Jag tycker att det är helt okej att kalla sig "mamma", osv. Det är ju inte precis så att jag inte vet hur det ligger till. Jag ÄR inte min katts eller hunds mamma - tro det eller ej, men det har jag faktiskt koll på - men jag skulle mycket väl kunna säga något som "kom till mamma". Förstår inte riktigt varför i hela friden det skulle vara så förskräckligt.
Här i engelska världen är det det accepterade ordet, så jag tycker inte det känns särskilt konstigt på svenska heller trots att vi har andra svenska ord. Det beror lite på situation och person.
Jag har alltid tyckt att husse och matte är jättetöntiga ord. Kortformer av husbonde och matmor, så väldigt mystiskt för mig.
Fast det är de vedertagna orden på engelska. Om man inte helt enkelt vill säga "owner" men det ligger inte särskilt väl i munnen till vardags.
Nej, och är hellre mamma än matmor
! Det låter ju som någon hushållsföreståndare från 1800-talet, som ju dessutom ofta var just en mamma .Det får man förstås göra, men det går inte göra så mycket åt det.
Jag har också jättesvårt för föräldrer-till-sina-djur-narrativet (det har inte min man, jag för en ständig kamp här hemma). På engelska är det en annan sak, men på svenska använder jag alltid husse och matte, även när jag översätter engelskpråkig text i ämnet vilket jag gör ganska ofta. Jag tycker det är jättefina ord, förresten!
Sidospår, men det där stör jag mig också på. När djur av olika arter kallas syskon för att de har samma ägare. Del av samma flock, kanske, men de är inte syskon med mänskliga föräldrar. Och inte barn heller, de blir ju vuxna de med.
Varför stör det? Vad spelar det för roll vad folk kallar individerna in sin familj?
Fast jag är ju mina föräldrars barn trots att jag är vuxen? Inte för att det har med djurdiskussionen att göra, men det var ett märkligt argument.
Men jag tycker nog de som pratar om sina djur som barn, som är syskon med varandra, som att de var barn i bemärkelsen inte vuxna. Att man är en familj med vuxna och barn, inte att man är fyra vuxna som bor tillsammans. Visst är man barn till sina föräldrar hela livet, men man brukar ju inte bo kvar hemma och vara liten.
Och @Mabuse Tänker ni att man inte ska kalla adoptivsyskon för syskon heller då? De är ju inte syskon "på riktigt" heller.
Varför känner du att adoptivsyskon är syskon, men inte två hundar som lever i samma familj? Var ligger skillnaden?
Jag förstår inte riktigt vad du menar med förmänskligande här. Om du vill får du jättegärna förklara närmare hur du menar, men det är helt upp till dig såklart. Jag har svårt att koppla att kalla någon för syskon som förmänskligande bara.
Det jag vänder mig mot är att man säger till en hund ”titta, nu har du fått en syster!” eller ”nu måste du ta hand om din lillebror” när man skaffar katt eller en till hund. Som att hunden själv skulle tänka om katten att de var syskon. Det lär den ju inte göra.
