Beach 2017 del II

[Mineur]

Nämen en dag då halsvärk, kroppsångest, galna hungerskänslor och spöregn sammanfaller är väl trevligt? Usch, idag är jag inte alls på beach-humör.

Spoiler: Utlämnande, negativt kroppsångest-snack

Samtidigt som tankespökena roar sig för fulla muggar med att tala om för mig att jag minsann har blivit tjock, att jag är värdelös som inte kan äta mindre, att jag måste träna mer och att jag aldrig kommer att bli nöjd med min kropp. Mina komplex får alldeles för stor plats i hjärnan, jag sitter och klämmer och känner på de ställen jag tycker har för mycket fett, och jag känner mig sådär hopplös som man bara gör ibland. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att gå hem och äta glass resten av dagen. Logiskt hjärnan, logiskt.

Förlåt för gnäll, men jag behövde skriva av mig och ta itu med tankarna lite. Det brukar hjälpa. Gjorde en spoiler av det hela så att jag inte bryter upp tråden för mycket med mitt negativa babbel.

Jag vet att ett rejält träningspass vore bästa medicinen, på alla möjliga sätt och vis, men jag vet inte om jag vågar med tanke på halsen och hur jag känt mig de senaste dagarna.

 

[Lindon]

Nämen en dag då halsvärk, kroppsångest, galna hungerskänslor och spöregn sammanfaller är väl trevligt? Usch, idag är jag inte alls på beach-humör.

Spoiler: Utlämnande, negativt kroppsångest-snack

Samtidigt som tankespökena roar sig för fulla muggar med att tala om för mig att jag minsann har blivit tjock, att jag är värdelös som inte kan äta mindre, att jag måste träna mer och att jag aldrig kommer att bli nöjd med min kropp. Mina komplex får alldeles för stor plats i hjärnan, jag sitter och klämmer och känner på de ställen jag tycker har för mycket fett, och jag känner mig sådär hopplös som man bara gör ibland. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att gå hem och äta glass resten av dagen. Logiskt hjärnan, logiskt.

Förlåt för gnäll, men jag behövde skriva av mig och ta itu med tankarna lite. Det brukar hjälpa. Gjorde en spoiler av det hela så att jag inte bryter upp tråden för mycket med mitt negativa babbel.

Jag vet att ett rejält träningspass vore bästa medicinen, på alla möjliga sätt och vis, men jag vet inte om jag vågar med tanke på halsen och hur jag känt mig de senaste dagarna.

Vi sitter i samma båt hör jag. Vill helst krypa under täcket men en stor påse chips. Krya på dig!

 

[FengurLaugar]

Mycket trevlig kväll med vin, chips och prat med bästa vännen igår I morse var det att hoppa ur sängen och ut till stallet för veterinären kom och kastrerade kompisens unghäst. Sen tog vi oss en ridtur i skogen. Nu ska jag baka en nationaldagssockerkaka och så ska vi fortsätta bygga på lekstugan Ungarna ska få rida på unghästen senare idag och ikväll är det ett styrkepass som gäller.

 

[Tassetass]

Här hemma är det sjukstuga så här på nationaldagen. Maken är sänkt, jag börjar få lite feber och dottern är snorig. Oh the joy!

 

[Sleepan]

Nämen en dag då halsvärk, kroppsångest, galna hungerskänslor och spöregn sammanfaller är väl trevligt? Usch, idag är jag inte alls på beach-humör.

Spoiler: Utlämnande, negativt kroppsångest-snack

Samtidigt som tankespökena roar sig för fulla muggar med att tala om för mig att jag minsann har blivit tjock, att jag är värdelös som inte kan äta mindre, att jag måste träna mer och att jag aldrig kommer att bli nöjd med min kropp. Mina komplex får alldeles för stor plats i hjärnan, jag sitter och klämmer och känner på de ställen jag tycker har för mycket fett, och jag känner mig sådär hopplös som man bara gör ibland. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att gå hem och äta glass resten av dagen. Logiskt hjärnan, logiskt.

Förlåt för gnäll, men jag behövde skriva av mig och ta itu med tankarna lite. Det brukar hjälpa. Gjorde en spoiler av det hela så att jag inte bryter upp tråden för mycket med mitt negativa babbel.

Jag vet att ett rejält träningspass vore bästa medicinen, på alla möjliga sätt och vis, men jag vet inte om jag vågar med tanke på halsen och hur jag känt mig de senaste dagarna.

Du, det är helt okej att känna sådär ibland. Men - det du känner är ju inte sanningen!
Du är asgrym och kör på med träning och allt! Samtidigt hinner du med sambo, familj och vänner och du ser till att göra saker som du mår bra av. Utan middagar och kvällar med härliga vänner skulle ditt liv inte vara lika roligt, och då tycker jag att du ska se till att göra de grejerna du mår bra av. Och inte hänga upp dig på att äta mindre eller träna mer eller så. Du är grym!

