Avlastningssits är något jag själv (äntligen) fattade för drygt ett år sedan. Skillnaden hos min häst var enormt positiv.
Vad som dock lätt händer är att man börjar luta sig framåt för mycket, och hamnar i framvikt. Jag har själv råkat ut för det. Jag ser det som ett "börjanfel" eller vad vi ska kalla det.
Vart efter ryttaren hittar den nya balansen blir det bättre, men man behöver ofta hjälp utifrån för att hitta rätt. Målet är att man ska sitta centrerat över hästen och kunna flytta tyngdpunkten både framåt till avlastningssits om hästen behöver det, eller sjunka tillbaka i belastningssits för att börja samla hästen. Det ska inte synas speciellt mycket när man kommer till avlastningssits.
Som jag upplever det sitter de flesta av oss mer eller mindre i baksits, d.v.s. baken trycker ner i sadeln. Jag försöker alltid se till att mina elever börjar förstå avlastningssitsen så tidigt jag kan, ibland blir då en förstafas denna lite framåtramlade sits, som ju inte är så jätteelegant och långsiktigt inte bra för vare sig häst eller ryttare, men jag upplever det lättare att hitta den centrerade sitsen och förstå hur man använder kroppen därifrån än det är om man sitter kvar i baksits.
Nä, något ideal är det inte, och jag ser också en del ryttare som hamnar i konstig sits. Samma som med lättridning, att rida lätt "rätt" är svårare än man tror.