Bearbetar sterilisering

Jag har bokat en tid med en gynekologmottagning för att prata om sterilisering. Jag hade bestämt mig redan när jag var gravid med sonen, att han skulle bli mitt sista barn, och att jag lika gärna kunde skaffa en permanent lösning efter förlossningen. Nu är han 2,5 år och jag har ändå inte lyckats förmå mig. Det är konstigt det där, för jag vet om att jag inte ska ha fler barn. Ändå känns det enklare att bara inte fatta något beslut fram tills att jag når klimakteriet, och åldern blir det definitiva slutet. Om jag redan har bestämt mig, varför känns det så sorgligt att göra det nu?

Jag har haft den ofantliga turen att få två helt friska, starka och livsglada barn.

De är nära i ålder, och därför väldigt praktiskt. Man inte behöver planera livet efter fler behov än vuxna och barn i ålder X. De följer med varandra genom varje fas i livet.

Vi vill ha tid och ekonomi att uppleva livet, och världen, tillsammans med dem. Nu kan vi äntligen börja med det.

Jag vill inte gå igenom en till graviditet, förlossning, amning och sömnlöst år med bebis.

Jag vill inte riskera att gå igenom ett missfall, en traumatisk förlossning, ett sjukt eller skadat barn. Jag vill skydda det vi har i en glasbubbla.

Jag tror inte att jag har mental kapacitet att vara en bra förälder till fler. Jag förtjänar att kunna vara den mamma jag vill vara, till mina två. De förtjänar att få den mamman.

Så varför känns det svårare att skaffa ett permanent preventivmedel, än att låta det rinna ut i sanden? Att ha möjligheten, men aldrig ta den. Kan man vara 100 % säker, men ändå vara sorgsen över det?

 

[stjarnhimmel]

Som ett sidospår kan jag säga att jag är i den åldern då man är på väg in i klimakteriet. Och det pratas en del bland mina vänner om det. Och vissa tycker det är jätteskönt att tiden med mens och preventivmedel är över. Men det är också vissa som på samma gång säger att det också är lite sorgligt. Även om man var säker sen många år att man inte ville ha fler barn så är det ändå en viss fas i livet som är slut. Det är som att det blir så definitivt att nu är det inte möjligt längre med fler barn.

 

[escodobe]

Jag är rädd för tanken att sätta in spiral också

Jag steriliserar mig hellre tre gånger om än.att sätta in en spiral igen!

 

[Roheryn]

Som ett sidospår kan jag säga att jag är i den åldern då man är på väg in i klimakteriet. Och det pratas en del bland mina vänner om det. Och vissa tycker det är jätteskönt att tiden med mens och preventivmedel är över. Men det är också vissa som på samma gång säger att det också är lite sorgligt. Även om man var säker sen många år att man inte ville ha fler barn så är det ändå en viss fas i livet som är slut. Det är som att det blir så definitivt att nu är det inte möjligt längre med fler barn.

Jag är absolut åldersmässigt i klimakteriet (54), men gick inte "naturligt" in i menopaus utan lite mer abrupt eftersom min livmoder opererades bort i mars förra året (pga myom och besvärliga blödningar). Det är ju också - minst sagt - en rätt radikal preventivmetod och jag tycker det är SÅ skönt att ha blivit av med både mensen och risken att bli gravid!! Helt, helt underbart

 

[grodan21]

Jag förstår dina tankar, har liknade inför en ev sterilisering och då vill jag inte ens ha egna barn

 

[Midsommarblomster]

Väcker liv i den här tråden igen.

I början av november tog jag tag i att få en sterilisering. Jag valde en klinik som jag varit på tidigare och tyckte mycket om, men i kontakt med dem visade det sig att de inte längre skulle ha möjligheten att utföra ingreppet från och med nästa år. Efter det hade jag kontakt med ytterligare tre kliniker som inte hade möjlighet att att boka in fler just nu, och den femte kliniken svarade snabbt och bokade in mig veckan efteråt. Vi pratade snabbt över telefon och jag fick en kallelse i Kivra. Jag skämtade väl lite med maken om att jag kanske bör vara orolig över att just de verkade ha tid så snabbt, när alla andra hade fullt, men tänkte inte mer på det.

