Bästa Rubriken 🤩

Hallå
Karamelldrottningen is in the house

Vill bara dela med mig av två i mitt tycke milstolpar.
Var med om en jobbig händelse för cirkus två veckor sedan. Och inte en tillstymmelse efter sug efter alkohol. Det slog mig faktiskt inte förrän dagen efter!
Jag hade ingen tanke på det alls nämligen. Utan konstaterade det bara dagen efteråt att det vare sig kom tankar eller sug. Ingenting!

Andra milstolpen är att jag nu har ganska lätt för att tala om att jag är en nykter alkoholist. Jag har sagt just de orden -nykter alkoholist-
För det är ju så det är. Om någon blir beklämd eller tar illa upp så varsågoda. Jag orkar inte fundera hit och dit fram och tillbaka. Mycket bättre det kommer fram tydligt.

 

[dobbis]

Jag har alltid trott att jag alltid skulle ha hund. Förmodligen flera stycken.
Att växa upp tillsammans med hundar är fantastiskt. Så det vill jag kunna ge till StörstaLilla också.
Så en hund hoppas jag det blir sen framöver.

Men du måste ju avslöja raserna annars kanske vi dör av nyfikenhet innan vi får veta

 

[Fjordfrälst]

Jo absolut längre fram. Men som tex idag hade det bara blivit ytterligare en stress med hund också.
Jag vill träna med hunden. Men också att den ska funka med mer stillsamma dagar som promenader och hänga i stallet mm.
Har två raser som jag är intresserad av. Den ena kommer jag köpa från samma kennel helst som min förra hund. Blir det den andra rasen har jag två jag redan kollat upp.
Men i och med att det är förmodligen 2 år tills dess så måste jag inte bestämma mig nu.
Ingen hund detta år eller nästa. Men gärna sen om det funkar med livet i övrigt.

Låter klokt! Vad är det för raser ?

 

[tott]

Möte idag, AA.
Var tvungen prioritera det. Minns inte när jag var på ett sist.
Verkligen snurriga tankar till och från. Också det jag raderade tidigare idag. Kände att jag kom för nära inpå mitt gamla jag.

Klok prioritering! Bravo

 

[karamelldrottningen]

Inte alls bra. Ingenting fungerar. Sömnen kaos. Huvudet kaos. Kroppen kaos. Måendet skiftar.
StörstaLilla har som sport att kasta ALL mat på golvet och skriker så jag måste ha hörselkåpor på
Provat ALLT idag men ingenting duger.
Hon kan ju inte äta ersättning i all evighet!!

 

[Tantan]

Inte alls bra. Ingenting fungerar. Sömnen kaos. Huvudet kaos. Kroppen kaos. Måendet skiftar.
StörstaLilla har som sport att kasta ALL mat på golvet och skriker så jag måste ha hörselkåpor på
Provat ALLT idag men ingenting duger.
Hon kan ju inte äta ersättning i all evighet!!

Det kommer gå bra. De svänger lite hit och dit, hela tiden. Ena veckan är potatis det bästa som finns, veckan efter tror de man försöker lönnmörda dem med potatis.
Vissa dagar mat, andra mer ersättning. Är de lite krassliga eller trötta kan det också påverka.

 

[karamelldrottningen]

Ang raserna skriver jag senare om runt något år när jag väl bestämt mig.
Vill ha det beslutet för mig själv och inte bli influerad av andra. Därför vill jag inte avslöja än. Hoppas ok!

 

[monster1]

Inte alls bra. Ingenting fungerar. Sömnen kaos. Huvudet kaos. Kroppen kaos. Måendet skiftar.
StörstaLilla har som sport att kasta ALL mat på golvet och skriker så jag måste ha hörselkåpor på
Provat ALLT idag men ingenting duger.
Hon kan ju inte äta ersättning i all evighet!!

Får man inte sova, så blir allt kaos. Försök bara ta dig igenom dagen och om möjligt få dig en tupplur när barnet möjligen sover .

