Behovet/Viljan av att kontrollera sin partner och att sluta

[lingonben]

Alla är vi olika.... Om det funkar för någon med så mycket detaljkontroll som nämns i tråden är det ju bara att köra på

Själv har jag levt längre tid i en väldigt kontrollerande miljö, så för mig vore det en dealbreaker att partner skulle vilja ha tillgång till mina inlogg på telefon, appar och kunna kolla upp min exakta position hela tiden. Dessutom får jag obehagskänslor av att kommunikation med en kompis inte stannar där utan skulle kunna läsas av hens partner med. Tonårsbarnen skriver/ringer jag till för att få ihop vardagslogistiken, både jag och de vill att de ska ha sitt mått av frihet och självständighet (vore såklart annorlunda om de typ knarkade eller drogs mot gängkriminalitet)

 

[lingonben]

MEN, man kan inte helt bortse från att det också finns en normaliseringsaspekt i detta, att när många människor väljer på ett visst sätt och använder vissa argument så förskjuter man också gränsen för vad alla i samhället förväntas acceptera. T ex vill jag inte se argumentet "för jag har ju rent mjöl i påsen, så mig gör det inget" i sådana här trådar, eftersom det misstänkliggör dem som inte vill vara spårbara.

Detta!!!

 

[animalasia]

Ja, grunden är att de som lever i en relation är de som avgör hur den relationen ska se ut. Och jag tycker att även omyndiga barn bör vara med i den diskussionen, både för- och nackdelar, även om den förstås måste anpassas efter ålder.

MEN, man kan inte helt bortse från att det också finns en normaliseringsaspekt i detta, att när många människor väljer på ett visst sätt och använder vissa argument så förskjuter man också gränsen för vad alla i samhället förväntas acceptera. T ex vill jag inte se argumentet "för jag har ju rent mjöl i påsen, så mig gör det inget" i sådana här trådar, eftersom det misstänkliggör dem som inte vill vara spårbara.

Ja och det gäller ju även i det lilla förhållandet. Jag kanske inte märker att min partner sakta sakta minskar min frihet. För mig är det en röd flagga om partnern skickar massa sms med krav på svar eller alltid står utanför jobbet när arbetsdagen är slut. Då kan det vara bra med en vän som skakar tag i en och säger, detta är INTE normalt.

 

[Iamia]

Alla är vi olika.... Om det funkar för någon med så mycket detaljkontroll som nämns i tråden är det ju bara att köra på

Själv har jag levt längre tid i en väldigt kontrollerande miljö, så för mig vore det en dealbreaker att partner skulle vilja ha tillgång till mina inlogg på telefon, appar och kunna kolla upp min exakta position hela tiden. Dessutom får jag obehagskänslor av att kommunikation med en kompis inte stannar där utan skulle kunna läsas av hens partner med. Tonårsbarnen skriver/ringer jag till för att få ihop vardagslogistiken, både jag och de vill att de ska ha sitt mått av frihet och självständighet (vore såklart annorlunda om de typ knarkade eller drogs mot gängkriminalitet)

Men bara för att man valt att lägga till varandra på Hitta, så betyder det ju inte att kontrollen är total. Min telefon är låst. Makens likaså. Ingen läser den andres meddelanden eller snokar runt bland foton eller något annat heller för den delen…

 

[Thaliaste]

Ja och det gäller ju även i det lilla förhållandet. Jag kanske inte märker att min partner sakta sakta minskar min frihet. För mig är det en röd flagga om partnern skickar massa sms med krav på svar eller alltid står utanför jobbet när arbetsdagen är slut. Då kan det vara bra med en vän som skakar tag i en och säger, detta är INTE normalt.

Verkligen! Och messandet blir ju en möjlighet att upptäcka den röda flaggan, vilket gps-taggen inte gör.

 

[corzette]

Ja, grunden är att de som lever i en relation är de som avgör hur den relationen ska se ut. Och jag tycker att även omyndiga barn bör vara med i den diskussionen, både för- och nackdelar, även om den förstås måste anpassas efter ålder.

