Beach 2015, del 2

[Sleepan]

Åh vad skönt det var att rida! Dressyr och asjobbigt. I love it!

Åh, så fint!
Låter jättehärligt!

Jag ska rida nästa fredag. Jättelängesen sist, så det ska bli så fint!

 

[cili]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

 

[fryckan]

Beklagar @Emtherlia

 

[fryckan]

@Mineur du inspirerade mig till att prova övningen och den var superkul (och precis lika jobbig som jag trodde )

 

[fryckan]

Vad har du för hund?

En golden retriever

 

[fryckan]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

Vad tråkigt att du känner så sådär har jag också mått och det blev lite bättre när jag flyttade hit till Östersund. Vad är viktigast för dig att få en ändring på? Jag tycker det är ett bra sätt att stolpa upp det man vill förändra, hur man ska gå tillväga med det och sen be någon kompis säga positiva saker om en. Det är lätt att granska sig själv hårt och negativt och då hjälper en annans åsikt mycket för mig.

 

[Sleepan]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

Men du, du är ju jättegrym!
Du är skittrevlig, duktig på det du gör och en jättebra tjej verkligen!
Du har tagit dig från ett jobb där du inte trivdes in på en utbildning som inte är helt enkel att komma in på. Även om det är lite stormigt där nu så tror jag absolut att det kommer ordna sig hur bra som helst i slutändan!

Du är inte värdelös någonstans.
Kram!

 

[snow]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

Vad, specifikt, är det du hade velat göra/uppleva? Och vad är det som hindrar dig från att ta dig an just de sakerna? Hur kan du jobba för att nå dit?

 

[Kiwifrukt]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

Först och främst, inget av det där stämmer.
Nummer två, en stor styrkekram till dig.
Och nummer tre, sådär känner jag också, alldeles för ofta. Och när jag försöker göra som @fryckan föreslog, och bena ut vad det är som är fel (vilket för övrigt är ett jättebra tips), så landar det alltid på att jag inte har något jobb, och därför har helt usel ekonomi. Ingenting av det som jag vill göra kan jag göra, för att jag inte har några pengar. Och jag kan heller inte göra mer än det jag redan gör för att förändra situationen (det vill säga, fortsätta söka jobb som en dåre och plugga samtidigt för att i alla fall få in lite pengar). Men jag kan inte tvinga en arbetsgivare att anställa mig. Det finns jättemycket i mitt liv som jag är nöjd med, men det är de där förbaskade pengarna som hela tiden ställer till det. Ett jobb skulle inte lösa alla världsproblem och det finns säkert miljoner saker jag kommer vara missnöjd med även efter det, men ekonomin är ett så stort orosmoln i min värld just nu att det hade åtminstone underlättat.

Sen är det ju helt krasst så, egentligen, att när man med handen på hjärtat jämför sig med andra, hur lyckade och spännande är de på en skala? Helt ärligt? De flesta av mina gamla "kompisar" som jag växte upp med är idag lågutbildade, har "dåliga" jobb som de inte trivs med, har varit ihop med samma kille i över tio år (som var jättehäftig och snygg och framför allt äldre och spännande när vi gick på högstadiet, idag inte riktigt så upphetsande...) och har börjat samla på sig ungar som de knappt har råd att försörja för att de slutade skolan efter nian. Typ så. De har ett "vuxet" liv, och det har inte jag, jag lever exakt samma liv som för tio år sen när vi slutade högstadiet, men innerst inne vill jag inte ha deras liv. Alla har sina problem och sina egna lik i garderoben, och de där som var snyggaste paret på högstadiet är ju ganska sällan de som har lyckligaste livet när de är 40. Jag har en förmåga att alltid vilja ha det jag inte kan få, men att verkligen fundera på det jag har kontra det "alla andra" har "på riktigt" och inte bara i mitt huvud för att jag är missnöjd med något i mitt eget liv, det kan vara rätt nyttigt.