 

[Fjordfrälst]

Ang raserna skriver jag senare om runt något år när jag väl bestämt mig.
Vill ha det beslutet för mig själv och inte bli influerad av andra. Därför vill jag inte avslöja än. Hoppas ok!

Självklart

 

[karamelldrottningen]

Blev en längre sväng än jag tänkte från början men var precis vad jag behövde! Öppna landskap, skogen och mygg- och bromsfritt. Hästen skötte sig även utmärkt

 

[Fjordfrälst]

Blev en längre sväng än jag tänkte från början men var precis vad jag behövde! Öppna landskap, skogen och mygg- och bromsfritt. Hästen skötte sig även utmärkt

Vad härligt!

 

[et_flickan]

Inte alls bra. Ingenting fungerar. Sömnen kaos. Huvudet kaos. Kroppen kaos. Måendet skiftar.
StörstaLilla har som sport att kasta ALL mat på golvet och skriker så jag måste ha hörselkåpor på
Provat ALLT idag men ingenting duger.
Hon kan ju inte äta ersättning i all evighet!!

Min minsting äter bara köttbullar just nu. Jätte kul! Säger blää till allt annat. Ammar dessutom fortfarande, snart 3 år. Min äldsta åt välling tills hon började 1a klass. Så länge dom växer och mår bra tänker jag

 

[karamelldrottningen]

Har också tänkt lite senaste tiden på detta med syskon.
Hur jag ska tänka kring det. Har skiftat alltifrån inga barn, till ett till tre stycken.
Nu har jag ett. Ett fantastiskt underbart barn!
Men jag vet inte hur jag ska tänka kring detta om eventuellt syskon eller inte.
Hade först tänkt sälja av första bilbarnstolen men J tyckte jag skulle vänta med det.
Och jag har också börjat fundera.
Det som känns jobbigt är att tiden försvinner. Hade jag varit 10 år yngre hade jag inte brytt mig om att tänka på detta nu. Å andra sidan hade inte StörstaLilla heller då funnits. Jag hade med 100 % säkerhet gjort abort då.

 

[karamelldrottningen]

Tror inte jag nämnt det här men för ett tag sedan fick jag fruktansvärda magsmärtor och blödde mängder. Satt i duschen och bara höll strålen mot magen. Paracetamol hjälpte ingenting.
Men bokade tid på gyn så ska dit om 2 veckor för att se om det är något tok med spiralen.
Hoppas den bara kommit snett eller något så det är enkelt att rätta till.
Tänkte även bolla med denna om jag ska ut den helt nästa år eller hur jag ska tänka.
Jag får ju inte använda p-piller längre så har inte så många alternativ. Men behöver ha den sittandes i detta året och halva nästa iaf. Sen ta nytt beslut efter det.

 

[karamelldrottningen]

Egentligen borde jag kanske varit inlagd vid avvänjningen. Är irriterad på mig själv.
Nu hoppas jag såklart i och med längre nykterhet plus medicinen som jag tar mot kramper varje dag att jag kan minska ner den så småningom.
Har inte haft anfall sen förra sommaren. Så det är bra. För mig det skulle gå minst 2 år innan jag kan överväga att minska ner dosen. Men måste ta tester osv då.
Allt känns bara så onödigt. Borde blivit nykter tidigare. Vill ändå bitvis dricka trots all skit det medför. Det förstår jag ännu mindre.

 

[Alexandra_W]

Egentligen borde jag kanske varit inlagd vid avvänjningen. Är irriterad på mig själv.
Nu hoppas jag såklart i och med längre nykterhet plus medicinen som jag tar mot kramper varje dag att jag kan minska ner den så småningom.
Har inte haft anfall sen förra sommaren. Så det är bra. För mig det skulle gå minst 2 år innan jag kan överväga att minska ner dosen. Men måste ta tester osv då.
Allt känns bara så onödigt. Borde blivit nykter tidigare. Vill ändå bitvis dricka trots all skit det medför. Det förstår jag ännu mindre.

Du hade väl inte gått med på att var inlagd vid avvänjningen?

