småningom också bli ”motorvägar” och alltmer ”lättänkta”.

Hoppas du orkar börja lite i en ända och inte kräver perfektion och 100% skillnad. Varje situation som blir lite mindre elak är en seger och varje situation som är som vanligt är bara status quo, inget att lägga vikt vid (ytterligare en framtida potential).
 
Jag blir glad att läsa det här och tror du kan ge dig klart ökad livskvalitet med den planen. Att ändra hur vi tänker om oss själva och pratar till och om oss själva kan faktiskt hjälpa till att också låta oss börja se med lite snällare ögon, en positiv spiral. Jag menar inte att allt blir lätt! Men att om en själv är stöttande och vänlig, så finns alltid någon stöttande och vänlig i närheten också i det svåra.

Det kan vara svårt att sluta tänka elakt och dömande. Och en bra utmaning i sig själv att inte då döma de elaka tankarna utan bara lägga till en snällare tolkning av samma grej, ”bana nya vägar” i sinnet. Det elaka kan fortfarande vara väldigt väl uppkört, om vi gjort det ett helt liv, men traskar du nya stigar så kommer de så småningom också bli ”motorvägar” och alltmer ”lättänkta”.

Hoppas du orkar börja lite i en ända och inte kräver perfektion och 100% skillnad. Varje situation som blir lite mindre elak är en seger och varje situation som är som vanligt är bara status quo, inget att lägga vikt vid (ytterligare en framtida potential).
Jag gjorde precis rätt val, jag ringde mina föräldrar och frågade om dom ville komma hem till mig en sväng men det slutade med att jag och grabbarna följde med dom ut till skärgården och åt jätte god lunch i hamnen, vandrade runt på broarna vid några av öarna och åkte lite båt. Jag var så trött så jag vilade lite men tog jag tag i att fortsätta rensa i boden och förpassade 3 flyttkartonger med anorexianpassade kläder till skänkes hörnan.

Jag hade tänkt sälja kläder på loppisen här men det bygger i princip på att kläderna skulle köpas till typ barnbarn för här bor mest pensionärer och lite medelåldersmänniskor och när jag håller upp plaggen så fattar jag inte hur jag kunde ha på mig dom. Jag sparade dom i förra flytten för att jag ville ha dom igen. Jag är definitivt inte nöjd med min kropp nu men så där vill jag aldrig mer bli. Jag såg favoritplagg efter favoritplagg försvinna men det är ju bara kläder. Men att göra mig av med dom signalerar till mig själv att jag inte tänker svälta mig igen.

Jag gillar att kunna äta lunch med mina föräldrar, sitta på altanen och äta en vaniljbulle för mig själv, ta en glass, kunna gå. Fatta att jag så många gånger gjort mig själv så sjuk att jag fått sitta i rullstol och allt jag tänkte på var hur synd det var om dom som fick köra runt på tunga mig och att jag skämdes för att jag som ju var så frisk inte skulle sitta i rullstol. Tyckte det var pinsamt. Fattade inte. Nu finns ingen aktivitetsgräns för jag gör som jag vill.

Gjort en jätte fin budget och fixat med banken. Duschat och sitter ute på altanen och har ätit smörgåsar och druckit en jättestor machalatte.

Övriga problem jobbar jag med nu i skrivande stund, svårt men jag tänker inte förstöra en fin dag.
 
För det mesta ingår det inte i mig att söka hjälp från vården. Det brukar vara mina föräldrar som i princip tvingar mig. Men igår försökte jag nå 1177 men hela kvällen sa dom att det var många som ringer och att jag skulle ringa senare. Men jag kom aldrig fram. Så jag fick en tid med Kry i förmiddags och fick en snabb bedömning. Bra att dom finns när vanliga vården inte har tid.
 
Hade bästa vännen här i 4 timmar, det är svårt att tro att vi är två före detta anorektiker som kan sitta och äta glass, lussekatter, pepparkakor eller som idag bullar och prata och skratta samtidig. Det är rätt otroligt. Inga besök på sjukhus eller hungriga magar eller ångest. Bara två vänner som har det bra.

Det här trodde jag aldrig, aldrig skulle ske i hela mitt liv. Men nu sker det, gång på gång. Tänk vad värdefull en bulle kan vara. En frihetssymbol. Och igår åt jag på restaurang.

Visst har jag lite dumma tankar men jag kan bättre och bättre kontrollera dom, eller snarare ignorera dom. Tror det är bästa sättet att hantera gamla invanda ättstörda tankar på, att köra på som om dom inte finns. Göra precis tvärtom faktiskt. Lite ångest kan jag leva med men man kan inte leva utan mat.
 
Hmm, jag skulle baka muffins. Första gången jag bakat i huset. Självklart missade jag bakpulvret så nu har dom fått stå och svalna och dom blev till degklumpar som var helt vidriga i konsistens som min kropp stötte upp direkt. Om jag tycker något är obehagligt att äta får jag verkligen kväljningar och kan inte svälja utan måste spotta ut. Så det blir till att baka något annat. Scones kanske.
 
Usch, det är inget bra idag. Definitivt en äckligt dålig dag. Fångad i en kropp jag hatarrbb. Vill bara ge upp. Jag har så mycket på gång att det känns oöverstigligt. Kaos här hemma, kaos i huvudet. Känns som jag borde be om hjälp men vet inte av vem. Mina föräldrar vet inte vad som pågår, kurator+psykolog borta mer än en månad till. Hämtade medicinen på psykiatrin idag och fick tipset om psykakuten vilket går bort direkt.

Jag ska ut med hundarna snart och om det inte känns bättre ska jag försöka komma fram till Minds chatt. Alltid svårt eftersom det är sån belastning. Jag vill att när jag dör så vill jag testamentera pengar dit och till någon Animail Protection fond. Men Mind har räddat mig flera gånger och jag tycker det är en fantastisk hjälp när allt annat är borta. Kan gott skänka hälften av mina pengar till dom i mitt arv.

Nu ska jag ju inte dela ut pengar nu för jag lever och kämpar på. Men även en kämpe har det jobbigt ibland.
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Ensam och ledsen
  • Alkohol
  • Miumius stora flytt-tråd

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp