Bensinupproret

[Sleepy]

@Sleepy skrev: "Och på landsbygden kommer det att dyka upp alltfler vinodlingar, ekologiska odlingar, turistattraktioner, kulturella evenemang och annat som efterfrågas och som ett allt varmare klimat möjliggör. "

Turistattraktioner och kulturella evenemang går bort om du inte kan ta dig dit kollektivt.

Självklart måste det finnas fungerande kollektivtrafik. Men även trevliga cykelvägar (cykelturism är hett och det kan kombineras med bofastas pendelbehov) och varför inte återuppväcka mindre järnvägar med nostalgiska tåg i äldre modell; "slow travel" med god mat, vita dukar och vacker utsikt.

 

[Petruska]

Menar du alltså att innovationen är att människor ska flytta till sitt jobb så att ingen behöver pendla?

Nu vore ju det varken en tenkisk eller social innovation, utan tvärtom något som har skett genom hela den industrialiserade delen av mänsklighetens historia, och i princip även innan dess.

Urbaniseringen handlar i hög grad just om det: att flytta till jobbet.

Gruv- och skogsnäringarna byggde på att folk flyttade dit där de etablerade sig. Särskilt när det gäller gruvnäringen, så är det ju inte förhandlingsbart var gruvor kan öppnas.

Bruksorter överhuvudtaget handlar om just det: folk har flyttat till en plats där det fanns arbete. Orterna hade inte funnits i nämnvärd mening utan bruken, dvs arbetsplatserna.

Kort sagt: att bosätta sig där man kan försörja sig är så fundamentalt att vi knappast kan kalla det en innovation. Mänsklighetens historia som nomader handlar om samma sak, fast utan att bosätta sig, då. Man rör sig dit där försörningen/maten finns.

Man behöver inte disputera i ekonomisk historia för att begripa det här.

 

[Fruentimber]

Fast det är det jag menar. Kan man inte lösa avståndet till jobbet så kanske man ska överväga om man verkligen ska köpa gården?

(Jag fick för övrigt köpa BR för att slippa pendla de 9 milen)

Alla köper ju inte gård, många ärver eller bygger nytt hus på befintlig familjegård. Det sammanfaller ju också ändå ganska sällan att man både letar gård och letar jobb. Eller missförstår jag?

 

[Sleepy]

Självklart måste det finnas fungerande kollektivtrafik. Men även trevliga cykelvägar (cykelturism är hett och det kan kombineras med bofastas pendelbehov) och varför inte återuppväcka mindre järnvägar med nostalgiska tåg i äldre modell; "slow travel" med god mat, vita dukar och vacker utsikt.

Exempel på slow travel med tåg; perfekt sätt att finansiera järnväg på mindre orter som kan nyttjas av bofasta då det kombineras med turism, lyxresor, vinodlingar, mat, kultur.

https://www.forbes.com/sites/annabe...-back-the-10-best-luxury-trains/#260691054158

 

[kryddelydd]

Nu vore ju det varken en tenkisk eller social innovation, utan tvärtom något som har skett genom hela den industrialiserade delen av mänsklighetens historia, och i princip även innan dess.

Urbaniseringen handlar i hög grad just om det: att flytta till jobbet.

Gruv- och skogsnäringarna byggde på att folk flyttade dit där de etablerade sig. Särskilt när det gäller gruvnäringen, så är det ju inte förhandlingsbart var gruvor kan öppnas.

Bruksorter överhuvudtaget handlar om just det: folk har flyttat till en plats där det fanns arbete. Orterna hade inte funnits i nämnvärd mening utan bruken, dvs arbetsplatserna.

Kort sagt: att bosätta sig där man kan försörja sig är så fundamentalt att vi knappast kan kalla det en innovation. Mänsklighetens historia som nomader handlar om samma sak, fast utan att bosätta sig, då. Man rör sig dit där försörningen/maten finns.

Man behöver inte disputera i ekonomisk historia för att begripa det här.

Hur långt avstånd anser du (eftersom du förespråkar att pending till arbetet nog inte ska få ske) att en människa ska få ha till sitt arbete?

 

[kryddelydd]

I de här återkommande diskussionerna har jag förstått att jag måste vara rätt ovanlig. Jag har alltid vägt in avståndet till sysselsättning när jag gjort mina val. När jag pluggade flyttade jag till den orten. När jag sedan sökte jobb på annan ort var det för att jag ville bo åt det hållet. Sen flyttade jobbet på mig 9 mil och då flyttade jag dit. Att pendla där skulle förmodligen vara hanterbart för många här men jag valde inte det.

Men det verkar ovanligare här att låta jobbet styra var man bosätter sig, än att först bosätta sig och sen se boplatsen som så helig att den står över allt annat.

Jag vet inte, jag? Om du är så ensam, alltså.
Jag har ett flertal gånger flyttat till jobb.
Men inte varje gång till att bo granne med arbetsplatsen.
Utan till "rimligt avstånd" vilket i mina ögon är max 4-5 mil.
Nu bor jag så att jag, om "rimligt avstånd" är 4-5 mil har fyra (eller fem beroende på hur man räknar) olika orter att välja på för jobb.
Den arbetsplats som jag bor närmst vill jag inte jobba på av olika organisatoriska skäl.

Vad gäller viljan att flytta till jobb har jag snarare tyckt mig iaktta skillnad utifrån utbildningsnivå.
Personer som läser vidare på högskola/universitet verkar ha en större benägenhet att flytta till jobb jämfört med personer som enbart har grundskole- eller gymnasieutbildning.
Men det är mest en personlig erfarenhet och inte säkert generaliserbart.

 

[Petruska]

Hur långt avstånd anser du (eftersom du förespråkar att pending till arbetet nog inte ska få ske) att en människa ska få ha till sitt arbete?

Din fråga är helt felaktigt ställd. Därför kan jag inte heller besvara den.

 

[Angel]

Nu vore ju det varken en tenkisk eller social innovation, utan tvärtom något som har skett genom hela den industrialiserade delen av mänsklighetens historia, och i princip även innan dess.

Urbaniseringen handlar i hög grad just om det: att flytta till jobbet.

Gruv- och skogsnäringarna byggde på att folk flyttade dit där de etablerade sig. Särskilt när det gäller gruvnäringen, så är det ju inte förhandlingsbart var gruvor kan öppnas.

Bruksorter överhuvudtaget handlar om just det: folk har flyttat till en plats där det fanns arbete. Orterna hade inte funnits i nämnvärd mening utan bruken, dvs arbetsplatserna.

Kort sagt: att bosätta sig där man kan försörja sig är så fundamentalt att vi knappast kan kalla det en innovation. Mänsklighetens historia som nomader handlar om samma sak, fast utan att bosätta sig, då. Man rör sig dit där försörningen/maten finns.

Man behöver inte disputera i ekonomisk historia för att begripa det här.

Som tur är verkar vi ju nu se en återförflyttning ut till småbygder och landet. Antagligen mycket på grund av bostadsbristen men också för att folk gillar att ha ett trädgårdsland att pyssla med, några hönor och friheten att kunna vara ute utan att höra skränande fyllon, måsar som äter sopor eller bli överkörda av tonåringar på elscooters.

En snabb ytterligare urbanisering är inte bara omöjlig därför att folk helt enkelt inte vill utan även extremt mycket mer oekonomiskt än att tex bygga ut kollektivtrafiken.
Det skulle snabbt skulle behöva uppföras miljontals bostäder (något som det redan misslyckas med i dagsläget) samtidigt som vatten, el och avloppsnät måste öka sin kapacitet enormt. Samtidigt så måste det kommas på sätt att odla sin egen mat till större del då mycket åkermark skulle behöva bebyggas.

 

[kryddelydd]

Din fråga är helt felaktigt ställd. Därför kan jag inte heller besvara den.

På vilket sätt menar du att frågan är felaktigt ställd?
Du skriver upprepade gånger att människor inte ska kunna förvänta sig att pendla till arbete (fast du har uttryckt dig betydligt otrevligare när du har klassat färd till och från jobb som "utflykter").
Det borde väl handla något om avstånd, då?

I min värld är det väldigt stora ingrepp i människors fria vilja, att på den nivå jag tror att vi diskuterar nu, försöka bestämma var de får bo.

Jag tycker i sak att det är rimligt med de regler som säger att en arbetslös person inte får ekonomisk ersättning om den kan få jobb på annan ort men väljer att inte byta bostadsort, så jag är absolut inte helt främmande till att visst "bostadstvång" ska få förekomma.

Men när du skriver att människor, för miljöns skull, ínte ska få göra "utflykter" - ja då undrar jag ju över vilket avstånd du menar blir en "utflykt"?

 

[Petruska]

På vilket sätt menar du att frågan är felaktigt ställd?
Du skriver upprepade gånger att människor inte ska kunna förvänta sig att pendla till arbete (fast du har uttryckt dig betydligt otrevligare när du har klassat färd till och från jobb som "utflykter").
Det borde väl handla något om avstånd, då?

I min värld är det väldigt stora ingrepp i människors fria vilja, att på den nivå jag tror att vi diskuterar nu, försöka bestämma var de får bo.

Jag tycker i sak att det är rimligt med de regler som säger att en arbetslös person inte får ekonomisk ersättning om den kan få jobb på annan ort men väljer att inte byta bostadsort, så jag är absolut inte helt främmande till att visst "bostadstvång" ska få förekomma.

Men när du skriver att människor, för miljöns skull, ínte ska få göra "utflykter" - ja då undrar jag ju över vilket avstånd du menar blir en "utflykt"?

Jag skriver om sociala och tekniska innovationer. Du frågar mig om min åsikt om exakta "tillåtna" pendlingsavstånd.

Det är som att jag pratar kinesiska och du grekiska, eller något ditåt.

 

[kryddelydd]

Jag skriver om sociala och tekniska innovationer. Du frågar mig om min åsikt om exakta "tillåtna" pendlingsavstånd.

Det är som att jag pratar kinesiska och du grekiska, eller något ditåt.

OK, du vill prata sociala och tekniska innovationer när du vill att människor inte ska få pendla till jobbet.
Vilka sociala innovationer syftar du på då?

Eller är du precis lika kreativ som jag och har egentligen inga konkreta förslag?
Där jag är okreativ nog att utgå från en verklighet där människor vill ha livskvalitet vilket för en del människor betyder att bo i stad och för andra människor betyder att bo på landsbygd, och utgå från de premisserna i mina tankar.

Nej, jag kan inte se stopp för daglig förflyttning till och från jobb som en framkomlig väg.

 

[MissFideli]

Självklart måste det finnas fungerande kollektivtrafik. Men även trevliga cykelvägar (cykelturism är hett och det kan kombineras med bofastas pendelbehov) och varför inte återuppväcka mindre järnvägar med nostalgiska tåg i äldre modell; "slow travel" med god mat, vita dukar och vacker utsikt.

Jag önskar bättre möjlighet att cykla längst stora vägar. Där jag kör är det 80-90 och på många ställen ingen vägren, räcke och heldraget. Nu är ju jag yrkesskadad, men jag vill inte cykla på sån väg. Jag har 1,7 mil till jobbet och skulle absolut kunna cykla om jag åtminstone hade en vägren att vara på.

 

[Fruentimber]

Jag önskar bättre möjlighet att cykla längst stora vägar. Där jag kör är det 80-90 och på många ställen ingen vägren, räcke och heldraget. Nu är ju jag yrkesskadad, men jag vill inte cykla på sån väg. Jag har 1,7 mil till jobbet och skulle absolut kunna cykla om jag åtminstone hade en vägren att vara på.

Tycker också att det absolut skulle vara ett alternativ, som säkert skulle sporra fler att våga ta cykeln.

 

[Petruska]

Som tur är verkar vi ju nu se en återförflyttning ut till småbygder och landet.

Tror du det? Jag letade efter lättlästa och trovärdiga siffror, men har inte tid.

Vad jag kan förstå syntes inte det där i statistiken tex förra året, i alla fall.

https://www.metro.se/artikel/ny-befolkningsstatistik-här-är-kommunerna-som-ökar-mest

 

[sjoberga]

Som tur är verkar vi ju nu se en återförflyttning ut till småbygder och landet.

Urbaniseringen pågår fortfarande. Det sker hela tiden ett utbyte så att det är inte så att 1000 människor flyttar in till staden och noll ut, men nettot är tydligt.

Från Boverket (från 2012)

Det vore mycket märkligt om det brutits så hårt 2019 och ingen valt att uppmärksamma det stort. Har du några belägg att dela med dig av?

 

[Zoya]

Eftersom bensin har legat under konsumentprisindex i flera decennier, är det nog rätt enkelt, ja.

Har detta blivit en sanning nu?

 

[Snubbelfot]

Kort sagt: att bosätta sig där man kan försörja sig är så fundamentalt att vi knappast kan kalla det en innovation. Mänsklighetens historia som nomader handlar om samma sak, fast utan att bosätta sig, då. Man rör sig dit där försörningen/maten finns.

Jag tror att det sker lättare i liten skala än i stor, det ligger ju litet grann i sakens natur att transportsträckor blir längre när samhällen växer. Sedan tror jag att det är svårare i praktiken idag än för kanske 100 år sedan eftersom vi har en världsordning där ekonomi är så hårt styrande. Få förändringar implementeras om de inte går att räkna hem i kronor och ören.
Där ser jag ffa bostadssituationen som en nyckelfråga. Om den halva (litet beroende på hur man räknar) av befolkningen som idag bor utanför tätorter skall bosätta sig i tätorter krävs en radikal samhällsomdaning bara på det området. Inte minst är den ekonomiska utmaningen magnifik, om belånade bostäder utanför tätorter blir närmast värdelösa.

 

[Snubbelfot]

Urbaniseringen pågår fortfarande. Det sker hela tiden ett utbyte så att det är inte så att 1000 människor flyttar in till staden och noll ut, men nettot är tydligt.

Från Boverket (från 2012)

Fast det där är väl index och inte absolutsiffror? Jag har uppfattat att urbaniseringen, i den mån man kan tala om en sådan, främst beror på att befolkningsökningen är störst i städerna. Inte främst att folk i stor omfattning flyttar från landet till stan.

 

[Zoya]

Jag tror att en orsak till att Sverige ligger högt på energikonsumtionslistan kan vara att vi har ett kallt klimat och att det därför går åt mycket energi till uppvärmning av bostäder och andra lokaler.
Men det är förstås en gissning.

Du är nog ganska rätt ute där. I alla fall delvis. Kollar man på den här kartan från NASA som spelat in koldioxidutsläpp under ett helt år så kan man se att utsläppen är väldigt mycket större vintertid uppe i norr medan de i princip är obefintliga under sommaren - vilket också beror på att då har vi växtlighet som konsumerar stora delar av koldioxiden.

Video NASA

 

[stjarnhimmel]

Jag håller med om att dessa förändringar är nödvändiga men de kommer aldrig att inträffa om ett genomförande enbart skall utgå ifrån individuella människors engagemang, de krafter som verkar emot är alldeles för starka.

Ganska lite av det vi totalt konsumerar idag är nödvändigt och tillför egentligen heller ingenting av objektivt värde utan är skapade behov styrda av marknadskrafter och ett samhälle uppbyggt för att konsumera där i stort sett alla aktörer driver på. En förändring måste komma från politiskt håll och uppifrån med styrande och begränsande lagar.

Ja problemet är ju att vi alla har en livsstil idag och de flesta vill säkert inte sänka den livssstilen. Många har ju betydligt fler saker än vad som är nödvändigt för överlevnad. Men - skulle folk vilja vara utan det som de är vana vid? Låta bli att ha häst och husdjur för det är inte nödvändigt för överlevnad etc.