 

[Sleepan]

Tack! Kul med bra träningsvecka, och 5 km på 30 min tycker jag är jättebra jobbat när du inte är i fullt slag

Tack! Jag är bara en aning självkritisk antar jag Har gjort det på 25 och vill ju kunna göra det nu med, men fattar ju att det är skillnad nu när jag är tyngre och i rätt dålig form

 

[Sleepan]

Har en ytterst lat och ganska tråkig nationaldag...
Ska jobba natt idag och sov därför så länge jag kunde. Funderar på att ge mig ut en sväng snart. Springa en kortis, och sen fortsätta med några kilometer promenad till tror jag...

 

[Kiwifrukt]

Nämen en dag då halsvärk, kroppsångest, galna hungerskänslor och spöregn sammanfaller är väl trevligt? Usch, idag är jag inte alls på beach-humör.

Spoiler: Utlämnande, negativt kroppsångest-snack

Samtidigt som tankespökena roar sig för fulla muggar med att tala om för mig att jag minsann har blivit tjock, att jag är värdelös som inte kan äta mindre, att jag måste träna mer och att jag aldrig kommer att bli nöjd med min kropp. Mina komplex får alldeles för stor plats i hjärnan, jag sitter och klämmer och känner på de ställen jag tycker har för mycket fett, och jag känner mig sådär hopplös som man bara gör ibland. Samtidigt som jag inte vill något hellre än att gå hem och äta glass resten av dagen. Logiskt hjärnan, logiskt.

Förlåt för gnäll, men jag behövde skriva av mig och ta itu med tankarna lite. Det brukar hjälpa. Gjorde en spoiler av det hela så att jag inte bryter upp tråden för mycket med mitt negativa babbel.

Jag vet att ett rejält träningspass vore bästa medicinen, på alla möjliga sätt och vis, men jag vet inte om jag vågar med tanke på halsen och hur jag känt mig de senaste dagarna.

Man får känna så ibland. Jag gör det också. Kan bli fullständigt galen på mig själv för att jag inte släpar mig iväg och gör något vettigt (särskilt de kvällar jag kommer hem och har jobbat i butiken, är dessutom de kvällarna jag är som mest trött, tjurig och irriterad). Men vänder man på det så vet jag att jag har inte haft så här fulltecknade dagar sen gymnasiet (freaking nio år sen! ) och att det tar tid innan de nya rutinerna sätter sig.

 

[Kiwifrukt]

Egentligen skulle jag jobbat i butiken idag. Men min kollega kan inte jobba sin tisdag nästa vecka, så vi bytte, utan en tanke på att idag var en röd dag när vi skiftade plats. Ja, jag hade tjänat mer på att jobba idag än att jobba hennes tisdag nästa vecka, men att få en helt ledig dag var förbaske mig värt mer. Stämningen i butiken är väldigt, väldigt dålig just nu, och alla går på knäna, så jag slipper gärna vara där (ni vet personen jag har nämnt innan, den som brukar komma in och hämta mig på lunchen? Hen har gått så långt att högre chefer är inblandade nu, men det är så jäkla trist när en person drar ner stämningen totalt).

Istället blev det en sovmorgon, och sen en ridtur på en timme. Mest skritt och lite trav efter tävlingen, men hästen verkar inte ha lika mycket träningsvärk som jag. Måste även ge en stor eloge till folk här ute, jag har varit så arg på folk i trafiken som inte tagit hänsyn, men här är faktiskt de flesta jätteschyssta när de märker att man kommer med häst och hon börjar steppa upp. Nu idag en man på fyrhjuling som vi klarade av att möta utan utbrott från hennes sida, även om jag hoppade av. Önskar bara att det hade varit såna människor som hon hade mött som unghäst, för det hade gjort hur mycket som helst.

 

[Sleepan]

7 km blev det. Gick 1, sprang 1, gick 1 osv.
Gick 4, sprang 3. Löpningen var sjukt tung idag.
Nästa gång blir på torsdag (imorn är jag bara ledig 8 timmar mellan natt och dagpass, så då ska jag försöka orka mig ut på min "vanliga" promenad).

Ikväll blir det innebandy på jobbet

 

[FengurLaugar]

Tränar i morgon istället. Vi ville fortsätta byggandet av lekstugan men efter att vi promenerat när ungarna ridit gick luften ur oss så vi bestämde att vi parkerar i soffan när ungarna somnat istället Yngsta dottern har precis somnat så det var ett bra beslut

 

[FengurLaugar]

Det här är OT men jag måste få skriva av mig lite och den här tråden är bäst på alla vis!