MEN, man kan inte helt bortse från att det också finns en normaliseringsaspekt i detta, att när många människor väljer på ett visst sätt och använder vissa argument så förskjuter man också gränsen för vad alla i samhället förväntas acceptera. T ex vill jag inte se argumentet "för jag har ju rent mjöl i påsen, så mig gör det inget" i sådana här trådar, eftersom det misstänkliggör dem som inte vill vara spårbara.

You do you... Antagligen har du de relationerna med de som du umgås med att det inte är ett problem. Om du tycker det misstänkliggör dej själv får stå för dej ! Vill nån leva i full integritet gentemot sin partner så är det ju erat val ! Och jag säger inte att det är fel. Om folk i relationer vill ghosta sina partners utan ett ljud så är det inte mitt problem. Om ni har ett sånt förhållande och det funkar så återigen "you do you".

Jag berättar bara att MITT förhållande har den öppenheten att vi KAN komma in på våra respektive datorer / telefoner.
Vi har INGA problem med detta. Det är inget som missbrukas. Men visst möjligheten finns ju för det. Men det är inte där vi är i vårt förhållande. Jag säger ibland att jag "snor" hans telefon för att kunna tex spela pokemon på hans telefon då han inte spelar det själv just nu. Byter (trade) pokemons och gör några av de mission som ligger. Kommer ett meddelande i övre kanten kollar jag på det, säger vad det är om jag undrar om han vill agera på informationen eller inte. Vill han svara så får han tillbaka telefonen, annars får han det när jag tröttnat på att spela på hans telefon med.

De gånger 2-3 som jag sa att han ville kolla mina meddelanden så var det inget problem för mej, därför sa jag inte nej.
Vi har inte "hitta varandra appar" på våra telefoner och behöver det inte heller eftersom vi pratar med varandra.

Sen är jag fullt medveten om att det finns appar som skuggar telefoner mm. En bekant går just nu igenom en sån historia där det uppdagats (med poliens hjälp) att killen skuggat hennes telefon och även haft övervakning på wifit hemma hos dem. Hon visste ingenting tills nyss. Det förhållandet är numer ett icke förhållande.

 

[Thaliaste]

You do you... Antagligen har du de relationerna med de som du umgås med att det inte är ett problem. Om du tycker det misstänkliggör dej själv får stå för dej ! Vill nån leva i full integritet gentemot sin partner så är det ju erat val ! Och jag säger inte att det är fel. Om folk i relationer vill ghosta sina partners utan ett ljud så är det inte mitt problem. Om ni har ett sånt förhållande och det funkar så återigen "you do you".

Jag berättar bara att MITT förhållande har den öppenheten att vi KAN komma in på våra respektive datorer / telefoner.
Vi har INGA problem med detta. Det är inget som missbrukas. Men visst möjligheten finns ju för det. Men det är inte där vi är i vårt förhållande. Jag säger ibland att jag "snor" hans telefon för att kunna tex spela pokemon på hans telefon då han inte spelar det själv just nu. Byter (trade) pokemons och gör några av de mission som ligger. Kommer ett meddelande i övre kanten kollar jag på det, säger vad det är om jag undrar om han vill agera på informationen eller inte. Vill han svara så får han tillbaka telefonen, annars får han det när jag tröttnat på att spela på hans telefon med.

De gånger 2-3 som jag sa att han ville kolla mina meddelanden så var det inget problem för mej, därför sa jag inte nej.
Vi har inte "hitta varandra appar" på våra telefoner och behöver det inte heller eftersom vi pratar med varandra.

Sen är jag fullt medveten om att det finns appar som skuggar telefoner mm. En bekant går just nu igenom en sån historia där det uppdagats (med poliens hjälp) att killen skuggat hennes telefon och även haft övervakning på wifit hemma hos dem. Hon visste ingenting tills nyss. Det förhållandet är numer ett icke förhållande.

Det jag säger misstänkliggör andra är när man argumenterar för att spårning är okej eftersom man inte har något att dölja. Det går utmärkt att okeja spårning och att läsa varandras meddelanden, utan att argumentera just så.

