Beach 2015, del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
@snow, Jag anstränger mig utan tvekan mer i ridningen (och blir även mer motiverad att röra på mig/stärka upp mig för övrigt för att ridningen ska gå bättre) om jag har en tävling i sikte. Nu har jag inte haft någon tävlingshäst/möjlighet att tävla på många år, och ridningen har ju blivit därefter också. Jag är riktigt peppad att komma igång nu, det tråkiga är att det finns väldigt få programridningar här och de lättaste dressyrklasserna för stora hästar börjar först på LB-nivå, jag hade gärna ridit en "simpel" Lätt C:1 för att prova på dressyrtävlandet lite (den är kanske simpel för alla andra, inte för mig och ponnyn). Jag vet inte om man får "tävla" utom tävlan, typ rida programmet utan att bli placerad, på ungponny om man är över 18 i en "riktig" ponnyklass, för det är bara ponnytävlingarna som börjar så "lågt" här i närheten av mig?
 
Det blev trots allt 2,5 kilometer powerwalk igårkväll. Bättre än ingenting, helt klart. Jag hade massor av planer för den här veckan när hästen ändå skulle vila efter vaccinationen, och det blir inget av något. Det enda jag gör är att försöka komma någon vart med det hopplösa grupparbetet, eller bråka med min mejl som helt plötsligt inte vill skicka ett enda mejl jag försöker häva iväg. :rage:
 
@Chili Tack för att du delade med dig! :) Jag tror också det är viktigt att kommunicera. Ofta är det när man väl får sätta ord på sina känslor som det går mer att ta på vad det är som stressar eller oroar. Jag fick en liten aha-upplevelse när jag pratade med sambon under vår promenad i helgen. Helt plötsligt gick det upp för mig en orsak till varför jag har svårt att hålla vänskapsrelationer. Jag tror att jag måste prestera något, även där. Tror att jag inte är intressant att umgås med annars, tror inte att någon skulle vilja vara med mig eftersom jag är för tråkig/dålig/whatever. Och att jag stör om jag hör av mig med fråga om att ses eller snacka. Låter ju urdumt men det har nog alltid varit så för mig. Så jag försöker öva upp mig nu :D Tänker att mer socialt umgänge är bra för mig på många plan, både vad gäller stresshantering och välmående i allmänhet.

Ursäkta utsvävningen :o :angel:
 
Har precis varit ute på promenad i 1,5 timme, skönt att komma ut och röra på mig! Det gick ju inte snabbt precis, underlaget hade en härlig blandning av slask, blankis, snö och små fläckar med barmark. Februari alltså :up:

Idag har jag också bestämt mig för att bryta mig ur bubblan av konstant godisätande. Har tryckt i mig enorma mängder de senaste dagarna, en rätt onormal stor mängd om jag ska vara helt ärlig. Någon måtta får det faktiskt vara. Tänker för tillfället inte styra upp kosten mer än att dra ner rejält på godiset. En sak i taget. Ska försöka få tag på den attans tandläkaren också och boka en tid så att jag kan bli av med den där himla tandköttsinflammationen...
 
@Kiwifrukt Hm, försök leta i TR eller fråga på forumet? Jag tycker att LC:1 räcker gott och väl när det är första tävlingen. Har du någon du kan träna för? Jag står uppstallad på en ridskola och just närheten till bra instruktörer tycker jag är guld värt.

2,5 km promenad är verkligen bättre än inget!
 
Tog världens lugnaste promenad idag, vi var ute typ 100 minuter men säkert 30 minuter av den tiden stod vi still och matade änder, mysigt. Vi gick till den lokala affären och frågade efter gammalt bröd och blev erbjudna TVÅ papperskassar fulla med bröd, alltså extremt mycket bröd :D Vi tog en av dom. Men det var så mycket bröd att vi bara kastade och kastade och det tog aldrig slut, så till sist gav vi bort resten av brödet till några barn i parken. Det var lite fikabröd i påsen och eftersom det är bra med fett för fåglarna ville vi ge dom det, jag brukar aldrig röra vid något som jag anser är onyttigt men lyckades gå emot tvånget och hålla i fikabrödet med vantarna på mig. Vantarna känns "smutsiga" nu efter att ha rört vid något onyttigt men försöker tänka att det inte är något farligt, är stolt över detta framsteg att våga röra vid fikabrödet.
 
Jag blir så splittrad, jag vågar inte nämna min vikt här i tråden, både för att jag skäms över den för att den är så hög enligt mig och för att jag åt andra hållet är rädd att trigga någon för att den är lägre än andras. Men jag är verkligen inte så underviktig längre, det handlar bara om några kilo upp till lägsta gränsen för normalt BMI. Det är därför jag har svårt att ta till mig att det skulle vara farligt att springa, jag ser folk som är som mig eller smalare som är ute och springer. Och jag kommer vara stenhård på mig själv med att börja lugnt, verkligen bara börja med korta rundan jag går med hunden på kvällen tills den känns helt problemfri och sen öka på långsamt, då blir det inte heller träning utöver det jag gör utan det blir istället för att gå det jag ändå skulle gå. Nåja, jag avvaktar till fredag när jag pratat med sjukgymnasten innan jag bestämmer mig, hon vet ju hur jag ser ut och mitt läge och är kunnig.