På plats veckan efter upplevde jag läkaren som ganska kylig och saklig. Hon gick igenom punkterna på sin lista ganska snabbt, frågor och information och sa sen att jag kunde sätta mig på britsen. Jag förstod inte riktigt, men hon sa att ”vi ska ju göra en gynundersökning”. Jag blev lite ställd eftersom det inte stod i kallelsen, och de inte sa något över telefon heller. Jag trodde att vi bara skulle prata på ett första möte. För någon sekund tvekade jag, och tänkte att jag faktiskt vill få vara förberedd på en gynundersökning. Men jag har alltid haft stort förtroende för vården, och goda upplevelser, så jag tänkte att jag får vara flexibel. Det kan ju vara jag som missat informationen, tänkte jag då. Men jag reagerade lite på att läkaren inte backade lite och undrade om det kändes okej ändå, utan jag kände mig snarare lite dumförklarad. Hon var inte så värst trevlig. Men undersökningen gick bra, hon avslutade sen med några korta frågor, jag fick fylla i ett formulär och sen sa hon att de skulle återkomma med kallelse.

I början av december kom kallelsen till en tid i januari. Jag har varit lite nervös inför narkosen, men annars har det känts bra. Nu börjar det dock närma sig och jag har lite fjärilar i magen. Jag berättade för mamma på julafton att jag skulle sterilisera mig i januari och hon frågade om det var på samma ställe som jag hade förlossningarna. Jag svarade att jag inte tror att de gör det ingreppet där, och att det här är en privat klinik. Hon sa bara ”Okej!” men något i diskussionen fick mig att känna att jag kanske bör kolla en extra vända på vad det är för ställe.

Så idag läste jag recensionerna. Det är högt och lågt, många nöjda och många extremt kritiska. Jag brukar ta recensioner med en nypa salt, det brukar vara de som är arga som skriver något och när jag själv arbetar med att analysera utvärderingar så har vi fått ta höjd för det. Men jag fick ändå en lite orolig magkänsla så nu.. vet jag inte hur jag ska göra? Hade det enbart varit recensionerna hade jag kanske inte brytt mig lika mycket men nu går det lite i linje med min egen erfarenhet där. En del av mig tycker att det är väl inte hela världen om inte bemötandet är på topp, operationen blir säkert väl utförd ändå och det är det viktigaste. En annan del av mig känner mig inte helt trygg med att bli sövd och opererad på ett ställe som ger en skum magkänsla.

Så tänker jag, om jag inte tar den här operationen, går den ens att få på ett större sjukhus eller klinik med toppbetyg? Om nu så många innan inte ens kunde boka in fler. Sabbar jag den här chansen om jag avbokar, bara för att jag tyckte att bemötandet var dåligt? Jag menar, de kan säkert genomföra en enkel titthålsoperation korrekt. Eller är det tvärtom, jättedumt att göra en operan på ett ställe som flera har mycket dålig erfarenhet av, om man nu inte måste?

Tankar?

 

[Sleepan]

Väcker liv i den här tråden igen.

I början av november tog jag tag i att få en sterilisering. Jag valde en klinik som jag varit på tidigare och tyckte mycket om, men i kontakt med dem visade det sig att de inte längre skulle ha möjligheten att utföra ingreppet från och med nästa år. Efter det hade jag kontakt med ytterligare tre kliniker som inte hade möjlighet att att boka in fler just nu, och den femte kliniken svarade snabbt och bokade in mig veckan efteråt. Vi pratade snabbt över telefon och jag fick en kallelse i Kivra. Jag skämtade väl lite med maken om att jag kanske bör vara orolig över att just de verkade ha tid så snabbt, när alla andra hade fullt, men tänkte inte mer på det.