 

[Sleepan]

Idag gör jag exakt samma sak som igår - nämligen ligger i soffan.
Spexar till det midnatt tvätta och kolla på GHS. Imorn ska jag banne mig jobba, för idag mår jag mycket bättre..

Hoppas kunna träna på typ tisdag, iaf. Det ser jag fram emot en massa!!
Den kommande veckan verkar väldigt lovande! Ledig tors-fre, massa Crossfit, födelsedagsfest för mig och så Hoppas jag att min syrras unge vill födas också

 

[Qelina]

Måste bara få ur mig det som snurrar i mina tankar ikväll.

Just nu känner jag mig helt otroligt kass. Som att jag verkligen är misslyckad på alla sätt.
Jag har inte gjort något, inte uppnått något, inte sett något. Bor i en håla i samma område som jag är uppvuxen i, har inget spännande att berätta om ur mitt liv, ser vansinnigt vanlig ut.
Det finns liksom inget speciellt med mig. Alls.
Sönderstressad, rädd för allt (känns det som), håller inte för något varken fysiskt eller psykiskt.
Fan vad värdelöst

Åh vad jag kan känna igen mig i det där, speciellt innan jag började min journalistutbildning, då var jag tjejen som haft ätstörningar i 10 år, varit psykiskt sjuk sen jag var barn, varit sjukskriven i 7 år och livet stod still för mig medan hela min klass läste på universitet eller var klara med höga utbildningar, alla skaffade sambos och flyttade runt och reste runt i hela världen och de enda platserna jag hade bott på förutom hemma var på olika psykavdelningar och behandlingshem.

Men vet du, trots att jag inte gjort samma sak som alla andra eller några spännande saker har jag varit med om hemskt mycket dessa år, och det har du också. Du har kämpat och kämpar nu med och du har tagit dig igenom en massa saker.

Jag pluggar ju till journalist och har intervjuat en hel del människor nu och börjar lära mig tekniken och det jag slås av är hur mycket alla människor har att berätta. Vem jag än har intervjuat, om det varit en övning i skolan eller för ett arbete har det alltid funnits material för att skriva artiklar om den personen,efter bara en stunds prat har det kommit fram så mycket. Så jag kan lova dig att om du verkligen satte dig ner och tänkte igenom allt du gjort och tänkt och varit med om så är det en hel del.

Livet känns kanske inte så spännande och motiverande just nu, det är kämpigt och svårt men livet är inte statiskt, det förändras, det går i vågor upp och ner. Det är ok att inte alltid vara på topp, att inte alltid må bra. Men i dessa perioder så får man försöka finna de stunder då man kan finna lugn, glädje eller lättnad. Ta tillvara på de små sakerna.

 

[Qelina]

Nu när Cili skrev om sina känslor kan jag passa på att få ur mig mina egna känslor också. Jag har en inre tanke jag haft sen jag var barn om att jag inte är gjord för att leva, att det blev något fel när jag kom till. Att jag inte borde leva. Att jag är ett misstag. Att de vore bättre om jag var död.

För jag klarar verkligen inte av det som man måste för att klara sig i det här samhället, jag passar inte in. Jag är verkligen ett misstag. Hur kan en enda människa få så många fel och brister som jag har? Hur kan man bryta ihop över de saker jag gör, hur kan jag vara så känslig, varför fungerar inte min hjärna som en hjärna ska?

Jag vet ju nu att jag har de diagnoser jag har och det har gjort det lite lättare, att veta att det inte bara är jag, att det kanske finns andra som känner likadant eller liknande. Men det är tungt att leva med det, att känna att man inte är gjord för att leva. Jag är jätte orolig för hur mitt liv ska bli.