Det är så att en barndomskompis till mig gick bort i cancer i måndags. Han var ett år yngre än mig, alltså bara 27 år. Han blev sjuk i höstas och har legat inne sen dess. Han hade leukemi och blev dålig av behandlingen och har haft det riktigt tufft hela hösten och vintern. Han kom hem förra veckan för att avsluta för det fanns inget mer att göra. Det är så himla sorgligt då han var så ung och han lämnade sambo och en dotter på 1,5 år efter sig.

Vi har inte umgåtts sen vi började gymnasiet men bodde ändå grannar i 20 år och umgicks mycket både i- och utanför skolan fram tills gymnasiet. Det är så svårt att ta in sånt här och jag lider så otroligt med framförallt hans sambo. Hade det hänt min man så hade jag känt mig så otroligt ensam. Det händer så mycket hemskt ute i världen och speciellt när det händer tragiska saker såhär nära så ser man livet från ett annat perspektiv och är glad för varje dag man får med sina nära och kära.

 

[FengurLaugar]

För att gå tillbaka till trådens ämne så är jag rätt trött idag Hoppas kaffe kommer hjälpa mig. Ska jobba undan på fm och sen ska jag nog träffa en kollega och gå igenom lite saker i stan.

Ikväll ska det tränas om jag inte tar det på lunchrasten innan jag åker till kontoret. Hästarna får nog vila.

 

[Mineur]

Vi sitter i samma båt hör jag. Vill helst krypa under täcket men en stor påse chips. Krya på dig!

Usch då, tråkigt att höra att det finns fler som jag. Jag känner mig mycket bättre idag i alla fall, hoppas att det gäller för dig också!

Du, det är helt okej att känna sådär ibland. Men - det du känner är ju inte sanningen!
Du är asgrym och kör på med träning och allt! Samtidigt hinner du med sambo, familj och vänner och du ser till att göra saker som du mår bra av. Utan middagar och kvällar med härliga vänner skulle ditt liv inte vara lika roligt, och då tycker jag att du ska se till att göra de grejerna du mår bra av. Och inte hänga upp dig på att äta mindre eller träna mer eller så. Du är grym!

Tack fina fina du! Jag vet ju att det är ett jäkla hittepå alltihop, och vanligtvis är jag rätt bra på att avfärda tankarna som så också, men ibland sjunker jag ner i en liten grop av svaghet helt enkelt. Då är det bara att skriva av sig, bemöta tankarna lite, få fin pepp från olika håll () och vips så är man tillbaka igen. Nu dröjer det förhoppningsvis länge innan jag går ner mig sådär igen, för jag förtjänar banne mig bättre!

Man får känna så ibland. Jag gör det också. Kan bli fullständigt galen på mig själv för att jag inte släpar mig iväg och gör något vettigt (särskilt de kvällar jag kommer hem och har jobbat i butiken, är dessutom de kvällarna jag är som mest trött, tjurig och irriterad). Men vänder man på det så vet jag att jag har inte haft så här fulltecknade dagar sen gymnasiet (freaking nio år sen! ) och att det tar tid innan de nya rutinerna sätter sig.

Ja, jag tror faktiskt att det är rätt bra att tillåta sig själv att känna sig lite (mycket) nere ibland. I alla fall för mig är det det som fungerar bäst - att ladda ur totalt någon gång ibland och sedan klättra tillbaka upp igen. Så har jag alltid fungerat så länge jag kan minnas, medan t.ex. min sambo fungerar helt olika.

Det här är OT men jag måste få skriva av mig lite och den här tråden är bäst på alla vis!

Det är så att en barndomskompis till mig gick bort i cancer i måndags. Han var ett år yngre än mig, alltså bara 27 år. Han blev sjuk i höstas och har legat inne sen dess. Han hade leukemi och blev dålig av behandlingen och har haft det riktigt tufft hela hösten och vintern. Han kom hem förra veckan för att avsluta för det fanns inget mer att göra. Det är så himla sorgligt då han var så ung och han lämnade sambo och en dotter på 1,5 år efter sig.

Vi har inte umgåtts sen vi började gymnasiet men bodde ändå grannar i 20 år och umgicks mycket både i- och utanför skolan fram tills gymnasiet. Det är så svårt att ta in sånt här och jag lider så otroligt med framförallt hans sambo. Hade det hänt min man så hade jag känt mig så otroligt ensam. Det händer så mycket hemskt ute i världen och speciellt när det händer tragiska saker såhär nära så ser man livet från ett annat perspektiv och är glad för varje dag man får med sina nära och kära.

Åh fy vad tungt! Det är verkligen obehagligt när allt det där skrämmande tunga och sorgliga kommer så nära, och att det var en så pass ung människa som dessutom lämnar familj bakom sig gör ju inte saken lättare. Usch, jag får alldeles ont i hjärtat jag med. Stor kram till dig!