Utifrån känns det som du - precis som många andra - behövt processen med bakslag och återfall osv för att faktiskt själv komma fram till att nej jag vill inte det här med och jag vill jobba för det.

För som du dels resonerar idag och framförallt kan hantera det andra ser och talar om för sig är en extremt stor skillnad mot tidigare. Du gör ett jättebra jobb idag - men du var då inte där du är nu

 

[karamelldrottningen]

Om någon här läser i tråden. Kanske ingen som direkt skrivit något så ingen specifik person jag tänker på.
Men om någon av er som läst nånting och bitvis känner igen sig så vill jag bara säga det att det är ett helvete.
Både under aktivt missbruk men även när man slutar.
Det finns mediciner mot sug mm.
Och samtalskontakt.
Kolla upp behandlingsgrupper via kommunen där du bor.
AA finns såklart också. De är snälla där och alla sitter så att säga i samma båt.
Finns även online.

Det är en sjukdom.
För att slippa vidare komplikationer är det bättre sluta än skjuta upp det ”till imorgon, nästa vecka” osv.

Prata med någon. Din bästa vän. Grannen. Någon på jobbet.

Du är inte dum i huvudet men du fixar inte alkoholen och den biter sig tag i minsta cell och ja DEN gör att du blir kidnappad av dina egna tankar och begär och vill ha mer och mer.

 

[karamelldrottningen]

Du hade väl inte gått med på att var inlagd vid avvänjningen?

Utifrån känns det som du - precis som många andra - behövt processen med bakslag och återfall osv för att faktiskt själv komma fram till att nej jag vill inte det här med och jag vill jobba för det.

För som du dels resonerar idag och framförallt kan hantera det andra ser och talar om för sig är en extremt stor skillnad mot tidigare. Du gör ett jättebra jobb idag - men du var då inte där du är nu

Nej jag hade vägrat.

 

[the_connemara]

Får tårar i ögonen av din inlägg bästa karamellen

 

[karamelldrottningen]

Känner också en viss rädsla över att jag någon gång skulle ta ett återfall.
Något jag verkligen inte vill eller planerar att göra. Så ingen behöver känna någon oro vad gäller det.
Men jag känner ändå en viss oro över det.
Det känns obehagligt. Speciellt när jag får minnen eller tankar åt det hållet.
Det gör mig rädd, frustrerad och även ledsen.
I början kan tanken kännas triggande. Rent av rimlig. Sen rätt fort kan jag styra bort dessa.
Men tänk om jag nån gång inte skulle klara av det?
Det är det jag är rädd för och vilka följder det skulle bli.
Den här rädslan över att dricka hade inte jag då när jag drack eller försökte sluta. Utan den har kommit på senare tid.
Jag vill kunna känna mig trygg i att oavsett vad som sker i livet att jag kommer att vara nykter.
Men jag känner mig inte helt trygg i det.
Därav rädslan.

 

[bettysmatte]

Känner också en viss rädsla över att jag någon gång skulle ta ett återfall.
Något jag verkligen inte vill eller planerar att göra. Så ingen behöver känna någon oro vad gäller det.
Men jag känner ändå en viss oro över det.
Det känns obehagligt. Speciellt när jag får minnen eller tankar åt det hållet.
Det gör mig rädd, frustrerad och även ledsen.
I början kan tanken kännas triggande. Rent av rimlig. Sen rätt fort kan jag styra bort dessa.
Men tänk om jag nån gång inte skulle klara av det?
Det är det jag är rädd för och vilka följder det skulle bli.
Den här rädslan över att dricka hade inte jag då när jag drack eller försökte sluta. Utan den har kommit på senare tid.
Jag vill kunna känna mig trygg i att oavsett vad som sker i livet att jag kommer att vara nykter.
Men jag känner mig inte helt trygg i det.
Därav rädslan.

Jag tänker att rädslan har kommit på senare tid eftersom det är nu du äntligen har börjat bry dig på riktigt om att vara nykter? Du har insett hur viktigt det är, och hur mycket du skulle kunna förlora på att börja dricka igen? Kanske?