Sen hoppas jag faktiskt att jag inte är vän med dig eller din partner, eftersom det jag skriver till er skriver jag till mottagaren och vill inte att mina vänners partners ska veta allt om mig. Jag tycker att det är respektlöst att dela med sig om andra, ovetande på det sättet.

(Självklart ok att dela om det gäller t ex att vi ska träffas alla tre, då skriver jag med en och inte båda i ett förhållande)

 

[Inte_Ung]

Just ringandet är tydligen "triggande" för många, men jag jobbar som receptionist/kundservice eller liknande så för mej är det ett verktyg i vardagen och är inte rädd för att ringa konstiga samtal, vissa klarar inte detta men så har de ju heller inte valt "mina" yrkesområden heller...

Att ringa är att kräva min uppmärksamhet precis nu och meddetsamma.
Vilket stör mina egna tankar och aktiviteter.
Det är något som jag inte bjuder på när jag är ledig.
Det är en stor skillnad när det är ett jobb man skall utföra.

Jag föredrar att skriva meddelanden till kundtjänst.
Då kan de ta reda på svaret utan att jag behöver vänta på det.
Och så läser jag det är det passar mig.

Så människor är väldigt olika.

 

[Inte_Ung]

Kan det påverka vilken generation man tillhör? Jag menar hur man har vant sig vid teknologi. Jag är född på 70-talet och då var man ju ute hela dagarna utan att mina föräldrar visste vad jag var. Om man körde vilse så stannade man vid ett hus och frågade efter vägen, inte svårare än så.

Jag vill aldrig ha det så igen.
Och då är jag betydligt äldre än du.

 

[corzette]

Det jag säger misstänkliggör andra är när man argumenterar för att spårning är okej eftersom man inte har något att dölja. Det går utmärkt att okeja spårning och att läsa varandras meddelanden, utan att argumentera just så.

Sen hoppas jag faktiskt att jag inte är vän med dig eller din partner, eftersom det jag skriver till er skriver jag till mottagaren och vill inte att mina vänners partners ska veta allt om mig. Jag tycker att det är respektlöst att dela med sig om andra, ovetande på det sättet.

(Självklart ok att dela om det gäller t ex att vi ska träffas alla tre, då skriver jag med en och inte båda i ett förhållande)

Oroa dej inte du är definitivt inte vän med mej eller min man

 

[Inte_Ung]

Sen är jag fullt medveten om att det finns appar som skuggar telefoner mm. En bekant går just nu igenom en sån historia där det uppdagats (med poliens hjälp) att killen skuggat hennes telefon och även haft övervakning på wifit hemma hos dem. Hon visste ingenting tills nyss. Det förhållandet är numer ett icke förhållande.

Det är skillnad på om det sker i smyg eller mot någon annans vilja.
Det är riktigt fult gjort på alla sätt.

 

[Thaliaste]

Det är skillnad på om det sker i smyg eller mot någon annans vilja.
Det är riktigt fult gjort på alla sätt.

Men kan vara mycket svårt att säga emot när förslaget kommer, om man sedan barnsben och i resten av samhället (t ex trådar i sociala medier) har fått det normaliserat.

 

[Inte_Ung]

Men kan vara mycket svårt att säga emot när förslaget kommer, om man sedan barnsben och i resten av samhället (t ex trådar i sociala medier) har fått det normaliserat.

Om det är i smyg så vet man inte ens om det.
Att lära sig sätta gränser omkring sig själv är ett större uppdrag än så.
Det behöver alla läsa sig så att andras val inte påverkar.

Vem har inte hört barnet som säger "men alla andra får ju"?
Där gäller det att frigöra sig från det där med "alla andra".

 

[Thaliaste]

Om det är i smyg så vet man inte ens om det.
Att lära sig sätta gränser omkring sig själv är ett större uppdrag än så.
Det behöver alla läsa sig så att andras val inte påverkar.

