Borde jag flytta?

Jag hamnar ofta i dilemmat att det är långt att åka för att uträtta ärenden. Idag misslyckades jag med att byta däck på bilen och närmaste drop-in som jag känner till och som har öppet även röda dagar och helger, ligger i Örebro.

Och tomten är stor och kräver sin insats. Jag har rabatter att rensa och en massa gräsmatta att klippa. Förvisso kan ju det vara trevligt men när jag alltid upplever att jag inte hinner med fast jag vill, så känns det inte kul. Jag drömde liksom om ett paradis med olika växter som harmonierade med varandra och att skapandet av detta skulle ge utlopp för min kreativitet. Men livet känns så fullt av måsten att kreativiteten inte får plats. Sen drömde jag om att leva närmare jorden, att odla min egen mat, i stället för att vara tvungen att åka till Ica och köpa något som någon anonym har odlat och som sedan transporterats till butiken. Det finns ingen skön känsla alls i att åka till Ica och handla mat.

Jag hatar att behöva prioritera. Under vintern har en plåt lossnat från en av vindskivorna. Alla vindskivor behöver bytas för de är ruttna. En knutbräda är också rutten och behöver bytas. Jag mår illa över mina igenväxta rabatter vid entrén. Jag mår illa över ogräsen i rabatterna. Jag hatar att kantskära och vill ha ordentliga rabattkanter så att jag slipper ägna onödig tid till sånt. Jag behöver köpa en garderob. Jag behöver tvätta en matta. Jag behöver förlänga räckvidden på mitt wi-fi.

Jag försöker ta saker och ting pö om pö. Men om jag måste åka till Örebro för att få något uträttat så är orken slut sen. Det finns inte utrymme för något annat den dagen. Att åka till Örebro för att byta däck kostar för mycket av min tid och min ork.

Men var skulle jag i så fall bo? På något tråkigt ställe där alla drömmar dör? Jag skulle inte ens orka rodda med allt som en flytt innebär. Att bo på ett ställe där det inte finns något att göra, skulle tråka ut mig på nolltid. Det är en anledning till att jag inte kan bo i lägenhet. Jag har ingen aning om hur man fördriver tiden i en sådan och skulle nog klättra på väggarna.

Innan jag flyttade hit så drömde jag om att bo i ett litet hus på hjul. Det föll på att jag absolut inte kunde tänka mig kompromissa med att ha indraget vatten och avlopp. Hur man skulle lösa det på ett bra sätt i ett hus på hjul, kunde jag inte komma på. Det måste ju funka på vintern också och då måste det vara nergrävt. Och så behövde jag fiber i huset. Så det blev inget med det. Jag köpte ett riktigt hus i stället.

Men hur f-n hittar man den där nivån "lagom", som jag faktiskt orkar med, som är tillräckligt stimulerande men som inte kör slut på min energi? Just idag har jag ju kört slut på energin när jag inte lyckades byta däck. Det där ligger och stör eftersom jag inte kan lösa problemet snabbt och enkelt, så jag kommer mig inte för att göra något annat ö.h.t. Om jag hade bott nära Örebro hade jag bara åkt och bytt däck, men det är liksom en timme att köra dit, så nu sitter jag fast.

Mvh/ rastlös, irriterad och trött

 

[Magiana]

I många kommuner innebär kost via hemtjänsten möjlighet att varje vecka välja mat från en matsedel med. Då kan man undvika sånt man inte tycker om med.
(hade ett sjå övertyga mamma om prova mat via hemtjänst. Hon kan inte laga mat och levde därför på mikromat, enportionsrätter). Menyn fick henne att prova och tydligen är maten god för hon brukar beställa extra portioner de dagar hon beställer, och ha till de andra dagarna

Sån där mikromat är vad jag också använder för att överleva. Och så mackor och frukt. Eller kokt ägg och kokta grönsaker. Eller musli.

Jag kan ju laga mat egentligen. Det är orken (intresset) som fattas. Jag tar inte tag i det helt enkelt. Egentligen är det ett problem som faktiskt alltid har funnits. Har jag ett recept att följa så är det inga problem, bara jag kommer igång.