Jag vill ha barn men vet inte om jag klarar att dela mitt liv med en sambo eller om det ens finns någon som skulle kunna bli kär i mig eller om jag kan bli kär. Jag vill plugga men är så extremt stresskänslig. Jag skulle vilja prova att bo på olika ställen men klarar mig inte själv, behöver mina föräldrar trots att jag är 27 år och är rädd för att flytta och klarar inte förändringar.

Kommer jag klara ett vanligt liv med utbildning, vanligt jobb, familj och vänner? Kommer jag sitta kvar ensam i samma etta tills jag dör?

Så orolig och känner verkligen att jag inte klarar av livet, allt, även de små sakerna kräver aktiva beslut och val och allt i min vardag blir så stort och svårt. Inget bara är, utan allt är en kamp.

 

[Wega]

Idag har vi haft strålande vårväder! Så jag gjorde det enda rätta, låg i sängen med täcket över huvudet och inhalerade pizza till det var dags att cykla till jobbet. Inte alls bakfull, inte alls.

 

[fryckan]

och @cili precis som @Sleepan skrev så kom du in på en väldigt populär utbildning där inte vem som helst kommer in, man måste vara bra smart för att ha så höga betyg! Det är så lätt att jämföra sig med andra och att måla upp någon annan som perfekt men såna människor finns inte. Kramar till dig.

 

[Kiwifrukt]

Åh, @Qelina, jag vill bara krama om dig. Men du, alla människor förtjänar att leva. Eller okej, det finns ju personer, typ Hitler, där man kanske kan börja fundera, men där är inte du! Jag känner igen mig litegrann i det du skriver, min mamma tål inte förändringar speciellt bra, och det har gjort att vi har undvikit förändringar hemma under hela min uppväxt, och jag är ärligt talat lite rädd för förändringar. Vissa förändringar är ju bra, men om det som förändras är något som kändes bra och fungerade redan innan skrämmer det skiten ur mig. Och jag undrar också om jag kommer "klara av" att bo tillsammans och fungera i en relation med en man, jag är så individanpassad att jag är rädd att jag kommer vara en sån där frånvarande typ som går direkt från jobbet till stallet och landar hemma först vid 21 om kvällarna. Dessutom råkade jag ut för ett riktigt jäkla stolpskott till kille för ett par år sen, och jag har extremt svårt att lita på folk efter det (att jag såg puckot på Biltema igår gjorde inte saken bättre, jag vill verkligen bara dra ett fett streck över honom i min historia, men det är svårt när man bor rätt nära varandra i en småstad).

Men någonstans måste vi ändå tro på oss själva och att vi förtjänar något bra. Jag är så fruktansvärt imponerad över hur du slåss mot ätstörningsspöket, och samtidigt alltid har vänliga ord och pepp till oss här inne. Jag hade varit överlycklig över en människa som du i mitt liv IRL.

 

[Qelina]

Åh, @Qelina, jag vill bara krama om dig. Men du, alla människor förtjänar att leva. Eller okej, det finns ju personer, typ Hitler, där man kanske kan börja fundera, men där är inte du! Jag känner igen mig litegrann i det du skriver, min mamma tål inte förändringar speciellt bra, och det har gjort att vi har undvikit förändringar hemma under hela min uppväxt, och jag är ärligt talat lite rädd för förändringar. Vissa förändringar är ju bra, men om det som förändras är något som kändes bra och fungerade redan innan skrämmer det skiten ur mig. Och jag undrar också om jag kommer "klara av" att bo tillsammans och fungera i en relation med en man, jag är så individanpassad att jag är rädd att jag kommer vara en sån där frånvarande typ som går direkt från jobbet till stallet och landar hemma först vid 21 om kvällarna. Dessutom råkade jag ut för ett riktigt jäkla stolpskott till kille för ett par år sen, och jag har extremt svårt att lita på folk efter det (att jag såg puckot på Biltema igår gjorde inte saken bättre, jag vill verkligen bara dra ett fett streck över honom i min historia, men det är svårt när man bor rätt nära varandra i en småstad).