 

[Tassetass]

Det här är OT men jag måste få skriva av mig lite och den här tråden är bäst på alla vis!

Det är så att en barndomskompis till mig gick bort i cancer i måndags. Han var ett år yngre än mig, alltså bara 27 år. Han blev sjuk i höstas och har legat inne sen dess. Han hade leukemi och blev dålig av behandlingen och har haft det riktigt tufft hela hösten och vintern. Han kom hem förra veckan för att avsluta för det fanns inget mer att göra. Det är så himla sorgligt då han var så ung och han lämnade sambo och en dotter på 1,5 år efter sig.

Vi har inte umgåtts sen vi började gymnasiet men bodde ändå grannar i 20 år och umgicks mycket både i- och utanför skolan fram tills gymnasiet. Det är så svårt att ta in sånt här och jag lider så otroligt med framförallt hans sambo. Hade det hänt min man så hade jag känt mig så otroligt ensam. Det händer så mycket hemskt ute i världen och speciellt när det händer tragiska saker såhär nära så ser man livet från ett annat perspektiv och är glad för varje dag man får med sina nära och kära.

 

[Mineur]

Jag terapi-bakade lite kladdkaksmuffins igår kväll, fixade god middag och kände mig sedan mycket bättre Idag vaknade jag dessutom utan halsont för första gången sedan i fredags, så det verkar lovande! Planen är nu en långpromenad ikväll, och sedan gymmet före jobbet imorgon. Sedan kör jag nog på som planerat med träning fredag och söndag, så blir det i alla fall tre pass gjorda denna veckan om allt går vägen

 

[Osthyvel]

Äntligen börjar smärtan och träningsvärken gå över. För kroppen fick sig verkligen en genomgång i helgen. Jag blev kidnappad på möhippa i lördags. Vi red islandshäst i 1,5 timme med en massa tölt i kuperad terräng. Redan där kände jag muskler jag knappt ens visste om men det tog inte slut där. De hade hittat på 3 kamp med bla gladiatorduell på plasthink (man hade en mjuk pinne som man skulle slå motståndaren med och själv satsa på att stå kvar på denna vingliga hink. Jag puttade ner svägerskan 3 ggr, varav en gång tog jag hennes pinne då jag lyckades tappa min egna.

SIsta stället innan planerad dusch och resturangbesök var på en hinderbana utomhus. Trots vin sedan 09.00 så var jag den första att dra mig upp på denna station som finns på bilden

Dagen därpå, bakis som den då jag festade sist juni 2014 så var jag helt ovetandes bortlovad till att flytta en tjejkompis 3 våningsbyggställning. Den skulle läggas ner, sen vändas och vridas för att få loss alla delar så den kunde flyttas till hennes altan. Vi satte även ihop den i liggande ställning, för vi insåg att 3 tjejer med träningsvärk från dagen innan kunde riskera att tappa den på hennes hus som hon nyligen både målat om samt satt upp nya takrännor.

Idag börjar jag och kroppen bli sams, jag har knappt kunnat sova på nätterna pga träningsvärken Så idag blir det kanske styrketräning, hade tänkt promenad men vi har ösregn här så det känns lagom motiverande att gå med barnvagn då.

 

[FengurLaugar]

@Mineur Ja det är så otroligt svårt att ta in att han är borta även fast vi inte varit nära varann på många år.

 

[Trollunge]

Härligt att du är tillbaka på banan @Mineur! Så tråkigt att du ska behöva känna sådär, men du hanterar det väldigt bra och klokt

Ibland påminns man om hur skört livet är @FengurLaugar På ett sätt tur att man inte tänker på det jämt, men samtidigt viktigt som du skriver att man uppskattar det man har.

-----------------------------

Igår var jag ute och sprang tillsammans med min syster som flyttat hem efter att ha bott uppe i Sundsvall några år 4,75 km kuperad slinga på 28:25
Sen körde vi en 15 minuters amrap på ett litet utegym:
30 airsquats
20 armhävningar
10 hängande ryggresningar
5 sit-ups på lutande bänk

Skönt väder var det, kanske 20 grader och lite molnigt och jag tränade i linne och shorts

Idag ska jag köra knäböj, missar styrkelyftet ikväll pga jobbar, så tänkte jag ska köra själv innan jobbet. Är lite otaggad, grått och regnigt ute så känner mest för att ligga och kolla någon serie, men ska ta mig iväg snart..

 

[FengurLaugar]

@Trollunge När sånt händer så nära så tänker jag extra mycket på att njuta av mina nära och kära. Vill bara krama om min man och mina barn för evigt känns det som.