Back in the days!

[dressage_77]

såg någon skriva om att rida till tävlingar, och det gjorde minsann jag med. Rida en mil till galopptävlingen och sen en mil tillbaka

Det var min lilla new forest som fick tävla ponnygalopp några gånger per år och tjo vad det gick undan! Minsann ingen som skjutsa dit utan ska jag tävla så är det ridning dit, men den lilla krutponnyn vann nog alltid

Ibland var det höjdhopp där med kompisar, ingen tränare utan bara den som var bäst på att hoppavi tog oss nog över 110-120 hinder några gånger men det kan inte ha varit någon vacker syn, jag som aldrig hade lärt mig hur man skulle hoppa bra. inget jag hade låtit mina döttrar göra idag…

 

[Mia_R]

Det är väl hyfsat tydligt att @Mia_R inte anser att Hampus förtjänat en omgång? Jag tycker att inlägget illustrerar en syn på verksamhetshästar som var vanlig förr. Sorgligt ja, men sant.

Hampus fick ett bättre liv hoppas jag, som privatponny. Det visade sig att vi var lika gamla, men han var fortfarande väldigt sur när jag såg honom när vi var 20. Han hade förmodligen inte haft det så lätt när han kom till Sverige från Polen. Jag är själv förvånad att jag stod ut med att bli biten, sparkad, trampad, klämd och släpad, vi fick ju lära oss att aldrig släppa tyglarna, det hade kunnat gå hur illa som helst. Jag var 8 år och bodde själv på läger i en skolsal med en massa sängar men jag älskade det för Olé.

Jag hade nog kämpat på med Hampus om det inte varit för att pappa såg mig fortfarande gråta efter jag blev sparkad på låret när vi kom tillbaka till stallet. Ingen ville byta ponny med mig, men att jag fick byta tillbaka till Olé istället var det bästa med den sommaren. Jag är glad att pappa inte tog mig och åkte hem istället.

 

[Luff]

Var på ridläger på High Chaparall ett sportlov när jag var 11. Katastrof. Jag hade drömt om detta så länge. Ansvarig ridlärare var väl sisådär 18 och totalt olämplig. Vi satt ensamma på det stora hotellet på kvällarna. Idag hade jag begärt pengarna tillbaka.

 

[mysboll]

När jag var sex år så fick jag en tvåårig New Forest-hingst som första ponny. Det blev okej till slut men tror jag hade haft en mycket roligare uppväxt med en mer välutbildad ponny.

Julen innan han skulle ridas in så fick jag en Stübben Rex i julklapp och sen hade han den i över femton år tills han såldes.

Vi gav hästarna vitlökspulver och ibland fick de ”gröt”. En röra på havre, kli, melass och varmt vatten.

 

[Stergo]

Vår shettis gick med får i tio år. Visserligen ute i hage varje dag året runt, men ändå. Jag har ju insett senare av många av hennes beteeden berodde på att hon inte hade hästsällskap.

Åh, grannen till stallet vi stod uppstallade när jag var barn hade en stackars shettis som gick så jag kommer ihåg att jag undrade så varför den inte kunde bo på småponnylösdriften med stallägarens dotters gamla läromästare, min shettis och russet som då var ungponny.

På temat saker utan säkerhetstänk: när jag var 16 år så ”tränade” jag en oerhört vacker stor och ung valack som snabbutbildats för tysk (kvalitets?)auktion. Det obehagliga bara: han reste sig rätt upp när han inte förstod vad man ville. Jag lärde mig varje fall att reflexmässigt ta ner stegrande hästar Det här var då en ”fin” häst på ett fint stall med gott rykte och ägaren till hästen visste att jag red den. En annan spännande grej är det där att jag och en kompis fick rida ut ensamma i skogen när vi var 7 år gamla på 90-talet på varsin avkastarkung. Jag tänker ofta på det när dagens krav om att vuxen måste med till stallet för minderårig.

 

[cambodia]

Jag skötte om ett par hästar i min ungdom, de reds med westernsadel och en dag när jag skulle hoppa av fastnade jag med jackan i hornet. Där hängde jag utan möjlighet att varken komma ner eller få hjälp. Tur hästen var snäll och stod still tills jag på något sätt kunde slita sönder jackan.
Kanske hade kunnat hända när som helst men det var vad jag kom på nu.