 

[mackan]

[QUOTE="Magiana, post: 18935456, member: 11556] Ingen i vården har någonsin ens tagit upp provtagning. Men jag håller med om att sådant borde vara rutin. Mitt ex fick en depressionsdiagnos men den var felaktig. Det var hjärtsvikt och han kunde ha dött när han gick med det oupptäckt så länge. Om läkaren hade tagit blodtrycket hade det upptäckts att något var fel.
[/QUOTE]

Det låter totalt osannolikt att någon läkare inte kollar blodtryck basalt .

 

[Magiana]

Det låter totalt osannolikt att någon läkare inte kollar blodtryck basalt .

Och ändå hände det.

Historian slutar inte heller där. När hjärtsvikten upptäcktes så las han inte in på sjukhus, vilket borde ha skett direkt. I stället skickades han till apoteket för att hämta ut mediciner (vilket han knappt orkade och dessutom var han skräckslagen och rädd över diagnosen.) Det här var en fredag. På onsdagen veckan efter hade han återbesök hos läkaren. Denne sa att han varit rädd att sambon inte skulle ha överlevt till onsdagen. Alltså vad fan! Varför blev han inte inlagd direkt om läkaren befarade att han skulle kunna dö vilken sekund som helst? Den dagen blev han i alla fall inlagd och låg sen på sjukhus i 5 dagar.

Läkaren hade nog dåligt samvete sen för sambon blev VIP-patient och väl omhändertagen efter det.

 

[mackan]

@Magiana poängen var att det inte är norm, vanligt osv .

Osvsett så lär det vara klokt att du kan tänka dig blodprov och hälsokoll för egen del

 

[karamelldrottningen]

Framförallt blodet.


Det hjälper nog endast ur synvinkeln att jag vet att jag får hjälp att ta mig hem efteråt. För själva provtagningen gör det ingen skillnad.


Jag äter normalt sett den mat som serveras. Jag är inte kinkig. Däremot vill jag helst inte äta rött kött eller chark om jag kan få slippa. Men jag äter det också om det ställs framför mig och kan t.o.m. tycka att det är gott. Jag skulle dock inte välja den maten själv.

Finns det ens olika sätt att städa? Om någon börjar skura golvet innan det är dammsuget så skulle jag väl reagera och undra vad det är för sätt. Annars vet jag inte vad som skulle vara märkligt.

Det jag däremot tycker är viktigt är mina grejer inte får flyttas runt så jag inte hittar dem. Jag hatar att leta efter grejer. Och vid diskning ska disken bli ren. Det får inte finnas rester av mat eller diskmedel kvar som bakterier kan gro på, d.v.s. disken ska sköljas.

Ingen i vården har pratat om sövning inför provtagning. Det är nog en rätt extrem åtgärd. Jag skulle dock tycka det vore bra. Jag har sövts med mask när jag bröt benet och de behövde släcka mig för att kunna gipsa. Men det var hemskt när de tog bort infarten/kanylen i min hand efteråt. Då svimmade jag nästan.


Ingen i vården har någonsin ens tagit upp provtagning. Men jag håller med om att sådant borde vara rutin. Mitt ex fick en depressionsdiagnos men den var felaktig. Det var hjärtsvikt och han kunde ha dött när han gick med det oupptäckt så länge. Om läkaren hade tagit blodtrycket hade det upptäckts att något var fel.

Du måste verkligen försöka ta de där proverna och är sövning något de tagit upp så grip tag i det och säg att du vill bli sövd att det är viktigt att ta dessa prover. Förklara även att du försökt med terapi för din fobi säg att det är superviktigt att det blir gjort och kollat.

 

[Magiana]

Du måste verkligen försöka ta de där proverna och är sövning något de tagit upp så grip tag i det och säg att du vill bli sövd att det är viktigt att ta dessa prover. Förklara även att du försökt med terapi för din fobi säg att det är superviktigt att det blir gjort och kollat.

Jag tvivlar på att jag kan bli sövd. Jag har aldrig hört talas om att det är en möjlighet.

Att jag själv kommer att vara drivande i den frågan ser jag inte som så sannolikt. Dels tar det energi och dels är jag fruktansvärt rädd. Jag vet att det inte är sunt men jag stoppar huvudet i sanden gällande den frågan. Sen har jag alltid haft en otroligt frisk kropp så jag hoppas på att den turen fortsätter. Jag blir nästan aldrig förkyld ens.

