Barn

[Hajfisk]

Jag tänker också att om man ska skaffa barn så ska man göra det med en person man hade velat ha som ex utifall att man separerar. Det är en person man helst ska ha att göra med resten av sitt liv.

Det här tycker jag är så jävla viktigt och underskattat!! Men också verkligen inte uppskattat när man påtalar

 

[Badger]

Kanske har jag en förskönad bild av graviditeter men dom gravida jag sett har kunnat jobba som vanligt fram till slutet av graviditeten då man ju blir mammaledig. Dom som varit sängliggande långa tider etc. har det varit några komplikationer med med själva barnet i den graviditeten etc.

Det är ju lättare att se dem som kan jobba eller gå på stan som vanligt såklart, iom att de inte är hemma.

Men de flesta kan väl jobba som vanligt antar jag, ända fram till slutet. Men ett uttryck som de flesta kan ju täcka allt ifrån 60% till 99%.

 

[Badger]

Funderar ännu om jag skulle få barn och inte klarar att sköta en häst vad jag gör med min häst. Det enda jag kommer att tänka på är att lämna ut på foder men gäller ju då att man faktiskt hittar en fodervärd samtidigt är det lite svårt att lämna bort hästen innan man ens vet man kommer att få nåt barn. Kan säkert också inackordera i annat stall men det har man inte råd med. Nån med tips eller idéer angående detta?

Bete ett år?/halvår?

 

[Cambrie]

Det är ju lättare att se dem som kan jobba eller gå på stan som vanligt såklart, iom att de inte är hemma.

Men de flesta kan väl jobba som vanligt antar jag, ända fram till slutet. Men ett uttryck som de flesta kan ju täcka allt ifrån 60% till 99%.

plus på den (när jag låg inne många veckor i min andra graviditet kom och gick det MÅNGA som blev inlagda, det var nya varje dag som pga komplikationer blev inlagda allt ifrån en dag till flera veckor. Inte lika länge som mig, men det räcker ju att bli liggande ett par dagar liksom för att hästarna ska stå utan skötsel för länge om man nu inte har en plan för det och någon som kan åka ut och ta ansvaret). Det går ju förhoppningsvis jättebra - men som djurägare är man väl ändå skyldig att ha någon form av plan vad som händer om man själv, oavsett anledning, inte kan ta hand om djuren?

 

[karamelldrottningen]

Bete ett år?/halvår?

Eftersom det är shettisar kanske inte bete funkar. Risken är ju att det bara blir merjobb för TS om det inte är ett anpassat bete som funkar för hästar som lätt lägger på sig ”trivselkilon”

 

[aglaonema]

Sommartid kan nog hästarna bli skötta även om jag är borta i dagar eller veckor. Vintertid torde det gå med shettisar men inte med stor häst då den ska ju in och ut varje dag vilket inte funkar pga hästrädd familj.

 

[Badger]

Eftersom det är shettisar kanske inte bete funkar. Risken är ju att det bara blir merjobb för TS om det inte är ett anpassat bete som funkar för hästar som lätt lägger på sig ”trivselkilon”

Ja jag läste inte så noga/mindes inte, tänkte ridhäst.

 

[Bison]

Såg en så fin beskrivning på fenomenet som jag kände igen mig i. Det är som att bo i en jättefin lägenhet hela livet. Och så när barnet föds hittar du plötsligt en dörr i din lägenhet. Genom den dörren kommer du in ett helt hus med trädgård som du nu äger. En helt ny värld som är så mycket större och vackrare än din gamla lägenhet. Får du aldrig barn ser du och går aldrig genom dörren. Du saknar aldrig huset och trädgården för du vet inte om att det finns. Men går du genom dörren är din värld helt förändrad för alltid

Den där trädgården verkar dock vara rätt vissen för en hel del föräldrar med tanke på hur många barn som far illa och hur socialen konstant skriker efter fler och fler stöd och familjehem
Det finns även de som ångrar sina barn.
För mig hade det varit ett kliv rakt ner i helvetet att skaffa barn.

 

[hundtant]

Såg en så fin beskrivning på fenomenet som jag kände igen mig i. Det är som att bo i en jättefin lägenhet hela livet. Och så när barnet föds hittar du plötsligt en dörr i din lägenhet. Genom den dörren kommer du in ett helt hus med trädgård som du nu äger. En helt ny värld som är så mycket större och vackrare än din gamla lägenhet. Får du aldrig barn ser du och går aldrig genom dörren. Du saknar aldrig huset och trädgården för du vet inte om att det finns. Men går du genom dörren är din värld helt förändrad för alltid

Det där är en jättefin beskrivning! Påminner lite om vad artisten Tove Styrke sa när hon upptäckt att hon var kär i en tjej: det var som att ha sett hela världen i svartvitt och nu såg hon den i färg.

Precis som din beskrivning så menade hon inte att något var fel med det svartvita (och hon menade naturligtvis inte svartvitt tänkande, ordet svartvitt har ju även en negativ laddning). Men just att det kommer ett nytt filter över allting som helt förändrar hur man ser.

 

[Midsommarblomster]

Helt OT: Just det du beskriver - att hitta en tidigare okänd dörr i ett bekant hus eller lägenhet - är en återkommande dröm jag haft i många år. Olika lägenheter/hus, olika "nya rum" varje gång, men ofta samma dröm. Blir alltid så besviken när jag vaknar och de där nya rummen inte finns!

Samma här I typ 20 år nu, det är alltid lika trist när man vaknar.

Inte alls på temat. Jag är en "late bloomer" när det kommer till läsning men har gått och blivit bokmal, och jag upplever verkligen att varje bok jag läser skapar ett nytt rum inuti mig. Ett som alltid kommer att finnas kvar och aldrig kan tas ifrån mig. Det är fint, och jag blir lite sur över alla år som jag inte läst även om jag förstår att de åren gett mig andra erfarenheter.

På temat. Mina barn vände verkligen upp och ner på hela livet, och har gett mig en mening som jag inte trodde var möjlig. Det anses väl aningens mossigt att uttala sig så idag, men för mig kan ingenting vara mer sant. Det finns en rosa skimmer över allting, just nu! Sen hade jag också förlossningsdepression och kan inte sia in i framtiden. Men överlag är diskussionen "hur det är att få barn" på ett generellt plan helt meningslös, eftersom det finns lika många upplevelser som det finns föräldrar, och det finns lika många olika barn som det finns.. barn.

 

[Badger]

Jag förstår att du och flera med dig känner såhär - har hört föräldrar (eller mer specifikt mammor) uttrycka sig på liknande sätt många gånger. Själv känner jag dock inte alls igen mig, det var helt enkelt inte SÅ livsomvälvande för mig att få barn. Och jag säger inte det här för att på något vis "säga emot" din erfarenhet, utan för att berätta för TS och andra att det absolut kan kännas precis så som du beskriver, men att det också kan kännas på helt andra sätt och det är okej det med.

Helt OT: Just det du beskriver - att hitta en tidigare okänd dörr i ett bekant hus eller lägenhet - är en återkommande dröm jag haft i många år. Olika lägenheter/hus, olika "nya rum" varje gång, men ofta samma dröm. Blir alltid så besviken när jag vaknar och de där nya rummen inte finns!

Håller med Roheryn, inga extra rum här, allt kvar inom parametrar men helt klart nice med barn! Inte ett dugg tråkigt och så långt, sötare ju äldre de blir

Håller däremot med @Midsommarblomster om böcker