Är ju så klart rädd för att träningen skulle vara negativ för mig, vill ju undvika allt det där ni skriver om och vill inte skada kroppen. Men saknar löpningen så mycket, har ju sprungit så enormt mycket genom åren och alltid tyckt om det, känns som mindfulness för mig, tankarna blir lugna och jag bara flyter fram. Jag vet att ni i tråden vill mitt bästa och jag vet att ni är kunniga men den envisa Qelina kommer fram och kan inte ta in allt och vill inte vara den sjuka som inte klarar saker.

Du behöver inte nämna din vikt, den är inte relevant för oss. Även om du vore helt normalviktig skulle jag köra på exakt samma linje för dels så handlar det om att det är sjukdomen som styr alltför mycket fortfarande och dels att du har lång väg kvar till en normalstark kropp. Vikten i sig gör inte att alla skador sjukdomen åsamkat din kropp läker. Bara det här med din benskörhet säger ju allt, men utöver det har du säkert en lägre andel muskler än vad du borde ha eftersom kroppen förbränner muskler när den svälter, hjärtat har säkerligen tagit stryk och behöver stärkas på lång sikt osv. Allt det där gör att du inte kan behandla din kropp som om den vore frisk bara för att den är hyfsat nära normalvikt, den är inte frisk för det.

De smala människorna som du ser som är ute och springer, de kan vara alldeles utmärkt friska och de kanske också borde stanna hemma. Det vet du inte och du kan inte jämföra dig med dem.

Grejen är den att när vi säger att du inte borde springa så har det inget att göra med sjuka Qelina som inte kan göra saker, utan det har att göra med att vi är rädda att det är sjukdomen som gör att du gör saker som inte är bra för dig själv. Jag förstår att du saknar löpningen, det gör jag verkligen, men jag ser en så enormt stor risk att det du i själva verket gör är att gå sjukdomen till mötes. Den demonen ser en möjlighet till mer träning, mer förbränning. Du tänker att du ska kompensera med mat senare om du går ner i vikt fast du mycket väl VET att om du äter som du gör och ökar träningen så kommer du att gå ner i vikt = det är sjukdomen som talar. När du säger att du är så nära den där vikten som gav dig tillstånd att träna förut så stjäl du viktiga hekton från din kropp = det är sjukdomen som talar.

Jag vet att jag är pissjobbig med dig, men för mig är det så uppenbart att om du börjar springa så kommer det att sluta med något i stil med en Qelina som någon gång i sommar springer 90 minuter om dagen, där vikten rasat, kroppen börjat gå sönder och en ätstörningsdemon som spinner som en katt på en fårfäll.
 
@snow, Ska kolla upp det. Som du säger, LC känns ju som en jättebra start. Jag hade liksom nöjt mig med att rida den klassen som programridning, även om det officiellt sett är en riktig ponnytävling, nu när det är så ont om programridningar här omkring.
Det är en tjej i stallet som håller lite lektioner (det är bland annat henne medryttaren till den andra ponnyn rider för), och tanken är att vi ska börja vara med där. Problemet är att när de har de träningarna åker de transport dit, för det är på kvällen och då är det ju mörkt, och då är de redan två hästar i transporten så min får inte plats. Men när det blir ljusare kommer de börja rida dit istället, och då tänkte jag hänga med. Ska väl tillägga att ridvägen dit är på en stig som är extremt olämplig att rida på i mörker, så det är anledningen till att jag inte rider dit redan nu.
 
Idag har jag hunnit med både gym och promenad med lite löpning. I förmiddags var jag en timme ungefär på gymmet, kände mig inte lika stark som i måndags så jag tog det lite lugnare. Provade på att lyfta bort ytterligare fem kilo i chinsmaskinen de sista 5 repsen och det funkade men var vääääldigt tungt. Åt en himla massa mat till lunch och gav mig sedan ut på promenad i solen. Hade på mig löpkläder, men lite varmare än vad jag skulle ha haft om jag bara sprungit så det blev lite meckigt sen, både att springa i jackan och ha den runt midjan, så får nog komma på något bättre till nästa gång.
 