På plats veckan efter upplevde jag läkaren som ganska kylig och saklig. Hon gick igenom punkterna på sin lista ganska snabbt, frågor och information och sa sen att jag kunde sätta mig på britsen. Jag förstod inte riktigt, men hon sa att ”vi ska ju göra en gynundersökning”. Jag blev lite ställd eftersom det inte stod i kallelsen, och de inte sa något över telefon heller. Jag trodde att vi bara skulle prata på ett första möte. För någon sekund tvekade jag, och tänkte att jag faktiskt vill få vara förberedd på en gynundersökning. Men jag har alltid haft stort förtroende för vården, och goda upplevelser, så jag tänkte att jag får vara flexibel. Det kan ju vara jag som missat informationen, tänkte jag då. Men jag reagerade lite på att läkaren inte backade lite och undrade om det kändes okej ändå, utan jag kände mig snarare lite dumförklarad. Hon var inte så värst trevlig. Men undersökningen gick bra, hon avslutade sen med några korta frågor, jag fick fylla i ett formulär och sen sa hon att de skulle återkomma med kallelse.

I början av december kom kallelsen till en tid i januari. Jag har varit lite nervös inför narkosen, men annars har det känts bra. Nu börjar det dock närma sig och jag har lite fjärilar i magen. Jag berättade för mamma på julafton att jag skulle sterilisera mig i januari och hon frågade om det var på samma ställe som jag hade förlossningarna. Jag svarade att jag inte tror att de gör det ingreppet där, och att det här är en privat klinik. Hon sa bara ”Okej!” men något i diskussionen fick mig att känna att jag kanske bör kolla en extra vända på vad det är för ställe.

Så idag läste jag recensionerna. Det är högt och lågt, många nöjda och många extremt kritiska. Jag brukar ta recensioner med en nypa salt, det brukar vara de som är arga som skriver något och när jag själv arbetar med att analysera utvärderingar så har vi fått ta höjd för det. Men jag fick ändå en lite orolig magkänsla så nu.. vet jag inte hur jag ska göra? Hade det enbart varit recensionerna hade jag kanske inte brytt mig lika mycket men nu går det lite i linje med min egen erfarenhet där. En del av mig tycker att det är väl inte hela världen om inte bemötandet är på topp, operationen blir säkert väl utförd ändå och det är det viktigaste. En annan del av mig känner mig inte helt trygg med att bli sövd och opererad på ett ställe som ger en skum magkänsla.

Så tänker jag, om jag inte tar den här operationen, går den ens att få på ett större sjukhus eller klinik med toppbetyg? Om nu så många innan inte ens kunde boka in fler. Sabbar jag den här chansen om jag avbokar, bara för att jag tyckte att bemötandet var dåligt? Jag menar, de kan säkert genomföra en enkel titthålsoperation korrekt. Eller är det tvärtom, jättedumt att göra en operan på ett ställe som flera har mycket dålig erfarenhet av, om man nu inte måste?

Tankar?

Om det inte känns bra i magen hade jag nog väntat faktiskt. Det är väl inte bråttom egentligen?

 

[Midsommarblomster]

Om det inte känns bra i magen hade jag nog väntat faktiskt. Det är väl inte bråttom egentligen?

Nej, inte alls bråttom. Just nu har vi inget preventivmedel men jag skulle också kunna hämta ut de p-piller som jag vet funkar för att köpa mig lite mer tid och välja klinik med mer omsorg. Det hade bara varit skönt att ha det bakom mig och inte framför mig, så en liten del av mig vill bara ”riva av det”. Men just nu lutar det ändå mot att inte hasta igenom det med en ängslig magkänsla utan invänta att jag känner mig lite tryggare..

 

[skiesabove]

Lita på magkänslan och avboka! En sövning är faktiskt potentiellt livsfarlig. Jag hade velat göra det på ett större sjukhus, med erfaren specialist som har hand om narkosen, med en riktig akut i samma byggnad om något skulle gå snett.

Och extremt kritiska recensioner? Nej, nej, nej. Inte till något sånt här. Inte värt det.

 

[emma-vsm]

Jag skulle nog ha avbokat och försökt hittat ett annat alternativ om det var möjligt, om jag fått den magkänslan. Jag tycker absolut att ett dåligt bemötande är skäl nog.