Red också en tvivelaktig fjording på ridläger, jag klarade inte av honom alls men ville ändå ha honom varje gång
Älskade det stället, så synd att de slutade med sin verksamhet efter några år. Tror jag var där tre år i rad

Skötte några shettisar en period som matades med överblivet bröd från bageri.

Annars minns jag nog inte så mycket tokigheter, jag saknar den tiden med hästar dygnet runt…

 

[Emma-pemma]

Fler anekdoter från förr!
På 90-talet köpte jag min första egna häst, ett rejält halvblodssto på 600 kg. Foderstaten bestod av ca 7 kg hö, 3 kg havre och foderkrita. Det ansågs fullt normalt, vissa tävlingshästar i stallet fick tom mer havre och mindre hö än så.
Det var först när jag började analysera hö flera år senare och räkna foderstat jag insåg att havren inte passade alls med det hö jag hade.

På den gård där jag hade min häst uppstallad red de flesta utan hjälm till vardags. Och om de någon gång hade hjälm var hakbandet knäppt uppe över skärmen, så hjälmen satt som en keps ungefär.

Och det var jättemånga som rökte, en del tom inne i stallet!

Oj, vad mycket tokigheter man minns som känns konstiga nu!

 

[Potatisskalaren]

En tränare sa till mig 2004 med goda meriter om att nosgrimman på tränset inte var spänd tillräckligt. Den skulle spännas hårt för annars gick det inte att rida.
Den var spänd så att två fingrar fick plats. Men skulle tydligen spännas så hårt att det blir märken på hästen efteråt.

 

[Grazing]

Det enda märkliga jag minns från när jag var liten är första gången jag skulle rida turridning på islandshästar och man fick inte kratsa hovarna på dem för det som satt packat inne i hoven skyddade hoven.
När jag frågade om stenar och sådant var det ännu bättre med stenar för då blev det verkligen bra packat och stadigt i hoven.
Fattar fortfarande inte 20+ år senare om det ligger något i det...

Det har jag sett många stall som gör även nu, att dom har lite som regel att inte kratsa ur hovarna när dom går från boxarna så att ströet är kvar för att skydda. Däremot så är ju det här med stenar i hoven vansinnigt.

 

[Användare86]

När vi skaffade vår första häst så hade han sällskap på betet över sommaren men stod själv i ett skogsstall över vinter, han hade stor hage som han gick i men ensam, samma med hans sommar sällskap. Honom red vi ofta till och lånade för att kunna rid två tillsammans under vintermånaderna. Det tog två år innan vi flyttade och då kunde bygga ett större stall så att vi kunde ha sällskap även vintertid. Vet även att vi och de flesta runt oss tyckte det var rena plågeriet med lösdrift, men en bidragande orsak va nog att den ända lösdriften man såg var en med för många hästar i en för liten lerig hage och en så liten lösdrift att alla hästar inte hade kunnat komma in i den samtidigt.
Idag har jag själv mina på lösdrift och vi kan idag inte förstår varför vi inte började med detta tidigare då jag då även hade en häst med andningsbesvär.....
Red även jag till klubbtävlingar, tog ett par timmar att rida dit då det var ca 2 min enkel väg, tävlade och sedan red man hem. Så här höll man på i flera år mellan 98-04 sedan tog man eget körkort så då kunde man låna släp och åka istället

 

[Luff]

Ett stall i närheten hade på 80talet en häst med dammallergi som gick på lösdrift med en kompis. Dom blev anmälda då många gånger så stallägaren och inspektören helt enkelt planerade in fikastunder.

 

[Bri]

Rida utan hjälm, som några skrivit. Har knappt gjort det själv för jag var inte tillräckligt duktig. Men minns en del ryttare som gjorde det med motiveringen att de tävlade "hatt-klasser". Då måste de träna utan hjälm eftersom de skulle rida utan på tävling

 

[lingonben]

Jag fick lära mig att klappa hästen kraftigt och bestämt som belöning under ridning. För om en strök den för mjukt och försiktigt kunde det kittla den eller kännas som en fluga som irriterade

 

[Capybara]

Jag fick lära mig att klappa hästen kraftigt och bestämt som belöning under ridning. För om en strök den för mjukt och försiktigt kunde det kittla den eller kännas som en fluga som irriterade

Samma här! Man skulle slå så det dammade Om jag inte minns fel var det faktiskt en instruktör på en liten islandshästridskola där jag red ett tag som tog ur mig det där. ("Faktiskt" för att ni ju i tråden redovisat många eeeh intressanta historiska traditioner kring just islandshästridning.)