Men någonstans måste vi ändå tro på oss själva och att vi förtjänar något bra. Jag är så fruktansvärt imponerad över hur du slåss mot ätstörningsspöket, och samtidigt alltid har vänliga ord och pepp till oss här inne. Jag hade varit överlycklig över en människa som du i mitt liv IRL.

Tack, dina ord värmer och tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Jag hade gärna haft någon som dig i mitt liv också. Det där med förhållanden är verkligen skit svårt, jag är också väldigt individanpassad som du kallade det. Gillade aldrig grupparbeten i skolan utan föredrog att jobba själv och det gör jag nu också. Och alla förändringar är jobbiga för mig, även de allra minsta som ingen annan tänker på, nu menar jag verkligen pyttesmå saker.

 

[Qelina]

Måste så klart skriva något positivt nu när jag skrivit så mycket negativt. Imorgon ska jag och vovven träffa fina Lindgren och henne lilla zoo med djur. Det ser jag fram emot massor

 

[Kiwifrukt]

Idag när jag kom till stallet var min häst ensam i hagen, och allra längst upp finns en liten bit mark som är hyfsat torr och där det går att rida litegrann, typ en lite större volt. Eftersom vi inte har tillgång till paddock/ridhus på samma ställe som stallet, så passade jag på att utnyttja det när det för en gångs skull inte var någon annan häst i hagen. Det blev 20 minuters effektiv ridning där inne exklusive fram- och avskrittning, och med tanke på att min häst krånglat och tramsat något otroligt sista gångerna i ridhuset var det jätteskönt att se att både skritt och trav kändes helt stabilt idag.

Allt som allt ser sammanfattningen för februari ut som följande:
- 42 kilometer powerwalk, som förvisso är ganska mycket mindre än i januari, men det har varit fler fulltecknade kvällar samt en kortare månad, så där är jag ändå rätt nöjd. All träning utanför stallet är positivt och en bonus.
- 10,5 timmar ridning, fördelat på ett ridhuspass, dagens mer inriktade ridbanepass, två pass klättring och sju utritter.
- 3 timmar hästpromenader.
- Maten gick väl lite sisådär, men jag har fortfarande inte fuskat med att äta något mitt på dagen en enda gång sen nyår och sista veckan har jag trots allt skött även middagarna, så det är ett steg i rätt riktning.

 

[Chili]

HEJ! Idag har jag faktiskt gjort något annat än att ligga i soffan med min sjuka kropp. Åkte typ 2,5 timma bort för att skåda fågel och har således varit ute hela dagen, från ca 08 till ca 14. Åkte hemifrån okristligt tidigt med andra ord. Och det var så gött! Vi har inte gått överdrivet mycket men det blir ändå att man springer lite hitan och lite ditan på jakt efter fåglarna och går till fågeltorn etc. Mest av allt är det så himla skönt att ha varit ute hela dagen, frös lite på slutet när det mest bara blåste och nu känns det så oerhört gött att få ha duschat, vara varm igen och snart äta middag. Livsglädjen gick upp cirka hundra pinnar!

Är så glad över den där fågelklubben och självklart alla fina fåglar. Fick se två idag som jag aldrig sett förut; fjällvråk och varfågel, samt minst 3-4 havsörnar och en pilgrimsfalk! Massor av annat också men jag tror rapporteringen räcker där...

Nu hoppas jag att jag bara blir friskare och inte sjukare. Mina föräldrar kom också dit och av mamma fick jag två tights hon sytt till mig! Så nu vill jag ju verkligen vara frisk och träna. Det ena paret är perfekta och så sjukt fina, det andra paret är inte lika hundra i passform men det galna trycket gör dem grymma ändå. Fixar bild very soon!

 

[Emtherlia]

Idag har jag varit på landet och burit och släpat grenar i 4 timmar, riktigt jobbigt faktiskt. Efteråt grillade vi korv!