@cili @Jenka @Kiwifrukt
Åh vad skönt att läsa det, att det inte är bara jag som är överkänslig. Jag vet inte hur pappa pratat med dom eller vad han sagt, han säger bara att han har gjort det och att det inte är någon idé. Dom kommenterar ju i princip alltid vad jag äter, en jul åt jag bara ett äpple till lunch och då frågade dom om det verkligen var bra att jag åt ett så stort äpple ?!? Och om jag citerar så sa dom " Ska du verkligen äta allt det där? Det är ett jätte stort äpple, kan det verkligen vara bra?" Det var ett helt normalt äpple, kanske lite större än deras gamla skrumpna saker iof. Och långt ifrån en ok lunch med tanke på att det i princip var den största måltiden jag åt den dagen, rent logiskt fattade jag ju att de hade fel men jag gick iväg och grät iaf. Sen har de kommenterat mina näringsdrycker och att de innehåller så mycket kalorier. När jag var inlagd blev de jätte förvånade över att jag åt så ofta och mycket och tyckte att det var för mycket mat, de tyckte inte det lät normalt.
Men idag sa de inget, vi hade en trevlig dag. Så det fungerade fint att äta efteråt, jag bad mamma ta med sig alla till andra rummet och hon förstod.
Däremot sa farmor att hon hade hört någon på radion som pratade om det där som jag "hade lite besvär med ett tag". Fin omskrivning att kalla en 9 år lång ätstörning, varav 7 år akut anorexi för något som var ett litet besvär. Och att jag nu när jag gått upp i vikt så klart är frisk och inte alls har de problemen.
Men de klagar också på att jag aldrig äter, att jag äter så lite, att de inte får bjuda mig på något, att det är så tråkigt att jag aldrig vill ha något, att jag är blek osv så jag kan liksom inte göra rätt. Jo, det enda sättet skulle vara att proppa i mig bullar, kakor och tårta som de bjuder på. De tror att om jag bara smakar på choklad kommer jag bli frisk för då kommer jag inse hur gott det är att äta
Nej nu ska jag inte klaga mer, jag älskar dom och vi hade det bra. Det är just det här med ätstörningen som blir så fel.
Åh vad skönt att läsa det, att det inte är bara jag som är överkänslig. Jag vet inte hur pappa pratat med dom eller vad han sagt, han säger bara att han har gjort det och att det inte är någon idé. Dom kommenterar ju i princip alltid vad jag äter, en jul åt jag bara ett äpple till lunch och då frågade dom om det verkligen var bra att jag åt ett så stort äpple ?!? Och om jag citerar så sa dom " Ska du verkligen äta allt det där? Det är ett jätte stort äpple, kan det verkligen vara bra?" Det var ett helt normalt äpple, kanske lite större än deras gamla skrumpna saker iof. Och långt ifrån en ok lunch med tanke på att det i princip var den största måltiden jag åt den dagen, rent logiskt fattade jag ju att de hade fel men jag gick iväg och grät iaf. Sen har de kommenterat mina näringsdrycker och att de innehåller så mycket kalorier. När jag var inlagd blev de jätte förvånade över att jag åt så ofta och mycket och tyckte att det var för mycket mat, de tyckte inte det lät normalt.
Men idag sa de inget, vi hade en trevlig dag. Så det fungerade fint att äta efteråt, jag bad mamma ta med sig alla till andra rummet och hon förstod.
Däremot sa farmor att hon hade hört någon på radion som pratade om det där som jag "hade lite besvär med ett tag". Fin omskrivning att kalla en 9 år lång ätstörning, varav 7 år akut anorexi för något som var ett litet besvär. Och att jag nu när jag gått upp i vikt så klart är frisk och inte alls har de problemen.
Men de klagar också på att jag aldrig äter, att jag äter så lite, att de inte får bjuda mig på något, att det är så tråkigt att jag aldrig vill ha något, att jag är blek osv så jag kan liksom inte göra rätt. Jo, det enda sättet skulle vara att proppa i mig bullar, kakor och tårta som de bjuder på. De tror att om jag bara smakar på choklad kommer jag bli frisk för då kommer jag inse hur gott det är att äta
Nej nu ska jag inte klaga mer, jag älskar dom och vi hade det bra. Det är just det här med ätstörningen som blir så fel.