Vem har inte hört barnet som säger "men alla andra får ju"?
Där gäller det att frigöra sig från det där med "alla andra".

Samtycke eller inte samtycke blir inte så svartvit, när normaliseringen fått fäste. Självklart är det förkastligt om någon ber att få spåra någon annan och får ett tydligt nej, men gör det ändå. Det scenariot känns inte särskilt intressant att diskutera, för där finns inget att diskutera.

Problemet uppstår när frågan ställs, och det anses märkligt, paranoidt och att man har något att dölja om man inte säger ja.

 

[Inte_Ung]

Problemet uppstår när frågan ställs, och det anses märkligt, paranoidt och att man har något att dölja om man inte säger ja.

Så är det definitivt.

Men samtidigt så måste vara valfritt hur man vill göra.
Då blir det extra viktigt med den egna förmågan att sätta gränser kring sin egen person för att stå över normerna.
Vi ser dessutom i den här tråden att det finns olika normer kring frågan.

 

[Thaliaste]

Så är det definitivt.

Men samtidigt så måste vara valfritt hur man vill göra.
Då blir det extra viktigt med den egna förmågan att sätta gränser kring sin egen person för att stå över normerna.
Vi ser dessutom i den här tråden att det finns olika normer kring frågan.

Har någon här argumenterat för att det borde vara förbjudet att använda spårningstjänster? Annars blir det en tämligen meningslös diskussion om att man borde få använda det om man själv vill.

 

[Palermo]

Jag vill aldrig ha det så igen.
Och då är jag betydligt äldre än du.

Jag är född på 60-talet. Det funkade utmärkt.

 

[Inte_Ung]

Har någon här argumenterat för att det borde vara förbjudet att använda spårningstjänster? Annars blir det en tämligen meningslös diskussion om att man borde få använda det om man själv vill.

Det har litet grand känts så.
Men jag kan ha fel.

 

[Inte_Ung]

Jag är född på 60-talet. Det funkade utmärkt.

Det är jag också och jag håller verkligen inte med dig.
Jag tycker att dagens möjligheter med internet i mobilen är alldeles fantastiskt som livsförbättrande teknik.

 

[Ramona]

Finns det någon här som har varit i liknande situation som kan komma med input till mig? Hur man slutar kontrollera och hanterar behovet av att kontrollera på ett sunt sätt? Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte vara en person som kontrollerar min partner. Jag förstår ju att det inte är sunt, varken för mig själv eller min partner. Finns det något man kan göra som hjälper?

Jag har läst hela tråden och är lite sen på bollen kanske, men jag saknar att någon skrivit att du aldrig kan kontrollera någon annan, utan bara dig själv. Det spelar ingen roll vad han har gjort egentligen, men du behöver säkra upp så att efterdyningarna av hans svek blir så små som möjligt i framtiden. Säkra upp din ekonomi, säkra upp ditt mående med bra verktyg så du kan hantera nästa svek, säkra upp din verklighetsuppfattning och framför allt säkra upp en ordentlig plan B. En plan där ditt liv inte blir så annorlunda utan egentligen det enda som händer är att han inte finns i det längre.

Handlar det om kriminalitet och ekonomi behöver du absolut säkra upp din egen ekonomi och separera den från hans, så du inte hamnar i skuld eller att han har tillgång till din ekonomi. Om det innebär att du behöver stå som ägare till 100% av er bostad så är det så, alternativt att du har en annan plan B som gör att du inte känner att hela din värld raseras. Din värld behöver kunna vara så intakt som möjligt nästa gång han beter sig. Det låter kanske hårt, men du har säkerligen all rätt att vara hård i detta. Våga ta för dig och våga ställa krav! Jag förstår att du inte vill framstå som ett psyko-case och det är ju inte det detta handlar om heller, det handlar om allt det praktiska. För när ditt liv ser ungefär likadant ut som innan, minus honom, så är fallet inte lika hårt. Och i det ligger din trygghet! Du vet att du kommer klara dig, du vet att allting kommer att bli okej oavsett vad han bestämmer sig för.