Nu var jag på en hundträning nyligen där instruktören uppmanade oss att "klappa hundarna bullrigt". Hon menade ju inte att vi skulle slå, utan att vi skulle klappa "peppigt" så att hunden inte misstog det för tröst eller nåt (det var träning med fokus på mod och balans). Då tänkte jag på den där klappa hästen hårt-grejen, och undrade om det kanske var det som var tanken hela tiden? Att man skulle klappa hårt för att liksom förmedla självförtroende ...?

 

[Novisis]

När jag köpte min första fjording på slutet av 80-talet så passade Lewa-sadel till alla fjordingar och alla fjordingar skulle ha samma foderstat, typ 6 kg hö och 2 kg havre (kommer inte ihåg exakta kg).

Jag hade inte råd med en Lewa från början utan beställde den billigaste från Börjes eller Hööks, minns inte och fick skriva på ordern vilken sorts häst det var till. Sadeln var hemsk och man hamnade i stolsits. Passade förmodligen inte alls. Det var inte tal om att pröva ut sadel till varken häst eller ryttare. Sparade ihop till min ”drömsadel”, en brun Lewa Comet allround mot dressyr. Den passade nog och var bekväm att rida i.

Åh, jag fick med en Lewa när jag köpte min fjording i mitten av 90-talet. Älskade den (ja, både hästen och sadeln )! Minns att någon sade vid något tillfälle i början av 00-talet att sadeln inte låg så bra och jag var helt oförstående. Vaddå inte låg bra??? Den var ju skön!

 

[Capybara]

När jag köpte min första fjording på slutet av 80-talet så passade Lewa-sadel till alla fjordingar och alla fjordingar skulle ha samma foderstat, typ 6 kg hö och 2 kg havre (kommer inte ihåg exakta kg).

Hahaaa vad spännande det skulle bli om min fjording fick 2 kg havre

 

[Nota]

Jag fick lära mig att klappa hästen kraftigt och bestämt som belöning under ridning. För om en strök den för mjukt och försiktigt kunde det kittla den eller kännas som en fluga som irriterade

Också hört den, att man kunde skrämma hästen om man klappade för löst.

 

[clusia]

Jag fick höra att man inte skulle kratsa hovarna när hästen var klar för dagen och skulle stå i boxen. Eftersom leran hjälpte till att skydda mot ammoniaken i ströt. Men man skulle kolla så det inte satt någon stor sten och klämde.

I övrigt hörde jag också det där om att man inte skulle borsta islandshästar för att man borstade bort fettet som skyddar mot väder och vind.

 

[MimmiNO]

På 90 tallet, når jeg fikk min første medrytterhest, så var det masse små-stall på alle de gamle gårdene som var tatt vare på her i storbyen. Nå er det bare 1 av disse stallene igjen, alle de andre har blitt parsell hager eller eldresenter/sykehjem. Bor rett ved der jeg vokste opp nå, og det er så trist å se alle de gamle, tomme stallene.
Husker at vi red i flokk til tävling, 30 min til närmeste ridkubb, 1 1/2 time til den som lå lengst bort. Husker også at vi tok inn hesten når vi kom på stallen og hadde møkket, og så sto den inne resten av dagen, stakkars hester.
Når jeg kjøpte min første ponni så ønsket jeg meg en stubben rex, men fikk en Pessoa som passet bedre, var ingen som hadde sånn sal på stallen og jeg var så sur fordi jeg ikke kunne ha en stubben rex....

 

[Fabian In Memoria]

Hahaaa vad spännande det skulle bli om min fjording fick 2 kg havre

Det funkade faktiskt riktigt bra! Men så red jag typ varje dag och flera gånger i veckan uteritter i skogen på flera timmar. Bakom en travare, så Fabian fick pinna på ordentligt.