När jag steriliserade mig fick jag en återbudstid på ett sjukhus som jag vet att många varit nöjda med (vad jag vet finns inga direkta alternativ här dock, kanske privat i så fall). Det var så otroligt dåligt bemötande, väldigt lite information (läkaren kom ut i väntrummet och frågade om jag undrade över nåt, till exempel. Enda kontakten jag hade med läkaren). Min sambo fick inte följa med in ens i väntrummet och fast jag fattar att det är ett rutiningrepp så kändes det väldigt mycket löpande band och jag kände mig utelämnad och otrygg. Jag hade inga betänkligheter känslomässigt kring att göra en sterilisering men ett ingrepp med sövning är ändå en grej för mig.

Efter ingreppet insåg jag också att ett av snitten var rakt över min ena navelpiercing, det är såklart inte hela världen att den blev förstörd men det förstärkte min bild över att inte fått information om själva operationen. Eftervården fick jag nåt papper om men ärligt talat fick jag mer info från Buke.

 

[Dorinda]

Avboka, det ska kännas bättre än sådär!

 

[Sleepan]

Nej, inte alls bråttom. Just nu har vi inget preventivmedel men jag skulle också kunna hämta ut de p-piller som jag vet funkar för att köpa mig lite mer tid och välja klinik med mer omsorg. Det hade bara varit skönt att ha det bakom mig och inte framför mig, så en liten del av mig vill bara ”riva av det”. Men just nu lutar det ändå mot att inte hasta igenom det med en ängslig magkänsla utan invänta att jag känner mig lite tryggare..

Jag tänker att det ska kännas bra.
Det är ändå en sövning och operation med allt vad det innebär.

Jag ska högst troligt sterilisera mig i samband med mitt planerade snitt om några veckor. Känns tryggt att göra på ett bra sjukhus och när jag redan är öppnad för att plocka ut barnen. Det var faktiskt från din tråd jag fick idéen.

 

[Midsommarblomster]

Jag tänker att det ska kännas bra.
Det är ändå en sövning och operation med allt vad det innebär.

Jag ska högst troligt sterilisera mig i samband med mitt planerade snitt om några veckor. Känns tryggt att göra på ett bra sjukhus och när jag redan är öppnad för att plocka ut barnen. Det var faktiskt från din tråd jag fick idéen.

Det låter klokt! Jag funderade ju på samma inför mitt sista planerade snitt men vid den tidpunkten hade jag inte hunnit bearbeta det helt färdigt. Idag känns det såklart lite olyckligt att jag inte gjorde det när jag ändå opererades, och visste att jag inte ville ha fler barn. Men samtidigt så var ju inte beslutet helt processat då, och då var det ju så.

All lycka till med förlossningen!

 

[Midsommarblomster]

Jag skulle nog ha avbokat och försökt hittat ett annat alternativ om det var möjligt, om jag fått den magkänslan. Jag tycker absolut att ett dåligt bemötande är skäl nog.

När jag steriliserade mig fick jag en återbudstid på ett sjukhus som jag vet att många varit nöjda med (vad jag vet finns inga direkta alternativ här dock, kanske privat i så fall). Det var så otroligt dåligt bemötande, väldigt lite information (läkaren kom ut i väntrummet och frågade om jag undrade över nåt, till exempel. Enda kontakten jag hade med läkaren). Min sambo fick inte följa med in ens i väntrummet och fast jag fattar att det är ett rutiningrepp så kändes det väldigt mycket löpande band och jag kände mig utelämnad och otrygg. Jag hade inga betänkligheter känslomässigt kring att göra en sterilisering men ett ingrepp med sövning är ändå en grej för mig.

Efter ingreppet insåg jag också att ett av snitten var rakt över min ena navelpiercing, det är såklart inte hela världen att den blev förstörd men det förstärkte min bild över att inte fått information om själva operationen. Eftervården fick jag nåt papper om men ärligt talat fick jag mer info från Buke.

Det är lite de tankarna jag har också, att det behöver ju inte vara topp på något annat ställe heller. Jag vet flera som varit kritiska mot SÖS förlossningen men själv har jag enbart goda erfarenhet. Man vet ju aldrig vilka som arbetar just den dagen. Men, på ett sjukhus finns det ju som @skiesabove skriver kanske fler specialister och en akut vid behov. Vilket kanske åtminstone ger något till tryggheten.