 

[MiaMia]

Jag kan ju laga mat egentligen. Det är orken (intresset) som fattas. Jag tar inte tag i det helt enkelt. Egentligen är det ett problem som faktiskt alltid har funnits. Har jag ett recept att följa så är det inga problem, bara jag kommer igång.

Så hjälpen i ditt fall kanske är att titta på olika recept tillsammans, göra en handlingslista utifrån dem, och sedan tillsammans se till att tillagningen kommer igång.

Vet du om du funkar bäst med att någon pratar igång dig eller genom att de agerar praktiskt tillsammans med dig? (eller en kombination)
Om du får ett fåtal förslag på recept (utifrån någon beskrivning av ungefär vad du gillar) och du står för valet mellan dem. Eller att ni bläddrar fritt och letar inpiration, så kan du bara känna och inte tänka praktiskt om de sedan avlastar genom att stå för det slutliga beslutet.

 

[mackan]

Om du räknar efter hur mycket du hatar i livet och omvärdera så tror jag du genast mår mycket bättre. Finns väldigt mycket hat i ditt liv.

Väldigt konstigt tips/råd .

 

[Magiana]

Så hjälpen i ditt fall kanske är att titta på olika recept tillsammans, göra en handlingslista utifrån dem, och sedan tillsammans se till att tillagningen kommer igång.

Vet du om du funkar bäst med att någon pratar igång dig eller genom att de agerar praktiskt tillsammans med dig? (eller en kombination)
Om du får ett fåtal förslag på recept (utifrån någon beskrivning av ungefär vad du gillar) och du står för valet mellan dem. Eller att ni bläddrar fritt och letar inpiration, så kan du bara känna och inte tänka praktiskt om de sedan avlastar genom att stå för det slutliga beslutet.

Jag vet ju inte riktigt hur hjälpen skulle kunna se ut. Kanske är det att man bestämmer en tid i veckan när man ska laga mat och sen lagar man mat tillsammans. Jag har ju en del recept sparade som jag gillar, men det går alltid att hitta något nytt. Kanske kan man välja ut något nytt recept då och då.

Väldigt konstigt tips/råd .

Mycket märkligt. Jag fattade den inte ens.

 

[Mabuse]

Det finns inga djur som söker kontakt med mig. Eller den hunden jag passar gör ju det ibland, men då sitter jag vanligen och jobbar och har inte tid med den. En katt, kanin eller liten hund kan man ju ta upp i knät och kela med, och de kan antingen gå med på det/tycka om det, eller så säger de att de inte vill. Då slipper de så klart.

Jag vet att hundar gör så. Mig ger det ingenting. Jag får ingen motion av att stå still och titta på en hund som står och nosar. Jag blir rastlös av att stå still mot min vilja.

Nä, jag tänker inte kontakta psykakuten. De kan ändå inte göra något och jag är ju redan "inne i systemet". Jag vet ju inte än om det är helt kört. Men jag känner mig som ett rätt hopplöst fall. Ju längre tiden går, desto hopplösare känns det.

Men igen, det är ju för att ger hunden något som man har glädje åt att låta den nosa. ”Mig ger det inget” - nej, det är ju inte för din skull ni står still, det är för hundens skull. Ger det dig ingenting att göra andra glada?

 

[Magiana]

Men igen, det är ju för att ger hunden något som man har glädje åt att låta den nosa. ”Mig ger det inget” - nej, det är ju inte för din skull ni står still, det är för hundens skull. Ger det dig ingenting att göra andra glada?

Blir hunden verkligen glad av att nosa? Jag kan inte uppfatta någon glädje.

Jag tycker det är skitkul att få andra att skratta och blir skitlycklig om jag lyckas vara rolig. Så visst gillar jag att göra andra glada. Att stå och glo på en nosande hund hör inte dit. Det ger mig ingen kick.

 

[bettysmatte]

Blir hunden verkligen glad av att nosa? Jag kan inte uppfatta någon glädje.

Den "läser tidningen" så, ja, nosandet är nog rätt intressant/kul för hunden.

 

[MiaMia]

Blir hunden verkligen glad av att nosa? Jag kan inte uppfatta någon glädje.

Jag tycker det är skitkul att få andra att skratta och blir skitlycklig om jag lyckas vara rolig. Så visst gillar jag att göra andra glada. Att stå och glo på en nosande hund hör inte dit. Det ger mig ingen kick.

Är det feed-backen till dig som du blir glad av då? Att skrattet bekräftar för dig att det du gjorde eller sade var något bra från din sida eller som uppskattades.
Om du vet att hundar tycker om att nosa så blir det ändå inte meningsfullt att ge det till den om den inte visar glädje på ett sätt som du ser och uppfattar som en bekräftelse på värdet att låta den göra det?
Det är inte så mycket den andres glädje det handlar om, utan om vad av glädjen som bekräftas tillbaka till dig?

 

[Magiana]

Den "läser tidningen" så, ja, nosandet är nog rätt intressant/kul för hunden.

Jag vet. Men glädje?

Jag är aldrig glad när jag läser tidningen, oavsett vilken tidning det är.

Mitt syfte med att gå ut och gå är ju just att gå och då är hunden hindrande.

 

[Magiana]

Är det feed-backen till dig som du blir glad av då? Att skrattet bekräftar för dig att det du gjorde eller sade var något bra från din sida eller som uppskattades.
Om du vet att hundar tycker om att nosa så blir det ändå inte meningsfullt att ge det till den om den inte visar glädje på ett sätt som du ser och uppfattar som en bekräftelse på värdet att låta den göra det?
Det är inte så mycket den andres glädje det handlar om, utan om vad av glädjen som bekräftas tillbaka till dig?

Delvis. Om jag är tvungen att göra något jag inte tycker om att göra så känns det värdelöst för mig. Att vara en god samarit och samtidigt avsky det är inte min grej.

Samtidigt är det inte kul för mig heller om t.ex. en häst inte har arbetsglädje med mig. Har den arbetsglädje så blir det roligt även för mig.

 

[Luff]

Så är det, men när någon för fram åsikten att enbart depression är ett tecken på långvarig, obehandlad hypotyreos och får det att låta som att det inte vore extremt ovanligt, så är det väldigt långt från sanningen. Lika samma med att beskriva det som en lurig sjukdom, för det är den inte även om symptomen är diffusa till en början, för i såna fall är extremt många sjukdomar "luriga", så jag anser det självklart att bemöta sådana felaktigheter som baseras på nån enstaka anekdot.

Vem skrev "enbart depression"? Ingen i denna tråd väl?

 

[Magiana]

Vem skrev "enbart depression"? Ingen i denna tråd väl?

Det är i alla fall det enda jag har.

 

[karamelldrottningen]

Jag tvivlar på att jag kan bli sövd. Jag har aldrig hört talas om att det är en möjlighet.

Att jag själv kommer att vara drivande i den frågan ser jag inte som så sannolikt. Dels tar det energi och dels är jag fruktansvärt rädd. Jag vet att det inte är sunt men jag stoppar huvudet i sanden gällande den frågan. Sen har jag alltid haft en otroligt frisk kropp så jag hoppas på att den turen fortsätter. Jag blir nästan aldrig förkyld ens.

Hmm ja det kanske blir knepigt ändå
Nu kanske jag är helt ute och cyklar men hur skulle det vara om de tog prover utan att du behöver se och höra? Tex ha något draperi mellan dig och armen och sen lite lugn musik i bakgrunden? Och sen att du hade någon vän/bekant/bukevän med dig?
Och att det är någon som vet redan från början att du har svårt för blodprov så att du får bästa möjliga person tillhands.

 

[Magiana]

Hmm ja det kanske blir knepigt ändå
Nu kanske jag är helt ute och cyklar men hur skulle det vara om de tog prover utan att du behöver se och höra? Tex ha något draperi mellan dig och armen och sen lite lugn musik i bakgrunden? Och sen att du hade någon vän/bekant/bukevän med dig?
Och att det är någon som vet redan från början att du har svårt för blodprov så att du får bästa möjliga person tillhands.

Jag tror enda sättet är att jag blir rejält drogad. Sen behövs ju någon som håller om och kramar.

 

[Smulu]

Draperi är kanske drastiskt men vad tror du om en sån där ” sovmask”? Då behöver du bara se plåstret efteråt. Be sköterskan ställa undan rören där du inte ser dem efter provet är taget.