Man lär sig det också till slut, men det tar tid. Jag är en jävel på att uppskatta både mängd och innehåll, hävdar att mina fem uteluncher i veckan (och då snackar vi mer kinabuffé än salladsbar) under hela min viktminskningsperiod är ett gott bevis på det. :p

Hehe ja jag vet, jag tycker inte heller uteluncher eller så är något större problem. Visst, jag vet inte exakt hur mycket smör eller olja som saker stekts i, marinerats i, som gömmer sig i såsen o.s.v. men tycker man lär sig uppskatta mängd och kalorier väldigt snabbt, och med uteluncher brukar jag ofta lägga på lite extra om jag inte är helt säker :)
 
Grejen är den att när vi säger att du inte borde springa så har det inget att göra med sjuka Qelina som inte kan göra saker, utan det har att göra med att vi är rädda att det är sjukdomen som gör att du gör saker som inte är bra för dig själv. Jag förstår att du saknar löpningen, det gör jag verkligen, men jag ser en så enormt stor risk att det du i själva verket gör är att gå sjukdomen till mötes. Den demonen ser en möjlighet till mer träning, mer förbränning. Du tänker att du ska kompensera med mat senare om du går ner i vikt fast du mycket väl VET att om du äter som du gör och ökar träningen så kommer du att gå ner i vikt = det är sjukdomen som talar. När du säger att du är så nära den där vikten som gav dig tillstånd att träna förut så stjäl du viktiga hekton från din kropp = det är sjukdomen som talar.

Jag vet att jag är pissjobbig med dig, men för mig är det så uppenbart att om du börjar springa så kommer det att sluta med något i stil med en Qelina som någon gång i sommar springer 90 minuter om dagen, där vikten rasat, kroppen börjat gå sönder och en ätstörningsdemon som spinner som en katt på en fårfäll.

Spot on hur jag tänker kring det hela. Även om din KROPP rent fysiskt skulle klara av löpningen Qelina så är jag osäker på om ditt psyke/mående skulle klara av det. Är du 100% säker på att du kan ta upp löpningen utan att det kommer agera kontrollfunktion för dig? I mina öron låter det som en väldigt riskfylld aktivitet att ta upp, som uppgjort för att du ska falla tillbaka i en ond cirkel... Jobba på att ta dig ur den istället, med aktiviteter som inte riskerar att fungera som säkerhetsbeteenden för att lindra din ångest.
 
@Qelina
Kroppsvikten säger inte speciellt mycket om hur kroppen mår på insidan. Jag har t.ex. en bekant som var i övre kanten av normalvikt, kom in på sjukhuset och tog tester och blev inlagd i flera veckor p.g.a. vansinnigt låga värden på det mesta, hon fick definitivt inte motionera.
Det tar lång tid för kroppen att reparera sig från en väldigt lång tids undervikt. Det är många depåer som ska fyllas på (nu syftar jag inte på fett, utan på vitaminer och mineraler), vilket inte sker helt plötsligt bara för att man når en viss vikt. Kroppen ska reparera sig inifrån. Det tar t.ex. runt 10 år för hela skelettet att bytas ut hos en vuxen person (står lite olika på olika ställen, mellan 8-15 år är det vanligaste som anges). Dessutom är väl inte dina hormoner i balans än heller? Det känns också som en viktig grej att invänta, för att veta att kroppen är någorlunda i balans igen innan den utsätts för tuffa påfrestningar.
 
Yogapass på 55 minuter genomfört, fy satan vad skönt. Ligger nu i sängen med en varm vetekudde på ländryggen, även det vansinnigt skönt. Ska försöka få loss den där löjligt stela ländryggen jag har, med mer magträning (ja inte idag alltså, utan överlag), yoga och värme.
 
Andra Crossfitpasset över och jävlar - vad kul!! :D
Mycket finare att gå hem med denna känslan än den jag hade på prova på-passet för några veckor sen. Helt fantastisk känner jag mig nu, haha.

Trött, nöjd och lycklig. Typ.
Och när jag kom hem fick min kropp blåbärskvarg, blåbär och banan och dessutom två riskakor med Philadelphia och skinka. Och jag känner mig bara så jäkla tillfreds. Maten var pricken över i:et.
Ska försöka komma ihåg den här känslan till de pass där det känns tyngre! :)
 
Idag har jag sprungit utan ångest :bump:
Struntade i appen som berättar för mig när jag ska springa, hur länge och när jag ska gå. Hade istället bara musik i öronen och sprang när jag kände för det. Och prestationskraven och ångesten höll sig borta, och den sköna känslan av att vara ute och springa och faktiskt må bra av det var tillbaka. Sååå nöjd!
 
Tack @Chili!

Bra jobbat, @cili

@zassoo jag är likadan.

Idag blev det en springtur (i sällskap av båda hundarna och underbart vårväder) och 20 min yoga. Nöjd! Det sistnämnda gör verkligen under för min stress.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Efter allt trassel med boende vid flytten till min nya stad så trodde jag att jag hade köpt mig ett hus som jag skulle kunna trivas i...
Svar
4
· Visningar
2 216
Senast: kma
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 707
Senast: Ackio
·
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
79 150
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen... 99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
86 590
Senast: lizan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XVI
  • Somna in hemma
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp