Så kan det ju vara och kommer stoet från en linje där ridbarheten generellt är hög tycker jag absolut det är motiverat. I synnerhet om stoets första avkommor blir väldigt bra.
Men jag skulle själv vara väldigt tveksam att köpa ett föl efter ett sto med sadeltvång tex. Orkar inte ned att bli avkastad i tid och otid.Jag vill ju egentligen bara rida. Och träna och tävla såklart och då helst inte med livet som insats varje gång.
Sen vet man ju aldrig vad som kommer ut. Hedwig har aldrig haft minsta tendens att kasta av någon och kan verkligen ridas av alla utan sura miner. Om hon blir dräktig med Vivaldon nu så är det ett föl som jag själv skulle kunna köpa utan att blinka eftersom förutsättningarna talar för att det borde bli en riktigt trevlig och vänlig individ med väldigt fin ridbarhet och energi.
Men det kanske kommer ut en arg fuxhingst som skjuter folk som popcorn istället för ett sammetsögt, mörkbrunt sto som jag föreställer mig..
Jag har fött upp ganska många hästar (60+). Alla har inte uppnått ridbar ålder men även om man såklart på olika sätt märker vilka linjer de har i sig på sätt och vis är det verkligen ingen enkel sak att avla på temperament.
Några hingstar är kända för att vara riktigt svåra. Några riktigt lätta. Eller snarare, lämna såna avkommor. Men de är förhållandevis få - alla däremellan är den absoluta majoriteten.
När man har en grupp föl som jag har varje år är det otroligt svårt att gissa stam utifrån temperament. Jag vågar påstå att det hänger med till vuxen ålder.
Senast ändrad:
Jag blir alltid lite häpen när ston som inte går att rida eftersom de kastar av folk högt och lågt eller är svåra på andra sätt betäcks. Nej denna gick inte att rida så den betäcker vi.
.
Man blir ju lika besviken varje gång de inte går vägen. Börjar tro att hon trivs för bra på bete med massa andra ston 
.
Känns helt underbart att det tog sig på första försöket. Hon är en 12 årig förstföderska. Hennes mamma tog det en hel sommar för innan det tog sig.