 

[Bison]

Jag hade bokat av och letat efter ett annat ställe.
Det är obehagligt med narkos, jag mår alltid skit när jag vaknar ich behöver tid att komma igång igen pga min låga puls och låga blodtryck, för mig är det viktigt att känna att de kommer ta hand om mig.

Eftersom det inte är bråttom och du har möjlighet att välja så låt det ta tid att hitta ett ställe där du kan känna dig trygg och omhändertagen.

 

[Tantan]

Det är lite de tankarna jag har också, att det behöver ju inte vara topp på något annat ställe heller. Jag vet flera som varit kritiska mot SÖS förlossningen men själv har jag enbart goda erfarenhet. Man vet ju aldrig vilka som arbetar just den dagen. Men, på ett sjukhus finns det ju som @skiesabove skriver kanske fler specialister och en akut vid behov. Vilket kanske åtminstone ger något till tryggheten.

Jag var på st Eriks för min sterilisering, var mycket nöjd. Bra bemötande rakt igenom.

 

[Libbsticka]

Jag tycker du gör rätt som avbokar. Det var en ST läkare som gjorde min operation så jag hörde instruktionerna han fick. Instruktionerna lät så här. Det är viktigt att inte lämna kvar för mycket eller skära för nära. Jag vill att du skär här, inte en millimeter dit och inte en millimeter hit. Så jag rekommenderar att du tar den tunnaste skalpellen. De skickade även äggstockarna på labb för att screena för cancer. Med det sagt är det inte en så enkel operation så jag hade aldrig gått till nån privat som ger dålig magkänsla.

 

[emma-vsm]

Det är lite de tankarna jag har också, att det behöver ju inte vara topp på något annat ställe heller. Jag vet flera som varit kritiska mot SÖS förlossningen men själv har jag enbart goda erfarenhet. Man vet ju aldrig vilka som arbetar just den dagen. Men, på ett sjukhus finns det ju som @skiesabove skriver kanske fler specialister och en akut vid behov. Vilket kanske åtminstone ger något till tryggheten.

Och framförallt har du varit där och fått en negativ magkänsla, jag skulle gått på den om jag var du.

Även om jag var på sjukhus så är dagkirurgin upphandlad och sköts av privat aktör där, kanske inte spelade någon roll för bemötandet och löpande bandkänslan men när jag gjort andra ingrepp på kvinnokliniken som regionen sköter har det varit en helt annan känsla (positivt alltså).

 

[Askur2017]

Jag är alltid nojig inför sövning och ganska bra på att hitta skäl att låta bli om jag börjar lyssna på magkänslan

Med det sagt hade jag också dragit öronen åt mig vid dåliga recensioner OM de handlade om ingreppet som sådant. Bemötande är sekundärt just för mig, jag vill ha ett väl utfört ingrepp av någon som är bra på just DET i första hand. Kan man bli trevligt bemött är det en bonus men inget som för mig varit avgörande.

Hoppas du hittar en klinik som känns bra och trygg så fort som möjligt. Alltid jobbigt att vänta när man väl har bestämt sig

 

[Wingates]

Jag tycker du gör rätt som avbokar. Det var en ST läkare som gjorde min operation så jag hörde instruktionerna han fick. Instruktionerna lät så här. Det är viktigt att inte lämna kvar för mycket eller skära för nära. Jag vill att du skär här, inte en millimeter dit och inte en millimeter hit. Så jag rekommenderar att du tar den tunnaste skalpellen. De skickade även äggstockarna på labb för att screena för cancer. Med det sagt är det inte en så enkel operation så jag hade aldrig gått till nån privat som ger dålig magkänsla.

Va?
Sterilisering är en enkel operation som görs med titthål. Verkligen inget avancerat egentligen.

 

[Wingates]

Nu är ju jag inte särskilt nojjig som person så jag hade nog aldrig ens kollar recensionerna från början - men har du dålig magkänsla av avboka.

Görs det inte inom regionen eller varför går du privat?
I Skåne göra sterilisering på 2 sjukhus inom regionen, Kristianstad och Ystad, så det var aldrig tal om privat för min del.